Uppgifter av bankerna i anslutning till lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården

I och med ingången av 1999 fick tjänsteinnehavare inom social- och hälsovården lagstadgad rätt till uppgifter om banktillgodohavanden med tanke på fastställandet av klientavgifter. Kommunförbundet har skickat ett cirkulär i saken (36/98) till kommunerna och samkommunerna. Föreliggande cirkulär preciserar de tidigare uppgifterna.

​Närmare upplysningar:
Sinikka Huhtala, tfn (09) 771 26 44
Anna-Maija Haliseva-Lahtinen, dagvård, tfn (09) 771 23 06
Sirkka-Liisa Karhunen, socialvård, tfn (09) 771 23 46
Heli Sahala, specialomsorger, tfn (09) 771 23 03
Eevaliisa Virnes, socialvård, tfn (09) 771 23 64

Omständigheter i anslutning till de uppgifter som kan begäras med tanke på fastställande av klientavgifter inom social- och hälsovården

Inledning

Från ingången av 1999 har social- och hälsovårdsmyndigheterna haft rätt att få uppgifter av andra myndigheter och banker i de fall då en klientavgift skall fastställas enligt betalningsförmågan och klienten inte har givit tillräckliga och tillförlitliga uppgifter. Kommunförbundet har sänt ett cirkulär (36/98) i frågan till kommunerna och samkommunerna, och föreliggande cirkulär syftar till att komplettera det tidigare cirkuläret.

Enligt regeringspropositionen har social- och hälsovårdsmyndigheterna när de skall bestämma storleken på klientavgifter rätt att få behövliga uppgifter och utredningar om klienternas inkomster och förmögenhet. Denna rättighet kan utnyttjas när de uppgifter om inkomster och förmögenhet som en klient eller patient, eller en laglig företrädare för förutnämnda, har meddelat är bristfälliga eller när social- och hälsovårdsmyndigheterna anser det vara motiverat att kontrollera om de uppgifter som lämnats är riktiga.

I den nya paragraf, 14 a §, som intagits i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården, anges rätten till uppgifter om de uppgifter som en klient eller en laglig företrädare för en klient lämnat inte är tillräckliga eller tillförlitliga. Enligt lagen är följande instanser skyldiga att på en social- eller hälsovårdsmyndighets begäran lämna alla de upplysningar och utredningar om klientens ekonomiska ställning som de har i sin besittning och som behövs för att klientavgiften skall kunna fastställas: statliga och kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga sammanslutningar, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, penninginstitut, arbetsgivare, arbetslöshetskassor samt sammanslutningar eller verksamhetsenheter som bedriver vårdverksamhet eller hälso- och sjukvårdsverksamhet. Uppgifterna skall lämnas gratis och utan hinder av sekretessbestämmelser.

Uppgifter av penninginstitut

Enligt uppgifter som Bankföreningen har fått har några kommuner begärt samtliga bankuppgifter om snart sagt alla sina klienter och patienter. Det här är dock inte tillåtet enligt lagen, utan lagens avsikt är att endast sådana uppgifter som är av betydelse för att en avgift som överens- stämmer med betalningsförmågan skall kunna fastställas skall begäras av bankerna. Inte heller får uppgifter begäras annat än i sådana fall då de uppgifter som klienten har lämnat inte är tillräckliga.

Enligt 14 a § lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården får uppgifter begäras av penninginstitut bara i de fall då kommunen inte har fått tillförlitliga uppgifter av klienten eller en företrädare för klienten eller när de uppgifter som man fått av välgrundade orsaker inte kan anses vara riktiga. Det är bara i sådana fall som man kan kontrollera klienternas uppgifter.

Person som gör förfrågan

Av de förfrågningar som lämnats till bankerna har inte alltid framgått vilken tjänste- eller uppgiftsbeteckning den som frågat haft i kommunen eller samkommunen. Det bör emellertid alltid framgå vilken tjänsteställning eller uppgift personen har, liksom även namn och underskrift. Vidare skall adressuppgifter för kommnen/socialväsendet/ hälsocentralen/ sjukhuset/specialomsorgsdistriktet samt annan kontaktinformation för den som gör förfrågan framgå.

Banken måste få dessa uppgifter för att kunna vara säker på att de sekretessbelagda uppgifterna lämnas ut endast till sådana personer som har rätt till dem.

Vilka uppgifter kan bankerna ge?

När man fastställer en klientavgift enligt betalningsförmågan beaktar man bl.a. avkastningen av kapital som finns på bankkonton. Det är därför onödigt att begära utredning om exempelvis betalningsrörelsen under ett tidigare kalenderår, eller göra förfrågningar om inkomster av skogsförsäljning. Ett utdrag över bankkontot som en klient eller patient lämnat kan betraktas som en tillräcklig utredning.

Skattemyndigheterna har uppgifter om alla dividender och aktiein-komster som betalats ut, så dessa uppgifter får man vid behov av skattemyndigheterna.

Hur gör man en förfrågan?

Leonia Bank Abp
Kontokontrolltjänster
Haga A/5007
00007 HELSINGFORS

Mandatum Bank Abp
Juridiska ärenden
PB 152
00121 HELSINGFORS

Merita Bank Abp
2360 kontorstjänster Helsingfors
Plåtvägen 2
00020 MERITA

Andelsbankerna
Till det kontor där kontot finns, och om detta inte är känt, till bankens huvudkontor.
Lokala andelsbanker, till den lokala banken.
Till det kontor där kontot finns, och om detta inte är känt, till bankens huvudkontor.

Svenska Handelsbanken AB
Filialerna i Finland
PB 315
00131 HELSINGFORS

Sparbanken
Till det kontor där kontot finns, och om detta inte är känt, till bankens huvudkontor.

Ålandsbanken Abp
Centrala inlåningen
PB 3
22101 MARIEHAMN

Uppgifter av Folkpensionsanstalten

Folkpensionsanstalten har begärt ett utlåtande av social- och hälsovårdsministeriet om vad som avses med ?alla de i dess besittning varande upplysningar?. Social- och hälsovårdsministeriet har i ett brev 31.3.1999 rekommenderat kommunerna att tills vidare vända sig direkt till Pensionsskyddscentralen och arbetspensionsanstalterna när det gäller frågor om arbetspensioner. Social- och hälsovårdsministeriets försäkringsavdelning bereder som bäst sekretessbestämmelser till speciallagarna om sociala förmåner med beaktande av den nya lagstiftningen om personuppgifter och offentlighet. Samtidigt skall man också precisera Folkpensionsanstaltens rätt att lämna ut sådana uppgifter till en tredje part - såsom kommunala social- och hälsovårdsmyndigheter - som Folkpensionsanstalten fått för eget bruk av t.ex. Pensionsskyddscentralen.

Med stöd av ovan nämnda utlåtande kan man sannolikt anse att kommunerna inte heller bör vända sig till penninginstituten med frågor om ekonomiska uppgifter som förmedlas av andra instanser, utan uppgifterna skall vid behov begäras av den inrättning som betalar ut den aktuella pensionen eller liknande.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Pekka Alanen
vice verkställande direktör

Rolf Eriksson
utvecklingschef