Ordningslag

Ordningslagen (612/2003) träder i kraft den 1 oktober 2003. I samband med ordningslagen upphävs 7 § kommunallagen, som innehåller ett bemyndigande att utfärda ordningsstadgor. I och med att denna bestämmelse upphävs den 1 oktober 2003, upphävs också de kommunala ordningsstadgorna. 

 

​I ordningslagen har samlats bestämmelser dels från annan lagstiftning, dels från de kommunala ordningsstadgorna om säkerhet och ordning på allmänna platser. Lagen innehåller endast de viktigaste förbuden med tanke på vad som krävs för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet och tar inte alls upp ett sådant uppträdande som inte äventyrar den allmänna ordningen och säkerheten.

Närmare upplysningar:

Alf Henriksson, tfn (09) 771 24 51, 050 303 18 25

Antero Oksanen, tfn (09) 771 24 54, 050 648 93

Bilaga:

Ordningslagen (612/2003)

Lagens syfte

Genom ordningslagen främjas allmän ordning och säkerhet. I lagen avses med allmänna platser sådana platser som är avsedda att vara i allmänt bruk eller som de facto varaktigt eller tillfälligt är i allmänt bruk, oberoende av vem som äger platserna. Sådana platser är bland annat vägar, gator, gångbanor, torg, parker, badstränder, idrottsplaner, begravningsplatser, byggnader som kan användas av allmänheten, kollektiva trafikmedel, ämbetsverk, kontor och restauranger.

De viktigaste bestämmelserna i ordningslagen

Enligt 3 § ordningslagen är det förbjudet att störa den allmänna ordningen eller äventyra säkerheten genom att föra oljud eller på något annat motsvarande sätt, genom ett hotfullt beteende, genom att skjuta, kasta saker eller på något annat motsvarande sätt. Bestämmelsen gäller också andra än allmänna platser, om verkningarna av verksamheten sträcker sig till en allmän plats.

Det är förbjudet att inta berusningsmedel på allmänna platser i tätorter och i fordon i kollektivtrafik (4 §). Förbudet att inta berusningsmedel gäller inte serveringsområden med särskilt tillstånd eller enligt anmälan eller de inre utrymmena i ett fordon i privat bruk, inte heller intagande av alkoholdrycker i parker eller på någon annan därmed jämförbar allmän plats, om detta inte hindrar eller gör det oskäligt svårt för andra att utöva sin rätt att använda platsen för dess egentliga ändamål, till exempel en lekpark för barn.

Fallande is eller snö får inte medföra fara för människor eller egendom (5 §). Ägaren eller innehavaren av en byggnad eller en konstruktion eller en företrädare för dem ska se till att is eller snö och andra föremål eller ämnen som faller ner från byggnaden inte medför fara.

Enligt 6 § ordningslagen är det förbjudet att i närheten av gator och vägar använda bländande eller vilseledande ljus som kan medföra fara eller sådan reklam som påminner om trafikregleringsanordningar eller annars äventyrar säkerheten.

Förbjudet är också att olovligen avlägsna eller skada en offentlig kungörelse eller ett meddelande som en myndighet har satt upp till allmänt påseende. Offentliga kungörelser är bland annat kommunala myndigheters kungörelser. Offentliga kungörelser är inte till exempel partiers och kandidaters valaffischer, även om de har satts upp på allmänna platser inom kommunala affischramar. Härvid är det fråga om skadegörelse och då tillämpas strafflagens bestämmelser om detta.

I 8 § ordningslagen säkerställs tillträdet till en byggnad genom bestämmelsen att ägaren eller innehavaren av byggnaden eller en företrädare för dem skall se till att det på ett synligt ställe i flervåningshus finns kontaktuppgifter för gårdskarl, disponent eller någon annan person med vars hjälp polis-, räddnings- eller social- och hälsoskyddsmyndigheter eller stämningsman utan dröjsmål och utan ersättning kan komma in i byggnaden.

Att på allmän plats köpa och mot betalning erbjuda sexuella tjänster är förbjudet enligt 7 § ordningslagen. Likaså är det förbjudet att urinera och ha avföring på allmän plats på ett sådant sätt att det stör den allmänna ordningen eller medför hälsorisker.

Enligt bestämmelserna i ordningslagens 3 kapitel är det förbjudet att på allmän plats inneha föremål eller ämnen som är avsedda eller lämpar sig för att allvarligt skada någon. Sådana förbjudna föremål är bland annat eggvapen, trasiga glasföremål, batonger och kättingar. Förbjudna ämnen är till exempel ämnen som är frätande eller som lämpar sig för att allvarligt skada eller förlama någon person.

Att utan godtagbart skäl på allmän plats inneha sprayfärger och andra sådana målarfärger eller andra ämnen som lämpar sig för klotter på någon annans egendom är förbjudet (13 §).

I ordningslagen ingår också bestämmelser om hund- och kattdisciplin (14 §). Hundar skall hållas kopplade i tätorter. Hund- och kattägare skall dessutom se till att djuren inte okopplade kan komma ut på allmänna badstränder, på områden reserverade som lekplats för barn, på torg under torgtid, på motionsslingor eller andra liknande löparbanor. Katter eller hundar får heller inte komma ut i skidspår som iståndsatts för allmänt bruk eller på idrottsplaner, om det inte är särskilt tillåtet. Vidare bör ägaren eller innehavaren av en hund se till att hundens exkrementer inte lämnas kvar i tätortsmiljö på ett område som underhålls.

Genom ordningslagen har möjligheten att anlita ordningsvakter utvidgats. Ordningsvakter kan hjälpa polisen med att upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten i köpcentra, på trafikstationer eller i kollektiva trafikmedel (22-23 §).

Påföljder

Ordningslagen innehåller bestämmelser om straff för ordningsförseelser, om brott mot bestämmelserna om förbjudna och farliga ämnen och brott mot bestämmelserna om föremål eller ämnen som lämpar sig för att skada någon.

I stället för att dömas till normala böter kan man dömas till ordningsbot för ordningsförseelser och ringa brott mot bestämmelserna om föremål eller ämnen som lämpar sig för att skada någon.

Dessutom innehåller ordningslagen bestämmelser om att polisen får avlägsna vilseledande ljus eller reklam på den försumliges bekostnad och om påföljder vid förverkande, förstörande och fråntagande av hjälpmedel eller motsvarande vid brott.

Upphävda eller ändrade bestämmelser

I samband med ordningslagen har man gett lagar om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen (613/2003), lagen om ändring av 1 § lagen om strafforderförfarande (614/2003), lagen om ändring av 6 § lagen om upprätthållande av ordning i kollektivtrafik (615/2003), lagen om ändring av 58 § alkohollagen (616/2003), lagen om upphävande av lagen om eggvapen (617/2003), lagen om upphävande av 7 § kommunallagen (618/2003), lagen om ändring av 31 § kommunindelningslagen (619/2003) genom vilken omnämnandena om kommunala ordningsstadgor ströks i lagen, lagen om upphävande av 23 och 24 § lagen angående rätt att idka näring (620/2003) genom vilken upphävdes hänvisningarna till iakttagande av de kommunala ordningsstadgorna på torg och på andra motsvarande platser samt iakttagande av de kommunala ordningsstadgorna vid försäljning av livsmedel, lagen om ändring av väglagen (621/2003) genom vilken förbud att parkera på enskilda områden har tagits in i 28 § vägtrafiklagen och möjligheten att utfärda en ordningsstadga om spårvägstrafiken har strukits, lagen om ändring av lagen om ordningsvakter (622/2003), enligt vilken lagen också gäller de ordningsvakter som tillsätts med stöd av ordningslagen, lagen om ändring av lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden (623/2003), i vilken har strukits möjligheten att i en kommunal stadga utfärda sådana bestämmelser om underhåll och renhållning som kan leda till straff. För brott mot bestämmelserna i 2 och 3 kapitlen lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden kan bötesstraff fortfarande utmätas, såvida det inte bestämts om strängare straff någon annanstans.

Andra kommunala stadgor och bestämmelser där straff kan följa för överträdelse av dem

Enligt en av lagstiftningsgrunderna för ordningslagen bör det i lagen finnas en tillräckligt specificerad beskrivning av den straffbara handlingen. Kvarstående kommunala stadgor och bestämmelser, där straff kan följa för överträdelse av dem och där beskrivningen av handlingen uppenbarligen kan anses vara tillräckligt specificerad redan i den lag som innehåller ett bemyndigande att utfärda dem, är till exempel följande:

• I 60 § avfallslagen bestäms om straff för brott mot bestämmelser om avfallshantering. I 17 § avfallslagen finns specificerade bestämmelser om i vilka frågor avfallsbestämmelser kan utfärdas.

• Enligt 185 § markanvändnings- och bygglagen kan brott mot byggnadsordningen leda till straff. Paragraf 14 i markanvändnings- och bygglagen kan uppenbarligen anses innehålla en tillräckligt specificerad beskrivning över vad byggnadsordningsbestämmelser kan utfärdas.

• Enligt 51 § 1 och 2 mom. hälsoskyddslagen kan den kommunala hälsoskyddsmyndigheten med en hälsoskyddsordning ge enskilda förbud och föreskrifter som är nödvändiga för att avhjälpa sanitär olägenhet och också allmänna föreskrifter i syfte att förebygga sanitär olägenhet och övervaka de sanitära förhållandena. Enligt 54 § 1 mom. hälsoskyddslagen bestäms i 44 kap. 1 § strafflagen om straff för verksamhet som motarbetar sådana bestämmelser som getts med stöd av lagen och som är ägnad att framkalla fara för annans liv eller hälsa. I 44 kap. 1 § strafflagen sägs att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, i strid med allmänna eller särskilda föreskrifter som utfärdats med stöd av bland annat hälsoskyddslagen, tillverkar, behandlar, innehar eller annars på ett sätt som anges i lagrummet orsakar fara för någon annans liv eller hälsa skall dömas för hälsobrott till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag. I 44 § 2 mom. strafflagen finns en straffbestämmelse enligt vilken den som bryter mot myndighetens förbud eller mot särskilda föreskrifter skall dömas för hälsoskyddsförseelse. I 54 § 3 mom. hälsoskyddslagen finns också en straffbestämmelse enligt vilken den som bryter mot hälsoskyddsordningen skall dömas för förseelse som innefattar framkallande av hälsofara.

• Enligt 48 kap. 1 § 3 mom. strafflagen skall den dömas för miljöförstöring som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet börjar göra ändringar i miljön i strid med markanvändnings- och bygglagen eller i strid med allmänna eller särskilda föreskrifter, planer eller tillstånd som utfärdats med stöd av marktäktslagen, såvida gärningen är ägnad att medföra så allvarliga miljöförändringar att de kan jämställas med förorening av miljön.

• Enligt bestämmelserna i 10 och 21 § lagen om friluftsliv finns det inga bestämmelser om straff för brott mot de kommunala bestämmelserna om friluftsled och campingområden. I lagens 30 § bestäms endast om straff för den ansvarige för campingområdet vid brott mot bestämmelserna om campingområden.

Annan verksamhet som påverkar kommuninvånarnas säkerhet

I det brottsförebyggande arbetet är samarbetet med polisen av central betydelse. De kommunala brottsförebyggande programmen koncentreras till skol- och socialväsendets områden. Den byggda miljön och skötseln av den har en inverkan på den otrygghetskänsla som människorna upplever. Vid trafikplaneringen, i gatuunderhållet och byggnadstillsynen har kommuninvånarnas trygghet och hälsa fått mer uppmärksamhet. Känslan av osäkerhet kan minskas också genom planläggning, moderniseringar av förorter, minskning av socialt ensidiga boendeområden, bättre boendeförhållanden för personer som löper risk för utslagning, ökad delaktighet för kommuninvånare och förhindrande av förfall av den byggda miljön. En arbetsgrupp vid Kommunförbundet som arbetar med säkerhetsfrågor har utarbetat en rapport om ovanstående, som tas upp till behandling i Kommunförbundets styrelse. Kommunerna kommer att få särskild information om detta (närmare upplysningar Jaakko Paloposki, tfn (09) 771 25 65).

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Risto Parjanne

verkställande direktör

Kari Prättälä

chef för juridiska enheten

Mer på webben

• Ordningslag 612/2003
  
  FINLEX