Statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät

​Statsrådet utfärdade den 11 juni 2003 en förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 2004.

I förordningen finns bestämmelser om minimikraven för behandling av hushållsavloppsvatten från enskilda fastigheter. Kraven gäller alla sådana fastigheter som inte har anslutits till ett vattentjänstverks avloppshanteringssystem.

Förordningen medför nya skyldigheter för fastighetsägarna och fastighetsinnehavarna, sökandena av bygglov, planeringen och övervakningen. I samband med behandlingen av bygglov ser man till att kraven i förordningen uppfylls. Tillsynen av de system för behandling av avloppsvatten som är i bruk hör till miljövårdsmyndigheten. Verkställigheten av förordningen i kommunerna förut-sätter samverkan mellan byggnadstillsyns- och miljövårdsmyndigheterna.

Kraven i förordningen gäller nybyggnation och annat reparations- eller byggarbete som förutsätter bygglov genast från början av år 2004. Under en övergångsperiod på tio år skall fastigheternas avloppsvattensystem fås att motsvara kraven i förordningen. Av särskilda skäl kan extra tid beviljas för förbättringar av avloppsvattensystem.

Vi ber er vidarebefordra detta cirkulär till kommunens byggnadstillsyns- och miljövårdsmyndigheter.

Närmare upplysningar:

Vesa Valpasvuo, tfn (09) 771 25 58, fornamn.efternamn@kommunforbundet.fi

Ulla Hurmeranta, tfn (09) 771 25 39 (byggnadstillsyn), fornamn.efternamn@kommunforbundet.fi Karl-Erik Blomgren,

 tfn (09) 771 25 59, fornamn.efternamn@kommunforbundet.fi

Bilagor

Statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattenverkens avloppsnät (542/2003)

Promemoria med motiveringen till förordningen 6.6.2003 (finns för närvarande endast på finska)

Statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät

1   Inledning

I detta cirkulär behandlas den allmänna motiveringen till den förordning som statsrådet utfärdat om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät (542/2003) och beskrivs det centrala innehållet i förordningen. Förordningen och promemorian med motiveringen bifogas cirkuläret.

Cirkuläret är avsett för kommunernas byggnadstillsynsmyndigheter och miljövårdsmyndigheter till alla delar eftersom den praktiska verkställigheten av förordningen förutsätter att de båda ovan nämnda myndigheterna vidtar åtgärder och har ett nära samarbete. 

2   Allmänt

Statsrådet har utfärdat en förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät (542/2003). I förordningen finns bestämmelser om minimikraven för behandling av hushållsavloppsvatten från enskilda fastigheter. Kraven gäller alla de fastigheter som inte har anslutits till vattentjänstverkets avloppshanteringssystem. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 2004.

I Finland bor cirka en miljon människor inom områden där hushålls-avloppsvattnet från enskilda fastigheter behandlas på fastigheten. Avloppsvattnet från dessa hushåll ger årligen upphov till en sammanräknad fosforbelastning som är 1,5 gånger så stor som fosforbelastningen från de 4,2 miljoner människor som är anslutna till vattentjänstverkens avloppshanteringssystem. Målet för effektiveringen av avloppssystemet beräknas gälla 200 000–250 000 fastigheter. Behandlingen av avloppsvatten är bristfällig i synnerhet i över 20 år gamla bostadsfastigheter som inte har anslutits till vattentjänstverkets avloppshanteringssystem.

Kraven på rening av avloppsvattnet påverkas i princip inte av om fastigheten är i åretruntbruk eller endast används som fritidsbostad. Om det finns en vattentoalett på fastigheten skall hushållsavloppsvattnet alltid behandlas effektivare än endast i en sedimenteringsbrunn. I och med att nivån på utrustningen i fastigheterna stiger blir det allt viktigare att förbättra behandlingen av avloppsvatten med de möjligheter den moderna tekniken ger.

De nya bestämmelserna gäller nybyggnation genast från årets början. Innehavarna av de fastigheter som är i bruk har möjlighet att förbättra systemen för behandling av avloppsvatten under en övergångsperiod på tio år. Av särskilda skäl kan extra tid beviljas.

Att behandla hushållsavloppsvattnet endast i sedimenteringsbrunnar eller slamavskiljare är inte längre tillräckligt, utan behandlingen av avloppsvattnet efter detta skall effektiveras. I byggloven för bostadsbyggnader utanför avloppsnätet har sedan slutet av 1980-talet förutsatts att avloppsvattnet efter sedimenteringen behandlas antingen i en markbädd eller genom infiltration i marken. Nästan utan undantag har behandlingen av avloppsvatten i nya fastigheter redan byggts i enlighet med kraven i förordningen. Till dessa delar ger förordningen inte upphov till något nytt, utan stärker och klarlägger den nuvarande praxisen.

Kraven kan uppfyllas med hjälp av nuvarande metoder och de system som finns till salu, om systemen har planerats och anlagts samt underhålls på rätt sätt och med omsorg. I promemorian med motiveringen till förordningen beräknas ändringsarbetena kosta i genomsnitt 3 000 euro per fastighet. 

I vissa fall kan emellertid effektiveringen av behandlingen av avloppsvatten i fastigheter som är i bruk förorsaka oskäliga kostnader för fastighetsinnehavaren. I sådana fall kan fastighetsinnehavaren beviljas bidrag ur anslagen i statsbudgeten för byggande och miljöskydd. Lagstiftningen om stöd till vattentjänster reformeras som bäst, allstå kommer man senare att särskilt informera om möjligheterna att få bidrag.

Miljöskyddslagen förutsätter att reningen av avloppsvatten från enskilda fastigheter skall vara så effektiv att avloppsvattnet inte förorsakar risk för miljöförorening. Hushållsavloppsvatten som behandlats bristfälligt i glesbygden har lett till att kvaliteten på grundvattnet äventyrats och att hushållsvattenbrunnar förorenats. Dessutom har avloppsvattnet vid utloppet förorsakat lukt och miljöhygieniska olägenheter, eutrofiering av stränder och försämring av vattenkvaliteten. Samtidigt har möjligheten att använda vattnet som badvatten, för annan rekreation och inom kreaturs-hållningen minskat på lokal nivå.

3 Det centrala innehållet i förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät

3.1   Förordningens syfte och tillämpningsområde

Syftet med förordningen är att minska utsläppen av hushållsavlopps-vatten och miljöföroreningen till följd av utsläppen med särskilt beaktande av de riksomfattande målen för vattenvården.

Förordningen tillämpas på behandling och ledning av hushållsavloppsvatten samt på anläggning och underhåll av avloppssystem, på slam som alstras av avloppsvatten samt på insamling och behandling av sådant slam.

Förordningen tillämpas inte på fastigheter vars avloppssystem anslutits till ett vattentjänstverks avloppssystem, på sådan behandling eller avledning av hushållsavloppsvatten som kräver miljötillstånd och inte heller på sådana små mängder avloppsvatten som avses i 103 § miljöskyddslagen för vilka fastighetsägaren dock bör ge en utredning om behandlingssystemet.

I enlighet med 103 § 2 mom. miljöskyddslagen kan små mängder annat hushållsavloppsvatten orenat släppas ut i marken, om det inte innehåller avloppsvatten från vattentoaletter och inte medför risk för förorening av miljön. Avloppsvattenmängden från de bostadsfastigheter som är i användning och saknar vattentoalett kan anses liten då fastighetens årliga användning, beräknat enligt hur mycket en boende orsakar per dygn, är låg och det hushållsvatten som används bärs eller leds via en tillfällig vattenslang vars effekt kan jämföras med detta eller om fastigheten med tanke på vattenförbrukningen annars har en enkel utrustning. Av lagens ordalydelse följer dock skyldighet att behandla avloppsvatten alltid då avloppsvattnet avleds direkt till ytvattnet, oberoende av om mängden är liten. Således skall t.ex. avloppsvattnet från en strandbastu enligt 103 § miljöskyddslagen renas på ett ändamålsenligt sätt innan det avleds till ytvattnet.

3.2  Definitioner

Enligt definitionerna i förordningen:

• avser hushållsavloppsvatten avloppsvatten från toaletter, kök, tvättutrymmen och motsvarande ställen och anläggningar i bo-städer, på kontor, i affärsbyggnader och anläggningar, avlopps-vatten som kommer från mjölkrum på kreaturslägenheter eller från annan näringsverksamhet

• avser system för behandling av avloppsvatten en enhet som består av utrustning och konstruktioner avsedda för rening eller annan behandling av hushållsavloppsvatten, (förordningens bilaga 1 punkt 1: slamavskiljare, sluten avloppstank, infiltrationsanläggning, markbädd, minireningsverk)

• avser avloppssystem den helhet av avlopp för hushållsavlopps-vatten samt system för behandling av avloppsvatten som finns i byggnader och utanför byggnaderna och som behövs för avledning och behandling av hushållsavloppsvattnet från byggnaderna

• avser belastningstal för glesbebyggelsen den genomsnittliga belastning som de obehandlade avloppsvatten, som en boende orsakar i gram per dygn (g/d), varvid värdet ett för belastningstalet avser en dygnsbelastning på 50 g/d med organisk materia uttryckt som biologisk syreförbrukning under sju dagar (BSF7), 2,2 g/d totalt fosfor och 14 g/d totalt kväve

Bilagan till förordningen innehåller nedanstående tabell över sammansättningen av belastningstal för glesbebyggelsen indelade enligt belastningstyper och belastningsmängder i gram per boende per dygn (g/p d) och procentuella andelar (%).

• avser belastning av obehandlat avloppsvatten en belastning som uttrycks som produkten av det genomsnittliga antal boende som använder avloppssystemet och belastningstalet för glesbe-byggelsen, eller, om hushållsavloppsvattnet kommer från annan verksamhet än boende, den genomsnittliga belastning som under ett dygn enligt undersökningar kommer till avloppsvattenbehandlingen

• avser slam den sedimenterade eller flytande materia som uppstår från avloppsvatten i slamavskiljare, minireningsverk eller genom annan behandling och som kan avskiljas från avloppsvattnet som en separat fraktion.

3.3  Krav på behandlingen

Det allmänna kravet på behandling av hushållsavloppsvatten är att minska belastningen på miljön jämfört med belastningen av obehandlat avloppsvatten på följande sätt:

• organiska ämnen (BSF7) minst 90 %, vilket innebär ett utsläpp på högst 5 g per boende per dygn

• totalt fosfor (Ptot) minst 85 %, vilket innebär ett utsläpp på högst 0,33 g per boende per dygn

• totalt kväve (Ntot) minst 40 %, vilket innebär ett utsläpp på högst 8,4 g per boende per dygn.

Genom miljöskyddsföreskrifter i enlighet med 19 § miljöskyddslagen kan kommunen lindra kraven på behandling, t.ex. inom sådana områden där bebyggelsen är gles och den miljöbelastning och de miljökonsekvenser hushållsavloppsvattnet medför är litet och där det inte finns några ställen som lätt förorenas. Inom områden med lindrigare bestämmelser är kravet på behandling då det gäller hushållsavloppsvatten att minska belastningen på miljön jämfört med belastningen från obehandlat avloppsvatten åtminstone enligt följande:

• organiska ämnen (BSF7) minst 80 %, vilket innebär ett utsläpp på högst 10 g per boende per dygn

• totalt fosfor (Ptot) minst 70 %, vilket innebär ett utsläpp på högst 0,66 g per boende per dygn

• totalt kväve (Ntot) minst 30 %, vilket innebär ett utsläpp på högst 9,8 g per boende per dygn.

I kapitel 5 nedan behandlas hur kommunens miljöskyddsföreskrifter kan lindra eller skärpa de allmänna kraven på behandling av avloppsvatten.

3.4  System för behandling av avloppsvatten

System för behandling av avloppsvatten är en enhet som består av utrustning och konstruktioner avsedda för rening eller annan behandling av hushållsavloppsvatten och som presenteras i bilaga 1 punkt 1 i förordningen. De egentliga systemen för behandling av avloppsvatten som beskrivs i bilagan är: slamavskiljare, infiltrationsanläggning, markbädd och minireningsverk. Samtidigt beskrivs också en sluten tank, som inte kan anses vara ett egentligt behandlingssystem som renar avloppsvatten, utan en lagringsbehållare från vilken avloppsvattnet och/eller slammet transporteras till ett annat ställe för behandling. 

3.5  Utredning om, planering och byggande av ett avloppssystem

Beskrivning

Fastighetsägaren skall utarbeta en sådan beskrivning av ett befintligt avloppssystem som gör det möjligt att bedöma den belastning som avloppsvattnet medför för omgivningen. Beskrivningen skall uppfylla kraven i förordningens bilaga 1 punkt 2 B.

Beskrivningen skall göras inom två år efter att förordningen trätt i kraft, dvs. senast den 31 december 2005. Om fastigheten saknar vattentoalett, skall beskrivningen göras inom fyra år efter att förordningen trätt i kraft, dvs. senast den 31 december 2007. Beskrivningen skall förvaras på fastig-heten och vid behov företes för en myndighet.

Beskrivningen skall visa hur avloppsvattnen från fastigheten behandlas och ge en motiverad bedömning av miljöbelastningen och av hur kraven på behandlingen uppfylls. I beskrivningen skall finnas en lägesritning som visar var systemet ligger och var avloppsvattnet rinner ut. Dessutom skall de uppgifter som behövs för användningen, underhållet, servicen och övervakningen av systemet presenteras.

Plan

Om ett avloppssystem skall anläggas eller dess verksamhet effektiveras skall en plan uppgöras och fogas till ansökan om bygg- eller åtgärdslov eller anmälan om byggande. Planen skall uppfylla de allmänna kraven i förordningens bilaga 1 punkt 2 A och dimensioneringskraven i punkt 2 C.

Hur bra förordningens krav på planen för ett avloppsvattenssystem uppfylls bedöms i samband med bygglovsbehandlingen. Planen skall vara tillräckligt detaljerad och bygga på tillräckliga mätningar i terrängen, på tillräckliga undersökningar av markgrunden samt på uppgifter om miljön, brunnarna och grundvattensförhållandena. Planen skall också presentera principerna för systemets uppbyggnad samt för hur systemet fungerar och ge en tillförlitlig bedömning av de resultat som behandlingen kan ge och den miljöbelastning som avloppsvattnet orsakar. 

Systemet för behandling av avloppsvatten skall dimensioneras på basis av mängden, arten och variationerna i de avloppsvatten som uppstår så att det under sin livscykel uppfyller kraven i alla situationer som sann-olikt kan uppstå.

Prover skall kunna tas av det avloppsvatten som kommer in i och ut från systemet för behandling av avloppsvatten och vid en infiltrationsanläggning genom ett rör för observation av grundvattnet. Behovet av ett rör övervägs från fall till fall. Underhåll och service av ett system för behandling av avloppsvatten skall under alla förhållanden vara möjligt och systemet skall ha nödvändiga larm för funktionsstörningar (t.ex. larm som meddelar att en sluten tank blivit full).

Vid planering av ett system för behandling av avloppsvatten bör också beaktas vad som föreskrivs om planer för byggande i markanvändnings- och bygglagen och -förordningen samt i Finlands byggbestämmelse-samling, som bygger på dem.

Enligt förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät skall alltså planen för ett system för behandling av avloppsvatten bifogas till ansökningen om bygglov (7 §) och då avloppssystemet byggs skall den avsedda planen följas (8 §). Vid beslutet om bygglov godkänns planen i fråga liksom också de övriga huvudritningarna.

Byggande

Vid byggande av ett avloppssystem skall den plan som godkänts i samband med beslutet om bygglov följas liksom också markanvändnings- och bygglagen och -förordningen samt vad som med stöd av dem bestäms om bl.a. tillsynen av byggnadsarbetet och behörigheten hos projekterarna och arbetsledningen på arbetsplatsen.

Det skall finnas aktuella bruks- och underhållsanvisningar för avlopps-systemet. Anvisningarna är också en förutsättning för att ett system som byggts skall kunna tas i bruk.

3.6  Bruk och underhåll av avloppssystemet

Det skall finnas aktuella bruks- och underhållsanvisningar för varje avloppssystem och anvisningarna skall uppfylla de krav som framställs i bilaga 2. Anvisningarna skall förvaras på fastigheten och vid behov företes för en myndighet.

För avloppssystem som är i användning skall bruks- och underhålls-anvisningar göras senast inom två år efter att förordningen trätt i kraft, dvs. senast den 31 december 2005. På en fastighet som saknar vatten-toalett, skall bruks- och underhållsanvisningarna göras inom fyra år efter att förordningen trätt i kraft, dvs. senast den 31 december 2007.

Bruks- och underhållsanvisningarna skall innehålla vad som avses i 6 § om beskrivningen av ett avloppssystem och 7 § om den genomförda planen i förordningen, dvs. de ställen som kräver regelbunden skötsel och underhåll, åtgärder som skall göras, vad som skall göras då det uppstår ett fel samt kontaktinformation till projekteraren, byggaren och tillsynsmyndigheten. Dessutom skall i anknytning till behandling av avloppsvatten även finnas anvisningar för slamborttagning och periodisk besiktning i fråga om viktiga konstruktioner. För uppföljning av skicket på en sluten avloppstank skall anvisningarna innehålla ett exempel på hur tömningen av tankar bokförs. Anvisningarna skall alltid uppdateras om åtgärder i syfte att förändra eller effektivera avloppssystemet görs på fastigheten och tidpunkten för åtgärderna skall antecknas i anvisningen. 

Genom bruks- och underhållsanvisningar för fastigheten säkerställs att information om behovet av skötsel och underhåll av avloppssystemet ges till fastighetens nya ägare eller innehavare, t.ex. i samband med en fastig-hetsaffär. Bruks- och underhållsanvisningarna är också en sammanfattning av systemets behov av skötsel och underhåll, utifrån vilket företagen inom branschen kan utveckla sin verksamhet och erbjuda fastigheten den service som behövs.

Avloppssystemet skall användas och underhållas enligt anvisningarna. I bilaga 2 till förordningen presenteras de minikrav på bruks- och underhållsanvisningar som skall följas i fråga om alla avloppssystem, även om det inte finns någon särskild beskrivning och anvisning för systemet.      

Slam som uppstår i ett system för behandling av avloppsvatten (t.ex. yt- och bottenslam i en slamavskiljare) och avfall från en sluten tank (slam och avloppsvatten) är avfall och skall transporteras och behandlas enligt bestämmelserna i avfallslagen (1072/1993) eller t.ex. kommunens avfallshanteringsbestämmelser som utfärdats med stöd av lagen.

Avloppsslam liksom också övrigt avfall från fastigheter inom tillämpningsområdet för förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät är sådant avfall som uppstår vid boende och hör till den ordnade avfallstransporten. Oftast fastställer kommunens avfallshanteringsbestämmelser att sådant avloppsslam skall transporteras för slambehandling till anläggningar för behandling av avloppsvatten.

Uppsamling av slam från flera olika fastigheter och spridning på åker anses vara återvinning av avfall som sker i en anläggning eller yrkesmässigt, vilket förutsätter miljötillstånd enligt 28 § 2 mom. 4 punkten i miljöskyddslagen. Endast återvinning av avloppsslam och slam från slamavskiljare som behandlats så att det blivit ofarligt får användas som jordförbättrings- eller gödselmedel utan miljötillstånd (4 § 1 mom. 3 punkten miljöskyddsförordningen). För att avloppsslammet skall få spridas på en åker förutsätts att slammet har behandlats så att det blivit ofarligt t.ex. genom stabilisering, kompostering eller på annat mot-svarande sätt, på det sätt som bestäms i statsrådets beslut om användning av slam från reningsverk inom jordbruket (282/1994). 

I kommunens avfallshanteringsbestämmelser kan bestämmas under vilka förutsättningar och på vilket sätt den lilla mängd avloppsslam som uppstår på en enskild fastighet, t.ex. avloppsslammet från semesterbostäder, kunde behandlas. Förutsättningar är t.ex. att slammet behandlas genom kompostering så att det blir ofarligt för de boende. Då det gäller lant-gårdar är det möjligt att avleda avloppsslammet från hushållet till ladugårdens gödselbehållare, om behållarens lagringsvolym och den areal på vilken gödseln sprids är tillräcklig.

3.7 Övervakning av och tillgång till uppgifter om systemet för behandling av avloppsvatten

Finlands miljöcentral skall följa med den utrustning och de metoder för behandling av avloppsvatten som finns allmänt tillgängliga på marknaden samt de resultat som de gett. Aktuella uppgifter från denna övervakning som bygger på opartisk och tillförlitlig bedömning skall hållas lätt tillgängliga för medborgarna.

Finlands miljöcentral sammanställer information om de system för behandling av avloppsvatten som används mest och deras egenskaper i förhållande till kraven i förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät. Inga skyldigheter att undersöka och testa hur bra systemen fungerar och hur effektiva de är har dock föreskrivits för Finlands miljöcentral.

Finlands miljöcentral kommer sannolikt inte att utarbeta någon förteckning över godtagbara system, utan kommer att sammanställa allmän information om systemen, där bl.a. uppgifter om metoder och underhåll beskrivs samt resultat från undersökningar som kan anses vara tillförlitliga och opartiska. På basis av dessa uppgifter ges en bedömning av den reningseffekt som kan uppnås med ett system som planeras, byggs, används och underhålls på ett bra sätt. Arbetet med att sammanställa dessa uppgifter pågår och uppgifterna kommer att publiceras på miljöförvaltningens webbsidor, www.ymparisto.fi/hoito/vesihuo/laitteet/laitteet.htm. Sidorna kommer att publiceras på svenska inom februari. På Finlands Kommunförbunds webbsidor (www.kommunerna.net > Kommunförbundets sakkunnigtjänster > Samhälle, teknik och miljö > Vattentjänster) kommer också att läggas ut en länk till miljöförvaltningens sida.

Inom EU-området kommer också ett testsystem och standardisering av utrustning, eftersom Europeiska standardiseringsorganisationen (CEN) håller på att ta fram EN-standarder som anknyter till minireningsverk för avloppsvatten. Dessa torde bli klara under 2004–2005, varefter testningen kan börja. Ungefär ett och ett halvt år efter att standarden godkänts kan det finnas minireningsverk som uppfyller standarden på marknaden.

3.8  Ikraftträdelse och övergångsbestämmelser

Förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät trädde i kraft den 1 januari 2004 och skall fr.o.m. detta datum tillämpas vid planering, byggande, användning och underhåll av nybyggen samt reparations- och ändringsarbeten och tillbyggnader som förutsätter tillstånd eller anmälan enligt markanvändnings- och bygglagen.   

För avloppssystem som är i användning skall en beskrivning och bruks- och underhållsanvisningar utarbetas senast inom två år efter att förordningen trätt i kraft, dvs. senast den 31 december 2005. På en fastighet som saknar vattentoalett, skall bruks- och underhållsanvisningarna göras inom fyra år efter att förordningen trätt i kraft, dvs. senast den 31 december 2007.

Befintliga avloppssystem som är i bra skick och ännu inte byggda sys-tem vars anläggning avgjorts i samband med bygglovet innan förordningen trätt i kraft (den 1 januari 2004) skall senast inom tio år fås att motsvara kraven i förordningen, dvs. senast den 31 december 2013.

Om det är oskäligt att fastighetsinnehavaren skall iaktta de åtgärder som efterlevnaden av behandlingskraven förutsätter på grund av att de är dyra eller i tekniskt hänseende exceptionellt krävande och om belastningen på miljön kan anses ringa, kan kommunens miljövårdsmyndighet i enskilda fall förlänga tidsfristen, dock till högst 14 år, dvs. fram till den 31 december 2017. Om de ekonomiska verkningarna för fastighetsinnehavaren fortfarande efter fyra år är oöverkomliga och man inte kan anse att avloppsvattnet från fastigheten medför risk för förorening av miljön, kan kommunens miljövårdsmyndighet i enskilda fall godkänna att åtgärderna för att effektivera avloppssystemet senareläggs till den tidpunkt då reparationer och ändringar eller tillbyggnad i större omfattning genomförs på fastigheten eller då avloppssystemet ändras väsentligt på så sätt att åtgärden kräver bygglov eller åtgärdstillstånd eller anmälan om byggande. Kommunens miljövårdsmyndighet skall årligen meddela den regionala miljöcentralen om sådana fall där tidsfristen förlängts.

I promemorian med motiveringen till förordningen konstateras att syftet är att till 18 § miljöskyddslagen tillägga 2 mom. som gör det möjligt att i oskäliga situationer under vissa förutsättningar bevilja uppskov i fråga om tillgodoseendet av kraven i förordningen. Ändringen kommer att ersätta och klarlägga möjligheten till avvikelse som ingår i 12 § 4 mom. förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät. I ett utkast till förslag om tillägget 18 § 2 mom. sägs att: Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan på ansökan bevilja det befintliga avloppssystemet för fastigheten undantag för viss tid från skyldigheten att iaktta statsrådsförordningen, om nödvändiga åtgärder för iakttagande av kraven på behandling av avloppsvatten i sin helhet bedöms som oskäliga för fastighetsinnehavaren och belastningen på miljön anses låg. Undantag kan beviljas för högst fem år åt gången.

Denna kommande ändring av miljöskyddslagen kan enligt ikraftträdelsebestämmelsen tillämpas endast på befintliga avloppssystem som är i brukbart skick då ändringen av miljöskyddslagen träder i kraft och på ännu inte byggda system vars anläggning avgjorts i samband med bygglovet innan ändringen av miljöskyddslagen träder i kraft.

4 Förordningens effekter på de kommunala byggnadstillsyns- och miljövårdsmyndigheternas verksamhet

4.1 Byggnadstillsyns- och miljövårdsmyndigheternas uppgiftsfördelning och samarbete

Verkställigheten av förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät (542/2003) i kommunerna förutsätter samarbete mellan byggnadstillsyns- och miljövårds-myndigheterna.

Byggande av såväl nya som befintliga avloppssystem så att de motsvarar kraven i förordningen förutsätter bygglov eller åtgärdstillstånd alternativt en anmälan om byggande i enlighet med markanvändnings- och bygg-lagen. Behandling av och beslut om sådana tillstånds- och anmälningsärenden samt tillsynen av byggåtgärder följer markanvändnings- och bygglagen och hör till den kommunala byggnadstillsynsmyndighetens uppgifter.

Förordningen har utfärdats med stöd av 11 och 18 § miljöskyddslagen och således övervakar den kommunala miljövårdsmyndighet som anges i 21 § miljöskyddslagen att den följs. I praktiken innebär detta att det är miljövårdsmyndigheten som övervakar att system för behandling av avloppsvatten som byggts och används fyller kraven i förordningen.

Miljövårdsmyndigheten bör fungera som expert på avloppsvattenfrågor i kommunen och bistå byggnadstillsynsmyndigheten (tjänstemanna-samarbete vid bedömning av planer för avloppssystem, myndighetsutlåtande vid behov m.m.). Till miljövårdsmyndighetens uppgifter hör däremot inte att för sin del godkänna eller behandla avloppssystem eller byggande av dessa.

Det finns skäl för såväl byggnadstillsyns- som miljövårdsmyndigheten att klarlägga de samarbetsformer som verkställandet av förordningen kräver och att i samverkan planera och tillhandahålla information om förordningen och de krav den innehåller till dem som ämnar inleda ett byggprojekt och till kommuninvånarna.

Tack vare övergångsbestämmelserna har kommunerna relativt gott om tid att verkställa förordningen. För de befintliga avloppssystemen är tidsfristerna för utredningar och förbättringsåtgärder så långa att det inte till den delen är nödvändigt för kommunerna att omedelbart vidta åtgärder med undantag av skyldigheten att informera om förordningen.

4.2  Byggnadstillsynsmyndigheten

Efter årsskiftet bör man vid handläggningen av bygglov beakta för-ordningens bestämmelser om plan, byggande, bruk och underhåll i fråga om avloppssystemet. Detta kan kräva justeringar i bygglovsförfarandena. Man bör särskilt beakta de krav på behörighet för avloppssystemets projekterare och de ansvariga arbetsledarna som finns i markanvändnings- och bygglagen, markanvändnings- och byggförordningen och Finlands byggbestämmelsesamling.

Vid kontakter i samband med bygglovsärenden bör byggnadstillsynen påminna kunden om skyldigheterna i den nya förordningen:

• en plan skall göras upp för avloppssystemet av en behörig projek-terare

• planen skall bifogas till ansökan om bygglov

• behandlingen av avloppsvatten skall uppfylla kraven

• fastigheten skall ha bruks- och underhållsanvisningar

• avloppssystemet skall användas och underhållas enligt anvisningarna.

Målet är att så snabbt som möjligt övergå till en praxis där den plan för avloppssystemet som bifogas tillståndsansökan är så detaljerad att byggnadstillsynsmyndigheten, vid behov i samråd med miljövårdsmyndig-heten, utifrån denna kan bedöma hur lämpligt systemet är och om reningen är tillräckligt effektiv för byggplatsen i fråga. Eventuellt kan man dessutom på normalt sätt i tillståndsvillkoren bestämma att behövliga detaljerade konstruktionsutredningar eller andra motsvarande specialutredningar skall lämnas in till byggnadstillsynsmyndigheten innan byggarbetet påbörjas. Eftersom förordningen träder i kraft genast så att den gäller beslut som fattas efter den 1 januari 2004, bör byggnads-tillsynen vara flexibel i fråga om de ansökningar som är anhängiga vid den tidpunkten. Anhängiga tillståndsansökningar som avgörs efter årsskiftet kan under övergångsskedet behandlas så att bygglov ges på villkor att byggarbeten inte påbörjas innan byggnadstillsynsmyndigheten har godkänt en plan för behandling av avloppsvatten som uppfyller kraven i förordningen.

Vid behandlingen av bygglov blir det en särskild utmaning att finna en generell tolkning av hurdana avloppssystem som fyller förordningens krav. I första hand är emellertid den som inleder ett byggprojekt och byggets projekterare ansvariga för att det valda systemet fungerar.

Byggnadstillsynsmyndigheten bör enligt gällande byggbestämmelser förutsätta att den som påbörjar ett byggprojekt anlitar sakkunniga projekterare. En behörig projekterare kan bedöma hurdana avloppssystem som fyller förordningens reningskrav på byggplatsen i fråga och kan också utföra eller skaffa de utredningar som krävs för den plan som föreskrivs i förordningen, t.ex. markundersökningar och grundvattenutredningar. Man bör likaså anlita en sakkunnig projekterare när platsen för avloppssystemet skall väljas och planeras och bruks- och underhålls-anvisningar skall göras upp. 

I samband med bygglovet godkänns en plan för avloppssystemet och den godkända planen skall följas när systemet byggs.

Enligt 7 § förordningen skall planen för byggande av avloppssystemet fogas till den ansökan om bygglov eller åtgärdstillstånd eller till den anmälan om byggande som skall lämnas in enligt markanvändnings- och bygglagen.

I promemorian med motiveringen till förordningen konstateras att till de konstruktioner som nämns i 62 § 1 punkten markanvändnings- och byggförordningen bör man foga anläggning eller effektivering av avlopps-system. I fråga om avloppssystem kan förfarandet med åtgärdstillstånd eller anmälan inte tillämpas i praktiken förrän ovan nämnda ändring i 62 § markanvändnings- och byggförordningen har gjorts. Innan denna ändring träder i kraft kan man, med stöd av bestämmelserna om tillståndsplikt i markanvändnings- och bygglagen, behandla byggandet av ett enskilt avloppssystem som ett bygglovsärende. 

Det inledande mötet för byggarbetet är ett utmärkt tillfälle för byggnadstillsynen att försäkra sig om att det i arbetsprojektet finns en ändamålsenlig plan för avloppssystemet och att arbetsledningen har tillräckligt stor sakkunskap också för att genomföra byggarbetet.

Vid slutsynen skall byggnadstillsynen försäkra sig om att byggnadens ägare har sådana bruks- och underhållsanvisningar för avloppssystemet som också uppfyller kraven i förordningen. Anvisningarna är också en förutsättning för att avloppssystemet skall få tas i bruk. I och med denna slutsyn upphör byggnadstillsynsmyndighetens uppgifter gällande byggandet av enskilda avloppssystem vid verkställigheten av förordningen.

Det är alltså fråga om ett bygglov i enlighet med markanvändnings- och bygglagen, och i samband med bygglovet avgörs också frågan om avloppssystemet. Den som påbörjar ett byggprojekt förutsätts ha personal, som är behörig enligt markanvändnings- och bygglagen och andra byggbestämmelser, samt tillämpa förfaranden som följer bestämmelserna. Kraven gäller bl.a. behörigheten hos huvudprojekterare, byggprojekterare, specialprojekterare och arbetsledare samt inledande möten och inspektionsprotokoll. Närmare bestämmelser finns i markanvändnings- och bygglagen, markanvändnings- och byggförordningen och Finlands byggbestämmelsesamling del A1 Tillsyn över byggarbete och del A2 Planerare av byggnader och byggnadsprojekt. Markanvändnings- och bygglagen lägger det övergripande ansvaret på den som inleder byggprojektet, och denne skall anlita behöriga sakkunniga också då sådana inte finns att tillgå i den egna kommunen.

För bygglovet fattas ett beslut i saken och besvärsanvisning ges på normalt sätt enligt markanvändnings- och bygglagen. Också till övriga delar är det fråga om normalt byggande och normala tillståndsförfaranden. Ärenden som gäller tillståndet eller t.ex. avvikelser från planen behandlas enligt bestämmelserna om bygglov och ändringar under byggarbetets gång i 79 § markanvändnings- och byggförordningen. Om de ändringar i tillståndet eller planen som görs under arbetets gång är så omfattande att de inte kan behandlas enligt 79 §, är det fråga om ändring av bygglovet.

Rätten enligt 171 och 172 § markanvändnings- och bygglagen att bevilja undantag gäller bestämmelser, föreskrifter, förbud och andra begränsningar som avser byggande eller andra åtgärder och som har utfärdats med stöd av samma lag. Dessa bestämmelser om beviljande av undantag tillåter åtminstone inte avsteg från bestämmelserna i 4–9 § förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät.

Genom denna förordning har Finlands miljöcentral ålagts att följa upp informationen om utrustning och metoder för avloppsrening och hålla uppgifterna tillgängliga för medborgarna. Tills vidare innan denna information finns tillgänglig på Finlands miljöcentral kan det vara svårt att få objektiv och tillförlitlig information om metoder med vilka för-ordningens mål för reningen kan nås. Många av de avloppssystem som nu används mest har uppföljningsresultat från flera år tillbaka som visar att med dessa system kan förordningens krav uppfyllas, förutsatt att planeringen, byggandet och underhållet sköts omsorgsfullt och på rätt sätt. Byggnadstillsyns- eller miljövårdsmyndigheten bör inte rekommendera något särskilt system, men exempel på de mest använda systemen och system som konstaterats vara bra kan de självfallet ge.

4.3  Miljövårdsmyndigheten

Samarbetet med byggnadstillsynsmyndigheten

När förordningen trätt i kraft ligger tyngdpunkten i den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter till en början på samverkan med den kommunala byggnadstillsynsmyndigheten när det gäller handläggningen av bygglov. Miljövårdsmyndigheten fungerar som experthjälp för byggnadstillsynsmyndigheten vid bedömningen av om den plan för ett avloppssystem som bifogats tillståndsansökan fyller förordningens krav. Målet bör vara att i praktiken ha så flexibla samarbetsformer som möjligt för att behandlingen av byggloven inte skall dra ut i onödan. Detta för-utsätter att tjänstemannasamarbetet är så välfungerande och effektivt som möjligt och att onödiga skriftliga utlåtanden mellan myndigheterna minimeras.

Vid tillsynen över byggandet av ett avloppssystem kan en tjänsteinne-havare inom miljövårdsmyndigheten ge byggnadstillsynsmyndigheten experthjälp. Om en tjänsteinnehavare inom miljövården får i uppgift att övervaka och granska byggandet av ett avloppssystem i samband med ett byggobjekt, bör han eller hon genom en instruktion ges fullmakt till detta på det sätt som bestäms i 4 § 2 mom. markanvändnings- och bygg-förordningen. Vid myndighetstillsynen över byggarbeten iakttas markanvändnings- och bygglagen, inte miljöskyddslagen.

I situationer då det inte finns tillräckligt med tillförlitliga förhands-uppgifter om det aktuella avloppssystemet för att en bedömning av om systemet uppfyller kraven på behandling av avloppsvatten skall kunna göras, kan det vara nödvändigt att i bygglovet bifoga krav på att saken utreds. Med tanke på sådana situationer bör miljövårds- och byggnadstillsynsmyndigheterna i förväg komma överens om hurdana utredningar som skall föreskrivas i bygglov. Sådana utredningar kan t.ex. gälla uppföljning av kvaliteten hos in- och utgående avloppsvatten. Uppföljningen kan kräva ett eget godkännande.

Information och rådgivning

Den kommunala miljövårdsmyndighetens allmänna skyldighet att handleda, ge råd och informera föreskrivs i 6 § lagen om kommunernas miljö-vårdsförvaltning. På motsvarande sätt bestäms det i 124 § markanvändnings- och bygglagen om byggnadstillsynsmyndighetens allmänna skyldighet att sköta styrningen och rådgivningen.

Miljövårds- och byggnadstillsynsmyndigheten bör i samråd göra det förberedande arbetet för den allmänna rådgivningen till invånarna och sköta den på var sitt håll samt samla information om var den som påbörjar ett byggprojekt får experthjälp.

En målmedveten och långsiktig information till fastigheterna i glesbygdsområden om de skyldigheter och de tidsfrister som förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät föreskriver, hör till miljövårdsmyndighetens viktigaste uppgifter vid verkställigheten av förordningen.

Det är till en början motiverat att ge information om förordningens centrala innehåll och krav, såsom utredningen om avloppssystemet samt bruks- och underhållsanvisningarna. Dessa skall senast 1.1.2006 finnas på fastigheter som är i användning och som har vattentoalett och 1.1.2008 på fastigheter som är i användning och som saknar vattentoalett. Behandlingen av avloppsvattnet från fastigheter som är i användning skall i regel uppfylla de krav som ställs på behandling av avloppsvatten fr.o.m. 1.1.2014.

För planeringen av information och informationsmaterial kan Finlands Kommunförbunds elektroniska publikation Kommunerna och avloppshanteringen i glesbygden användas. Publikationen läggs ut på Finlands Kommunförbunds webbsidor www.kommunerna.net > Kommunförbundets sakkunnigtjänster > Samhälle, teknik och miljö > Vattentjänster. Publikationen får kopieras fritt för information och meddelanden som utarbetas i kommunen såvida källan uppges. Publikationen kommer inte att levereras i tryckt form till kommunerna, men duplikat kan vid behov beställas från Kommunförbundet.

Verkställighet och övervakning av förordningen

Med tanke på förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät är det motiverat att kommunerna gör en problemkartläggning, dvs. utreder inom vilka områden bristfälligt behandlat avloppsvatten innebär risk för förorening av miljön. Utgående från risken kan områdena placeras i prioriterings-ordning. Enligt denna informeras fastigheterna i respektive område sedan om kraven i förordningen och ombeds sända en kopia till miljövårdsmyndigheten av en utredning om avloppssystemet jämte bruks- och underhållsanvisningar för fastigheten. En sådan kartläggning av föroreningsriskerna i olika områden låter sig bäst göras jämsides med utvecklingsplanen för kommunens vattenförsörjning och avloppshantering.

Vid utredningen och dimensioneringen av tillsynsmyndighetens olika åtgärder inom områden av olika riskgrad, kan som ytterlighetsexempel anges:

• aktiv, förebyggande verksamhet genom effektiv information, rådgivning och handledning samt eventuellt rentav bidrag från kommunen för planering och effektiveringsåtgärder

• passiv verksamhet som bygger på eftergranskning, dvs. man ingriper med ”tillsynsinstrumenten” i 13 kap. miljöskyddslagen endast i sådana frågor som myndigheterna på ett eller annat sätt fått vetskap om.

Hur man mellan ovan nämnda ytterlighetsalternativ väljer verksamhetsform beror på risken för förorening av området, hur stort problemet är och tillgängliga resurser.

Förordningen ökar kanske inte i sig den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter jämfört med de tidigare uppgifterna enligt vattenlagen och miljöskyddslagen, utan ger snarare nya metoder och klara normer för en effektivare tillsyn.

Med hjälp av en god klassificering av områdena och rätt dimensionerade åtgärder är det möjligt att verkställa förordningen med tillgängliga resurser.

Till verkställandet av förordningen anknyter också beredningen av kommunens miljöskyddsföreskrifter till de delar som man avser att tillämpa zoner för olika kravnivåer vid avloppsbehandlingen i kommunen. Verkställigheten kan förutsätta att de kommunala avfallshanteringsbestämmelserna på motsvarande sätt bör preciseras så att t.ex. överskottsslam från glesbygden transporteras och behandlas enligt avfallslagens bestämmelser om avfall som uppkommit från bosättning.

5  Kommunala miljöskyddsföreskrifter och krav på behandling av avloppsvatten

Enligt 19 § miljöskyddslagen kan kommunfullmäktige, med avseende på kommunen eller någon del av den, för verkställigheten av miljöskyddslagen utfärda allmänna föreskrifter utgående från lokala förhållanden.

De allmänna föreskrifterna gäller skyldigheter eller tillvägagångssätt som är allmänt vedertagna eller som utgår från lokala behov och gäller alla aktörer inom målområdet. I syfte att förebygga onödiga problem preciserar man således de allmänt vedertagna skyldigheterna med hjälp av miljöskyddsföreskrifterna.

Med särskilda föreskrifter avses däremot en särskild skyldighet eller ett särskilt tillvägagångssätt som ett särskilt krav i ett enskilt fall förutsätter. Särskilda föreskrifter kan den kommunala miljövårdsmyndigheten meddela i ett miljötillstånd eller med stöd av t.ex. 85 § miljöskyddslagen.

Kommunala miljöskyddsföreskrifter kan användas för att konkretisera de bestämmelser som utfärdats med stöd av miljöskyddslagen för att skydda miljön på lokal nivå. Föreskrifterna kan också komplettera de förordningar som getts med stöd av miljöskyddslagen eller syfta till att skapa klarhet i konkreta situationer. Det är onödigt att utfärda föreskrifter om t.ex. det faktum att bestämmelserna i själva förordningen iakttas är en tillräcklig miljöskyddsåtgärd. Man skall alltså inte utfärda en miljöskyddsföreskrift i en fråga som redan och på samma grunder ingår i en förordning som utfärdats med stöd av miljöskyddslagen. Det kan inte anses vara möjligt att genom en allmän föreskrift bestämma om en snävare tidtabell för exempelvis inlämningen av en utredning om avloppssystemet eller för uppgörandet av bruks- och underhållsanvisningar enligt 12 § 1 mom. förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät. I enskilda fall kan man med stöd av 85 § miljöskyddslagen vid behov bestämma att en utredning skall lämnas in och att reningen skall effektiveras i snabbare takt.

Miljöskyddsföreskrifterna skall vara så entydiga som möjligt för att efterlevnaden eller försummelsen av dem lätt skall kunna konstateras och övervakas både av verksamhetsutövaren och myndigheten. En föreskrift skall således gälla en klart avgränsad verksamhet eller vedertagna handlingsmönster som inte kan regleras på annat sätt. Den skall alltid underbyggas genom hänvisningar till miljöskyddslagen eller förordningar som bygger på den och därtill av de lokala förhållandena. En föreskrift skall således alltid vara lokal – den kan aldrig vara regional.

Utöver föreskrifter är det ofta nödvändigt med anvisningar och information som kompletterar föreskrifterna med exempel som beskriver verksamhetssätt, utrustning, teknik o. dyl. I anvisningar kan man ange var det finns ytterligare information eller praxis för hur en föreskrift skall efterlevas. I anvisningarna kan man också hänvisa exempelvis till förordningar som getts med stöd av miljöskyddslagen eller till miljöministeriets, Finlands miljöcentrals, jord- och skogsbruksministeriets och andra instansers anvisningar, handböcker eller andra informationskällor.

Anvisningarna och den övriga informationen skall klart kunna särskiljas från föreskrifterna. Detta kan man göra antingen genom att sammanställa föreskrifterna och anvisningarna i två skilda delar, genom tydliga mellan-rubriker eller på något annat motsvarande sätt.

Då miljöskyddsföreskrifter uppgörs skall kommunens plan för utveckling av vattentjänsterna beaktas så att miljöskyddsföreskrifterna för behandlingen av avloppsvatten samordnas med den. Då föreskrifterna uppgörs skall man också komma ihåg att det står verksamhetsutövaren fritt att själv avgöra på vilket sätt han uppfyller de skyldigheter som föreskrivs. Myndigheten bör sålunda inte föreskriva om vissa förfaringssätt, utan endast om de resultat som är godtagbara, t.ex. att avloppsvatten inte får infiltreras eller släppas ut i marken inom ett visst grundvattensområde. Eftersom det är verksamhetsutövaren som bestämmer om avledningen av avloppsvatten bör han därför självständigt välja det alternativ för ledning och behandling av avloppsvatten som passar honom bäst, t.ex. så att allt avloppsvatten leds till en sluten tank eller så att avloppsvattnet som har renats tillräckligt avleds via röravlopp för infiltration utanför grundvattensområdet.

Med stöd av 4 § 2 mom. i den ifrågavarande förordningen är det möjligt att med kommunala miljöskyddsföreskrifter bestämma att kraven på behandlingen av avloppsvattnet på vissa områden kan vara lägre än de allmänna krav som anges i 4 § 1 mom. förordningen.

I tabellen nedan presenteras de allmänna kraven på minimibehandling av avloppsvatten enligt den aktuella förordningen parallellt med de lägre kraven, vars tillämpningsområden kommunen kan fastställa genom miljöskyddsföreskrifter.

De allmänna kraven på behandling kan lindras genom iljöskyddsföreskrifter, dock inte så att de understiger den nivå som anges i 4 § 2 mom. förordningen.

Införande av lägre krav på behandlingen förutsätter gällande miljöskyddsföreskrifter, vars tillämpningsområden anges tillräckligt detaljerat och grundar sig på lokala förhållanden.

Tillämpningsområden för de lägre föreskriftskraven kan vara områden med gles bebyggelse eller sådan bebyggelse att effekterna av belastningen av avloppsvattnet kan anses obetydliga. Det får inte finnas sådana objekt på områdena som kan riskera att förorenas av den aktuella belastningen av avloppsvatten. Sådana är t.ex. grundvattensområden och strandområden.

Då man slår fast områden med lägre behandlingskrav bör man beakta också den utveckling som kan förväntas under de följande 20–40 åren. Lägre behandlingskrav kan därför inte anses lämpa sig på områden där det finns tryck eller planer på byggnadsverksamhet. Lägre krav passar inte heller på områden som är ett vattentjänstverks verksamhetsområde eller områden där fastigheterna är anslutna eller inom kort kommer att anslutas till vattenledningsnätet.

Kraven på rening av avloppsvattnet kan genom kommunala miljöskyddsföreskrifter skärpas i förhållande till de allmänna behandlingskraven i förordningen i de fall där det till följd av särskilda lokala förhållanden kan anses vara motiverat för att miljöskyddslagen skall kunna verk-ställas. Sådana särskilda förhållanden kan vara exempelvis den omedelbara närheten till grund- eller ytvattentäkt, skyddade vattendrags strandområden som lätt kan förorenas av belastningen av avloppsvatten eller ett annat motsvarande särskilt och betydande skyddsobjekt.

De områden som avses i miljöskyddsföreskrifterna och för vilka av-vikande föreskrifter förutsätts skall entydigt fastställas och specificeras och därtill anges tillräckligt exakt på en karta för att varje fastighetsinnehavare utgående från detta kan fastslå om de avvikande föreskrifterna gäller hans eller hennes fastighet.

Det är inte motiverat att i miljöskyddsföreskrifterna inkludera föreskrifter som anknyter till behandling eller leverans av avloppsslam till ett avloppsreningsverk eller något annat lämpligt behandlingsställe, eller andra föreskrifter som anknyter till slam. När det gäller slam är det fråga om behandling av avfall och därför skall dessa föreskrifter ingå i kommunens avfallshanteringsbestämmelser.

6   Sammanfattning

Förordningen om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät ger klara reningsnormer för systemen för behandling av avloppsvatten på enskilda fastigheter. Normerna är i första hand avsedda för projekterare och tillverkare av behandlingssystem för avloppsvatten.

En fastighets ägare och innehavare bär ansvaret för att avloppssystemet planeras, byggs, används och underhålls så att det uppfyller renings-kraven.

Byggnadstillsynsmyndigheten har som uppgift att vid normalt tillståndsförfarande som gäller byggande och vid tillsynen över byggnadsarbetet i början se till att de planer som förordningen förutsätter följer med tillståndsansökan och att bruks- och underhållsanvisningar som uppfyller kraven i förordningen finns för fastigheten före man beslutar att bygg-naden får tas i bruk.

Miljövårdsmyndigheten har som uppgift att allmänt övervaka att de krav som ställs i förordningen följs på fastigheterna och vid behov vid försummelser ingripa med tillsynsmetoder i enlighet med miljöskyddslagen.

Verkställande av förordningen på lokal nivå förutsätter att kommunerna aktivt ger invånarna information, kartlägger områden som är känsliga för belastning av avloppsvatten och prioriterar de åtgärder dessa kräver. Dessutom krävs effektivt och bra samarbete mellan olika myndigheter.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Timo Kietäväinen

vice verkställande direktör

Vesa Valpasvuo

miljösakkunnig