Ändring av lagen om smittsamma sjukdomar och ikraftträdande av WHOs nya hälsoreglemente

​I lagen om smittsamma sjukdomar har gjorts ändringar som gör det möjligt att förordna personer och varor i karantän och i fråga om personer även mot deras vilja. I syfte att bekämpa en epidemi kan man avvika från såväl kravet på försäljningstillstånd för ett läkemedel som läkemedelslagens bestämmelser om distribution av läkemedel på basis av ändringar av lagen om smittsamma sjukdomar. Enligt 2 § i förordningen om smittsamma sjukdomar har influensa orsakad av influensavirus A av subtyp H5N1 fastställts som allmänfarlig smittsam sjukdom som ger upphov till pandemihot tills WHO meddelar att en influensapandemi har börjat (fas 5). Även bestämmelserna om klientavgifter ändras. Ändringarna av lagen om smittsamma sjukdomar trädde i kraft 1.12.2006 och av förordningen om smittsamma sjukdomar 1.1.2007.

WHO:s hälsoreglemente träder i kraft 15.06.2007. Finlands gällande lagstiftning uppfyller i huvudsak de krav som hälsoreglementet ställer på medlemsländerna. WHO kan även ge medlemsländerna rekommendationer om hot mot folkhälsan på det nationella eller internationella planet. Enligt planerna träder hälsoreglementet i kraft även i Finland 15.6.2007.

Närmare upplysningar:
Sinikka Huhtala, tfn (09) 771 26 44, 050 584 60 02
Liisa-Maija Voipio-Pulkki, tfn (09) 771 27 74, 050 331 03 14

Källor

RP 64/2006 om lag om ändring av lagen om smittsamma sjukdomar, ShUB 18/2006 rd, GrUU 26/2006 rd, RSv 119/2006 rd.
Lagen om ändring av lagen om smittsamma sjukdomar (64/2006). > 989/2006 
RP 259/2006 om godkännande av Världshälsoorganisationens internationella hälsoreglemente (2005) och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i hälsoreglementet som hör till området för lagstiftningen, ShUB 52/2006 rd, RSv 258/2006 rd, lag om sättande i kraft av de bestämmelser i hälsoreglementet som hör till området för lagstiftningen för Världshälsoorganisationens internationella hälsoreglemente (2005) (254/2007), förordning om sättande i kraft av Världshälsoorganisationens internationella hälsoreglemente (2005) och om ikraftträdande av lagen om sättande i kraft av de bestämmelser i hälsoreglementet som hör till området för lagstiftningen (643/2007).
Statsrådets förordning om ändring av förordningen om smittsamma sjukdomar 1376/2006.
Nationell beredskapsplan för en influensapandemi.  Förslag av arbetsgruppen för nationell pandemiberedskap SHM:s utredningar 2006:11. Nationell beredskapsplan för en influensapandemi, SHM:s rapporter 2006:25. Anvisningar om pandemiberedskap för arbetsgivare, Kommunala arbetsmarknadsverkets promemoria 31.3.2006/Uppdaterat 16.4.2007. Den utredning som ges till arbetsgivaren om hälsotillståndet för att förebygga spridningen av smittsamma sjukdomar, Social- och hälsovårdsministeriets föreskriftssamlingar 2003:1. Statsrådets förordning om grunderna för beviljande av statsunderstöd för anskaffning av terminalutrustning för myndighetsradionätet 521/2006.
Valtion tuki viranomaisradioverkon päätelaitteiden hankintaan (Statsunderstöd för anskaffning av terminalutrustning för myndighetsradionätet) SHM 28.6.2006.
SHM, myndighetsradionätet Virve: stm.fi > Ansvarsområden > Beredskapsärenden > övriga länkar: VIRVE och social- och hälsovården WHO:s pandemifaser (på finska): stm.fi > Vastuualueet > Terveydenhuolto > Tietoa lintuinfluenssasta > Raportit > Pandemiatyöryhmän väliraportin liite

Ändring av lagen om smittsamma sjukdomar och ikraftträdande av WHO:s nya hälsoreglemente 

Inledning

I lagen om smittsamma sjukdomar har gjorts ändringar som delvis gäller beredskap för att fågelinfluensan, influensa som förorsakats av A-virus av subtyp H5N1, som påträffas på olika håll i världen, bryter ut i smittor hos människor och eventuellt blir en global pandemi. I detta sammanhang har smittkoppor på nytt fastställts som allmänfarlig smittsam sjukdom i förordningen om smittsamma sjukdomar.

Avsikten med den åtgärd som godkänns i lagen om smittsamma sjukdomar, karantän, är att spridningen av en allmänfarlig smittsam sjukdom effektivt kan stoppas i ett så tidigt skede som möjligt. I karantän kan förordnas människor, men också varor. En person kan förordnas att stanna hemma eller på något annat ställe som anvisats av en myndighet. En person kan förordnas i karantän även mot sin vilja.

I detta cirkulär konstateras de ändringar i lagen om smittsamma sjukdomar som trätt i kraft 1.12.2006 och de ändringar som föranleds av ikraftträdandet av Världshälsoorganisationens (WHO World Health Organisation) internationella hälsoreglemente (2005) 15.6.2007. Cirkuläret behandlar även de ändringar av förordningen om smittsamma sjukdomar som trätt i kraft 1.1.2007. En del tidigare ändringar av lagen om smittsamma sjukdomar har dessutom tagits med för att precisera kontexten kring de senaste ändringarna.

Definition av karantän och förordnande i karantän

I Finland har man inte tidigare kunnat förordna en person i karantän för sjukdomens inkubationstid enbart på grund av att personen misstänks ha blivit utsatt för en allmänfarlig smittsam sjukdom. I lagen om smittsamma sjukdomar har nu inkluderats en definition av karantän och bestämmelser om förordnande av personer och varor i karantän, ifråga om personer även mot deras vilja. En insjuknad person kan inte förordnas i karantän.

Enligt regeringens proposition (RP 64/2006) kan beslutet om karantän göras endast då brådskande åtgärder är nödvändiga för att förhindra spridningen av en smittsam sjukdom som utgör ett allvarligt hot mot befolkningens hälsa och är allmänfarlig eller som uppfyller kriterierna i 4 § 2 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar.

Inkubationstiden för ett eventuellt pandemivirus kommer att bestämmas utifrån den bästa information som finns i det skede då en pandemi hotar.

Definition av karantän

I 3 § 2 mom. 9 punkten i lagen om smittsamma sjukdomar konstateras att man med karantän avser förordnande av en person som utsatts eller med fog misstänks ha utsatts för sjukdomsalstrare att stanna hemma eller på något annat ställe som anvisats av en myndighet, eller begränsning av flyttning av bagage, containrar eller andra varor som misstänks vara smittsamma eller åtskiljande av dem från andra varor för att förhindra att mikrober som alstrar sjukdom eventuellt sprids.

Förordnande av en person i karantän

Enligt 15 a § 1 mom. i lagen kan en person som utsatts eller med fog misstänks ha utsatts för i 2 § i förordningen om smittsamma sjukdomar avsedd allmänfarlig smittsam sjukdom eller en allmänfarlig smittsam sjukdom som uppfyller kriterierna i 4 § 2 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar, men som på grund av sitt hälsotillstånd inte behöver sjukhusvård, genom beslut förordnas i karantän för viss tid. Enligt riksdagens grundlagsutskotts utlåtande 26/2006 kan ett beslut om karantän fattas endast om risken för att sjukdomen sprids är uppenbar och om sjukdomens spridning inte kan förhindras genom andra lindrigare åtgärder eller personen i fråga inte vill underkasta sig andra lagstadgade åtgärder som är nödvändiga för att förhindra att sjukdomen sprids.

En smittsam sjukdom kan med stöd av 4 § 2 mom. i lagen anses allmänfarlig om

1. smittsamheten är stor eller sjukdomen sprider sig snabbt,

2. sjukdomen är farlig, och

3. sjukdomens spridning kan hindras med hjälp av åtgärder som riktas mot den som har insjuknat eller som med fog misstänks ha insjuknat.

De allmänfarliga och anmälningspliktiga smittsamma sjukdomarna anges genom förordning av statsrådet (786/1986).

Utsatta för influensafall är enligt regeringens proposition 64/2006 till exempel

1. de som bor i samma hushåll med en infektionspatient 

2. personer som har varit i direkt kontakt med en patient eller utsatta för patientens luftvägssekret som sprids som droppar genom hosta, nysningar, snytningar eller tal samt

3. vårdpersonal som, utan att ha haft ändamålsenligt skydd, har blivit utsatt på det sätt som avses i ovan nämnda punkt när den vårdat patienten på sjukhus. De som använt ändamålsenligt skydd anses inte ha blivit utsatta. Utsättningen bedöms av en läkare som ska överväga fall för fall. En person som misstänks eller bekräftats ha blivit utsatt för ett influensafall löper risk att bli smittad av influensa. Hos en del av dem som smittats kan influensainfektionen vara symptomfri, hos andra kan den leda till en lindrig sjukdom som den infekterade inte känner igen som influensa och hos en del av dem som fått infektionen utvecklas en för influensan typisk sjukdomsbild.

Förordnande av en person i karantän mot dennes vilja

Vid behov kan en person förordnas i karantän även oberoende av sin vilja med stöd av 15 a § 3 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar. Förfarandet ska dock betraktas som exceptionellt. Förordnande i karantän mot personens vilja kräver att förutsättningarna för förordnande i karantän uppfylls, dvs. att risken för att sjukdomen sprids är uppenbar och att personen inte följer givna anvisningar.

Beslut om karantän

Beslut om förordnande av karantän fattas av social- och hälsovårdsministeriet och inom länet länsstyrelsen eller det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar.

Med kommunalt organ avses ett organ som med stöd av 6 § i folkhälsolagen ansvarar för de uppgifter som bestäms i lagen om smittsamma sjukdomar.

I brådskande fall kan den läkare som vid hälsocentralen ansvarar för smittsamma sjukdomar besluta om förordnande i karantän med stöd av 15 a § 1 mom. i lagen. Beslutet ska genast för fastställelse underställas det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar. Om ingen tjänstgörande läkare vid hälsocentralen har utsetts till läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar övergår beslutsansvaret med stöd av 17 § i folkhälsolagen till hälsocentralens ansvarige läkare. Regeringspropositionen (RP 64/2006) utgår från att ett beslut om karantän endast kan fattas av en tjänstgörande läkare. Om denne inte arbetar vid den aktuella tidpunkten kan beslutet även fattas av den jourhavande läkaren. I praktiken kan jouren ha överförts till sjukvårdsdistriktet. En del av hälsocentralsfunktionerna, såsom jourer, kan ha externaliserats till privata företag, vilkas läkare inte nödvändigtvis är i tjänsteförhållande till den kommunala hälso- och sjukvården. Grundlagsutskottet (GrUU 26/2006 rd) godkänner ett arrangemang, enligt vilket den jourhavande läkaren i brådskande fall kan besluta om förordnande i karantän och på basis av avtal om köp av tjänster kommunens tjänstgörande läkare.

Ett beslut om karantän såsom andra beslut enligt lagen om smittsamma sjukdomar kan med stöd av 21 § i lagen verkställas omedelbart, oberoende av underställning eller ändringssökande.

En person kan förordnas i karantän för högst en månad. Förvaltningsdomstolen kan på framställning av den statliga myndighet som fattat beslutet eller det kommunala organ som fattat beslutet och som ansvarar för bekämpning av smittsamma sjukdomar förlänga karantänen för en person med högst två månader.

Karantänen ska hävas omedelbart om kriterierna för att fortsätta karantänen inte längre föreligger. Beslut om hävande av karantän ska fattas av den läkare som vid hälsocentralen ansvarar för smittsamma sjukdomar.

Frånvaro från arbete, dagvård och läroanstalt

Om det för förhindrande av att en allmänfarlig smittsam sjukdom sprids är nödvändigt, ska den läkare som vid hälsocentralen ansvarar för smittsamma sjukdomar enlig 16 § i lagen om smittsamma sjukdomar förordna om undersökning av den som har insjuknat i sjukdomen eller som med fog misstänks ha insjuknat, meddela nödvändiga anvisningar för förhindrande av smitta samt sörja för att den som har insjuknat anvisas lämplig vård.

Om spridningen av en allmänfarlig smittsam sjukdom inte kan förhindras med hjälp av de åtgärder som nämns i 16 § 1 mom., kan det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar förordna att den som har insjuknat i sjukdomen eller som med fog misstänks ha insjuknat ska utebli från sitt förvärvsarbete högst sex månader utan avbrott. I brådskande fall kan den läkare som vid hälsocentralen ansvarar för smittsamma sjukdomar fatta beslut om frånvaro från arbetet. Beslutet ska genast för fastställelse underställas det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar.

Det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar kan på ovan beskrivna grunder med stöd av 16 § 2 mom. i lagen förordna att en person ska utebli från sin dagvårdsplats eller en läroanstalt högst sex månader utan avbrott. I brådskande fall kan den läkare som vid hälsocentralen ansvarar för smittsamma sjukdomar fatta beslut om frånvaro från dagvårdsplatsen eller från läroanstalten. Beslutet ska genast för fastställelse underställas det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar.

Förvaltningsdomstolen kan på framställning av det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar enligt 16 § 2 mom. i lagen förordna att frånvaron från arbetet, dagvården eller läroanstalten förlängs med högst sex månader i sänder, om de ovan nämnda förutsättningarna fortfarande föreligger.

Isolering av en person i en sjukvårdsanstalt

Enligt 17 § 1 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar kan en person som har insjuknat i en allmänfarlig smittsam sjukdom eller som med fog misstänks ha insjuknat isoleras på en sjukvårdsanstalt, om

1. risken för att sjukdomen ska sprida sig är uppenbar, och

2. spridning av sjukdomen inte kan förhindras med hjälp av andra åtgärder eller den som saken gäller inte kan eller vill underkasta sig sådana andra åtgärder enligt 13, 14 och 16 § som behövs för förhindrande av att sjukdomen sprids.

Utgångspunkten är att man inte riktar mer begränsningar på den isolerade personen än vad som är nödvändigt för förhindrande av att en allmänfarlig smittsam sjukdom sprids. Personens vård under isoleringen baseras alltså i första hand på dennes samtycke.

Den som har insjuknat i allmänfarlig smittsam sjukdom kan på isoleringsplats oberoende av sin vilja ges sådan vård som är nödvändig för förhindrande av att sjukdomen sprids. Enligt regeringens proposition (RP 44/1986) ska vården då begränsas till mest nödvändiga, medicinskt motiverade åtgärder för förhindrande av att sjukdomen sprids.

Isolering av en person som insjuknat i en allmänfarlig smittsam sjukdom

Enligt 18 § i lagen om smittsamma sjukdomar kan det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar förordna att den som har insjuknat i en allmänfarlig smittsam sjukdom eller som med fog misstänks ha insjuknat ska isoleras enligt 17 § i lagen för högst två månader. I brådskande fall kan den läkare som vid hälsocentralen ansvarar för smittsamma sjukdomar fatta beslut om isolering. Beslutet ska genast för fastställelse underställas det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar.

Förvaltningsdomstolen kan på framställning av det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar förordna om en förlängning av isoleringen med högst tre månader, om de förutsättningar för isolering som nämns i 17 § i lagen föreligger efter isoleringstiden.

Enligt 19 § i lagen om smittsamma sjukdomar ska isoleringen hävas så snart förutsättningarna för isolering enligt 17 § inte längre föreligger.

Beslut om vård mot den insjuknade personens vilja och om hävande av isolering fattas med stöd av 19 § 2 mom. i lagen av den läkare som vid hälsocentralen ansvarar för smittsamma sjukdomar eller en behörig överläkare vid ett sjukhus.

En person har rätt att överklaga ett beslut

Enligt 30 § 1 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar kan ändring i beslut som gäller förordnande om att någon ska utebli från sitt förvärvsarbete, vård som ges oberoende av personens vilja eller förordnande i isolering eller karantän sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. Även den person som förordnats i karantän kan alltså överklaga beslutet om förordnande i karantän. Besvär ska anföras förvaltningsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.

I beslut som gäller beslut av läkare som vid hälsocentralen ansvarar för smittsamma sjukdomar om isolering av en person som insjuknat eller som med fog misstänks ha insjuknat i en allmänfarlig smittsam sjukdom och som med stöd av 18 § 1 mom. ska underställas det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar för fastställelse får ändring dock inte sökas genom besvär, eftersom det är fråga om en läkares behandlingsbeslut. En person har rätt att överklaga först det beslut som organet fattat om isolering.

Enligt 21 § i lagen om smittsamma sjukdomar kan myndighets beslut som avses i lagen verkställas omedelbart, oberoende av underställning eller ändringssökande.

Förordnande av varor i karantän

I 3 § 2 mom. 9 punkten i lagen om smittsamma sjukdomar definieras karantän, med vilken avses åtgärder som begränsar flyttning av bagage, containrar eller andra varor som misstänks vara smittsamma eller som avskiljer dessa från andra för att förhindra en eventuell spridning av mikrober som orsakar sjukdom.

Beslut om förordnande av varor i karantän fattas i samma ordning som beslut om förordnande av en person i karantän. En vara kan förordnas i karantän för högst två månader. Förvaltningsdomstolen kan på framställning av myndigheten förlänga tiden i karantän med högst tre månader. I beslut om karantän för varor och personer finns likalydande föreskrifter om sökande av ändring.

Handräckning

Om länsstyrelsen, det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar eller den läkare som vid hälsocentralen ansvarar för smittsamma sjukdomar konstaterar att spridningen av en allmänfarlig smittsam sjukdom inte effektivt kan förhindras på något annat sätt, ska polisen enligt 39 § i lagen om smittsamma sjukdomar på begäran av någon av dem lämna handräckning.

Behandling av underställnings- och fullföljdsärenden i förvaltningsdomstolen

Enligt 32 § i lagen om smittsamma sjukdomar ska de underställnings- och fullföljdsärenden som gäller frånvaro från förvärvsarbete, isolering och förordnande i karantän behandlas i förvaltningsdomstol i brådskande ordning. De underställnings- och fullföljdsärenden som gäller vård oberoende av personens vilja, isolering och förordnande i karantän ska behandlas senast inom sju dagar.

Personens rätt till dagpenning enligt sjukförsäkringslagen

Enligt 27 § 1 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar har den som för förhindrande av spridning av en smittsam sjukdom förordnats att utebli från sitt förvärvsarbete eller att hållas isolerad eller i karantän rätt att få dagpenning enligt vad som i sjukförsäkringslagen (1224/2004) bestäms om dagpenning. Samma rätt har en vårdnadshavare, om ett barn under 16 år av ovan nämnd orsak ska hållas hemma och vårdnadshavaren av denna anledning är förhindrad att arbeta.

Har ersättningen betalats till arbetsgivaren med stöd av 7 kap. 4 § i sjukförsäkringslagen och täcker inte ersättningen det lönebelopp eller motsvarande ersättning som arbetsgivaren betalat för tiden för frånvaron, isoleringen eller karantänen, har arbetsgivaren rätt att få ersättning även för det återstående beloppet i enlighet med vad som bestäms i sjukförsäkringslagen. Utöver dagpenning har den som saken gäller rätt att få ersättning för förlorad inkomst i enlighet med vad som bestäms i sjukförsäkringslagen.

Enligt regeringens proposition (RP 64/2006) kan utbetalningen av dagpenning enligt sjukförsäkringslagen och ersättning för förlorad inkomst börja betalas först från den dagen då beslutet har fattats. Om beslutet i ett brådskande fall har fattats av den läkare som vid hälsocentralen ansvarar för smittsamma sjukdomar och om förtroendeorganet beslutar att godkänna beslutet anses rätten till dagpenning och perioden för förlorad inkomst börja den dag då läkaren fattade beslutet. Beslutet ska tillkännages personen så fort som möjligt.

Om personen under en del av frånvaron från arbetet, karantänen eller isoleringstiden är arbetsoförmögen beviljas endast normal sjukpenning för denna tid.

Om någon isolerats efter att ha vägrat underkasta sig andra åtgärder som är nödvändiga för att förhindra att en sjukdom sprids, betalas inte ersättning för förlorad inkomst.

Behandlande läkarens skyldigheter enligt lagen om smittsamma sjukdomar

Enligt 22 § i lagen om smittsamma sjukdomar är den behandlande läkaren i första hand ansvarig för att en patient som insjuknat i en allmänfarlig eller anmälningspliktig smittsam sjukdom och andra som eventuellt har smittats undersöks och får vård. Om den behandlande läkaren inte själv kan vidta åtgärderna ska uppdraget överföras på den läkare som vid hälsovårdscentralen eller sjukvårdsdistriktet ansvarar för smittsamma sjukdomar. Om uppdraget har överförts skriftligen ska de uppgifter som gäller överföringen förstöras genast efter det att åtgärder för förebyggande av att smittan sprids har vidtagits, och de får inte införas i journalhandlingarna. Den som har insjuknat eller som med fog misstänks ha insjuknat i en allmänfarlig eller anmälningspliktig smittsam sjukdom är för förhindrande av att den smittsamma sjukdomen sprids skyldig att på förfrågan meddela den läkare som utreder saken på vilket sätt, när och var han eller hon har smittats samt namnet på den person som kan ha varit smittbärare.

Arbete för vilket krävs en utredning av arbetstagarens hälsotillstånd

Enligt 11 § i förordningen om smittsamma sjukdomar ska arbetsgivaren av en arbetstagare i uppgifter som avses i 20 § i lagen om smittsamma sjukdomar kräva en tillförlitlig utredning av att arbetstagaren inte lider av salmonellos eller tuberkulos i andningsorganen. Utredningen ska också krävas av personer som arbetar med mjölkhanteringsuppgifter på en mjölkproducerande gård varifrån mjölken går till konsumtion utan pastörisering.

Uppgifter som avses i 20 § i lagen om smittsamma sjukdomar är

1. en sådan uppgift vid en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården, en långvårdsanstalt eller ett vattenverk där arbetstagaren kan föranleda risk för spridning av en allmänfarlig smittsam sjukdom enligt 1 mom.,

2. uppgifter i samband med vård av barn under skolåldern och av åldringar,

3. sådana uppgifter i en livsmedelslokal som innefattar hantering av oinpackade, lätt förskämbara livsmedel, eller

4. någon annan uppgift som föreskrivs genom förordning av statsrådet och där risken för att en allmänfarlig smittsam sjukdom sprids via livsmedel är uppenbar.

Av den som arbetar med sådana uppgifter i en livsmedelslokal som innefattar hantering av oinpackade, lätt förskämbara livsmedel ska arbetsgivaren kräva information om resultatet av laboratorieundersökning eller annan undersökning då arbetstagaren återvänder från ett land där han eller hon kan ha ådragit sig salmonella eller luftvägstuberkulos som fastställts som allmänfarlig smittsam sjukdom (20 § 3 mom.). Social- och hälsovårdsministeriet har gett ut en anvisning om den utredning av hälsotillståndet som ges till arbetsgivaren för att förebygga spridningen av smittsamma sjukdomar: Social- och hälsovårdsministeriets föreskriftssamlingar 2003:1, Den utredning som ges till arbetsgivaren om hälsotillståndet för att förebygga spridningen av smittsamma sjukdomar.

Om det med fog kan misstänkas att den som sköter ett arbete eller en uppgift enligt 20 § i lagen orsakar spridning av en smittsam sjukdom, kan det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar förordna att personen i fråga ska utebli från sitt förvärvsarbete under den tid då det finns risk för spridning av sjukdomen, dock högst sex månader utan avbrott. I brådskande fall kan den läkare som vid hälsocentralen ansvarar för smittsamma sjukdomar fatta beslut om frånvaro från arbetet. Beslutet ska genast för fastställelse underställas det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar.

Förvaltningsdomstolen kan på framställning av det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar förlänga denna tid med högst sex månader i sänder, om det fortfarande finns risk för spridning av den smittsamma sjukdomen.

Även ändring i beslut som gäller förordnande om att någon med stöd av 20 § ska utebli från sitt förvärvsarbete kan sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. Även beslut om frånvaro från arbetet enligt 20 § kan verkställas omedelbart oberoende av underställning eller ändringssökande.

Förteckningen över allmänfarliga smittsamma sjukdomar har kompletterats

2 § i förordningen om smittsamma sjukdomar har kompletterats. Förteckningen över allmänfarliga smittsamma sjukdomar har kompletterats med influensa som förorsakats av A-virus av subtyp H5N1, som ger upphov till pandemihot, med nedan beskrivna begränsningar samt på nytt med smittkoppor.

Allmänfarliga smittsamma sjukdomar är

ehec-infektion
hepatit A
influensa orsakad av influensavirus A av subtyp H5N1 tills Världshälsoorganisationen meddelar att en influensapandemi har börjat
smittkoppor
gula febern
kolera
syfilis
difteri
tyfoid, paratyfoid och andra salmonelloser
septiska sjukdomar och hjärnhinneinflammationer förorsakade av meningokock
mjältbrand
polio
pest
sars
shigellarödsot
tuberkulos och
blodfeber förorsakad av virus, dock inte sorkfeber.

Anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar är enligt 2 § i lagen om smittsamma sjukdomar

echinokockos
Creutzfeldt-Jakobs sjukdoms nya variant
septiska sjukdomar och hjärnhinneinflammationer förorsakade av hemofilus
hepatit B
hepatit C
kikhosta
hiv-infektion
klamydiainfektioner som sprids vid könsumgänge
legionellos
listerios
malaria
mykobakteriesjukdomar, andra än tuberkulos
fästingburen hjärninflammation
rabies
schanker
påssjuka
gonorré
mässling och
röda hund.

Klientavgifter

Enligt 5 § 1 mom. 4 punkten i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården är vaccinering i anslutning till smittsamma sjukdomar, undersökning och behandling av allmänfarliga smittsamma sjukdomar och läkemedel som ordineras för behandlingen samt isolering av den som har eller misstänks ha insjuknat, undersökning och behandling av hiv-infektion, gonorré och klamydiainfektion som sprids vid könsumgänge samt läkemedel som ordineras för behandling av den som har insjuknat i en anmälningspliktig smittsam sjukdom avgiftsfria.

Influensa orsakad av influensavirus A av subtyp H5N1 är en allmänfarlig smittsam sjukdom som ger upphov till pandemihot i WHO:s pandemifaser 3-5, dock endast tills WHO meddelar att en egentlig pandemi har börjat (fas 6). Därefter betraktas den ovan nämnda virusinfluensan som en sjukdom vid vilken klientavgifter tas ut i vanlig ordning.

WHO:s hälsoreglemente avgränsar delvis uppbörden av klientavgifter av resenärer

Enligt 13 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården kan det genom förordning stadgas att hos den som inte är bosatt i Finland ska uppbäras avgift och ersättning enligt grunder som avviker från lagen om klientavgifter, om inte något annat följer av internationella avtal som binder Finland. I sitt betänkande 52/2006 anser social- och hälsovårdsutskottet att WHO:s hälsoreglemente är ett internationellt avtal som avses i 13 § i lagen om klientavgifter som begränsar möjligheten att uppbära avgifter av den som inte är bosatt i Finland.

I sitt betänkande 52/2006 rd anser riksdagens social- och hälsovårdsutskott att man enligt 40 art. i hälsoreglementet inte ska ta ut avgift av resenärer bland annat för förordnade hälsokontroller, vaccinationer eller isolerings- och karantänåtgärder. Artikel 40 i hälsoreglementet fastställer i detalj de åtgärder för vilka inga klientavgifter ska tas ut av resenärer:

• undersökning av hälsotillståndet hos resenären

• vaccination eller annan profylax som tillhandahålls en resenär vid ankomsten och som är ett icke-tillkännagivet krav eller ett krav som har tillkännagivits mindre än tio dagar före vaccination eller annan profylax

• nödvändig isolering eller karantän av resenärer

• intyg utfärdade för resenärer i vilka ska antecknas de åtgärder som vidtagits och datum för dem eller

• hälsoåtgärder som vidtas för bagage som åtföljer resenären.

Parterna, alltså även Finland, får ta ut avgift för andra hälsoåtgärder än de som nämns ovan, inklusive andra hälso- och sjukvårdstjänster som främst tas ut i resenärens eget intresse.

Enligt hälsoreglementet tas avgifter för andra hälsoåtgärder för resenärer ut på basis av hälsoreglementet. Varje part får ha endast en tariff för sådana avgifter, och alla avgifter ska följa denna tariff. Som tariff tillämpas de klientavgifter som fastställs i lagstiftningen om klientavgifter inom social- och hälsovården, om inte annat bestäms senare. Om man på personen inte tillämpar det socialskyddsavtal som är bindande för Finland och om det är fråga om andra tjänster som avses i WHO:s hälsoreglemente kan man av personen som klientavgift ta ut en avgift i motsvarighet till de orsakade kostnaderna enligt 13 § i klientavgiftslagen och 24 § i klientavgiftsförordningen.

Enlig artikel 40 i hälsoreglementet får resenärer eller operatörer av transportmedel inte under några förhållanden vägras möjlighet att lämna en parts territorium beroende på obetalda avgifter som avses i artikeln.

I sitt betänkande 52/2006 rd förutsätter social- och hälsovårdsutskottet att staten ersätter kommunerna och samkommunerna de kostnader som orsakats dem. Från början av år 2008 kommer staten eventuellt att ersätta de kostnader till fullt belopp som på basis av de avtal som staten ingått orsakats den aktör inom den kommunala hälso- eller sjukvården som producerat tjänsten.

Kostnader som orsakas av undersökning och förebyggande behandling av personer som omfattas av socialskyddet i EU-/EES-länderna och Schweiz meddelas till FPA på blankett Y 31 i vanlig ordning.

Enligt artikel 41 i hälsoreglementet kan avgift tas ut för hälsoåtgärder avseende annat bagage, last, containrar, transportmedel, gods och postförsändelser. Varje part ska ha endast en tariff för sådana avgifter. Om inte annat bestäms i ärendet ska som tariff tillämpas avgifter som kommunen/samkommunen fastställer och som högst motsvarar de orsakade kostnaderna.

WHO:s meddelande om att en influensapandemi börjat

Då WHO meddelar att en H5N1-influensa har utvecklats till en pandemi förordnas inte längre några personer i karantän eller vård mot sin vilja, eftersom sjukdomen redan har spritt sig överallt. Efter WHO:s meddelande tar hälsovårdssystemet hand om insjuknade personer enligt riktlinjerna i den nationella pandemiplanen.

Expediering av läkemedel från sjukhusapotek och läkemedelscentraler vid epidemi

11 a § i lagen om smittsamma sjukdomar ändras så att expediering av läkemedel från sjukhusapotek och läkemedelscentraler vid hot av epidemi av smittsam sjukdom utvidgas utan hinder av bestämmelser i läkemedelslagen.

11 a § lyder enligt följande:

För bekämpning av en epidemi som utgör ett direkt hot mot folkhälsan samt för behandling av den smittsamma sjukdomen samt dess följdsjukdomar kan social- och hälsovårdsministeriet besluta att avvikelse från bestämmelserna i läkemedelslagen (395/1987) kan göras som följer:

1. användningen av ett läkemedelspreparat är tillåten utan försäljningstillstånd beviljat av Läkemedelsverket eller en institution inom Europeiska unionen,

2. från sjukhusapotek och läkemedelscentraler kan expedieras läkemedelspreparat till andra verksamhetsenheter för social- och hälsovården utan i 62 § i läkemedelslagen avsett tillstånd av Läkemedelsverket, och

3. en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvården kan överlämna de läkemedel som behövs till en person som besökt mottagningen.

Beredskap för influensapandemi

På grund av epidemiologiska skäl bör hälsocentralerna uppmuntra befolkningen att ta ett vanligt influensavaccin.

Finland har beställt ett modellvaccin för hela befolkningen. Därutöver har Finland tecknat ett köpoptionsavtal om ett precisionsvaccin med en vaccinproducent. Optionen täcker en dos för hela befolkningen. Pandemivaccinet är enligt uppskattning tillgängligt om cirka sex månader efter att det virus som orsakat pandemin isolerats.

Både modellvaccinet och pandemivaccinet (precisionsvaccinet) levereras i ampuller som innehåller flera doser. Därför är det absolut nödvändigt att sjukvårdsdistrikten och hälsocentralerna på förhand förbereder sig för att vaccinera hela befolkningen genom att skaffa och lagra tillräckligt med injektionssprutor och nålar (23 G). Två nålar och sprutor kostar sammanlagt 6 cent.

Bassortimentet av läkemedel i inrättningarna inom den kommunala hälso- och sjukvården bör revideras så att den svarar på behoven i en pandemisituation. Det är absolut nödvändigt att antibiotika som behövs vid behandling av följdsjukdomar, till exempel intravenös antibiotika, kontinuerligt finns på lager till en mängd som motsvarar minst sex månaders konsumtion enligt den skyldighet som bestäms i lagstiftningen om obligatorisk upplagring av läkemedel. Lagstiftningen om obligatorisk upplagring av läkemedel kommer att ändras bl.a. till denna del. Även upplagringen av desinfektionsmedel bör ökas. Detsamma gäller viktiga hälsovårdstillbehör. Sjukvårdsdistrikten uppmanas att ingå avtal med försörjningsberedskapscentralen om beredskapslager för tillbehör.

Sjukvårdsdistrikten och hälsocentralerna uppmanas att skaffa skyddsmaterial till sina beredskapslager. En tillräcklig mängd av skyddsmaterial (bl.a. andnings- och ögonskydd) utgör en del av personalens arbetarskydd.

Upplagring av sprutor, nålar, antibiotika och andra läkemedel och tillbehör på förhand är nödvändigt, eftersom det vid en utbrytande och pågående pandemi kan förekomma leverans- och transportsvårigheter som hindrar påfyllnad av sedvanliga, men absolut nödvändiga läkemedel och tillbehör.

Social- och hälsovårdsministeriet ger vid behov närmare anvisningar om beredskap för en influensapandemi.

Virve-kommunikationsutrustning

Social- och hälsovårdsministeriet har 28.6.2006 skickat kommunerna, hälsocentralerna och sjukvårdsdistrikten ett brev om statsunderstöd för upphandling av terminaler för myndighetsradionätet. Det är möjligt att få statsunderstöd för upphandling av terminaler som äger rum efter 1.1.2006. De upphandlingar som ska finansieras med statsunderstöd ska göras under åren 2006–2007. Statsunderstöd söks hos länsstyrelserna. Ansökningsblanketten finns på adressen www.stm.fi > Beredskapsärenden > VIRVE.

Behovet av kommunikationsanordningar som ett ledningsredskap betonas i stora olyckor och katastrofer i form av smidig och störningsfri datakommunikation. För att uppnå detta ska utbildning ordnas i ibruktagandet av kommunikationsapparaterna. Kommunikationsapparaterna kan även användas som normala gsm-telefoner då användningskostnaderna för kommunikation kan minskas.

Övrigt Kommunförbundet anser det absolut nödvändigt att det vid en hälsocentral alltid finns en utsedd, anträffbar tjänstgörande läkare som ansvarar för uppgifter och beslut enligt lagen om smittsamma sjukdomar. Hälsocentralerna ska även ha beredskap för att förtroendeorganet vid behov omgående sammankallas vid brådskande fall.

Social- och hälsovårdsministeriet, www.stm.fi, Folkhälsoinstitutet, www.ktl.fi, Försörjningsberedskapscentralen, www.nesa.fi och Läkemedelsverket, www.laakelaitos.fi publicerar på sina webbplatser uppdaterad information om situationen ifråga om smittsamma sjukdomar i Finland och i utlandet. Information om djursjukdomar finns på adressen www.mmm.fi och www.evira.fi. Även Kommunförbundet, www.kunnat.net, publicerar information om dessa frågor.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Kari-Pekka Mäki-Lohiluoma
vice verkställande direktör

Jussi Merikallio
direktör, social- och hälsovård