Cirkulär 25/80/2007, Sami Uotinen/eg, 14.12.2007

Den nya barnskyddslagen

Den nya barnskyddslagen (417/2007) och de ändringar i folkhälsolagen, lagen om specialiserad sjukvård, namnlagen och lagen om förvaltningsdomstolarna som anknyter till barnskyddslagen träder i kraft 1.1.2008. Ändringen av 50 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet som anknyter till denna helhet träder i kraft 1.8.2008.

Det är fråga om en totalrevidering av barnskyddslagen som bygger på den tidigare lagen. Ett nytt begrepp i lagen är förebyggande barnskydd som främjar och tryggar barns uppväxt, utveckling och välfärd samt ger stöd i föräldraskapet. Förebyggande barnskydd är även sådant särskilt stöd som ges inom ramen för kommunens andra tjänster då barnet inte är klient inom barnskyddet. Bestämmelserna om skolpsykolog- och skolkuratorsservice är mer förpliktande än tidigare.

Enligt den nya barnskyddslagen ska kommunerna göra upp en plan för att främja barns och unga personers välfärd och för att ordna och utveckla barnskyddet. Lagen fäster vikt vid tryggande av multiprofessionell sakkunskap bland annat genom att förplikta kommunerna att tillsätta en expertgrupp av sakkunniga som behövs i barnskyddsfrågor.

Barnskyddslagen innehåller också flera bestämmelser som är viktiga med tanke på hälso- och sjukvården. Bland annat tjänster som barnskyddsklienter behöver i anslutning till utredning av misstankar om sexuellt utnyttjande eller misshandel ska ordnas i brådskande ordning.

I den nya lagen regleras förfarandet i barnskyddsärenden mer noggrant än tidigare. Inledandet av en klientrelation inom barnskyddet och anhängiggörandet av ett ärende definieras i lagen. En tidsfrist har fastställts för utredningen av behovet av barnskydd. Bättre delaktighet för barnet eftersträvas med hjälp av tydligare bestämmelser.

Viktiga ändringar med tanke på kommunerna är revideringen av beslutssystemet. Beslutsfattandet har överförts från ett kollegialt organ till kommunens tjänsteinnehavare och förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen är första beslutsinstans bland annat i ärenden som gäller tvångsomhändertagande. Ändring i vissa beslut som fattats av tjänsteinnehavare söks direkt hos förvaltningsdomstolen. Också gruppstorleken och personaldimensioneringen vid anstaltsvård inom barnskyddet har ändrats. Den krets som är berättigad till eftervård har utvidgats och tiden har preciserats.

Närmare upplysningar:
Sami Uotinen, tfn (09) 771 26 23
Sirkka Rousu, tfn (09) 771 26 10
Sinikka Huhtala, tfn (09) 771 26 44 (frågor om ersättningar inom hälso- och sjukvården)

Källor:
Regeringens proposition med förslag till barnskyddslag och vissa lagar som har samband med den (RP 252/2006 rd)
Regeringens proposition med förslag till lag om ändring av 49 § i barnskyddslagen (RP 151/2007)
Social- och hälsovårdsutskottets betänkande 59/2007 rd
Grundlagsutskottets utlåtande 58/2006 rd
Lagutskottets utlåtande 22/2006 rd
Kulturutskottets utlåtande 22/2006 rd
Barnskyddslagen (417/2007)
Lag om ändring av folkhälsolagen (418/2007)
Lag om ändring av lagen om specialiserad sjukvård (419/2007)
Lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (420/2007)
Lag om ändring av namnlagen (421/2007)

Allmänt

I detta cirkulär behandlas den nya barnskyddslagen och andra författningsändringar som anknyter till den på ett allmänt plan. Avsikten är att ge ut ett eget cirkulär om hälso- och sjukvården. Närmare information om barnskyddslagens effekter på undervisningsväsendet ges också separat.

I den tidigare barnskyddslagen skrevs in bestämmelser om begränsningar vid vård utom hemmet som trädde i kraft 1.11.2006. Bestämmelserna behandlas i Kommunförbundets cirkulär 3/80/2007 daterat 22.1.2007 och därför behandlas de inte i detta sammanhang. Bestämmelserna skrevs huvudsakligen oförändrade in i den nya barnskyddslagen – närmast de bestämmelser som gäller beslutsfattare ändrades för att motsvara riktlinjerna i den nya barnskyddslagen.

Även handboken för barnskyddet (www.sosiaaliportti.fi/lastensuojelunkasikirja) innehåller information om den nya barnskyddslagen och dess tillämpning. Handboken är ett arbetsredskap för de anställda inom det sociala området. Den första versionen publicerades 1.10.2007.

Den nya barnskyddslagen (RP 151/2007 – RSv 93/2007) ändrades innan den trädde i kraft så att placering av ett barn utanför hemmet med stöd av ett interimistiskt förordnande enligt 83 § definieras som vård utom hemmet.

Begrepp och centrala principer inom barnskyddet

Barnskyddslagen syftar till att trygga barnets rätt till en trygg uppväxtmiljö, en harmonisk och mångsidig utveckling samt till särskilt skydd. Barnets föräldrar och andra vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets välfärd. Myndigheter som arbetar med barn och familjer ska stödja föräldrar och vårdnadshavare i deras uppgift som fostrare samt sträva efter att erbjuda familjen nödvändig hjälp tillräckligt tidigt samt vid behov hänvisa barnet och familjen till barnskyddet.

Barnskydd är barn- och familjeinriktat barnskydd och förebyggande barnskydd enligt 2 kap. i barnskyddslagen.

Det barn- och familjeinriktade barnskyddet består av utredning av behovet av barnskydd, stödåtgärder inom öppenvården, brådskande placering och omhändertagande av barn samt därtill ansluten vård utom hemmet och eftervård.

De mest centrala principerna för barnskyddet har skrivits in i 4 § i den nya barnskyddslagen. Syftet är att främja barnets gynnsamma utveckling och välfärd och att stödja de personer som svarar för barnets vård och fostran i fostran av och omsorg om barnet. Barnskyddet ska sträva efter att förebygga barns och familjers problem och att tillräckligt tidigt ingripa i problemen. Den främsta principen inom barnskyddet är barnets bästa.

Vid bedömningen av barnets bästa ska uppmärksamhet fästas vid hur olika åtgärdsalternativ och lösningar garanterar barnet

en harmonisk utveckling och välfärd samt nära och fortgående mänskliga relationer
möjlighet till förståelse och ömhet samt övervakning och omsorg i enlighet med ålder och utvecklingsnivå
en utbildning som motsvarar barnets anlag och önskemål
en trygg uppväxtmiljö samt fysisk och psykisk integritet
utveckling till självständighet och mognad till ansvarsfullhet
möjlighet att delta och påverka i frågor som gäller barnet självt
hänsyn till språklig, kulturell och religiös bakgrund

Inom barnskyddet ska tillvägagångssättet vara så finkänsligt som möjligt och i första hand innebära stödåtgärder inom öppenvården. När barnets bästa kräver vård utom hemmet, ska sådan ordnas utan dröjsmål. Vård utom hemmet ska ordnas så att strävan efter att återförena familjen beaktas utifrån barnets bästa.

Förebyggande barnskydd

Ett nytt begrepp i lagen är förebyggande barnskydd. Bestämmelser om förebyggande barnskydd ingår i 2 kap. i lagen. I och för sig motsvarar bestämmelserna i huvudsak bestämmelserna i den gamla barnskyddslagen.

Enligt 3 § 4 mom. i barnskyddslagen främjar och tryggar förebyggande barnskydd barns uppväxt, utveckling och välfärd och ger stöd i föräldraskapet. Förebyggande barnskydd är även särskilt stöd som ges inom ramen för kommunens andra tjänster då barnet inte är klient inom barnskyddet. Som kommunens andra tjänster nämns bland annat rådgivningsbyråerna för mödravård och barnavård, annan hälsovård, dagvård, undervisning och ungdomsarbete.

Enligt 8 § i barnskyddslagen ska kommunen även annars stödja barnens fostran då den ordnar och utvecklar tjänster för barn, unga och barnfamiljer. Kommunen ska dessutom se till att barns, unga personers och barnfamiljers behov av särskilt stöd klarläggs med hjälp av dessa tjänster.

Enligt 10 § ska barnets behov i allt högre grad beaktas även i service som riktar sig till vuxna samt då den vuxna avtjänar ett frihetsstraff. Beträffande servicen innebär detta speciellt tjänster inom missbrukar- och mentalvården. Om en vuxen får social- och hälsovårdsservice och den vuxnas förmåga att fullt ut svara för barnets vård och fostran därvid anses försvagad, ska även barnets behov av vård och stöd utredas och tryggas. För att skydda gravida kvinnor och deras ofödda barn ska vid behov ordnas nödvändiga tjänster inom social-, hälso- och sjukvården.

Också stöd för skolgången anses höra till förebyggande barnskydd. För att förebygga och övervinna sociala och psykiska svårigheter som hänför sig till skolgången och elevens utveckling ska kommunen för eleverna inom förskoleundervisningen, den grundläggande utbildningen och påbyggnadsundervisningen samt den förberedande undervisningen ordna skolpsykolog- och skolkuratorstjänster som ger adekvat stöd och handledning. Tjänsterna ska även främja ett bättre samarbete mellan hem och skola.

Även andra utbildningsanordnare än kommunerna (t.ex. staten och privata utbildningsanordnare) svarar på basis av en uttrycklig bestämmelse för att skolpsykolog- och skolkuratorstjänster ordnas för eleverna.

Paragraf 9 om stöd för skolgången är alltså mer förpliktande än tidigare. Den innehåller inte heller längre bestämmelser om skolpsykolog- och skolkuratorstjänster utan om motsvarande service.

Kommunens uppgift att ordna och utveckla barnskyddet

Kommunen ska enligt 11 § i barnskyddslagen se till att förebyggande barnskydd samt barn- och familjeinriktat barnskydd till sin innebörd och omfattning ordnas såsom behovet i kommunen förutsätter.

Det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen sköter uppgifter i anslutning till verkställigheten av barnskyddet i kommunen. Organet ska vid behov samarbeta med kommunens olika förvaltningar, andra myndigheter, andra kommuner, samkommuner och andra serviceanordnare för att ordna servicen eller för att trygga sakkunskapen i kommunen.

Barn- och familjeinriktat barnskydd ska ordnas i tillräcklig utsträckning vid de tider på dygnet det behövs. Bestämmelsen motsvarar i sak det som tidigare bestämts i barnskyddsförordningen. På basis av bestämmelsen ska kommunen bedöma i vilken utsträckning och på vilket sätt s.k. jourtjänster inom barnskyddet behöver tillhandahållas i kommunen.

Bestämmelsen om barnskyddets kvalitet och effekter är ny. Enligt bestämmelsen ska barnskyddet vara av sådan kvalitet att det garanterar tillräcklig hjälp och tillräckligt stöd åt barn och unga personer som är i behov av barnskydd samt åt deras familjer.

I barnskyddet accentueras samarbetet mellan kommunerna och andra aktörer. Tillgången på den specialkompetens som tjänsterna och arbetet inom barnskyddet kräver, förutsätter i många fall samarbete mellan kommunerna och utnyttjande av de möjligheter som kommun- och servicestrukturreformen ger.

Plan för att ordna och utveckla barnskyddet

Enligt 12 § i den nya barnskyddslagen ska kommunerna göra upp en plan för att främja barns och unga personers välfärd och för att ordna och utveckla barnskyddet. Kommunen kan ensam utarbeta en plan som täcker hela kommunen eller tillsammans med flera kommuner utarbeta en regional plan. Planen godkänns av kommunfullmäktige och den ska ses över minst vart fjärde år. Planen ska tas i beaktande när budgetarna och ekonomiplanen utarbetas.

I planen ska ingå information om barns och unga personers uppväxtförhållanden och välfärdssituation, åtgärder och tjänster som främjar barns och unga personers välfärd och förebygger problem, behovet av barnskydd i kommunen, resurser som ska reserveras för barnskyddet, tillgängligt servicesystem inom barnskyddet, ordnande av samarbete mellan olika myndigheter, sammanslutningar och anstalter som producerar tjänster samt genomförandet och uppföljningen av planen.

Ändringar i beslutssystemet

Uppgifterna inom barnskyddet hos de kommunala organ som ansvarar för socialvården anknyter i fortsättningen mer än tidigare till att säkerställa och utveckla barnskyddets verksamhetsförutsättningar. Beslut om omhändertaganden mot egen vilja och därtill ansluten placering i vård utom hemmet, som tidigare fattades av det kollegiala organet, fattas i fortsättningen av förvaltningsdomstolen på ansökan. Ansökan kan göras av en ledande tjänsteinnehavare inom kommunens socialvård eller av en tjänsteinnehavare som utsetts av denna. När det gäller omhändertagande och vård utom hemmet som grundar sig på samtycke är det den ledande tjänsteinnehavaren eller en tjänsteinnehavare som utsetts av denna som har beslutanderätt. Beslutanderätten bestäms på motsvarande sätt även i ärenden som gäller upphörande av omhändertagande samt inledande och förlängning av särskild omsorg.

Den ledande tjänsteinnehavaren inom socialvården bestäms enligt kommunens instruktion och ska ha den behörighet för huvudsakligen administrativa ledningsuppgifter som avses i 10 § 1 mom. i behörighetslagen. En tjänsteinnehavare som utses för uppgiften av den ledande tjänsteinnehavaren ska däremot ha en behörighet antingen enligt 10 § 1 eller 2 mom. (yrkesmässiga ledningsuppgifter inom socialt arbete) eller 3 § (socialarbetare) i behörighetslagen. Tjänsteinnehavaren kan inte vara den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter.

Enligt den nya barnskyddslagen kan förvaltningsdomstolen ge tillstånd till att ett barn undersöks av en läkare eller någon annan expert, om undersökningen är nödvändig för att utreda behovet av barnskydd trots att vårdnadshavaren förbjuder undersökningen. Ansökan till förvaltningsdomstolen kan i ett sådant fall göras av den ovan nämnda ledande tjänsteinnehavaren inom socialvården eller av en tjänsteinnehavare som utsetts av denna.

I 13 § 2 mom. i barnskyddslagen finns bestämmelser om beslutsfattandet i brådskande fall. Beslutanderätt i ärenden som gäller brådskande placering utövas av en tjänsteinnehavare som utsetts av organet och som har behörighet som socialarbetare enligt 3 § i behörighetslagen. Även den tjänsteinnehavare som utsetts av organet att fatta beslut om begränsning av kontakter vid brådskande placering i enlighet med 63 § 2 mom. i barnskyddslagen ska ha behörighet som socialarbetare.

Det bör nämnas att den rätt att avvika från behörighetsvillkoren för uppgifter inom socialvården som anges i 12 § 2 mom. i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården inte tillämpas på socialarbetare som enligt 12 § 2 mom. i socialvårdslagen har rätt att i brådskande fall besluta om vård och därtill anslutna åtgärder oberoende av klientens vilja. Rätten att avvika från behörighetsvillkoren i uppgifter inom socialvården gäller i sådana fall där det inte är möjligt att få en person med föreskriven behörighet för uppgiften. I det fallet kan en person som på grundval av fullgjorda studier har tillräckliga förutsättningar att sköta uppgiften anställas för uppgiften för högst ett år (12 § 1 mom. i behörighetslagen).

Barnskyddslagen innehåller inga uttryckliga bestämmelser om vem som ska fatta beslut om eftervård och stödåtgärder inom öppenvården. Beslutanderätten beror i dessa fall på de beslut om delegering som fattats i kommunen. Det finns skäl att bedöma vilken roll den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har också i fråga om denna beslutanderätt.

Socialarbetare som ansvarar för ett barns angelägenheter

Den nya barnskyddslagen förutsätter att det för ett barn som är klient inom barnskyddet utses en socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter. Socialarbetaren ska ha behörighet enligt 3 § i behörighetslagen. På fastställandet av behörigheten inverkar även behörighetslagens övergångsbestämmelser och bestämmelsen om tillfällig avvikelse från behörighetsvillkoren (12 § – se ovan). Social- och hälsovårdsministeriets kommuninfo 18/2007 från 10.12.2007, som gäller socialarbetarens behörighet och uppgifter inom barnskyddet, eliminerar tidigare oklarheter till exempel i fråga om tillämpningen av 12 § i behörighetslagen.

I social- och hälsovårdsministeriets handbok om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården inom den statliga, kommunala och privata sektorn (SHM:s publikationer 2007:21) rekommenderas i fråga om barnskyddet att den som tillfälligt sköter uppgiften har fullgjort åtminstone ämnesstudierna i socialt arbete samt en handledd praktikperiod. Med tanke på klientens rättssäkerhet är det speciellt viktigt att den som sköter socialarbetarens uppgifter och deltar i beredningen av omhändertagande har fullgjort de nämnda studierna. Det är att rekommendera att även personer som tillfälligt sköter andra socialarbetaruppgifter åtminstone har avlagt en praktikperiod.

Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ges i den nya lagen beslutanderätt beträffande begränsning av kontakter och begränsande åtgärder, vilket på basis av de bestämmelser i barnskyddslagen som trädde i kraft 1.11.2006 anförtroddes ett kollegialt organ. Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har rätt att besluta om begränsning av kontakter (63 §), om att ett meddelande eller en annan försändelse inte frambefordras (67 §), om begränsning av rörelsefriheten för en längre tid (69 §) och om att särskild omsorg ska upphöra. Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ska dessutom underrättas om vissa begränsande åtgärder (bl.a. isolering och föreståndares fasthållande av barn).

Barnskyddslagen innehåller flera bestämmelser om andra uppgifter för socialarbetare som ansvarar för ett barns angelägenheter. Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har bland annat följande uppgifter:

Övervaka att barnets bästa tillgodoses samt att på tjänstens vägnar hjälpa barnet eller den unga personen att föra sin talan och vid behov anvisa barnet eller den unga personen rättshjälp eller se till att ansökan om en intressebevakare för barnet görs i de situationer som avses i 22 §
Vid genomförandet av barnskyddet ska den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter eller en annan anställd inom barnskyddet träffa barnet personligen tillräckligt ofta.
Utreda barnets situation (utredning av behovet av barnskydd)
Hos förvaltningsdomstolen ansöka om förlängning av en brådskande placering för den tid som behövs för att ett ärende som gäller omhändertagande ska kunna beredas. Förvaltningsdomstolen kan dock förlänga en brådskande placering med högst 60 dagar från att de tidsfrister som anges i 39 § 2 och 3 mom. har gått ut.
Bereda ärenden som gäller omhändertagande och vård utom hemmet i samarbete med en annan socialarbetare eller någon annan anställd som är förtrogen med barnskydd.
Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter eller en annan anställd inom barnskyddet samt den anställda som svarar för vård och fostran av barn som vårdas utom hemmet ska samarbeta med barnet och dess föräldrar och vårdnadshavare samt med en representant för platsen för vården utom hemmet så att den vård barnet behöver fortgående kan tryggas.
Se till att det för barn som vårdas utom hemmet på ett sätt som är anpassat till barnets ålder och utvecklingsnivå klargörs varför barnet omhändertagits samt redogörs för de åtgärder som har vidtagits i ärendet eller planeras för dess del.
För barnet ska, på ett sätt som antecknas noggrannare i klientplanen, ordnas tillräcklig möjlighet till ett personligt möte på tumanhand med den socialarbetare som ansvarar för dess angelägenheter eller en annan anställd inom barnskyddet för att samtala om frågor som gäller barnet självt och genomförandet av vården utom hemmet.
Bereda ärenden som gäller inledning eller fortsättning av särskild omsorg
Bedöma förutsättningarna för fortsatt omhändertagande i samband med att klientplanen ses över, när barnet eller vårdnadshavaren ansöker om att omhändertagandet ska avslutas eller när det i övrigt visar sig vara nödvändigt.
Bereda ärenden som gäller avslutande av omhändertagande

Tryggande av multiprofessionell sakkunskap

Den nya lagen syftar till att öka det multiprofessionella samarbetet i barnskyddsärenden. Inom barnskyddet behövs vid sidan av socialarbete också andra yrkesgruppers sakkunskap. Enligt 14 § 1 mom. i lagen ska kommunen se till att den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har tillgång till sakkunskap om barns uppväxt och utveckling, hälsovård, juridisk expertis samt annan expertis som behövs i barnskyddsarbetet. Kommunen kan sörja för tryggande av den expertis som avses i bestämmelsen på många olika sätt. Det är ofta möjligt att få sakkunskap om barns uppväxt och utveckling samt hälsovård inom kommunens egen organisation. Juridisk expertis kan fås till exempel hos kommunens egen organisation, andra kommuner eller samkommuner, på olika kurser, från länsstyrelserna, Finlands Kommunförbund eller genom avtal med privata serviceproducenter.

För genomförandet av multiprofessionellt samarbete ska kommunerna tillsätta en expertgrupp för barnskyddet. I 14 § 2 mom. i barnskyddslagen åläggs kommunen att ensam eller tillsammans med flera kommuner tillsätta en expertgrupp som består av experter som behövs i barnskyddsarbetet. Expertgruppen biträder socialarbetarna i beredningen av ärenden som gäller vård utom hemmet samt omhändertagande av barn och vid barnskyddet i övrigt samt ger yttranden till stöd för beslutsfattande som gäller barnskyddsåtgärder.

Hälsovårdens särskilda skyldigheter

Hälsocentralen och sjukvårdsdistriktet ska ge experthjälp inom det barn- och familjeinriktade barnskyddet och vid behov ordna undersökning av barn och vård- och terapitjänster för barn. I 15 § i barnskyddslagen konstateras dessutom att tjänster som barn behöver i anslutning till utredning av misstankar om sexuellt utnyttjande eller misshandel ska ordnas i brådskande ordning.

Ansvarsfördelningen mellan kommuner

Den nya barnskyddslagen syftar till att förtydliga ansvarsfördelningen mellan kommunerna i barnskyddsfrågor. I 16 § finns bestämmelser om den kommun som ansvarar för ordnande av barnskydd. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 45 § 1 och 5 mom. i den tidigare barnskyddslagen. I 17 § anges i motsvarighet till 45 § 2–4 mom. i den gamla barnskyddslagen vilken kommun som svarar för att barnskydd ordnas i vissa specialsituationer med internationell anknytning.

Barnskydd ordnas av den kommun där barnet eller den unga personen är invånare. Beträffande kommunens skyldighet att ordna barnskydd gäller 14 § och 15 § 1 mom. i socialvårdslagen. Enligt 14 § i socialvårdslagen avser en kommuns invånare en person som har hemort i kommunen. Om personen inte har en sådan hemort som avses i 1 mom., betraktas personen som invånare i den kommun där han vistas. Enligt 15 § 1 mom. i socialvårdslagen ska kommunen i brådskande fall eller när omständigheterna i övrigt förutsätter det se till att anstaltsvård och annan socialservice anordnas även för andra personer som vistas i kommunen än kommunens invånare.

Om behovet av anstaltsvård beräknas vara över fjorton dygn, ska det organ som ansvarar för socialvården enligt 15 § 2 mom. i socialvårdslagen utan dröjsmål göra skriftlig anmälan om anstaltsvården till organet i den kommun vars uppgift det enligt 13 § hade varit att ordna vård. I 42 § 1 mom. i socialvårdslagen anges att en kommun, som i sådana fall som avses i 15 § har gett anstaltsvård till en annan person än kommunens invånare, har rätt att på ansökan få ersättning av den kommun som enligt 13 § i socialvårdslagen borde ha ordnat anstaltsvården. Ersättningsärenden avgörs av den förvaltningsdomstol inom vars verksamhetsområde den kommun som lämnat anstaltsvården är belägen (42 § 3 mom. i socialvårdslagen). Med stöd av barnskyddslagens hänvisningsbestämmelse tillämpas bestämmelserna i fråga även på familjevård och anstaltsvård som ordnas med stöd av barnskyddslagen. Det är viktigt att märka att den nya barnskyddslagen inte har någon hänvisning till 42 § 2 mom. i socialvårdslagen, där det finns bestämmelser om tiden för anhängiggörande av ansökan om ersättning. Tiden för att lämna in en ansökan är dock inte obegränsad, utan den begränsas av de allmänna bestämmelserna om preskription. Enligt 7 § 1 mom. 4 punkten i lagen om preskription av skulder (728/20003) börjar den tre år långa preskriptionstiden löpa, när det gäller återbäring av obehörig vinst, då den som kan framställa ett sådant krav fick kännedom om eller borde ha känt till att en betalning skett av misstag, att ett avtal är ogiltigt eller att något annat har skett som har lett till att det uppstått obehörig vinst som ska återbäras och vem som fått den obehöriga vinsten.

För ordnandet av vård utom hemmet och kostnaderna för detta svarar den kommun i vilken behovet av omhändertagande av barnet och ordnandet av barnets vård utom hemmet har uppstått. Den kommun som har varit ansvarig för att ordna vård utom hemmet är också skyldig att ordna eftervård.

Den kommun, där ett barn eller en ung person är placerad genom en stödåtgärd inom öppenvården eller i vård utom hemmet eller i eftervård (placeringskommunen), ska i samarbete med den enligt 1 mom. eller 17 § ansvariga kommunen (placerarkommunen) ordna den service och de stödåtgärder för barnet eller den unga personen som behövs för omsorgen eller vården. Placeringskommunen har rätt till ersättning av placerarkommunen för dessa kostnader.

I samband med den nya barnskyddslagen har specialbestämmelser om ansvaret för ordnandet av och kostnaderna för hälsovården införts i folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård. Enligt 14 b § som fogats till folkhälsolagen ska den placeringskommun, där ett barn eller en ung person är placerad som en stödåtgärd inom öppenvården eller i vård utom hemmet eller i eftervård, ordna de tjänster inom folkhälsoarbetet som barnet behöver. Tjänsterna ska ordnas i samarbete med den kommun som enligt 16 § 1 mom. eller 17 § i barnskyddslagen är ansvarig (placerarkommunen). Med dessa tjänster avses samma hälsovårdstjänster som barnet eller den unga personen skulle ha tillgång till om han eller hon vore invånare i placeringskommunen. När placeringskommunen ordnat de tjänster som avses i 14 b § ska placerarkommunen enligt det nya 24 § 2 mom. i folkhälsolagen betala placeringskommunen ersättning som motsvarar de kostnader som förorsakats placeringskommunen. Vid beräkning av ersättningsbeloppet iakttas 22 § 2 mom. i folkhälsolagen.

Liknande bestämmelser om den specialiserade sjukvården har skrivits in i lagen om specialiserad sjukvård. Enligt 30 a § i lagen om specialiserad sjukvård ska det sjukvårdsdistrikt till vilket placeringskommunen hör ordna de tjänster inom den specialiserade sjukvården som ett barn eller en ung person som är föremål för barnskyddsåtgärder behöver. Tjänsterna ska ordnas i samarbete med det sjukvårdsdistrikt till vilket placerarkommunen hör. Enligt 42 § 3 mom. i lagen om specialiserad sjukvård har det sjukvårdsdistrikt som ordnat tjänsterna i fråga rätt att få ersättning för de kostnader tjänsterna gett upphov till av det sjukvårdsdistrikt som placerarkommunen hör till.

I samband med den nya barnskyddslagen infördes i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet en ny bestämmelse om hemkommunens skyldighet att för ett placerat barn betala en betalningsandel till placeringskommunen för ordnandet av grundläggande utbildning. Enligt 50 § 3 mom. i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet ska hemkommunen även i situationer där eleven med stöd av barnskyddslagen är placerad någon annanstans än i ett skolhem betala placeringskommunen en betalningsandel som bestäms på samma grunder som hemkommunens betalningsandel för sjukhus- och skolhemsundervisning.

Barns delaktighet

Den nya barnskyddslagen syftar till att förtydliga och precisera bestämmelserna om barnets delaktighet. Då barnskydd genomförs ska barnets önskemål och åsikt utredas och beaktas enligt barnets ålder och utvecklingsnivå (20 § i barnskyddslagen). Utredningen ska göras finkänsligt. Den ska inte heller onödigt skada relationerna mellan barnet och föräldrarna och andra personer som står barnet nära. Sättet att utreda barnets åsikt och dess huvudsakliga innehåll ska antecknas i de barnskyddshandlingar som gäller barnet.

Ett barn som fyllt 12 år ska även ges tillfälle att i enlighet med 34 § i förvaltningslagen bli hört i ett barnskyddsärende som gäller barnet självt.

Endast i det fall att utredningen äventyrar barnets hälsa eller utveckling eller det i övrigt är uppenbart onödigt behöver barnets åsikt inte utredas. De situationer där hörande enligt 34 § i förvaltningslagen inte behöver genomföras framgår av förvaltningslagens bestämmelse i fråga. I samband med utredning av åsikt och hörande får barnet inte lämnas sådana uppgifter som äventyrar dess utveckling eller strider mot någon annan synnerligen viktig enskild fördel för barnet.

Enligt 21 § i lagen har ett barn som fyllt 12 år vid sidan av vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare rätt att föra sin talan i ett barnskyddsärende som gäller barnet självt. Rätt att föra talan inbegriper även rätt att göra ansökningar, att bli hörd innan beslut fattas och att självständigt söka ändring i en myndighets beslut.

Bättre möjligheter för barnet att delta eftersträvas också genom en bestämmelse (29 §) som förpliktar den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter eller en annan anställd inom barnskyddet att träffa barnet personligen tillräckligt ofta. När ett möte ordnas, ska samarbete med barnets vårdnadshavare eller en annan person som har huvudansvaret för barnets vård och fostran eftersträvas.

Enligt 29 § 3 mom. i barnskyddslagen har en anställd inom barnskyddet vid behov rätt att träffa barnet även utan vårdnadshavarens samtycke, om det motsvarar barnets bästa. Skälen till ett möte med barnet i strid med vårdnadshavarens samtycke ska antecknas i de handlingar som gäller barnet. I 53 § i lagen betonas att ett barn som vårdas utom hemmet ska ordnas tillräcklig möjlighet till ett personligt möte med den anställda som ansvarar för barnets angelägenheter för att på tumanhand samtala om frågor som gäller barnet självt och vården utom hemmet. Möjligheten till möten ska beaktas i barnets klientplan.

Förordnande av intressebevakare i barnskyddsärenden

För att trygga barnets bästa har en bestämmelse om förordnande av en intressebevakare i barnskyddsärenden skrivits in i lagen. För ett barn ska enligt 22 § i barnskyddslagen förordnas en intressebevakare som i vårdnadshavarens ställe för barnets talan om det finns grundad andledning att anta att vårdnadshavaren inte opartiskt kan bevaka barnets intresse i ärendet och en intressebevakare måste förordnas för att ärendet ska bli utrett eller i övrigt för att barnets intressen ska tryggas.

En sådan intressekonflikt som avses i bestämmelsen kan inte uppstå enbart på den grund att barnet och vårdnadshavaren är oense i någon fråga. Att vårdnadshavaren och socialmyndigheten har olika uppfattningar om barnets intresse innebär inte heller en intressekonflikt. En konflikt förutsätter inte i sig att en intressebevakare förordnas, utan enligt bestämmelsen ska dessutom särskilt övervägas om det är nödvändigt att förordna en intressebevakare för att utreda ärendet eller annars för att trygga barnets intressen. Enligt regeringspropositionen kan det finnas en uppenbar risk för att opartiskheten äventyras till exempel då vårdnadshavaren eller en person som står vårdnadshavaren nära misstänks eller konstateras ha misshandlat eller utnyttjat barnet sexuellt.

Ansökan om förordnande av intressebevakare kan göras av den magistrat som är förmyndarmyndighet, det organ som ansvarar för socialvården eller vårdnadshavaren själv. Intressebevakaren förordnas beroende på fallet antingen av magistraten eller av domstolen. Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ska enligt 24 § se till att en ansökan om en intressebevakare för barnet vid behov görs. För intressebevakarens arvode och kostnader svarar enligt 23 § i barnskyddslagen den kommun som svarar för ordnandet av barnskydd.

Barnskyddsanmälan

Bestämmelsen om barnskyddsanmälan har preciserats och kretsen av anmälningsskyldiga har utvidgats i barnskyddslagen. Anmälningsskyldiga är på samma sätt som tidigare de som är anställda eller innehar förtroendeuppdrag inom social- och hälsovården, undervisningsväsendet, polisväsendet eller en församling. Till de anmälningsskyldiga har i 25 § 1 mom. fogats personer som är anställda eller innehar ett förtroendeuppdrag inom ungdomsväsendet, personer som är anställda hos en annan producent av socialservice eller hälsovårdsservice eller en utbildningsanordnare samt yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Utöver församlingen är även personer som är anställda eller innehar förtroendeuppdrag inom andra religiösa samfund anmälningsskyldiga. Dessutom har anmälningsskyldigheten utvidgats till att också omfatta personer som är anställda hos en enhet som bedriver mottagningsverksamhet för asylsökande eller nödcentralsverksamhet. I paragrafen har på förslag av social- och hälsovårdsutskottet även inbegripits personer som är anställda hos en enhet som bedriver morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever.

Barnskyddsanmälan ska göras när en anmälningsskyldig i sin uppgift fått kännedom om ett barn vars behov av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller eget beteende förutsätter att behovet av barnskydd utreds. Även någon annan än en person som omfattas av anmälningsskyldigheten kan göra en anmälan utan hinder av eventuella sekretessbestämmelser.

Oavsett vad som bestäms om barnskyddsanmälan gäller det som föreskrivs eller bestäms särskilt om skyldighet att iaktta sekretess gällande bikt eller annan själavård. Enligt bestämmelsen om bikthemlighet i kyrkolagen för den evangelisk-lutherska kyrkan får det som har anförtrotts en präst i enskilt skriftermål eller annars vid själavård inte röjas, inte heller vem som har anförtrott sig åt prästen. Denna bestämmelse gäller utöver prästen även en person som innehar tjänst som lektor, men inte annan personal eller förtroendevalda inom kyrkan.

Enligt 25 § 4 mom. i barnskyddslagen ska det organ som ansvarar för socialvården föra register över barnskyddsanmälningar och deras innehåll. I 25 § 5 mom. finns bestämmelser om att barnets nya boningskommun ska underrättas. Om ett barn flyttar från kommunen medan en utredning om behovet av barnskydd pågår eller medan barnet på annat sätt är klient inom barnskyddet, ska det organ som ansvarar för socialvården utan dröjsmål underrätta barnets nya boningskommun om flyttningen. De handlingar som behövs för att bedöma behovet av barnskydd och vidta barnskyddsåtgärder ska utan dröjsmål skickas till den nya boningskommunen.

Dataombudsmannen tog 11.4.2007 ställning till de personregister inom barnskyddet som inrättas i och med den nya barnskyddslagen (Dataombudsmannens ställningstagande 11.4.2007, 567/41/2007). Enligt den nya barnskyddslagen inrättas två separata personregister i anknytning till barnskyddsanmälningar: ett register över barnskyddsanmälningar och ett register över klienter inom barnskyddet. I de fall där en anmälning inte leder till en klientrelation inom barnskyddet sparas uppgifterna bara i registret över anmälningar och inte i barnskyddets klientregister. Om en klientrelation inom barnskyddet däremot inleds, antecknas dessa uppgifter även i barnets klienthandlingar, dvs. med tanke på personuppgiftslagen i barnskyddets klientregister.

Lagen innehåller en ny bestämmelse om barnskyddsmyndigheternas skyldighet att göra anmälan till polisen, om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn i sin uppväxtmiljö utsatts för sexualbrott eller ett sådant brott mot liv eller hälsa för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst två år.

Anhängiggörande av ett barnskyddsärende och utredning av behovet av barnskydd

Avsikten med den nya barnskyddslagen är att göra klientprocessen inom barnskyddet och förfaranden i anslutning till den smidigare. De tidpunkter då ett barnskyddsärende anhängiggörs och en klientrelation inom barnskyddet inleds definieras i lagen. Till lagen har även fogats en skyldighet att inom en viss tidsfrist utreda behovet av barnskydd.

Enligt 26 § i barnskyddslagen anhängiggörs ett barnskyddsärende:

på ansökan av barnet självt eller vårdnadshavaren,
med anledning av en barnskyddsanmälan eller då
en anställd inom barnskyddet på annat sätt fått kännedom om ett barn som eventuellt är i behov av barnskydd.

Efter anhängiggörandet ska genast bedömas om det eventuellt är fråga om ett brådskande behov av barnskydd. Senast den sjunde vardagen efter att en anmälan eller annan kontakt har mottagits ska man avgöra om behovet av barnskydd ska utredas. Vid beräkningen av denna tidsfrist räknas den dag då kontakt tagits inte med. Helgdagar eller helgfria lördagar räknas inte som vardagar. Om kontakt tagits till exempel på onsdag ska beslutet om en utredning fattas senast på fredag följande vecka, förutsatt att veckan inte innehåller extra helgdagar som infaller på en vardag.

Anhängiggörandet av ett barnskyddsärende innebär även att en anställd inom barnskyddet från och med anhängiggörandet i enlighet med 33 § ska anteckna alla uppgifter som påverkar ordnandet av barnskyddsåtgärderna samt de uppgifter som behövs för att åtgärderna ska kunna planeras, vidtas och följas upp i de handlingar som gäller barnet.

En klientrelation inom barnskyddet inleds när barnskyddsåtgärder vidtas i brådskande ordning eller ett beslut om utredning av behovet av barnskydd fattas. En anteckning om att en klientrelation inletts ska göras i de handlingar som gäller barnet. Vårdnadshavaren och barnet ska i regel underrättas om detta.

En utredning av behovet av barnskydd ska göras utan obefogat dröjsmål och den ska färdigställas senast inom tre månader från att barnskyddsärendet anhängiggjordes. Utredningen görs i den omfattning som omständigheterna förutsätter av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter. Socialarbetaren kan vid behov stå i kontakt med barnet närstående personer samt med olika samarbetspartners och experter. I utredningen bedöms barnets uppväxtförhållanden, vilka möjligheter personer som svarar för barnets vård och fostran har att sörja för barnets vård och fostran, samt behovet av barnskyddsåtgärder. Klientrelationen upphör om utredningen inte föranleder barnskyddsåtgärder. När utredningen färdigställts ska vårdnadshavaren och barnet underrättas om klientrelationen inom barnskyddet fortgår eller inte.

Domstolens tillstånd till undersökning av barn

I barnskyddsärenden har det i praktiken visat sig vara problematiskt om vårdnadshavarna vid utredningen av behovet av barnskydd inte har gett tillstånd till exempel till medicinska undersökningar, även om det är uppenbart att barnets bästa förutsätter dessa undersökningar.

Enligt 28 § i barnskyddslagen kan förvaltningsdomstolen ge tillstånd till att ett barn undersöks av en läkare eller någon annan expert, om undersökningen är nödvändig för att utreda behovet av barnskydd men vårdnadshavaren förbjuder undersökningen. Ansökan till förvaltningsdomstolen görs av kommunens ledande tjänsteinnehavare inom socialvården eller en annan tjänsteinnehavare som utsetts av denna. Innan ansökan görs ska barnets åsikt utredas.

Tillstånd ges för viss tid och innan tillståndet beviljas ska förvaltningsdomstolen höra barnets vårdnadshavare och ett barn som fyllt 12 år. Av särskilt vägande skäl kan tillstånd ges även om hörandet inte har kunnat genomföras.

Klientplan inom barnskyddet

För ett barn som är klient inom barnskyddet ska en klientplan göras upp i enlighet med 30 § i barnskyddslagen. Syftet med klientplanen är att bedöma barnets och familjens situation som helhet och att tillförsäkra klienten ett tillräckligt långvarigt stöd. En plan behöver inte göras upp endast i de fall då det är fråga om tillfällig rådgivning och vägledning eller om klientrelationen upphör genast efter utredningen av behovet av barnskydd. Klientplanen ska ses över vid behov, dock minst en gång om året.

Klientplanen ska göras upp och ses över i samråd med barnet och vårdnadshavaren och vid behov även med en annan laglig företrädare för barnet, föräldrarna, någon annan som svarar för barnets vård och fostran eller står barnet nära och centralt deltar i vårdnaden om barnet. Klientplanen ska alltid ses över vid behov, dock minst en gång om året. I klientplanen antecknas de omständigheter och frågor som man vill påverka, barnets och familjens behov av stöd, tjänster och stödåtgärder genom vilka behovet av stöd ska påverkas samt den tid inom vilken man uppskattar att målen kan uppnås.

I lagen finns dessutom särskilda bestämmelser om vad som ska antecknas i klientplanen för ett omhändertaget barn och ett barn eller en ung person i eftervård.

För föräldrarna till ett omhändertaget barn ska en separat klientplan göras upp som stöd för föräldraskapet, om det inte anses vara onödigt. Planen görs vid behov upp i samarbete med den övriga social- och hälsovården.

Klientplanen kompletteras vid behov med en särskild plan för vård och fostran.

Diskussion i klientens ärende och kartläggning av barnets närståendenätverk

Paragraf 31 i barnskyddslagen preciserar vem som deltar i diskussionerna i anknytning till barnskyddet och socialmyndigheternas rätt att lämna ut uppgifter till dem som deltar i diskussionerna. När det gäller utlämnande av uppgifter hänvisar bestämmelsen till 16 och 17 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården och till 26 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

I barnskyddslagen ingår även en ny bestämmelse om kartläggning av barnets närståendenätverk. Innan barnet placeras utom hemmet ska man enligt 32 § utreda vilka möjligheter den förälder hos vilken barnet inte huvudsakligen bor, släktingar eller andra barnet närstående personer har att ta emot barnet eller på annat sätt stödja barnet. Det är inte nödvändigt att göra en utredning om ärendet är brådskande eller om det finns någon annan grundad anledning att avstå från utredningen. Ett ärende som gäller barnets boende och placeringsplats ska alltid avgöras så att det motsvarar barnets bästa.

I samma bestämmelse förpliktas organet även att skrida till åtgärder för att genom ett avtal mellan föräldrarna eller ett domstolsbeslut ordna vårdnaden om barnet, om detta med tanke på barnets bästa anses vara befogat.

Stödåtgärder inom öppenvården

Bestämmelsen om förutsättningarna för stödåtgärder inom öppenvården (34 § 1 mom.) motsvarar i sak den tidigare bestämmelsen. Det organ som ansvarar för socialvården ska utan dröjsmål vidta stödåtgärder inom öppenvården i enlighet med barnskyddslagen, om uppväxtförhållandena äventyrar eller inte tryggar ett barns hälsa eller utveckling eller om ett barn genom sitt beteende äventyrar sin hälsa eller utveckling.

Den bestämmelse som beskriver syftet med stödåtgärderna inom öppenvården är ny. Syftet med stödåtgärderna är att främja och stödja ett barns positiva utveckling samt stödja och stärka förmågan och möjligheterna att fostra hos föräldrarna, vårdnadshavarna och personer som svarar för barnets vård och fostran.

Stödåtgärder inom öppenvården vidtas i mån av möjlighet i samarbete med barnet samt föräldrarna, vårdnadshavarna eller andra personer som svarar för barnets vård och fostran.

Paragraf 35 som gäller tryggandet av försörjning och boende motsvarar i sak de tidigare bestämmelserna. När behovet av barnskydd i väsentlig mån beror på otillräcklig försörjning, bristfälliga boendeförhållanden eller avsaknad av bostad eller när dessa omständigheter utgör ett väsentligt hinder för barnets och familjens rehabilitering, ska kommunen utan dröjsmål ordna tillräckligt ekonomiskt stöd samt avhjälpa bristerna i boendeförhållandena eller ordna en bostad som motsvarar behovet.

Rättigheterna till tryggad försörjning och tryggat boende i bestämmelsen har tolkats som så kallade subjektiva rättigheter. Även i frågor som gäller tryggande av boende ska alltid fattas ett beslut i vilket ändring kan sökas. Ett tillräckligt ekonomiskt stöd och boende ska ordnas även för ett barn eller en ung person i eftervård, om rehabiliteringen så kräver.

Paragraf 36 om andra stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård motsvarar delvis de tidigare bestämmelserna. Nytt är att bestämmelsen betonar beaktandet av klientplanen vid anordnandet av stödåtgärder inom öppenvården. Nämnas bör att bestämmelsens formulering under riksdagsbehandlingen ändrades så att "på basis av klientplanen" ersattes med uttrycket "med beaktande av klientplanen”. I detta sammanhang framhävdes att klientplanen, som är viktig för en helhetsbedömning av barnets och familjens situation och för tryggandet av ett tillräckligt långvarigt skydd, inte är ett bindande dokument. Det ansågs vara motiverat att revidera uttrycken i bestämmelserna så att de tydligare framhäver att planen är en av de faktorer som ska beaktas i beslutsfattandet (GrUU 58/2006).

I 36 § i barnskyddslagen hänvisas å andra sidan till de tjänster och förmåner enligt socialvårdslagen och lagen om utkomststöd som i första hand bör ordnas även för barn och familjer som är klienter inom barnskyddet. Dessutom innehåller bestämmelsen en förteckning med exempel på vissa centrala stödformer. Förteckningen är inte uttömmande utan även andra stödformer kan användas.

Bestämmelserna om placering som stödåtgärd inom öppenvården har preciserats. För det första kan för barnet på det sätt som avses i klientplanen såsom stödåtgärd inom öppenvården ordnas familje- eller anstaltsvård som bedömer behovet av vård eller är rehabiliterande tillsammans med en förälder eller vårdnadshavare eller den som svarar för barnets vård och fostran.

Enligt 37 § i barnskyddslagen kan ett barn som stödåtgärd inom öppenvården även placeras ensamt för en kort tid, om vårdnadshavaren och ett barn som fyllt 12 år ger sitt samtycke. En förutsättning för placeringen är att den är nödvändig för att barnets behov av stöd ska kunna bedömas eller barnet ska kunna rehabiliteras eller för att omsorgen om barnet ska kunna ordnas tillfälligt då vårdnadshavaren eller någon annan person som svarar för barnets vård och fostran är sjuk eller av något annat motsvarande skäl.

Ett barn får inte placeras som en stödåtgärd inom öppenvården, om förutsättningarna för omhändertagande uppfylls. Enligt 4 § 3 mom. är stödåtgärderna inom öppenvården dock primära åtgärder som ska användas, om inte barnets bästa kräver annat. Ett barn får inte heller upprepade gånger placeras som en stödåtgärd inom öppenvården om inte barnets bästa nödvändigt kräver en ny kortvarig placering. När beslut om placering fattas, ska målen för placeringen och dess uppskattade varaktighet definieras för att en placering inom öppenvården ska vara konsekvent. Om ett barn placeras ensamt, ska förutsättningarna för en förlängning av placeringen bedömas med tre månaders mellanrum.

I 37 § i barnskyddslagen finns även en bestämmelse om de förutsättningar under vilka en placering inom öppenvården kan göras trots att den ena vårdnadshavaren motsätter sig det, om det anses motsvara barnets bästa.

Brådskande placering

I den nya lagen används benämningen brådskande placering för brådskande omhändertagande. Grunderna för brådskande placering är i huvudsak oförändrade, men tidsfristerna har ändrats. Bestämmelserna om brådskande placering finns i 8 kap. i lagen.

Barnet kan i brådskande ordning placeras i familjevård eller anstaltsvård, eller också kan den vård eller omsorg barnet behöver ordnas på annat sätt, om ett barn av skäl som nämns i 40 § befinner sig i omedelbar fara eller annars är i behov av brådskande placering eller vård utom hemmet. Ett annat sätt att ordna den vård eller omsorg barnet behöver kan till exempel vara att barnet tillfälligt placeras hos en släkting som står barnet nära, under förutsättningen att det motsvarar barnets bästa.

Före en brådskande placering ska åsikten hos barnet, föräldrarna, vårdnadshavarna och någon annan person som svarar för barnets vård och fostran utredas, om inte behandlingen av ärendet på grund av utredningen fördröjs så att det orsakar men för barnets hälsa, utveckling och säkerhet.

En brådskande placering förfaller 30 dagar efter det att placeringen inleddes, om inte ansökan om förlängning av placeringen eller ansökan om omhändertagande har gjorts till förvaltningsdomstolen. Om ett barn som fyllt 12 år och vårdnadshavaren samtycker till att den brådskande placeringen förlängs för att ett beslut om omhändertagande ska kunna beredas, är tidsfristen för att lämna in en ansökan antingen om omhändertagande eller om förlängning av brådskande placering eller för att fatta ett beslut om omhändertagande 45 dagar. Enligt regeringens proposition gäller tidsfristen på 45 dagar även sådana situationer, där vårdnadshavaren eller barnet har gått med på omhändertagande eller beredning av omhändertagande, men ändrar åsikt under beredningen.

En brådskande placering kan förlängas med högst 60 dagar på beslut av förvaltningsdomstolen. När tidsfristen gått ut förfaller den brådskande placeringen, om inte en ansökan har gjorts till förvaltningsdomstolen i ett ärende som gäller omhändertagande.

Under den tid som brådskande placering varar har det organ som ansvarar för socialvården på samma sätt som under omhändertagandet rätt att besluta om barnets angelägenheter i den omfattning syftet med den brådskande placeringen förutsätter.

Beslut om brådskande placering fattas av en sådan tjänsteinnehavare enligt 13 § 2 mom. i barnskyddslagen som utsetts av organet och som har behörighet att vara socialarbetare. Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter kan söka förlängning för den brådskande placeringen av förvaltningsdomstolen.

Enligt förvaltningsdomstolens uppfattning är brådskande placering inte möjlig om förvaltningsdomstolen redan gett ett interimistiskt förordnande om barnets vistelseort och om hur barnets vård och fostran ska ordnas under domstolsbehandlingen. Det är meningen att domstolen då ska ha beslutanderätt i dessa frågor. Interimistiska förordnanden kan naturligtvis ändras på basis av en ny ansökan.

Det är dock möjligt att göra en brådskande placering om förvaltningsdomstolen behandlar en ansökan om omhändertagande men ett interimistiskt förordnande i ärendet inte har sökts eller inte har hunnit ges. I 39 § 5 mom. i barnskyddslagen anges dock att ett interimistiskt förordnande som avses i 83 § i så fall omedelbart ska sökas i ärendet.

Omhändertagande och vård utom hemmet

Paragraf 40 i barnskyddslagen som gäller omhändertagande och vård utom hemmet motsvarar huvudsakligen 16 § i den tidigare barnskyddslagen.

Det organ som ansvarar för socialvården ska omhänderta ett barn och ordna barnets vård utom hemmet, om

brister i omsorgen om barnet eller andra uppväxtförhållanden (tidigare andra förhållanden i hemmet) hotar att allvarligt äventyra barnets hälsa eller utveckling
barnet allvarligt äventyrar sin hälsa eller utveckling genom att använda rusmedel, genom en brottslig gärning som inte kan anses obetydlig eller genom annat därmed jämställbart beteende

Omhändertagande och vård utom hemmet kan dock tillgripas endast om

de åtgärder som avses i 7 kap. (åtgärder inom öppenvården) inte är lämpliga eller möjliga för en omsorg i enlighet med barnets bästa eller om de har visat sig vara otillräckliga, och
vården utom hemmet bedöms motsvara barnets bästa i enlighet med 4 §.

Omhändertagande gäller tills vidare. Omhändertagandet upphör senast när barnet fyller 18 år. Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ska dock enligt 47 § tillräckligt ofta bedöma förutsättningarna för fortsatt omhändertagande. Förutsättningarna för fortsatt omhändertagande ska bedömas i samband med att klientplanen ses över, om barnet eller vårdnadshavaren ansöker om att omhändertagandet ska avslutas eller när det i övrigt visar sig vara nödvändigt. Även om förutsättningar för omhändertagande inte längre finns får omhändertagandet inte avslutas, om detta strider mot barnets bästa. Vid bedömningen av barnets bästa ska utöver det som anges i 4 § 2 mom. i barnskyddslagen även tas hänsyn till den tid vården utom hemmet varat, hur fästa barnet och den som vårdar barnet utom hemmet är vid varandra, umgänget mellan barnet och föräldrarna samt barnets åsikt.

Bestämmelser om beredning av omhändertagande finns i 41 § i lagen. Utgångspunkten är pararbete. Ärenden som gäller omhändertagande av barn samt vård av barn utom hemmet bereds av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter i samarbete med en annan socialarbetare eller någon annan anställd som är förtrogen med barnskyddet. Som stöd för beredningsarbetet bör finnas tillgång till juridisk expertis och annan expertis som behövs vid genomförandet av barnskyddet. Socialarbetaren har rätt att få uppgifter i enlighet med 20 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Dessutom har socialarbetaren rätt att av de instanser som anges i bestämmelsen få yttranden, om de behövs vid beredning av omhändertagande, när beslut om omhändertagande fattas eller när vård utom hemmet ordnas.

Innan beslut fattas om omhändertagande av barn, vård utom hemmet och upphörande av omhändertagande ska barnets egen åsikt utredas och ett barn som fyllt 12 år ska ges tillfälle att bli hörd på det sätt som avses i 34 § i förvaltningslagen. (42 § och 20 § i barnskyddslagen).

Barnets föräldrar, vårdnadshavare och en person som svarar eller omedelbart före beredningen av ärendet har svarat för barnets vård och fostran ska ges tillfälle att bli hörda i ärendena i enlighet med 34 § i förvaltningslagen.

I vissa situationer behöver hörande inte ske (42 § 3 mom. i barnskyddslagen). Orsakerna till att hörandet inte har skett ska antecknas i de handlingar som gäller barnet.

Hörande behöver inte ske, om

det kan anses vara motiverat på grund av att barnet inte har kontakt med den som ska höras, och hörandet inte kan antas vara nödvändigt för att ärendet ska kunna utredas, eller
bonings- eller vistelseorten för den som ska höras inte med skäliga åtgärder kan klarläggas.

En person som av ovan nämnda skäl inte har hörts ska dock delges det beslut som fattats i ärendet. Vid delgivningen ska förvaltningslagens bestämmelser om bevislig delgivning iakttas.

Ärenden som gäller omhändertagande och vård utom hemmet bereds av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter, oberoende av vilken instans som fattar beslutet om omhändertagande. Socialarbetaren bereder också ett ärende som gäller upphörande av omhändertagande. Beslut om upphörande av omhändertagande fattas av den ledande tjänsteinnehavaren inom socialvården eller en person som utsetts av denna.

Beslutet om omhändertagande och placering i vård utom hemmet fattas av den ledande tjänsteinnehavaren inom socialvården eller en tjänsteinnehavare som utsetts av denna (se förändringarna i beslutssystemet ovan), om

vårdnadshavaren eller ett barn som fyllt 12 år inte motsätter sig omhändertagandet och den därtill anslutna placeringen i vård utom hemmet eller
inget hörande skett på grund av ett skäl som nämns i 42 § 3 mom. i barnskyddslagen

Förvaltningsdomstolen beslutar om dessa frågor på ansökan av den ledande tjänsteinnehavaren eller en tjänsteinnehavare som utsetts av denna, om

barnets vårdnadshavare eller ett barn som fyllt 12 år motsätter sig omhändertagandet och den därtill anslutna placeringen i vård utom hemmet eller
inget hörande skett av något annat skäl än de som nämns i 42 § 3 mom. i barnskyddslagen

Vid handläggningen av en ansökan som gäller omhändertagande kan förvaltningsdomstolen ge ett interimistiskt förordnande om barnets vistelseort och om hur barnets vård och fostran ska ordnas under domstolsbehandlingen. Förordnandet kan ges utan att parterna hörs, om ärendet inte kan vänta. Förordnandet är i kraft till dess att ett beslut fattats i ärendet, om inte förordnandet dessförinnan återkallas eller ändras.

En ansökan till förvaltningsdomstolen om omhändertagande och därtill ansluten placering i vård utom hemmet ska innehålla

yrkande på omhändertagande av barnet och placering av barnet i vård utom hemmet samt grunderna för yrkandet
vid behov yrkande på ett interimistiskt förordnande enligt 83 § samt grunderna för yrkandet
en klientplan för barnet
en utredning om stödåtgärder inom öppenvården som getts familjen och barnet
en utredning om kartläggning av barnets nätverk av närstående
en utredning om platsen för vård utom hemmet
en plan för hur barnet och barnet närstående personer ska hålla kontakt
en plan för eller utredning om undersökning av barnets hälsotillstånd enligt 51 §
en utredning om utredande av åsikt och hörande enligt 42 §
vid behov expertyttranden
eventuella andra utredningar och handlingar som påverkar beslutsfattandet.

Handlingarna kan vid behov lämnas in separat, om de på grund av att ansökan är brådskande ännu inte har kunnat upprättas.

Beslutet om omhändertagande förfaller, om åtgärder för att verkställa beslutet inte inletts inom tre månader från det att beslutet vunnit laga kraft.

Vårdnaden om barn som omhändertagits

För att uppnå syftet med omhändertagandet har det organ som ansvarar för socialvården rätt att besluta om

barnets vistelseort
vård
uppfostran
tillsyn
övriga omsorg
sådan undervisning och hälsovård som behövs för att förverkliga dessa

För tydlighetens skull nämns uttryckligen nu också anordnandet av undervisning och hälsovård i bestämmelsen. Det organ som ansvarar för socialvården kan till exempel besluta om sådan specialundervisning som barnet behöver och om vårdåtgärder för att genomföra syftet med omhändertagandet.

I dessa frågor ska samarbete med barnet, föräldrarna och vårdnadshavarna eftersträvas och barnets bästa beaktas i första hand.

Domstolen kan också under den tid omhändertagandet varar besluta vem som ska anförtros barnets vårdnad och intressebevakning. I situationer där vårdnaden anförtros personer som har ingått uppdragsavtal enligt familjevårdarlagen kan det organ som ansvarar för socialvården fortsättningsvis betala ersättning till dessa personer samt vid behov arvode och också annars stödja barnets vård och fostran. I ovan nämnda fall ska organet, innan det lämnar in en ansökan som gäller vårdnaden av ett barn eller lämnar domstolen en utredning, komma överens om stödåtgärder samt arvode och ersättning. I detta sammanhang bör också bedömas om det är nödvändigt att förordna en intressebevakare för barnet.

Vård utom hemmet

Med vård utom hemmet avses att ett omhändertaget eller i brådskande ordning placerat barns vård och fostran ordnas utanför hemmet. Avsikten är att genom regeringens proposition 151/2007 ändra definitionen av vård utom hemmet så att den täcker ordnandet av vård och fostran utanför hemmet för ett barn som placerats med stöd av ett interimistiskt förordnande enligt 83 § i lagen. Vård utom hemmet kan ordnas som familje- eller anstaltsvård eller på något annat sätt som motsvarar barnets behov.

I 50 § i den nya lagen finns bestämmelser om valet av plats för vård utom hemmet. Vid valet av plats för vård utom hemmet bör uppmärksamhet ägnas grunderna för omhändertagandet och barnets behov, upprätthållandet av barnets syskonrelationer och andra nära mänskliga relationer samt kontinuiteten i vården. Också barnets språkliga, kulturella och religiösa bakgrund ska beaktas i mån av möjlighet. Innan barnet placeras i vård utom hemmet ska barnets hälsotillstånd undersökas, om detta inte anses onödigt (51 §).

För tillfällig placering av ett barn hos dess föräldrar har fastställts en maximitid på sex månader. Placering hos föräldrarna är möjligt när barnets återgång till hemmet bereds efter en placering utom hemmet samt då det med hänsyn till barnets bästa av annat skäl är motiverat.

Bestämmelser om samar, bete under den tid då vård utom hemmet varar finns i 52 § i lagen. Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter eller en annan anställd inom b, arnskyddet samt den anställda som svarar för vård och fostran av barn som vårdas utom hemmet ska samarbeta med barnet och dess föräldrar och vårdnadshavare samt med en representant för platsen för vården utom hemmet så att den vård barnet behöver fortgående kan tryggas.

För barnet ska ordnas tillräcklig möjlighet till ett personligt möte på tumanhand med den socialarbetare som ansvarar för dess angelägenheter eller en annan anställd inom barnskyddet för att samtala om frågor som gäller barnet självt och genomförandet av vården utom hemmet. I klientplanen antecknas på vilket sätt denna möjlighet ordnas.

Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ska också sörja för att det för barn som vårdas utom hemmet på ett sätt som är anpassat till barnets ålder och utvecklingsnivå klargörs varför barnet omhändertagits samt redogörs för de åtgärder som har vidtagits i ärendet eller planeras för dess del.

Ett barn som vårdas utom hemmet ska tillförsäkras fortgående och trygga mänskliga relationer som är viktiga för barnets utveckling. Barnet har rätt att träffa sina föräldrar, syskon och andra barnet närstående personer genom att ta emot gäster eller företa besök utanför platsen för vård utom hemmet samt att hålla kontakt med dem i övrigt per telefon eller genom att sända och ta emot brev eller därmed jämförbara andra förtroliga meddelanden eller andra försändelser. Det organ som ansvarar för socialvården och platsen för vården av barnet utom hemmet ska stödja och främja kontakterna mellan barnet och föräldrarna samt andra barnet närstående personer.

Platsen för vård av barnet utom hemmet ska ordnas så att avståndet till den plats där barnet är placerat inte är ett hinder för att upprätthålla kontakt med barnet närstående personer.

Barnskyddslagens 55 § om barnets dispositionsmedel motsvarar till sitt innehåll huvudsakligen tidigare lagstiftning. Nämnas kan att platsen för vård av barnet utom hemmet ska föra bok över utbetalningen av de dispositionsmedel som getts till barnet.

Bostadsenheter inom anstaltsvården

Barnskyddsanstalter, där vård av barn utom hemmet och placering som stödåtgärd inom öppenvården kan ordnas, är barnhem och skolhem samt andra med dem jämställbara barnskyddsanstalter.

Paragraf 58 som gäller uppväxtförhållanden och lokaler motsvarar till innehållet bestämmelserna i den tidigare barnskyddslagen och barnskyddsförordningen.

Speciellt förändringar i dimensioneringen av personal och platser inom anstaltsvården medför betydande kostnadseffekter för kommunerna (59 §). Det högsta antalet barn eller unga per bostadsenhet har sänkts till sju och antalet personal i vård- och fostringsuppgifter per bostadsenhet har höjts till minst sju personer. Om det finns flera bostadsenheter i samma byggnad, ska det per bostadsenhet finnas minst sex anställda. I samma byggnad får högst 24 barn eller unga personer vara placerade samtidigt. Om en anställd som är sysselsatt i vård- och fostringsuppgifter bor tillsammans med de barn eller unga personer som vårdas, kan avvikelse göras från nämnda antal anställda.

Enligt 60 § i lagen ska den föreståndare som ansvarar för vård- och fostringsuppgifter vid anstalten ha behörighet enligt 10 § 4 mom. i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. En barnskyddsanstalt ska också annars ha tillräckligt mycket personal med yrkesutbildning inom socialvården för den vård och fostran som barn och unga personer behöver. I behörighetsvillkoren för personal i vård- och fostringsuppgifter ska hänsyn tas till specialbehoven bland verksamhetsenhetens klienter och verksamhetens art.

Bestämmelserna om det högsta antalet barn, det minsta antalet anställda och föreståndarens yrkesmässiga behörighet ska tillämpas vid alla barnskyddsanstalter senast inom tre år efter lagens ikraftträdande.

Eftervård och medel för eget hushåll

Liksom också tidigare ska eftervård i enlighet med 75 § i barnskyddslagen ordnas sedan vård utom hemmet avslutats. Skyldigheten att ordna eftervård har dessutom utvidgats till att också omfatta barn som placerats som en stödåtgärd inom öppenvården, om placeringen varat minst ett halvt år och enbart gällt barnet. Eftervård kan vid behov ordnas även för andra unga personer som varit klienter inom barnskyddet.

Skyldigheten att ordna eftervård upphör när fem år har förflutit från det att barnet, efter att en placering utom hemmet avslutades, senast har varit klient hos barnskyddet. Skyldigheten upphör dock senast när den unga personen fyller 21 år.

Eftervård ordnas med beaktande av klientplanen genom att barnet eller den unga personen samt föräldrarna och vårdnadshavarna samt den som svarar för barnets eller den unga personens vård och fostran får stöd enligt vad som bestäms om stödåtgärder inom öppenvården i 7 kap., stöd för familjevårdare sedan vården överförts i 46 § 2 mom., mänskliga relationer och kontakter i 54 § och om eftervård i 12 kap. i barnskyddslagen.

När eftervården avslutas ska socialarbetaren vid behov tillsammans med den unga personen göra upp en plan, i vilken skrivs in de tjänster och stödåtgärder som den unga personen har tillgång till sedan eftervården avslutats.

Minimibeloppet av medel för eget hushåll har höjts till 40 procent av barnets inkomster, ersättningar eller tillgodohavanden enligt 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. Andra engångsinkomster som barnet har än de som avses i 14 § i klientavgiftslagen, till exempel arv eller motsvarande inkomst eller tillgodohavande, kan inte användas för att ersätta vården. Medlen för eget hushåll ökar inte heller till följd av dessa inkomster.

Om barnet eller den unga personen inte får sådana egna inkomster, ersättningar eller har sådana egna tillgodohavanden eller om de är otillräckliga, ska den unga personen som håller på att bli självständig när placeringen avslutas stödjas med de medel för eget hushåll som behövs för boende, utbildning och utgifter i anslutning till självständighetsprocessen i övrigt. Barnskyddslagen definierar inte längre maximibeloppet av medel för eget hushåll.

Det organ som ansvarar för socialvården har rätt att besluta om tidpunkten för utbetalning av medel för eget hushåll. Medel för eget hushåll ska i regel ges ett barn eller en ung person som håller på att bli självständig när eftervården avslutas eller av särskilda skäl i anslutning till stödjande och tryggande av barnets eller den unga personens självständighetsprocess senast när han eller hon fyller 21 år. Organet ska lämna en utredning om inflödet och utbetalningen av medel för eget hushåll sedan placeringen avslutats. En utredning ska också lämnas under den tid placeringen varar, om barnets vårdnadshavare, intressebevakare eller ett barn som fyllt 15 år så kräver.

Övervakning

I sådana situationer där ett barn har placerats inom någon annan kommun än den som gjort placeringen, ska placerarkommunen i enlighet med 78 § i barnskyddslagen meddela barnets placering och när placeringen avslutas till det organ som ansvarar för socialvården i placeringskommunen. Det organ som ansvarar för socialvården i placeringskommunen ska föra register över barn som placerats i kommunen.

Det organ som ansvarar för socialvården i placeringskommunen bör också meddela kommunens undervisningsväsende om de barn i grundskoleålder som placerats i kommunen. Detta är viktigt för att trygga barnets grundläggande utbildning och för att de kostnader för undervisningen som överstiger statsandelen ska kunna faktureras av barnets hemkommun i enlighet med 50 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. På motsvarande sätt bör informationen från socialväsendet till hälsovårdsväsendet tryggas.

Enligt 79 § i lagen ska placerarkommunen i samarbete med placeringskommunen och länsstyrelsen övervaka att barnets placering förverkligas. Placerarkommunen är också skyldig att underrätta placeringskommunen och länsstyrelsen samt andra kommuner som placerat barn på samma plats om sådana missförhållanden som kan påverka vården eller omsorgen om de placerade barnen.

Bestämmelser om övervakning av vården av barn som placerats i enskilt hem finns i 81 §. Det organ som ansvarar för socialvården ska underrättas om barn som placerats i enskilt hem. Såväl barnets vårdnadshavare som den i vars vård barnet placerats är skyldig att göra en sådan anmälan.

Sedan organet mottagit anmälan ska det utreda om det enskilda hemmet till sina förhållanden är lämpligt för barnets vård och fostran samt om den som tagit barnet till sig förmår ta hand om det och om placeringen motsvarar barnets bästa. Beslut ska fattas om godkännande av placeringen.

Den som tagit emot barnet för vård ska få information om sina rättigheter och skyldigheter. Vid behov ska personen stödjas genom stödåtgärder inom öppenvården. Förutsättningarna för en fortsatt placering och behovet av stödåtgärder ska vid behov följas upp. Organet ska också föra register över barn placerade i enskilda hem.

Om det enskilda hemmet eller den vård och fostran som ges där konstateras vara olämplig eller bristfällig, ska det organ som ansvarar för socialvården försöka rätta till saken. Om detta inte lyckas kan organet förbjuda att barnet hålls i detta enskilda hem. Organet ska då sörja för att vårdnaden om barnet ordnas enligt barnets bästa och behov.

Handläggning av ärenden vid förvaltningsdomstolen

I 14 kap. i barnskyddslagen finns bestämmelser om handläggningen av barnskyddsärenden vid förvaltningsdomstolen. Paragraf 83 om interimistiskt förordnande behandlas ovan i detta cirkulär. I detta sammanhang behandlas bestämmelserna i 14 kap. inte närmare.

Sökande av ändring

Bestämmelser om ändringssökande finns i 15 kap. i barnskyddslagen. Ändring i ett ärende som gäller brådskande placering, omhändertagande och vård utom hemmet eller upphörande av omhändertagande får sökas särskilt av ett barn som fyllt 12 år, barnets förälder och vårdnadshavare samt den som svarar eller har svarat för barnets vård och fostran omedelbart före beredningen av ärendet.

Rätt att söka ändring i ett ärende som gäller placering som stödåtgärd inom öppenvården har barnets vårdnadshavare och ett barn som fyllt 12 år.

Ändring i ett ärende som gäller begränsande av kontakter får sökas särskilt av ett barn som fyllt 12 år, av barnets förälder och vårdnadshavare samt andra personer vars kontakter till barnet har begränsats genom ett beslut.

Ändring i ärenden som gäller omhändertagande av ämnen och föremål, kvarhållande av försändelser, begränsning av rörelsefriheten och ordnande av särskild omsorg får sökas särskilt av ett barn som fyllt 12 år och av barnets vårdnadshavare (89 § 4 mom. i barnskyddslagen).

Till övriga delar hänvisar barnskyddslagen till förvaltningsprocesslagen när det gäller rätten att söka ändring och föra talan.

Sökande av ändring i sådana beslut om brådskande placering, omhändertagande och vård utom hemmet, upphörande av omhändertagande, begränsning av kontakter och vissa begränsande åtgärder som fattas av en tjänsteinnehavare underställd organet styrs direkt till förvaltningsdomstolen.

När det gäller begränsande åtgärder ger 11 kap. i barnskyddslagen beslutanderätt också åt andra personer än tjänsteinnehavare som är underställda organet, till exempel föreståndare vid en barnskyddsanstalt. Ändring i ett beslut som fattats av personen i fråga söks genom besvär hos förvaltningsdomstolen inom 30 dagar efter delfåendet av beslutet.

Vid sökande av ändring i andra barnskyddsärenden iakttas bestämmelserna i 7 kap. i socialvårdslagen och därför ska rättelser som gäller tjänsteinnehavares beslut yrkas hos det organ som ansvarar för socialvården innan besvär kan tas till förvaltningsdomstolen för behandling. Sådana beslut är bland annat beslut om stödåtgärder inom öppenvården och beslut om eftervård.

Möjligheten till fullföljd i högsta förvaltningsdomstolen har utvidgats i 92 § i barnskyddslagen. Enligt den nya lagen är fullföljd möjligt också i ärenden som gäller tryggande av försörjning, tillstånd av förvaltningsdomstolen till undersökning av barn och ärenden som gäller eftervård, vilket anses vara en subjektiv rättighet. Också i ärenden som gäller brådskande placering är det möjligt att anföra besvär hos högsta förvaltningsdomstolen.

I ärenden som gäller fördelning av ansvaret för ordnandet av barnskydd och kostnaderna mellan kommunerna får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärsrätt.

Beslut om sådana begränsande åtgärder som avses i 89 § 4 mom. och som gäller omhändertagande, upphörande av omhändertagande, vård utom hemmet, brådskande placering eller begränsning av kontakter kan verkställas genast trots ändringssökande, om

verkställigheten inte kan uppskjutas utan att barnets hälsa eller utveckling äventyras och
om en myndighet eller domstol förordnat att beslutet ska verkställas omedelbart.

Besvärsinstansen kan förbjuda verkställigheten av beslutet eller förordna att verkställigheten ska avbrytas.

Ändring av namnlagen

Syftet med ändringen av namnlagen är att säkerställa att barnets åsikt och barnets situation förmedlas till magistraten som är namnmyndighet. När ansökan om ändring av släktnamn för ett barn som har omhändertagits har lämnats in till magistraten, ska ett yttrande om förutsättningarna för ändringen av släktnamnet begäras av det organ som ansvarar för socialvården i den kommun där barnet omhändertagits. Förfarandet är det samma också vid ansökan om ändring av förnamn.

Effekter på personalen och ekonomin

Revideringen av barnskyddslagen uppskattas medföra ökande kostnader för kommunerna. De totala kostnaderna i kommunerna till följd av hela lagreformen bedöms uppgå till sammanlagt 18,8–20,2 miljoner euro, vilket utgör 3,9–4,2 procent av de uppskattade totala utgifterna för barnskyddet.

När barnskyddslagen träder i kraft antas den åtminstone till en början leda till ökade kostnader i synnerhet då behovet av barnskydd ska utredas inom en viss tid. Det behövs bland annat mer personal för att behovet av barnskydd ska kunna utredas inom tre månader från att en anmälan om barnskydd inkommit. På nationell nivå har man uppskattat att den nya barnskyddslagen ger upphov till ett behov av 155 nya socialarbetare inom barnskyddets öppenvård, vilket innebär kostnader på 6,2 miljoner euro för kommunerna årligen.

En annan orsak som ger upphov till stora kostnadseffekter bedöms vara förändringarna i dimensioneringen av personal och platser inom anstaltsvården. Bestämmelserna om de förändrade antalen tillämpas vid alla barnskyddsanstalter senast inom tre år efter lagens ikraftträdande. Behovet att utöka personalstyrkan vid kommunala anstalter uppgår uppskattningsvis till 240 anställda i hela landet.

Kostnaderna kommer dessutom sannolikt att öka till följd av den utvidgade skyldigheten till eftervård, höjningen av beloppet för medel för eget hushåll till 40 procent och kommunens skyldighet att ansvara för kostnaderna för den intressebevakare som enligt barnskyddslagen ska förordnas för barnet.

Ändringen av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet påverkar kostnadsfördelningen mellan kommunerna i sådana fall, då barn har placerats utanför sin hemkommun och kommunerna inte har kommit överens om kostnadsfördelningen.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Kari-Pekka Mäki-Lohiluoma
vice verkställande direktör

Jussi Merikallio
direktör, social- och hälsovård

Läs mer om dessa teman

social- och hälsovård