Samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet
Enligt statsrådets principbeslut (30.10.2003) ska kommunerna organisera miljö- och hälsoskyddet inom ett samarbetsområde som är en tillräckligt stor verksamhetsenhet sett till personalstyrkan. Målet var att 50–85 samarbetsområden skulle bildas inom miljö- och hälsoskyddet inom tre år. Målen i principbeslutet nåddes inte, trots att samarbetsområden började bildas.
I samband med översynen av principbeslutet 1.3.2007 samordnades tidsplanen med lagen om en kommun- och servicestrukturreform, den så kallade ramlagen (169/2007). Kommunerna måste ta med miljö- och hälsoskyddet i de utredningar och planer som enligt ramlagen ska lämnas 31.8.2007 och där samarbetet beskrivs (SRF 173/2007). Enligt principbeslutet ska kommunerna före 1.6.2009 besluta att miljö- och hälsoskyddet ansluts till ett samarbetsområde; om kommunen inte har fattat beslutet senast detta datum, har statsrådet rätt att bestämma att kommunen ska höra till något samarbetsområde. Ett sådant tvångsbeslut förutsätter lagändringar. Det primära målet är att kommunerna själva bestämmer om anslutning till ett samarbetsområde och om villkoren för samarbetet. När samarbetsområden bildas bör samarbetet med primärvården eller någon annan kommunal myndighet beaktas (t.ex. miljövården).
Enligt principbeslutet ska samarbetsområdena inleda sin verksamhet senast 1.1.2013.
I detta cirkulär ges kommunerna anvisningar om inrättandet av en enhet inom ett samarbetsområde för miljö- och hälsoskyddet.
Närmare upplysningar:
Tarja Hartikainen, tfn (09) 771 24 78, 050 373 84 99 (fr.o.m. 6.8.2007)
Tuula Taskula, tfn (09) 771 26 45, Johanna Karlström, tfn (09) 771 24 29,
Riitta Myllymäki, tfn (09) 771 24 63, Heikki Harjula, tfn (09) 771 20 70
e-post: fornamn.efternamn@kommunforbundet.fi
Bilaga
Frågor som ska överenskommas i samarbetsavtalet
Källor och närmare upplysningar
Anvisningar om kommunsamarbete med särskilt fokus på värdkommunsmodellen i samband med kommun- och servicestrukturreformen (kommunerna.net > samarbetsområden och regioner > värdkommun > värdkommunsmodellen).
Muistio kuntien yhteistoiminnasta – isäntäkuntamalli (www.kunnat.net > yhteistoiminta-alueet ja seudut > isäntäkunta > isäntäkuntamalli).
Lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007).
Lagen om ändring av kommunallagen (519/2007).
Kommunallagen (365/1995). Folkhälsolagen (66/1972). Statsrådets principbeslut om utvecklandet av livsmedelstillsynen 30.10.2003. Statsrådets principbeslut om ändring av principbeslutet om utvecklandet av livsmedelstillsynen 30.10.2003 (1.3.2007). Statsrådets förordning om lämnande av uppgifter om kommun- och servicestrukturreformen till statsrådet (173/2007).
Livsmedelslagen (23/2006) (LivsmedelsL). Kemikalielagen (744/1989) (KemikalieL). Lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet (75/2004). Hälsoskyddslagen (763/1994) (HälsoskyddsL). Lagen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning (286/2006) (TobaksL). Personalens ställning i kommun- och servicestrukturreformen, cirkulär 4/2007, Kommunala arbetsmarknadsverket. Seutuyhteistyö etenee ympäristöterveydenhuollossa; Ympäristöterveydenhuollon alueellisen yhteistoimintakokeilun (YTAKE) I vaiheen arviointi, Laamanen E. och Aronen K., Kommunförbundet 2005. Kokeiluista seudullisiin yksiköihin; Ympäristöterveydenhuollon alueellisen yhteistoimintakokeilun (YTAKE) II vaiheen arviointi, Laamanen E. och Aronen K., Kommunförbundet 2006. Laboratorioselvitys, Tuominen J. och Karjalainen L., 2006.
Samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet
Lagstiftning som styr samarbetet inom miljö- och hälsoskyddet
Bestämmelser om förvaltning och samarbete i kommunallagen, folkhälsolagen och speciallagarna om miljö- och hälsoskyddet i övrigt
Allmänna bestämmelser om samarbetet mellan kommunerna finns i 10 kap. i kommunallagen. Samarbetet enligt kommunallagen bygger alltid på ett avtal (76 § 1 mom. i kommunallagen).
Enligt 5 § i folkhälsolagen ska kommunen sköta folkhälsoarbetet. Kommunerna kan sköta folkhälsoarbetet tillsammans och bilda en samkommun för uppgiften eller så kan en kommun avtala med en annan kommun om att denna sköter en del av funktionerna inom folkhälsoarbetet. Om en sådan uppgift som nämns i folkhälsolagen ges i uppgift till en samkommun, ska samkommunen åläggas att också sköta sådana uppgifter som nämns i de andra lagarna om folkhälsoarbetet. En medlemskommun kan göra avsteg från detta och besluta att sköta miljö- och hälsoskyddsuppgifterna åtskilt från det övriga folkhälsoarbetet så att kommunen sköter uppgiften i egen regi på något annat sätt eller i regional samverkan med de andra kommunerna eller samkommunerna.
I alla speciallagar om miljö- och hälsoskyddet finns en bestämmelse enligt vilken en uppgift som enligt lag föreskrivits för kommunen eller dess myndighet och som kan delegeras till en tjänsteinnehavare, kan anförtros en tjänsteinnehavare i en annan kommun eller samkommun som sköter den under tjänstemannaansvar. En samkommun kan ingå ett avtal om detta, såvida medlemskommunerna i samkommunen har gett sitt samtycke. (LivsmedelsL 32 § 2 mom., KemikalieL 7 § 2 mom., HälsoskyddsL 7 § 2 mom., TobaksL 14 a § 2 mom. och L om konsumtionsvarors och konsumtionstjänsters säkerhet 11 § 2 mom.). Enligt 32 § i livsmedelslagen ska kommunen sträva efter att i samarbete med en annan kommun eller samkommun sörja för livsmedelstillsynen på ett område som är tillräckligt stort för att tillsynen ska kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt (regional kontrollenhet). Veterinärvårdslagen revideras som bäst och i lagen kommer att tas in en skyldighet att tillhandahålla veterinärvård inom ett samarbetsområde enligt principbeslutet.
Lagen om en kommun- och servicestrukturreform
När ett samarbetsområde inom miljö- och hälsoskyddet bildas ska de principer som nämns i 5 § 2 mom. i ramlagen beaktas i första hand.
Kommunerna kan komma överens om att i enlighet med 76 § 2 mom. i kommunallagen (365/1995) anförtro en annan kommun att sköta samarbetsområdets uppgifter, varvid det för skötseln av uppgifterna inrättas ett i 77 § i kommunallagen avsett gemensamt organ för kommunerna inom området eller så sköts samarbetsområdets uppgifter av en samkommun.
Med en samkommun som tillhandahåller sådan service som förutsätter ett brett befolkningsunderlag enligt 6 § i ramlagen avses de samkommuner (sjukvårdsdistrikt) som räknas upp i 7 § i lagen om specialiserad sjukvård. Lagen utesluter inte att miljö- och hälsoskyddet ansluts till en samkommun enligt 6 §.
I statsrådets förordning om lämnande av uppgifter om kommun- och servicestrukturreformen till statsrådet (173/2007) ombeds kommunerna att lämna uppgifter om hur man avser att ordna miljö- och hälsoskyddet (3 § 3 punkten).
Kraven på samarbete i statsrådets principbeslut
I samband med översynen 1.3.2007 av principbeslutet (30.10.2003) ändrades inte de krav som redan tidigare ställts på en samarbetsenhet. Målet är fortfarande att organisera miljö- och hälsoskyddet i 50–85 regionala enheter.
Enligt principbeslutet ska till en samarbetsenhet inom miljö- och hälsoskyddet höra alla de områden som enlig folkhälsolagen anses höra till miljö- och hälsoskyddet: uppgifter enligt hälsoskyddslagen (763/1994), livsmedelslagen (23/2006), lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet (75/2004), lagen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning (693/1976), kemikalielagen (744/1989) och veterinärvårdslagen (685/1990). Enligt den gällande lagstiftningen kan ett organ som kommunen förordnat fortfarande sköta de uppgifter som följer kemikalielagen och tobakslagen. Organet kan också vara något annat organ än det som ansvarar för miljö- och hälsoskyddet. I samarbetsplanerna bör beaktas målet i principbeslutet att samla de uppgifter som nämns i 1 § i folkhälsolagen under ett organ. Att överföra uppgifter till ett annat organ kräver motsvarande ändringar i instruktionerna.
Principbeslutet förutsätter att de principer som nämns i 5 § 2 mom. i ramlagen och 5 § 4 mom. i folkhälsolagen tillämpas på bildandet av samarbetsområdena.
Enligt principbeslutet ska årsverkena vid en samarbetsenhet inom verksamhetsområdet för miljö- och hälsoskydd uppgå till minst 10 för att personalen ska ha möjlighet att specialisera sig på de olika områdena. Vid enheter där en stor del av personalen verkar inom ett område ska man försöka bilda en tillräckligt stor enhet så att de resurser som en ändamålsenlig specialisering kräver kan säkerställas för alla områden. I en samarbetsenhet kan förekomma också annat samarbete, till exempel uppgifter inom miljövården och byggnadstillsynen. En mindre enhet kan godkännas till exempel i avlägsna områden, där avstånden annars blir orimligt långa. Ett samarbetsområde inom miljö- och hälsoskyddet bör i första hand bestå av kommunerna inom ett eller flera samarbetsområden för primärvården.
Enligt principbeslutet ska personalen inom miljö- och hälsoskyddet ha en gemensam arbetsledning. Behörighetskraven för den chef som ansvarar för miljö- och hälsoskyddet anges i 41 § 2 mom. i folkhälsolagen. Chefen ska ha avlagt för verksamheten lämplig högskoleexamen och ha tillräcklig erfarenhet av och sakkunskap för uppgifter som hänför sig till verkställigheten av miljö- och hälsoskyddet.
Enligt principbeslutet kan ett samarbetsområde ha flera verksamhetsställen. Ett samarbetsområde kan samarbeta med andra samarbetsområden också när det gäller enskilda funktioner, till exempel veterinärjour.
Kommunerna ska presentera sina planer för organiseringen av samarbetet 31.8.2007 i en utredning som lämnas utgående från ramlagen. Enligt principbeslutet ska beslutet om anslutning till ett gemensamt samarbetsområde inom miljö- och hälsoskyddet fattas före 1.6.2009 och den gemensamma enheten ska inleda sin verksamhet senast 1.1.2013. För skötseln av miljö- och hälsoskyddsuppgifterna vore det önskvärt att enheterna kunde inleda sin verksamhet så snabbt som möjligt.
Administrativa alternativ för samarbetsområdena inom miljö- och hälsoskyddet
En kontrollenhet inom miljö- och hälsoskyddet kan upprätthållas av en kommun förutsatt att kommunen har tillräckligt med resurser för skötseln av uppgifterna. En kommun kan också med stöd av ett avtal sköta uppgiften för en eller flera kommuners räkning, varvid de övriga avtalskommunerna kan välja en del av medlemmarna till organet i den kommun (värdkommunen) som sköter uppgiften eller så kan kommunerna komma överens om samarbetet genom att ge uppgiften till en samkommun.
Värdkommun
I värdkommunsmodellen kan kommunerna komma överens om att anförtro en kommun (värdkommun) skötseln av uppgiften för en eller flera kommuners räkning. Organet som är placerat inom värdkommunens organisation verkar som en myndighet.
Ett gemensamt organ för flera kommuner definieras i 77 § i kommunallagen:
När en kommun med stöd av ett avtal sköter en uppgift för en eller flera andra kommuners räkning, kan kommunerna komma överens om att en del av ledamöterna i det organ i denna kommun som sköter uppgiften skall utses av de personer som är valbara till motsvarande organ i de kommuner som saken gäller.
Det finns skäl att definiera det gemensamma organet i ett samarbetsavtal. I avtalet kan man fritt besluta om det gemensamma organets sammansättning. I allmänhet väljs ett udda antal ledamöter för att rösterna vid omröstning inte ska fördelas jämt när alla är närvarande. När ett organ inrättas ska kraven i jämställdhetslagen och den regionala jämlikheten beaktas. Det finns skäl att i ett gemensamt organ sträva efter lösningar där möjligheten att påverka tryggas för alla deltagarkommuner och där en enskild kommun inte har majoritet. Det gemensamma organet är i allmänhet en nämnd, men lagen ställer inga hinder för att organet kan vara en direktion, kommitté eller en sektion i en nämnd. Organiseringen av förvaltningen förutsätter en förvaltningsstadga eller instruktion som godkänts av värdkommunens fullmäktige och där den myndighet som sköter den gemensamma uppgiften, myndighetens verksamhet, befogenheter och uppgifter definieras. Innan instruktionen för det gemensamma organets verksamhet godkänns finns det skäl att höra de övriga avtalskommunerna. Avtalskommunerna ska ändra sina förvaltningsstadgor och instruktioner så att de avtalsenliga uppgifterna ges till den kommun som utsetts till värdkommun och värdkommunens förvaltningsstadga och instruktion följs till dessa delar. För att verksamheten ska kunna inledas krävs en godkänd förvaltningsstadga eller instruktion och därför bör besluten om avtalet och befogenheterna beredas för beslut samtidigt. Kommunerna kan frånta värdkommunen rätten att överta ärenden som kommunernas gemensamma organ beslutat om genom att ta in ett omnämnande om detta i samarbetsavtalet. En förteckning bifogas över sådant som ska beaktas i ett samarbetsavtal enligt värdkommunsmodellen.
I alla avtalskommuner är det fullmäktige som väljer ledamöterna till det gemensamma organet, om det är fråga om ett organ som ska väljas i fullmäktige. Vad gäller ledamöternas valbarhet iakttas samma bestämmelser som för motsvarande kommunala organ.
Protokoll som upprättas av det gemensamma organet ska hållas offentligt framlagda i alla kommuner som är parter i avtalet. En kommun som är part i avtalet och medlem får genom beslut av kommunernas gemensamma organ framställa rättelseyrkande och anföra kommunalbesvär.
I värdkommunsmodellen förflyttas den personal som sköter de övriga avtalskommunernas uppgifter inom avtalets verksamhetsområde till värdkommunens tjänst. Kommunala arbetsmarknadsverket har gett anvisningar om förflyttning av personalen i sitt cirkulär 4/2007 ”Personalens ställning i kommun- och servicestrukturreformen”.
Samkommuner
Kommunerna kan komma överens om att en uppgift sköts av en samkommun. Samkommunen och samkommunens verksamhet fastställs i 78–86 § i kommunallagen. I detta brev behandlas inte bildandet av samkommuner närmare, eftersom det i allmänhet inte är ändamålsenligt att bilda en samkommun enbart för skötseln av miljö- och hälsoskyddsuppgifterna, men miljö- och hälsoskyddet kan tas med till exempel i en samkommun för folkhälsoarbete.
Kommunallagen ger inte möjlighet till ett arrangemang där en samkommun är värdkommun för kommuner som inte hör till samkommunen eller för en annan samkommun. Däremot är det möjligt att en eller flera kommuner är delmedlemmar i en samkommun i fråga om miljö- och hälsoskyddet. Det är möjligt och tillrådligt att åtskilja miljö- och hälsoskyddet från samkommunens övriga verksamhet och placera det under ett särskilt organ, som de kommuner som är delmedlemmar kan utse sina representanter till. Delmedlemskap och inrättande av ett organ förutsätter ändringar i grundavtalet.
Samkommun av affärsverkstyp
Den 15 maj 2007 trädde en ändring av kommunallagen i kraft, som innebar att bestämmelser om kommunala affärsverk fogades till lagen. I kapitel 10 a som fogats till kommunallagen föreskrivs om kommunala affärsverk. Ett kommunalt affärsverk är en del av kommunens organisation (kommunens affärsverk) eller samkommunens organisation (samkommunens affärsverk) eller en särskild affärsverkssamkommun. Tillämpningen av bestämmelserna om affärsverkssamkommuner behandlas närmare i Kommunförbundets cirkulär "Bestämmelser i kommunallagen om kommunkoncerner och kommunala affärsverk” (2007).
En affärsverkssamkommun har i uppgift att bedriva affärsverksamhet i samarbete med kommuner och samkommuner. Affärsverkssamkommunen är en självständig juridisk person som är bokföringsskyldig. Den avviker ändå från en vanlig samkommun i fråga om organiseringen av förvaltning, valet av ledamöter till organen, beslutsfattandet och godkännandet av budgeten. Kommuner, samkommuner eller kommuner och samkommuner kan vara medlemmar i en affärsverkssamkommun.
Enligt 87 a § i kommunallagen kan en kommun eller en samkommun grunda ett kommunalt affärsverk för affärsverksamhet eller för en uppgift som ska skötas enligt företagsekonomiska principer. Med skötseln av en uppgift enligt företagsekonomiska principer avses att uppgiften sköts så att verksamhetens inkomster täcker de utgifter som uppkommer. Dessutom tillämpas på de tjänster som säljs förhandsprissättning och räkenskapsperiodens resultat utjämnas inte heller med en efterfakturering efter utgången av räkenskapsperioden. Uppgiften kan skötas enligt företagsekonomiska principer också när det gäller den kommunala basservicen och myndighetsuppgifter. Inkomsterna kan i så fall utöver klientavgifter bestå av ersättningar från medlemskommunerna. I annan än ordinarie affärsverksamhet iakttas vid prissättningen av tjänster i första hand kostnadsmotsvarighet.
En affärsverkssamkommun är avsedd att vara en verksamhetsmodell för uppgifter som producerar tjänster. I valet av direktion och direktör och regleringen av befogenheter betonas stärkande av yrkeskunnandet i kommunens affärsverksamhet. I sammansättningen av direktionen förutsätts inte att medlemskommunernas politiska styrkeförhållanden ska iakttas. När sättet att tillhandahålla uppgiften övervägs finns det skäl att dryfta om uppgiften i sin helhet lämpar sig för en affärsverkssamkommun.
Laboratorier
Myndighetsverksamheten inom miljö- och hälsoskyddet behöver stöd av laboratorier som godkänts av Livsmedelssäkerhetsverket. Det finns bestämmelser om laboratorierna i livsmedelslagen och i hälsoskyddslagen (49 a § och 49 b §). Kommunerna kan ha egna laboratorier eller köpa undersökningarna från andra producenter av laboratorietjänster som Livsmedelssäkerhetsverket godkänt. Det vore ändamålsenligt att få ett heltäckande laboratorienätverk i Finland som kan sköta analyser också i eventuella krissituationer. Laboratorierna har minskat i glesbygden i norra och östra Finland. Det finns skäl att säkerställa tillgången på laboratorietjänster när en gemensam enhet planeras.
Kommunen och samkommunen kan finansiera laboratorieverksamheten förutom med klientavgifter också med anslag (nettoenhet) eller med verksamhetsunderstöd (affärsverk). När tjänster säljs till andra sammanslutningar än den egna kommunen och samkommunen eller till en medlemskommun eller medlemssamkommun ska självkostnadspris ändå tillämpas i synnerhet i en marknadssituation. I en laboratorieutredning som gjordes 2006 föreslogs att de kommunala laboratorierna skulle slås samman till mycket större enheter, där verksamheten kan organiseras efter företagsekonomiska principer. I sammanslagningsprojekten borde verksamheten i alla laboratorier inom området (privata, statsförvaltningens och vattenvårdsföreningarnas laboratorier) beaktas. Med hjälp av de kommunala laboratorierna kan det regionala näringslivets behov beaktas. Bevarandet av det kommunala laboratorienätverket är också viktigt för att enskilda anbudsgivare av laboratorietjänster inte ska få monopolställning i utbudet av laboratorietjänster.
Myndighetens arbetsinsats bör i första hand gälla myndighetsverksamheten, till exempel granskningar och myndighetsprovtagning. Laboratorierna kan ta prov på uppdrag till exempel av vattenverken, kommuninvånarna eller olika företag. Sådana kan till exempel vara vattenverkets driftsövervakningsprov eller de prov som planerats att vattenverket ska ta inom vattenverkets program för kontrollundersökning, invånares önskemål om prov på inomhusluften och företags egna kontrollprov.
Deltagande i kostnaderna för samverkan
Bestämning av kostnader
Bestämningen av kostnader baserar sig på kommunernas samarbetsavtal. I samarbetet är det motiverat att följa de allmänna principerna för kostnadsbestämning. Dessa är härledning av kostnaderna ur bokföringen, upphovsprincipen och kontinuitetsprincipen. Det finns skäl att samtidigt komma överens om en grund enligt vilken kostnaderna för förvaltningen och de interna tjänsterna hänförs till miljö- och hälsoskyddet.
Inom miljö- och hälsoskyddet tas kontrollavgifter ut för en planerad tillsyn enligt livsmedels- och produktsäkerhetslagstiftningen. Tillsynsavgifterna införs senast 2008 också vid övervakningen av att kemikalie-, hälsoskydds- och tobakslagen följs. De avgifter som tas ut av verksamhetsutövarna motsvarar högst kostnaderna för åtgärderna, och avgifterna är avsedda att trygga de resurser som tillsynen kräver. Tillsynsavgifterna liksom de övriga verksamhetsinkomsterna minskar betalningsandelen för de kommuner som deltar i samarbetet.
Kostnadsfördelning
Kommunerna kan komma överens om att fördela kostnaderna för samarbetsenheten mellan de kommuner som deltar i samarbetet i förhållande till invånarantalet. För en kostnadsfördelning som baseras på invånarantalet talar att den är okomplicerad och myndighetsuppgifternas karaktär vars syfte är att skydda befolkningen från hälsofaror och hälsorisker.
Kommunerna kan komma överens om att delta i kostnaderna för samarbetet också utgående från användningen av tjänsterna och kostnaderna per enhet efter prestation. Kostnaderna baserar sig i så fall antingen på de budgeterade utgifterna eller på utgifterna från föregående räkenskapsperiod. En prestationsbaserad prissättning kräver produktifiering och kostnadsberäkning. Det är motiverat att använda kostnader per enhet efter prestation om det är meningen att verksamheten ska konkurrensutsättas. Också verksamhet av affärsverkstyp förutsätter priser per prestation som fastställts i förväg.
I värdkommunsmodellen och i samkommuner är det också möjligt att använda avgifter per prestation eller en kombination där kommunens betalningsandel består av kostnader per prestation och kostnader för myndigheter som fördelas i förhållande till invånarantalet.
I tillsynen över medborgarnas hälsa har kostnadsfördelningen mellan de kommuner som deltagit i samarbetet i allmänhet ansetts vara tillräckligt noggrann. Vid anlitandet av veterinärtjänster finns det skillnader som beror på kommunernas näringsstruktur. Behovet av veterinärvård för animalieproduktionsdjur är koncentrerat till lantbrukskommuner. Efterfrågan på veterinärtjänster för keldjur korrelerar i allmänhet med invånarantalet och är i stor utsträckning inriktad på privata tjänster. När det gäller att fördela kostnaderna för veterinärvården mellan kommunerna kan man som fördelningsgrund använda till exempel antalet gårdar med animalieproduktionsdjur eller antalet besök som gäller sjuka djur vid sidan av invånarantalet.
Kommunfakturering
När avtals- eller medlemskommuner betalar sina andelar kan faktureringen ske i förskott eller i efterskott, varvid avtals- eller medlemskommunerna betalar förskotten som baseras på budgeten månatligen eller vid tidpunkter som överenskommits annars. Den sista raten betalas enligt faktureringen utgående från bokslutet i efterskott i annan verksamhet än verksamhet av affärsverkstyp. Det är också möjligt att avtalskommunerna faktureras för samkommunens eller värdkommunens nettoutgifter i sin helhet i efterskott per räkenskapsperiod utan förskottsfakturering.
Fakturering i efterskott tillämpas inte om avtals- eller medlemskommunernas avgifter fastställs per prestation och de fasta priser som fastställts i förväg bygger på de budgeterade kostnaderna eller kostnaderna från föregående räkenskapsperiod.
För fördröjda betalningar finns det skäl att komma överens om en dröjsmålsränta enligt räntelagen.
Samarbetet inleds
Enligt åläggandet i ramlagen har kommunerna redan aktivt börjat leta efter samarbetspartner och inrättat arbetsgrupper där planeringen vidareutvecklas. Utvecklingsprojekten kring det regionala samarbetet inom miljö- och hälsoskyddet (YTAKE), som genomfördes år 2003–2006, gav upphov till god praxis för inledning av samarbete.
Kommunförbundet utvärderade YTAKE-projekten och i utvärderingarna sammanställdes goda förfaranden som ledde till resultat vid samarbetsutvecklingen. Goda tillvägagångssätt i YTAKE-projekten ansågs till exempel vara att:
projektet var kopplat till något annat kommunalt samarbete, att kommundirektören deltog i styrningen av samarbetsprojektet
projektet stod i förbindelse med den politiska ledningen: både tjänsteinnehavare och förtroendevalda i styrgruppen
företrädarna för tjänsteinnehavarna var med i styrgruppen vid planeringen av verksamheten
sektorchefernas andel i styrgruppen betonades i beslutsskedet
varje kommun hade en medlem i styrgruppen
en projektchef som samordnade projektprocessen utsågs för samarbetsprojektet
en anda av öppenhet och jämlikhet mellan kommunerna och personalgrupperna genomsyrade utrednings- och beredningsskedena
förhandlingar om kombinerade tjänster vid omorganiseringarna i kommunerna inleddes i ett så tidigt skede som möjligt
personalen deltog i fastslåendet av de operativa målen. Personalen kan inleda en beredning för att förenhetliga förfarandena (t.ex. kvalitetssystemen och tillsynsplanerna) redan i begynnelseskedet av samarbetet.
För att samarbetet ska kunna inledas måste samarbetspartnerna och de sektorer och tjänsteinnehavare som sköter uppgifterna i samarbetet utredas. Miljövården har inkluderats i många samarbetsområden som redan bildats. I organisationerna har miljövården i allmänhet blivit en egen resultatenhet. Värdkommunen eller samkommunen beslutar om samarbetsenhetens placering inom sin förvaltning. Det finns skäl att i ett så tidigt skede som möjligt bereda samarbetsenhetens organisation och placering inom förvaltningen och föredra detta för deltagarkommunerna före beslutsfattandet. Den slutliga arbetsfördelningen och organiseringen av uppgifterna inom enheten är chefens uppgift.
Det praktiska samarbete kan inledas med enkla, tidsbundna samarbetsavtal som ger tjänsteinnehavarna i alla deltagarkommuner rätt att sköta tjänsteuppdrag inom hela det blivande samarbetsområdet trots att administrativa ändringar ännu inte gjorts. Inom många YTAKE-områden har samarbetet inletts just på detta sätt. På så sätt kan skapandet av gemensamma verksamhetsförfaranden inledas. Avtal av detta slag omfattar ändå inte de krav som ställts på samarbetsområdet i principbeslutet, även om de kan tillämpas i övergångsskedet.
När samarbetsavtalet utarbetas är man tvungen att dryfta de frågor som är mest betydelsefulla för samarbetet. Genom att gå igenom de frågor som avtalet kräver och de praktiska arrangemangen i anslutning till genomförandet av dem kan en verksamhetsplan utarbetas för bildandet av en samarbetsenhet.
För beslutsfattandet behövs också en bedömning av kostnaderna för den gemensamma enheten och ett förslag om sättet att fördela kostnaderna. Kostnadsstrukturen ändras så att resekostnaderna ökar i samarbetsenheten. Å andra sidan kan tillsynsavgifterna minska den regionala enhetens nettoutgifter. Alla kostnader för miljö- och hälsoskyddet kan inte täckas av tillsynsavgifterna. Som stöd för tillsynen måste enheten ha ett kvalitetssystem och sektoriella tillsynsplaner innan tillsynsavgifter kan tas ut. Avsikten med att ta ut tillsynsavgifter är att trygga kommunernas möjlighet att tillhandahålla den tillsyn som lagen kräver.
Det är fullmäktige som ska fatta beslut om anslutning till ett samarbetsområde och godkänna samarbetsavtalet. Enligt principbeslutet ska kommunerna före 1.6.2009 fatta beslut om anslutning av miljö- och hälsoskyddet till ett samarbetsområde, annars kan statsrådet efter att ha hört kommunen och länsstyrelsen besluta att kommunen ansluts till någon regional enhet.
På kommunförbundets webbsidor (www.kommunerna.net/struktur) finns information som hela tiden uppdateras om samarbetet i anknytning till verkställigheten av ramlagen.
FINLANDS KOMMUNFÖRBUND
Kari-Pekka Mäki-Lohiluoma
vice verkställande direktör
Jussi Merikallio
direktör, social- och hälsovård