Ändringar i handikappservicelagen

Ändringarna i lagen om service och stöd på grund av handikapp (nedan handikappservicelagen) samt i 4 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården träder i kraft 1.9.2009. Lagens ikraftträdande sker stegvis så att minimiantalet timmar för personlig assistans för fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och upprätthållande av sociala kontakter är 10 timmar per månad fr.o.m. 1.9.2009 och 30 timmar per månad fr.o.m. 1.1.2011.

Till handikappservicelagen har fogats bestämmelser om utredning av en handikappad persons servicebehov, uppgörande av en serviceplan och behandling av serviceärenden utan dröjsmål. Lagen föreskrivs vara av primär natur i förhållande till lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (nedan specialomsorgslagen). Lagen innehåller bestämmelser om personlig assistans för gravt handikappade personer. Rätt till personlig assistans ingår i den service som kommunen har särskild skyldighet att ordna. Personlig assistans ingår också i den avgiftsfria socialservicen.

Närmare upplysningar:
Jaana Viemerö, tfn (09) 771 23 03 
Sami Uotinen, tfn (09) 771 26 23

Källor:

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om service och stöd på grund av handikapp samt 4 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (RP 166/2008 rd)

Social- och hälsovårdsutskottets betänkande 32/2008 rd

Grundlagsutskottets utlåtande 30/2008 rd

Lag om ändring av lagen om service och stöd på grund av handikapp (981/2008)

Lag om ändring av 4 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (982/2008)

Ändringar i handikappservicelagen

Mål

Målet med de nya bestämmelserna är att främja gravt handikappade personers jämlikhet och självständighet. Avsikten är att förbättra deras möjligheter att delta i olika samhällsverksamheter. Ändringarna syftar också till att klargöra förhållandet mellan tjänsterna enligt handikappservicelagen och tjänsterna enligt specialomsorgslagen.

Utredning av servicebehovet

Till handikappservicelagen har fogats en bestämmelse om utredning av servicebehovet. Utredningen av servicebehovet ska inledas senast den sjunde vardagen efter det att den handikappade eller hans eller hennes lagliga företrädare eller anhöriga eller någon annan person eller en myndighet, för att få service, har tagit kontakt med den myndighet i kommunen som ansvarar för socialservicen. Bestämmelsen följer i hög grad 40 a § 2 mom. i socialvårdslagen.

Lagstiftningen definierar inte hur utredningen av servicebehovet inleds. I praktiken indikerar det faktum att kontakt tagits eller anteckningar gjorts att utredningen av servicebehovet har inletts. 

Den dag kontakten inleddes räknas inte med vid beräkningen av den ovannämnda tidsfristen. Som vardagar räknas inte heller helgdagar eller helgfria lördagar. Om kontakt tagits på tisdag ska utredningen av servicebehovet inledas senast på torsdag följande vecka, förutsatt att inga söckenhelger infaller under veckan.

Beslut ska fattas inom utsatt tid

Enligt 3 a § i handikappservicelagen ska beslut om service och stöd fattas utan obefogat dröjsmål och senast inom tre månader från det att ansökan har gjorts. Undantag från tidsfristen på tre månader kan göras, om utredningen av ärendet av något särskilt skäl kräver längre behandlingstid.

Särskilda skäl gäller alltid enskilda fall och betydelsen kan variera mellan olika typer av service. Som ett sådant särskilt skäl som innebär att beslutsprocessen i anslutning till ordnandet av service och stöd kan ta mer än tre månader i anspråk anger regeringspropositionen ett handikapp eller en sjukdom som är av ovanlig art. Som särskilt skäl kan också betraktas det att nödvändiga utredningar i ärendet inte fås av utomstående instanser inom utsatt tid. Utgångspunkten är att beslutsprocessen ska planeras så att tidsfristen kan iakttas.

Till 3 § i handikappservicelagen har fogats ett nytt 2 mom. enligt vilket klientens individuella hjälpbehov ska beaktas när service och stöd ordnas. Genom detta tillägg har man velat betona beaktandet av bestämmelserna om klientens självbestämmanderätt och medbestämmande som ingår i 8 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården.

Serviceplan

För utredandet av en handikappads behov av service och stöd ska, utan obefogat dröjsmål, en serviceplan göras upp enligt vad som bestäms i 7 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. I den nämnda 7 § anges att när socialvård lämnas ska en service-, vård-, rehabiliterings- eller någon annan motsvarande plan utarbetas, om det inte är fråga om tillfällig rådgivning och handledning eller om det inte i övrigt är uppenbart onödigt att utarbeta en plan.

Enligt klientlagen ska planen göras upp i samförstånd med klienten, om det inte finns något uppenbart hinder för det. I de fall som avses i 9 § (självbestämmanderätt i specialsituationer) och 10 § (minderåriga klienters ställning) i klientlagen ska planen göras upp i samförstånd med klienten och dennes lagliga företrädare eller med klienten och en anhörig eller någon annan klienten närstående.

Lagen i förhållande till övrig lagstiftning, särskilt specialomsorgslagen

Också 4 § som reglerar handikappservicelagens förhållande till den övriga lagstiftningen har ändrats. Handikappservicelagen är fortfarande sekundär i förhållande till övrig lagstiftning. Service och stöd enligt lagen ordnas, om en person inte enligt någon annan lag får sådan service eller sådant stöd som är tillräckligt och lämpligt för honom eller henne.

Handikappservicelagens förhållande till lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) ändras. Tidigare har prioritetsordningen mellan lagarna varit oklar, dock så att främst specialomsorgslagen har betraktats som primär i förhållande till handikappservicelagen.  Nu blir handikappservicelagen i princip primär i förhållande till specialomsorgslagen. Enligt handikappservicelagen ska dock för personer som avses i 1 § i specialomsorgslagen ordnas den service och det stöd som personens handikapp påkallar i första hand enligt handikappservicelagen till den del som dessa åtgärder är tillräckliga och lämpliga med hänsyn till personens servicebehov samt även i övrigt förenliga med hans eller hennes intresse. Specialomsorgslagen ska således tillämpas endast om service och stöd enligt handikappservicelagen inte är tillräckligt och lämpligt med hänsyn till en utvecklingsstörd persons servicebehov och inte heller förenliga med hans eller hennes intresse.

Lagens ikraftträdande ändrar inte på befintliga beslut om ordnande av service. När individuella beslut fattas efter att lagen trätt i kraft ska den förändrade prioritetsordningen beaktas.

Omformulering av anstaltsvårdsbegränsningen

Den begränsning av skyldigheten att ordna service och stöd som ingår i 8 § och 9 § 2 mom. i handikappservicelagen, dvs. den så kallade anstaltsvårdsbegränsningen, har formulerats om i samband med denna revidering av lagstiftningen. Enligt tidigare bestämmelser förelåg ingen skyldighet att ordna serviceboende, om personen var i behov av fortgående anstaltsvård. På motsvarande sätt förelåg inte heller skyldighet till ersättning av kostnader för ändringsarbeten i bostaden samt för anskaffning av redskap och anordningar i bostaden, om klienten varit i behov av fortgående anstaltsvård.

Enligt den nya formuleringen har kommunen dock inte särskild skyldighet att ordna serviceboende eller personlig assistans, och inte heller att ersätta kostnaderna för ändringsarbeten i bostaden samt för anskaffning av redskap och anordningar i bostaden, ifall tillräcklig omsorg om en gravt handikappad inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården.

Personlig assistans har tagits med i begränsningen, eftersom den blivit en tjänst som omfattas av den särskilda skyldighet att ordna service som kommunen har.

I motiveringen till bestämmelsen konstateras att begränsningen gäller sådana mycket gravt handikappade eller flerhandikappade personer i fråga om vilka tillräcklig omsorg som behövs till följd av ett gravt handikapp eller en sjukdom inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården, utan för vilkas del det behövs i huvudsak fortlöpande eller långvarig kompetens inom sjukvården eller annan specialkompetens. Bestämmelsen konstateras också omfatta de situationer där en person på grund av sitt behov av service och vård redan är i anstaltsvård av motiverade skäl.

Personlig assistans omfattas av den särskilda skyldigheten att ordna service

Tjänsterna inom socialvården är antingen anslagsbundna eller också baserar de sig på en subjektiv rätt, dvs. omfattas av den särskilda skyldigheten att ordna service. Kommunerna tillhandahåller anslagsbunden service inom ramen för de anslag som reserverats för denna service, medan de tjänster som omfattas av den särskilda skyldigheten att ordna service ska tillhandahållas oberoende av anslag för sådana personer som omfattas av servicen och som uppfyller förutsättningarna i lagen.

I lagens 8 § anges de tjänster som ingår i den subjektiva rätten. Dessa är skälig färdtjänst jämte följeslagarservice, tolktjänst, dagverksamhet, personlig assistans samt serviceboende för en gravt handikappad som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. I och med lagändringen har personlig assistans blivit en tjänst som kommunen har särskild skyldighet att ordna.

En förutsättning för att en person ska få personlig assistans är att assistansen är nödvändig i förhållande till den gravt handikappade personens behov av hjälp.

Definition av gravt handikapp i förhållande till personlig assistans

Den personliga assistans som omfattas av kommunens särskilda skyldighet att ordna service tillhandahålls för gravt handikappade personer. Som gravt handikappad betraktas en person som till följd av ett långvarigt eller framskridande handikapp eller sjukdom behöver hjälp, och behovet av hjälp inte i främsta hand beror på sjukdomar och funktionshinder som har samband med personens stigande ålder. Dessutom förutsätts att personen oundgängligen och upprepade gångerbehöver en annan persons hjälp för att klara de dagliga sysslorna, arbete och studier, fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och upprätthållande av social växelverkan.

Handikappet eller sjukdomen betraktas som långvarig också om dess inverkan på personens funktionsförmåga varierar så att handikappet inte nödvändigtvis medför ett ständigt behov av hjälp, men behovet av hjälp kan vara stort när handikappet eller sjukdomen förvärras.

I de detaljerade motiveringarna till lagen anges som exempel bland annat multipel skleros, vissa muskelsjukdomar, ALS och postpoliosyndrom, svårbehandlad epilepsi och vissa neurologiska sjukdomar.

Att assistans behövs upprepade gånger avser dels ett till sin omfattning stort hjälpbehov som är av fortgående natur och som förekommer olika tider på dygnet, dels hjälpbehov av mindre omfattning som dock förekommer upprepade gånger. Exempel på detta är synskadade personer som klarar sig på egen hand i en bekant omgivning, men som dock i vissa funktioner, framför allt utanför hemmet, nödvändigt och upprepade gånger behöver hjälp av någon annan.

En gravt handikappad ska kunna göra sina egna val

Syftet med personlig assistans är att den ska hjälpa en gravt handikappad att göra sina egna val. För att personlig assistans ska ordnas förutsätts att den gravt handikappade har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Vid utredningen av en gravt handikappad persons synpunkter kan olika metoder och hjälpmedel användas. I lagmotiveringen anges att om behovet av hjälp och assistans i första hand grundar sig på omsorg, vård och tillsyn, bör behovet tillgodoses på annat sätt än genom personlig assistans. Till exempel servicebehov hos små barn tillgodoses i regel på annat sätt än genom personlig assistans, dock med beaktande av barnets individuella situation och utvecklingsnivå.

Hjälpbehovet och åldrandet

En person vars behov av hjälp i främsta hand beror på sjukdomar och funktionshinder som har samband med personens stigande ålder betraktas enligt handikappservicelagen inte som gravt handikappad. Till exempel behov av hjälp till följd av minnessjukdomar hos äldre tillgodoses därför inte genom personlig assistans, utan med hjälp av andra tjänster. Ingen grupp utestängs dock från lagens tillämpningsområde på grund av handikappets eller sjukdomens art eller diagnos. Det finns inte heller någon åldersgräns för personlig assistans. Att en gravt handikappad person åldras innebär inte att han eller hon förvägras personlig assistans. Också äldre personer kan vara berättigade till personlig assistans, om behovet av hjälp beror på en annan sjukdom eller ett annat funktionshinder än ett sådant som har samband med personens stigande ålder.

Innehållet i personlig assistans

Med personlig assistans avses den nödvändiga hjälp som en gravt handikappad har behov av hemma eller utanför hemmet

1. i de dagliga sysslorna,

2. i arbete och studier,

3. i fritidsaktiviteter,

4. i samhällelig verksamhet, samt

5. i upprätthållande av sociala kontakter.

Personlig assistans i de dagliga sysslorna och i arbete och studier ska ordnas i den utsträckning det är nödvändigt för den gravt handikappade. Till denna del motsvarar definitionen den princip som tidigare antagits inom transporttjänsterna.

För fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och upprätthållande av sociala kontakter ska assistans ordnas minst 10 timmar per månad och från ingången av år 2011 minst 30 timmar per månad. Om behovet av hjälp i dessa funktioner kan tryggas också med ett mindre antal timmar, ska detta anges och motiveras särskilt. Ett motiverat skäl till ett lägre timantal är till exempel att den gravt handikappade själv anser att färre timmar räcker till utifrån det personliga hjälpbehovet.

Behovet av hjälp i de dagliga sysslorna hos gravt handikappade personer inom boendeservicen tryggas med hjälp av de anställda vid boendeserviceenheter. Beträffande dessa personer gäller den personliga assistansen de sysslor som äger rum utanför hemmet.

Assistans i de dagliga sysslorna

Med dagliga sysslor avses sysslor som hör till vardagen och som utförs varje dag eller något mer sällan. Sådana är bland annat transporter och annan förflyttning, påklädning, skötsel av den personliga hygienen, tvättning och vård av kläder, matlagning, diskning, städning och uträttande av ärenden. Till de dagliga sysslorna räknas i lagmotiveringen också sådana dagliga sysslor som gäller ett barn i den gravt handikappades vårdnad eller vård.

Assistans i arbete och studier

Arbete och studier definieras enligt samma utgångspunkter som transporttjänsterna för gravt handikappade. Med arbete avses utöver verksamhet som baserar sig på ett anställningsförhållande också företagsverksamhet, och med studier avses sådana studier som leder till en examen eller ett yrke eller som stärker yrkesskickligheten och förbättrar möjligheterna att bli sysselsatt. Som sådana studier bör också betraktas förberedande och rehabiliterande undervisning och handledning för handikappade studerande. Den assistans som ges skolelever kan till exempel gälla hjälp med hemuppgifter efter skolan. Andra former av studier betraktas som fritidsaktiviteter, och assistans ordnas inom ramen för det timantal som gäller för fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och sociala kontakter (fr.o.m. 1.9.2009 minst 10 timmar per månad och fr.o.m. år 2011 minst 30 timmar per månad).

Assistans i fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och upprätthållande av sociala kontakter

Med detta avses till exempel deltagande i olika slag av fritidsverksamhet och upprätthållande av vänskaps- och släktförhållanden. Samhällelig verksamhet kan bland annat vara organisationsverksamhet eller politisk verksamhet.

Olika sätt att ordna personlig assistans

När det bestäms på vilket sätt personlig assistans ska ordnas och när detta sedan sker ska kommunen beakta den gravt handikappades egna åsikter och önskemål samt det i serviceplanen definierade individuella hjälpbehovet och den handikappades livssituation i sin helhet. Sättet att ordna assistans är dock beroende av kommunens servicestruktur och de tillgängliga metoderna i kommunen.

Kommunen kan ordna personlig assistans:

1. genom att ersätta den gravt handikappade för de kostnader, inklusive de avgifter och ersättningar som en arbetsgivare ska betala enligt lag, som avlönandet av en personlig assistent föranleder samt de övriga skäliga och nödvändiga utgifterna för anlitandet av en assistent

2. genom att ge den gravt handikappade en i 29 a § i socialvårdslagen avsedd servicesedel med vilken personen i fråga kan skaffa assistentservice

3. genom att skaffa assistentservice av en offentlig eller privat serviceproducent eller genom att själv ordna servicen eller ingå avtal om servicen med en annan kommun eller andra kommuner

För att vara verksam som arbetsgivare förutsätts att den gravt handikappade personen har förmåga och vilja till det. Arbetsgivarplikterna kan till exempel när det gäller löneräkning och lönebetalning anförtros någon annan. Kostnader för avlönandet av en personlig assistent är utöver lönen de avgifter som en arbetsgivare enligt lag ska betala, till exempel socialskyddsavgifter, pensionsavgifter, obligatoriska olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringspremier, avgifter för lagstadgad företagshälsovård, ersättningar för helg- och övertidsarbete enligt arbetstidslagen, ersättningar enligt semesterlagen samt sjuklön. Dessutom ersätts de övriga skäliga och nödvändiga utgifter som anlitandet av en assistent föranleder. Behovet av personlig assistans som påkallas av ett handikapp eller en sjukdom bekostas i sin helhet med kommunens medel.

Personlig assistans kan också genomföras med servicesedlar. Då ger kommunen den gravt handikappade personen en servicesedel för anskaffning av personlig assistans. Kommunen godkänner de serviceproducenter inom socialvården av vilka tjänster kan skaffas med hjälp av servicesedlar. En klient kan vägra ta emot en servicesedel och det ankommer då på kommunen att hänvisa klienten till tjänster som ordnas på annat sätt. Sedelns värde fastställs genom kommunens beslut så att det är möjligt att med sedeln skaffa den tillräckliga personliga assistans som definierats i serviceplanen. Bestämmelser om servicesedlar inom social-, hälso- och sjukvården regleras separat i en lag som träder i kraft 1.8.2009. I detta sammanhang finns det skäl att konstatera att kommunen beslutar om de social- och hälsovårdstjänster för vilka kommunen använder servicesedlar. 

Det tredje sättet är att kommunen kan ordna personlig assistans genom att själv ordna servicen, i samarbete med andra kommuner eller samkommuner eller genom att köpa tjänster. Personlig assistans som är kommunens egen verksamhet, dvs. tillhandahålls med hjälp av kommunens egna anställda, gör det möjligt att flexibelt använda assistenter för hjälpbehovet hos flera personer och att snabbt reagera på plötsliga behov av vikarier.

Alla metoder för att ordna personlig assistans kan också kombineras med varandra och med andra service- och stödformer i enlighet med handikappservicelagen och den övriga socialvårdslagstiftningen, om detta är ändamålsenligt med hänsyn till det hjälpbehov som definierats i den gravt handikappades serviceplan.

Personlig assistans i förhållande till närståendevård

Enligt handikappservicelagen kan en anhörig eller annan närstående person inte utses till personlig assistent för en handikappad, om detta inte av särskilt vägande skäl kan anses förenligt med den gravt handikappades intresse. I detta sammanhang är det bra att observera att personlig assistans är avsett att ge en gravt handikappad person möjlighet till ett självständigt liv. Den som anställs som personlig assistent ska i regel inte tillhöra klientens familj. Den gravt handikappades make, barn, förälder, far- eller morförälder eller någon annan som står den handikappade nära, dvs. den handikappades sambo eller livskamrat av samma kön, kan således inte utses till personlig assistent, såvida detta inte av särskilt vägande skäl bör anses förenligt med den gravt handikappades intresse. Ett särskilt vägande skäl kan föreligga till exempel vid akut behov av hjälp eller om den ordinarie assistenten insjuknar eller dennas anställningsförhållande upphör. Särskilt vägande skäl kan också anknyta till handikappets eller sjukdomens art. Gällande arbetsavtal som ingåtts med en anhörig eller en annan närstående person behöver dock inte hävas, utan de kan fortsätta oförändrade om det kan anses vara förenligt med den gravt handikappades intresse.

Enligt lagmotiveringen kan en sådan anhörig eller närstående till den gravt handikappade som undantagsvis är personlig assistent i anställningsförhållande till personen i fråga, givetvis inte sköta samma uppdrag som närståendevårdare. För en gravt handikappad person erbjuder den personliga assistenten möjlighet till självständiga funktioner enligt den handikappades egna val. Närståendevården kännetecknas däremot av ett tydligt element av omsorg och vård. Närståendevård tillämpas i situationer där en anhörig eller någon annan som står den handikappade nära har hand om vården och omsorgen om den handikappade personen.

Särskilda frågor

Andningsförlamningspatienter

Specialbestämmelserna om andningsförlamningspatienter har inte ändrats i detta sammanhang. De tjänster som andningsförlamningspatienter behöver ordnas fortsättningsvis i första hand så som klientavgiftslagen och klientavgiftsförordningen anger på sjukhus eller som vård i hemmet utan att patienten skrivs ut från sjukhuset.

Assistans som anknyter till undervisning

Prioritetsordningen beträffande handikappservicelagen och den övriga lagstiftningen har inte ändrats. Principiellt är tjänster enligt handikappservicelagen sekundära. Service och stöd som ingår i den övriga lagstiftningen är primära.

Om en handikappad person inte får tillräckliga och för honom eller henne lämpliga tjänster eller stödåtgärder med stöd av någon annan lag, ska stöd och service ordnas på grundval av handikappservicelagen.

Finansieringen av reformen

Social- och hälsovårdsministeriet har beräknat att reformen som gäller personlig assistans ökar kommunernas totalkostnader med 6,3 miljoner euro år 2009, varav statens andel utgör cirka 34 procent, dvs. 2,1 miljoner euro. 

Enligt social- och hälsovårdsministeriets beräkningar kommer kostnaderna till följd av lagen år 2010 att uppgå till 18,9 miljoner euro, varav statens andel fortfarande är cirka 34 procent.

År 2011, då minimiantalet timmar för personlig assistans höjs till 30 timmar per vecka, medför lagen enligt social- och hälsovårdsministeriets uppskattningar kostnader på ungefär 25,5 miljoner euro. Staten betalar 34 procent av kostnaderna för de uppgifter som fanns redan under föregående år och 50 procent av de kostnader som beror på den förhöjning av minimiantalet timmar för personlig assistans som genomförs i början av år 2011.

Finlands Kommunförbund har allt sedan beredningen av lagen uppskattat att kostnadseffekterna kommer att bli betydligt större än social- och hälsovårdsministeriets uppskattningar.

Styrgrupp för verkställandet av ändringen av handikappservicelagen

I regeringspropositionen anges att verkställandet av de nya bestämmelserna i handikappservicelagen förutsätter att social- och hälsovårdsministeriet, och till en del också statsförvaltningen under ministeriet, satsar på att informera om reformen och också på utbildning, handledning och uppföljning med målet att nå en enhetlig tolkning och tillämpning av lagändringarna.

För att nå detta mål har social- och hälsovårdsministeriet tillsatt en styrgrupp för att styra och samordna verkställandet av ändringarna i handikappservicelagen. Styrgruppens mandatperiod är 15.4.2009–30.4.2010. Styrgruppen har i uppgift att styra beredningen av en handbok som stödjer och styr tillämpningen av handikappservicelagen, att uppdatera handboken och att ge information om den samt att styra uppföljningen av hur lagändringarna genomförs. Handboken utarbetas av Institutet för hälsa och välfärd.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Kari-Pekka Mäki-Lohiluoma 
vice verkställande direktör

Jussi Merikallio
direktör, social- och hälsovård