Lag om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet
Lagen om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet (410/2009) trädde i kraft 15.6.2009. Enligt lagen ska en kommun eller ett samarbetsområde ha personalresurser som motsvarar minst 10 årsverken för ordnandet av tjänsterna inom miljö- och hälsoskyddet. Kommunerna ska fatta beslut om att höra till ett samarbetsområde för miljö- och hälsoskyddet senast 31.12.2009.
Om en kommun inte uppfyller kraven kan statsrådet, efter att ha hört kommunen och den berörda länsstyrelsen samt samarbetsområdet, besluta att kommunen ska höra till ett samarbetsområde för miljö- och hälsoskyddet. Statsrådet fattar nödvändiga beslut om att en kommun ska höra till ett samarbetsområde senast 30.6.2011. Statsrådet kan fatta beslut om att kommunen ska höra till ett samarbetsområde samt om kostnadsfördelningen, förvaltningsmodellen, grunderna för ordnande av tjänster och uppgifter och annat som är nödvändigt för att organisera samarbetet och som kommunerna inte har avtalat om. Statsrådets beslut om villkoren för samarbetet gäller till dess att de berörda kommunerna avtalar om något annat. Samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet ska inleda sin verksamhet senast 1.1.2013.
Ändringarna i lagstiftningen om miljö- och hälsoskyddet godkändes 13.3.2009 och innebär att kommunerna har möjlighet att ta ut dröjsmålsränta på tillsynsavgifterna. Samtidigt fogades till lagarna också bestämmelser enligt vilka staten ersätter kommunernas kostnader för sådana kontroller, provtagningar, undersökningar och utredningar som de centrala verken styrt till kommunerna och som i lagen anges vara det centrala verkets uppgift eller som anknyter till beredningen av verkets anvisningar.
Närmare upplysningar:
Tarja Hartikainen, tfn (09) 771 2478, 050 373 8499
Johanna Karlström, tfn (09) 771 2429
Tuula Taskula, tfn (09) 771 2645
Heikki Harjula, tfn (09) 771 2070
Juha Myllymäki, tfn (09) 771 2450
e-post: fornamn.efternamn@kommunforbundet.fi
Bilaga 1
Frågor som ska överenskommas i samarbetsavtalet
Lag om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet
Organisering av miljö- och hälsoskyddet
Lagen om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet (410/2009) gäller organiseringen av miljö- och hälsoskyddet i kommunen och samarbetet mellan kommunerna. Lagar som gäller miljö- och hälsoskyddet är enligt 1 § i folkhälsolagen (66/1972) hälsoskyddslagen (763/1994), livsmedelslagen (23/2006), veterinärvårdslagen (685/1990), lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet (75/2004), kemikalielagen (744/1989) och lagen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning (693/1976).
Krav på samarbetsområdet
De krav som ställs på ett samarbetsområde för miljö- och hälsoskyddet definieras i
2 § i lagen om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet.
En kommun eller ett samarbetsområde för miljö- och hälsoskyddet ska, för att ordna uppgiften och möjliggöra en ändamålsenlig arbetsfördelning och specialisering, för denna uppgift ha personalresurser som motsvarar minst 10 årsverken. Enligt lagmotiveringen ska man vid sådana enheter där ett enskilt delområde inom miljö- och hälsoskyddet tar en stor del (t.ex. över hälften) av personalresurserna eftersträva en så stor enhet att ändamålsenliga resurser kan tryggas för alla delområden. I sådana fall räcker det inte nödvändigtvis med personalresurser som motsvarar 10 årsverken.
Till personalresurser på 10 årsverken för ordnandet av uppgifter inom miljö- och hälsoskyddet räknas tjänsteinnehavare som sköter miljö- och hälsoskyddsuppgifter, kontorsanställda samt annan bistående personal till de delar de bistår tjänsteinnehavarna inom miljö- och hälsoskyddet i miljö- och hälsoskyddsuppgifter. Enligt miljö- och hälsoskyddslagarna (LivsmedelsL 36 §, KemikalieL 49 b §, HälsoskyddsL 49 §) kan tillsynsmyndigheten låta utföra tillsynsåtgärder hos en utomstående expert. Om ett samarbetsområde köper åtgärder i anslutning till myndighetstillsyn hos en utomstående, bör också dessa köpta tjänster räknas som personalresurser inom miljö- och hälsoskyddet. Som personalresurser inom miljö- och hälsoskyddet räknas inte städare, vaktmästare, sysselsatta eller civiltjänstgörare och inte heller visstidsanställda, om de inte är vikarier.
När ett samarbetsområde bildas kan undantag från kravet på personalresurser motsvarande 10 årsverken enligt 3 § i lagen göras av följande orsaker:
när det på grund av skärgård eller långa avstånd inte är möjligt att bilda en funktionell helhet (skärgårds- och kustområden samt glesbebodda områden, såsom Lapplands och Uleåborgs län),
det behövs för att trygga de finsk- eller svenskspråkiga invånarnas språkliga rättigheter,
det behövs för att trygga de rättigheter som gäller samernas språk och kultur, eller
ett tillräckligt och högklassigt ordnande av miljö- och hälsoskyddsuppgifter i kommunen eller samarbetsområdet kan säkerställas på annat sätt.
Bestämmelsen möjliggör användning av ändamålsenlighetsprövning till exempel i situationer där näringsstrukturen i samarbetsområdet har förändrats i och med en stor livsmedelsproduktionsanläggning eller alternativt nedläggningen av en sådan. Även nära myndighetssamarbete inom ett samarbetsområde, till exempel med miljövården och/eller byggnadstillsynen, kan möjliggöra ett undantag. En sådan tillsynsenhet i en kommun eller ett samarbetsområde som länsstyrelsen på basis av en tillsynsplan, som tillsynsenheten gjort upp, och uppgifterna i en genomförandeutvärdering, anser ha tillräcklig verksamhet med personalresurser på mindre än 10 årsverken kan godkännas som samarbetsområde.
Kommunallagens bestämmelser om samarbete mellan kommuner
Allmänna bestämmelser om samarbete mellan kommunerna finns i 10 kap. i kommunallagen. Samarbete enligt kommunallagen bygger alltid på ett avtal
(76 § 1 mom. i kommunallagen). Miljö- och hälsoskyddet omfattas inte av lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007, nedan ramlagen), men när ett samarbetsområde för miljö- och hälsoskyddet bildas ska i mån av möjlighet beaktas de principer som anges i 5 § 2 mom. i ramlagen. Miljö- och hälsoskyddet kan också ordnas fristående från det övriga folkhälsoarbetet (5 § i folkhälsolagen). Samtliga uppgifter inom miljö- och hälsoskyddet ska centraliseras till samma organ
(2 § 3 mom. i lagen om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet).
En tillsynsenhet inom miljö- och hälsoskyddet kan upprätthållas av en enda kommun förutsatt att kommunen har tillräckliga resurser för skötseln av uppgifterna. En kommun kan med stöd av ett avtal sköta uppgiften för en eller flera kommuners räkning, varvid de övriga avtalskommunerna kan välja en del av ledamöterna till organet i den kommun (värdkommunen) som sköter uppgiften. Kommunerna kan också komma överens om samarbete genom att låta uppgiften skötas av en samkommun. Värdkommunen/samkommunen beslutar om samarbetsenhetens placering inom sin förvaltning. Vid beredningen av ett avtal om samarbete går man igenom de viktigaste frågorna med tanke på samarbetet.
Värdkommunsmodellen
I värdkommunsmodellen kan kommunerna komma överens om att anförtro en kommun (s.k. värdkommun) skötseln av uppgiften för en eller flera kommuners räkning. Ett organ som är placerat inom värdkommunens organisation är verksam som myndighet.
Ett gemensamt organ för flera kommuner definieras i 77 § i kommunallagen:
När en kommun med stöd av ett avtal sköter en uppgift för en eller flera andra kommuners räkning, kan kommunerna komma överens om att en del av ledamöterna i det organ i denna kommun som sköter uppgiften skall utses av de andra kommunerna.
Ledamöter i organet kan vara personer som är valbara till motsvarande organ i de kommuner som saken gäller.
Det gemensamma organet definieras i samarbetsavtalet. I avtalet kan man fritt besluta om det gemensamma organets sammansättning. I allmänhet väljs ett udda antal ledamöter för att rösterna vid omröstning inte ska fördelas jämnt när alla är närvarande. När ett organ inrättas ska kraven i jämställdhetslagen och den regionala jämlikheten beaktas. Det finns skäl att i ett gemensamt organ sträva efter lösningar där möjligheten att påverka tryggas för alla deltagarkommuner och där en enskild kommun inte har majoritet. Det gemen¬samma organet är i allmänhet en nämnd, men lagen ställer inga hinder för att organet kan vara en direktion eller en sektion i en nämnd.
Sektionen har en annan ställning än nämnden vid ändringssökande enligt kommunallagen. När ändring söks enligt kommunallagen i ett beslut som fattats av en sektion eller en tjänsteinnehavare underställd sektionen, är det den nämnd som sektionen lyder under som är den myndighet där ändring ska sökas.
Också i avtalskommunerna är det fullmäktige som väljer ledamöterna till det gemensamma organet, om det är fråga om ett organ som ska väljas i fullmäktige. Vad gäller ledamöternas valbarhet iakttas samma bestämmelser som för motsvarande kommunala organ.
Organiseringen av förvaltningen förutsätter en förvaltningsstadga och instruktion som godkänts av värdkommunens fullmäktige och där den myndighet som sköter den gemensamma uppgiften, myndighetens verksamhet, befogenheter och uppgifter definieras. Innan instruktionen för det gemensamma organets verksamhet godkänns finns det skäl att höra de övriga avtalskommunerna. Avtalskommunerna ska ändra sina förvaltningsstadgor och instruktioner så att de avtalsenliga uppgifterna ges till den kommun som utsetts till värdkommun, och värdkommunens förvaltningsstadga och instruktion följs till dessa delar. För att verksamheten ska kunna inledas krävs en godkänd förvaltningsstadga eller instruktion och därför bör besluten om avtalet och befogenheterna beredas för beslut samtidigt. I samarbetsavtal mellan kommunerna kan en bestämmelse införas om att värdkommunen inte har rätt att överta ärenden som kommunernas gemensamma organ fattat beslut om. Rätten att överta behandlingen av ärenden kan också begränsas delvis eller framför allt grupperat enligt ärende (t.ex. upphandlings- och personalärenden). Även om också ett samarbetsavtal binder de deltagande kommunerna, finns det skäl att i värdkommunens förvaltningsstadga för tydlighetens skull inkludera en bestämmelse om den begränsade rätten att överta behandlingen av ärenden. Rätten att överta behandlingen av ärenden kan inte användas i ärenden som ett visst organ eller en viss myndighet enligt speciallagstiftningen ska besluta om eller har i uppgift.
Protokoll som upprättas av det gemensamma organet ska hållas offentligt framlagda i alla kommuner som är parter i avtalet. En kommun som är part i avtalet och kommunens medlemmar får yrka rättelse i och anföra kommunalbesvär över ett beslut av kommunernas gemensamma organ.
I värdkommunsmodellen övergår den personal som sköter de övriga avtalskommunernas uppgifter inom avtalets verksamhetsområde i värdkommunens tjänst. Fullmäktige i värdkommunen godkänner samarbetsorganets budget som en del av kommunens budget.
Som bilaga till detta cirkulär följer en förteckning över sådant som ska beaktas i ett samarbetsavtal enligt värdkommunsmodellen.
Samkommun
Kommunerna kan komma överens om att en uppgift sköts av en samkommun. Sam-kommunen och dess verksamhet definieras i 78–86 § i kommunallagen. I detta brev behandlas inte bildandet av samkommuner närmare, eftersom det i allmänhet inte är ändamålsenligt att bilda en samkommun enbart för skötseln av miljö- och hälsoskydds-uppgifterna, men miljö- och hälsoskyddet kan tas med till exempel i en samkommun för folkhälsoarbete.
Kommunallagen ger inte möjlighet till ett arrangemang där en samkommun är värdkommun för kommuner som inte hör till samkommunen eller för en annan samkommun. Däremot är det möjligt att en eller flera kommuner är partiella medlemmar i en samkommun i fråga om miljö- och hälsoskyddet. Det är möjligt och tillrådligt att åtskilja miljö- och hälsoskyddet från samkommunens övriga verksamhet och placera det under ett särskilt organ, till vilket de kommuner som är partiella medlemmar kan utse sina representanter. Partiellt medlemskap och inrättande av ett organ förutsätter ändringar i grundavtalet.
Kommunalt affärsverk och affärsverkssamkommun
Ett kommunalt affärsverk är en del av kommunens organisation (kommunens affärsverk) eller samkommunens organisation (samkommunens affärsverk) eller en särskild affärsverkssamkommun. Tillämpningen av bestämmelserna om affärsverkssamkommuner behandlas närmare i Kommunförbundets cirkulär "Bestämmelser i kommunallagen om kommunkoncerner och kommunala affärsverk” (2007).
En affärsverkssamkommun har i uppgift att bedriva affärsverksamhet i samarbete mellan kommuner och samkommuner. Affärsverkssamkommunen är på samma sätt som samkommunen en självständig juridisk person som är bokföringsskyldig. Affärsverkssamkommunen avviker ändå från en vanlig samkommun i fråga om organiseringen av förvaltningen, valet av ledamöter till organen, beslutanderätten och godkännandet av budgeten. Kommuner, samkommuner eller kommuner och samkommuner tillsammans kan vara medlemmar i en affärsverkssamkommun.
Enligt 87 a § i kommunallagen kan en kommun eller en samkommun grunda ett kommunalt affärsverk för affärsverksamhet eller för en uppgift som ska skötas enligt företagsekonomiska principer. Kravet på företagsekonomiska principer förutsätter att den ordinarie verksamheten och investeringarna åtminstone på lång sikt finansieras genom internt tillförda medel. Vid prissättningen ska kostnadsmotsvarighet iakttas så att priset, som baserar sig på prestationer eller någon annan debiteringsenhet, täcker kostnaderna för serviceproduktionen. Dessutom tillämpas förhandsprissättning på de tjänster som säljs, och räkenskapsperiodens resultat utjämnas inte heller med en efterfakturering efter utgången av räkenskapsperioden. Uppgiften kan skötas enligt företagsekonomiska principer också när det gäller kommunal basservice och myndighetsuppgifter. Inkomsterna kan då utöver klientavgifter också bestå av ersättningar från medlemskommunerna. I annan än ordinarie affärsverksamhet iakttas vid prissättningen av tjänster i första hand kostnadsmotsvarighet.
En affärsverkssamkommun är avsedd att vara en verksamhetsmodell för uppgifter som producerar tjänster. Vid valet av direktion och direktör och vid regleringen av befogen-heterna betonas stärkande av den yrkesmässiga kompetensen i kommunens affärs-verksamhet. I direktionens sammansättning förutsätts inte att medlemskommunernas politiska styrkeförhållanden iakttas. När sättet att tillhandahålla uppgiften övervägs finns det skäl att dryfta om uppgiften i sin helhet lämpar sig för en affärsverkssamkommun.
Avtal om myndighetsuppgifterna inom miljö- och hälsoskyddet
I alla speciallagar om miljö- och hälsoskyddet anges att en uppgift som enligt lag före-skrivits för kommunen eller dess myndighet och som kan delegeras till en tjänsteinne-havare, kan anförtros en tjänsteinnehavare i en annan kommun eller samkommun som sköter den under tjänsteansvar. En samkommun kan ingå ett avtal om detta, såvida medlemskommunerna i samkommunen har gett sitt samtycke. (LivsmedelsL 32 § 2 mom., KemikalieL 7 § 2 mom., HälsoskyddsL 7 § 2 mom., TobaksL 14 a § 2 mom. och L om konsumtionsvarors och konsumtionstjänsters säkerhet 11 § 2 mom.). Samarbetsområden kan ingå ett motsvarande avtal. Det gemensamma organet inom samarbetsområdet för miljö- och hälsoskyddet kan komma överens med en kommun, en samkommun eller ett organ inom ett annat samarbetsområde om att en enskild tjänsteinnehavare sköter till exempel uppgifterna enligt kemikalielagen inom ett annat samarbetsområde eller att en veterinär ansvarar för uppgifter inom djurskyddet inom flera samarbetsområden.
Personalens ställning
I 7 § i lagen om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet finns bestämmelser om personalens ställning i kommunerna och samkommunerna när samarbetsområden bildas.
Samarbetet mellan arbetsgivare och personal
Enligt 7 § 1 mom. genomförs arrangemang för samarbetsområdet i samarbete mellan arbetsgivare och företrädare för personalen enligt vad som föreskrivs i lagen om samarbete mellan kommunala arbetsgivare och arbetstagare (449/2007). Enligt 4 § 1 mom. i den nämnda lagen behandlas i samarbetet mellan arbetsgivaren och personalen åtminstone ärenden som gäller sådana förändringar i organiseringen av arbetet, kommunens servicestruktur, kommunindelningen eller i samarbetet mellan kommunerna som har betydande konsekvenser för personalens ställning samt principerna för omorganisering av tjänsterna, om ärendet kan ha väsentliga personalkonsekvenser, så som anlitande av utomstående arbetskraft eller överlåtelse av rörelse.
Samarbetet ska ske vid gemensamma förhandlingar eller vid någon annan gemensam beredning mellan de berörda kommunerna och deras personal. I samband med överlåtelse av rörelse kan även förvärvaren av rörelse vara samarbetspart. De omorganiseringar som avses i lagen om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet är betydande förändringar som gäller personalen. När kommunerna bereder och planerar omorganiseringar i samarbetet, bör enligt motiveringen också samarbetet mellan personalen och arbetsgivaren genomföras på överkommunal nivå (RP 51/2009).
Överlåtelse av rörelse
Sådana arrangemang för samarbetsområdet enligt lagen om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet som leder till att personalen får en ny arbetsgivare betraktas som överlåtelse av rörelse enligt arbetsavtalslagen (55/2001) och lagen om kommunala tjänsteinnehavare (304/2003). Kommunen eller samkommunen har därför inte rätt att säga upp ett arbets- eller tjänsteförhållande enbart på den grund att skötseln av uppgiften övergår till samarbetsområdet eller en ny samkommun. Kommunen eller samkommunen får säga upp ett arbetsavtal eller ett tjänsteförhållande endast om det finns en upp¬sägnings¬grund som anknyter till arbetstagarens eller tjänsteinnehavarens person eller en grund som anknyter till ekonomin eller produktionen. Däremot får arbetstagare och tjänste¬innehavare, när skötseln av en uppgift överförs, utan iakttagande av den uppsägningstid som annars ska tillämpas i tjänsteförhållandet eller oberoende av tjänste¬förhållandets längd säga upp arbetsavtalet eller tjänsteförhållandet att upphöra på dagen för överlåtelsen eller under vissa förutsättningar efter överlåtelsen.
De rättigheter och skyldigheter som arbetsgivaren har med anledning av de arbets- och tjänsteförhållanden som gäller vid tiden för överlåtelsen övergår vid överlåtelse av rörelse till rörelsens nya ägare eller innehavare. Personalens löneförmåner som förfallit och andra förmåner, till exempel rätten till semester, binder den nya arbetsgivaren, trots att arbetsgivaren bytts ut.
De personalarrangemang som genomförts i samband med reformen har ingen inverkan på pensionsskyddet för miljö- och hälsoskyddspersonalen, om övergången från ett av pensionsanstaltens medlemssamfund till ett annat sker omedelbart. Enligt bestämmelserna i den kommunala pensionsanstaltens pensionsstadga anses en kommunal anställning inte bli avbruten när en tjänsteinnehavare eller arbetstagare övergår från anställningen i ett medlemssamfund direkt till ett annat medlemssamfund, om orsaken till övergången är att en viss verksamhet i medlemssamfundet överförs på det andra medlemssamfundet. Således anses personalens anställningsförhållande när pensionen bestäms trots byte av arbetsgivare fortsätta utan avbrott. Det har heller ingen betydelse om en person övergår från en kommunal anställning direkt i anställning hos en annan kommun eller samkommun.
Om ett samarbetsområde för miljö- och hälsoskyddet bildas i samband med en kommunsammanslagning tillämpas bestämmelserna om reglering av personalens ställning i kommunindelningslagen.
Om ett samarbetsområde för miljö- och hälsoskyddet bildas i anslutning till bildandet av ett samarbetsområde enligt lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007) iakttas ramlagens bestämmelser om överföring av personal. Kommunala arbetsmarknads¬verket har gett anvisningar om förflyttning av personalen i enlighet med ramlagen i sitt cirkulär 4/2007 ”Personalens ställning i kommun- och servicestrukturreformen”.
Laboratorietjänster
Myndighetsverksamheten inom miljö- och hälsoskyddet behöver stöd av laboratorier som godkänts av Livsmedelssäkerhetsverket. I sin tillsynsplan ska kommunen utse de labora¬torier som tillsynen stödjer sig på. Bestämmelser om laboratorierna finns i livsmedel¬slagen (23/2006) och i hälsoskyddslagen (763/1994). Kommunerna kan ha egna laboratorier eller köpa undersökningarna av andra producenter av laboratorietjänster som Livsmedelssäker¬hets¬verket godkänt. Laboratorietjänsterna ska i regel konkurrensutsättas, om kommunen inte producerar dem i egen regi eller skaffar tjänsterna av ett bolag som kommunen äger eller av andra anknutna enheter. Kommunägda laboratorier kan förlora sin ställning som anknuten enhet, om de säljer tjänster också till andra än kommunen och därför måste volymen av den verksamhet som riktar sig till marknaden bedömas noga. Vid konkurrensutsättning finns det skäl att också beakta laboratoriets möjlighet att verka i specialsituationer.
Myndighetens arbetsinsats bör i första hand gälla myndighetsverksamheten, till exempel granskningar och myndighetsprovtagning. Laboratorierna kan ta prov på uppdrag av till exempel vattenverk, kommuninvånare eller företag. Sådana kan till exempel vara driftsövervakningsprov vid ett vattenverk eller de prov som planerats inom vattenverkets program för kontrollundersökning, invånares önskemål om prov på inomhusluften och företags egna kontrollprov. Kommunens tillsynsmyndighet kan köpa provtagningstjänster av ett laboratorium. När det gäller livsmedelstillsynen ska provtagning som utförs av laboratoriet vara ackrediterat.
Kostnader för samarbetet och avgiftsbelagd tillsyn
Bestämning av kostnader
Bestämningen av kostnader baserar sig på kommunernas samarbetsavtal. I samarbetet är det motiverat att följa de allmänna principerna för kostnadsbestämning. Dessa är härledning av kostnaderna ur bokföringen, upphovsprincipen och kontinuitetsprincipen. Det finns skäl att samtidigt komma överens om en grund enligt vilken kostnaderna för förvaltningen och de interna tjänsterna hänförs till miljö- och hälsoskyddet.
Kostnadsfördelning
Kommunerna kan komma överens om att fördela kostnaderna för den gemensamma enheten mellan de kommuner som deltar i samarbetet i förhållande till invånarantalet. För en kostnadsfördelning som baseras på invånarantalet talar att den är okomplicerad och myndighetsuppgifternas karaktär vars syfte är att skydda befolkningen från hälsofaror och hälsorisker.
Kommunerna kan komma överens om att delta i kostnaderna för samarbetet också utgående från användningen av tjänsterna och priset per enhet efter prestation. Priserna per enhet baserar sig då antingen på de budgeterade priserna per enhet eller priserna per enhet från föregående räkenskapsperiod och på den uppskattade förändringen i kostnadsnivån. Prestationsbaserad kostnadsberäkning och prissättning är speciellt motiverat i situationer där avsikten är att en del av verksamheten skaffas genom köp av tjänster, även om kostnaderna mellan kommunerna fördelas på kalkylmässiga grunder. Också verksamhet av affärsverkstyp förutsätter priser per prestation som fastställts i förväg.
I värdkommunsmodellen och i samkommuner är det också möjligt att använda avgifter per prestation eller en kombination där kommunens betalningsandel består av kostnader per prestation och myndighetskostnader som fördelas i förhållande till invånarantalet.
I myndighetstillsynen inom miljö- och hälsoskyddet har invånarbaserad kostnadsfördelning mellan de kommuner som deltagit i samarbetet i allmänhet ansetts vara tillräckligt noggrann. Vid anlitandet av veterinärtjänster finns det skillnader som beror på kommunernas näringsstruktur. Behovet av veterinärvård för produktionsdjur är koncentrerat till lantbrukskommuner. Efterfrågan på veterinärtjänster för sällskapsdjur korrelerar i allmänhet med invånarantalet och är i stor utsträckning inriktad på privata tjänster. När det gäller att fördela kostnaderna för veterinärvården mellan kommunerna kan man som fördelningsgrund använda till exempel antalet gårdar med produktionsdjur eller antalet besök som gäller sjuka djur vid sidan av invånarantalet.
Kommunfakturering
När avtals- eller medlemskommuner betalar sina andelar kan faktureringen ske i förskott eller i efterskott, varvid avtals- eller medlemskommunerna betalar förskotten som baseras på budgeten månatligen eller vid tidpunkter som överenskommits annars. Den sista raten betalas enligt fakturering i efterskott utgående från bokslutet i annan verksamhet än verksamhet av affärsverkstyp. Det är också möjligt att fakturera avtalskommunerna för samkommunens eller värdkommunens nettoutgifter i sin helhet i efterskott per räkenskapsperiod utan förskottsfakturering.
Fakturering i efterskott tillämpas inte om avtals- eller medlemskommunernas avgifter fastställs per prestation och de fasta priser som fastställts i förväg bygger på de budgeterade kostnaderna eller kostnaderna från föregående räkenskapsperiod.
För fördröjda betalningar finns det skäl att komma överens om en dröjsmålsränta enligt räntelagen.
Avgiftsbelagd tillsyn
Inom miljö- och hälsoskyddet tas tillsynsavgifter ut enligt en taxa som godkänts av kommunen för regelbunden tillsyn samt för behandling av tillstånd och anmälningar. Det lönar sig att komma överens om godkännandet av taxan för samarbetsområdet för miljö- och hälsoskyddet och debiteringen av avgifter i samarbetsavtalet (bilaga 1). Värdkommunens fullmäktige eller det organ som anges i samkommunens grundavtal fattar beslut om de allmänna grunderna för avgifterna. I värdkommunens instruktion kan den beslutanderätt som gäller taxan och avgiftsbeloppen delegeras till organet. De avgifter som tas ut av verksamhetsutövare motsvarar högst kostnaderna till följd av åtgärderna. Till samtliga lagar som gäller miljö- och hälsoskyddet fogades 13.3.2009 en möjlighet att ta ut dröjsmålsränta på tillsynsavgifterna. Tillsynsavgifterna är avsedda att trygga de resurser som tillsynen kräver. Tillsynsenheten bör ge en utredning över fördelningen av inkomsterna från tillsynen till länsstyrelsen i samband med den årliga utvärderingen av hur tillsynsplanen genomförts.
Staten ersätter kommunernas kostnader för sådana kontroller, provtagningar, undersökningar och utredningar som de centrala verken styrt till kommunerna och som enligt lagen är det centrala verkets uppgift eller som anknyter till beredningen av verkets anvisningar.
Anmälan till länsstyrelsen
Det är fullmäktige som ska fatta beslut om anslutning till ett samarbetsområde och godkänna samarbetsavtalet. Enligt lagen ska kommunen före 31.12.2009 fatta beslut om anslutning till ett samarbetsområde för miljö- och hälsoskyddet, annars kan statsrådet efter att ha hört kommunen och länsstyrelsen besluta att kommunen ansluts till någon regional enhet. Kommunen eller samarbetsområdet ska anmäla följande uppgifter till länsstyrelsen (regionalförvaltningsmyndigheten) senast 31.1.2010:
namn och kontaktuppgifter för det organ som ansvarar för miljö- och hälsoskyddet
personalresurserna inom miljö- och hälsoskyddet
vilka kommuner som hör till samarbetsområdet
Om samarbetsområdets personalresurser avviker från de 10 årsverken som förutsätts, ska avvikelsen motiveras i samband med anmälan.
Bland sådant som ska meddelas även efter nämnda datum kan nämnas betydande förändringar i de ovan nämnda uppgifterna, till exempel ändring av organets namn eller adress och sådana förändringar i antalet årsverken som innebär minst 1 årsverke. Byte av personer eller mindre förändringar i antalet årsverken behöver inte anmälas.
FINLANDS KOMMUNFÖRBUND
Kari-Pekka Mäki-Lohiluoma
vice verkställande direktör
Jussi Merikallio
direktör, social- och hälsovård