Cirkulär 24/80/2010, Sinikka Huhtala/aha, 16.12.2010

Ny EG-förordning för samordning av systemen för social trygghet trädde i kraft vid ingången av maj 2010

Den nya EG-förordningen 883/2004 inverkar inte på den nuvarande skyldigheten att tillhandahålla nödvändig vård under en persons vistelse. 

Däremot ändras bestämmelserna om uppsökande av vård. En person har fortfarande inte rätt att kräva icke akut sjukvård utanför sin hemstat. Därigenom grundar sig uppsökande av vård fortfarande på fri prövning av sjukvårdsinstitutionen i det mottagande landet att tillhandahålla vården. En person som har fått tillstånd att uppsöka vård från sin hemstat och söker icke akut vård i Finland, kan tas i vård inom den kommunala hälso- och sjukvården, om den specialiserade sjukvården eller hälsocentralen anser att den kan ta personen i vård utan att äventyra sina skyldigheter enligt lagstiftningen om tillgång till vård. 
 

Närmare upplysningar:
Sinikka Huhtala, tfn 09 771 26 44, 050 584 60 02
Mika Paavilainen, tfn 09 771 24 29, 050 521 01 87
 
Källor
Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen och till lagar som har samband med den, RP 34/2010 rd
Social- och hälsovårdsutskottets betänkande, ShUB 8/2010 rd
Riksdagens svar 68/2010 rd
Lag om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen, 352/2010
Lag om ändring av 2 § i lagen om Pensionsskyddscentralen, 353/2010
Lag om ändring av lagen om pension för arbetstagare, 354/2010
Lag om ändring av lagen om pension för företagare, 355/2010
Lag om ändring av lagen om sjömanspensioner, 356/2010
Lag om ändring av lagen om pension för lantbruksföretagare, 357/2010
Lag om ändring av folkpensionslagen, 358/2010
Lag om ändring av sjukförsäkringslagen, 359/2010
Lag om ändring av lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet, 360/2010
Lag om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, 361/2010
Europaparlamentets och rådets förordning om samordning av de sociala trygghetssystemen (EG) nr 883/2004
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,
Lupa saada hoitoa asuinvaltion ulkopuolella – säännökset ja menettelytavat Suomessa 1.5.2010 alkaen, FPA 29.6.2010;
SHM:s brev STM:n kirje 3.12.2010 STM 1550/2010 Sosiaaliturvan koordinaatioasetuksen mukainen lausunnon antaja; 
Kommunförbundets cirkulär: Sjukvård för personer med hemort i annat land ersätts med statliga medel från och med år 2008, 5.5.2008/9/80/2008

 

 

Introduktion

Vid ingången av maj 2010 upphävdes EG:s förordning om samordning av social trygghet 1408/71 och förordningen 574/72 om tillämpning av den i huvudsak. De upphävda bestämmelserna har ersatts med EG-förordningen 883/2004 (grundförordning) och förordningen 987/2009 om tillämpningen av den (tillämpningsförordning).

 

Enligt grund- och tillämpningsförordningen tillämpas lagstiftningen i den medlemsstat på en person där personen vistas, förvärvsarbetar eller är självständig yrkesutövare.

 

I Finland är det utifrån lagen om hemkommun på hemkommunens ansvar att tillhandahålla och bekosta tjänsterna i den kommunala hälso- och sjukvården för de serviceanvändare som bor i Finland.  En serviceanvändare står enligt gällande lagstiftning själv för klientavgiften, som subventioneras med skattemedel.

 

Av detta följer att kostnadseffekterna av avtal som staten slutit i själva verket faller på kommunerna om inte staten ersätter kommunerna och samkommunerna för kostnaderna till fullt belopp.

De skyldigheter i EG-förordningen 883/2004 som gäller tillhandahållande av nödvändig vård förblir oförändrade

Skyldigheterna att tillhandahålla nödvändiga sjukvårdstjänster under en persons vistelse reglerades förr i artikel 22 i EG-förordningen 1408/71. Nu finns motsvarande bestämmelse i artikel 19 i EG-förordningen 883/2004. Den lyder:

 

Vistelse utanför den behöriga medlemsstaten

 

  1. Om inte annat följer av punkt 2 skall en försäkrad person och dennes familjemedlemmar som vistas i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten ha rätt till de vårdförmåner som av medicinska skäl blir nödvändiga under vistelsen med beaktande av förmånernas karaktär och vistelsens förväntade längd. Dessa förmåner skall för den behöriga institutionens räkning utges av institutionen på vistelseorten i enlighet med den lagstiftning som den tillämpar, som om de berörda personerna vore försäkrade enligt denna lagstiftning.
  2. Den administrativa kommissionen skall fastställa en förteckning över vårdförmåner som, för att de skall kunna utges under en vistelse i en annan medlemsstat, av praktiska skäl förutsätter en i förväg upprättad överenskommelse mellan den berörda personen och den institution som tillhandahåller vården.

Skyldigheten för den kommunala hälso- och sjukvården att tillhandahålla sjukvårdstjänster kvarstår oförändrad både till kvantitet och bredd. I Kommunförbundets cirkulär 5.5.2008 konstaterades följande om innehållet i bestämmelsen, som alltså fortfarande gäller:

"I förordningen avses med vårdförmåner sjukvård och med förmånernas karaktär sjukdomen och den vård sjukdomen förutsätter. En medicinsk bedömning av den behandlande läkaren eller en odontologisk bedömning av den behandlande tandläkaren utgående från patientens hälsotillstånd avgör hurdan vård patienten behöver under exempelvis en veckas, en månads eller en längre tids vistelse. Vid bedömningen ska den planerade längden på vistelsen i Finland beaktas. Avståndet till hemlandet kan ha betydelse för bedömningen.

 

Också andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården än läkare eller tandläkare kan bedöma vårdbehovet med stöd av lagstiftningen om tillgång till vård enligt vad som överenskommits om arrangemangen vid enheten."

Som behörig institution på vistelseorten avses här enheter inom den kommunala hälso- och sjukvården, sjukvårdsdistrikt och hälsocentraler.

 

Den administrativa kommissionen i artikel 19.2 är ett organ under Europeiska kommissionen. Den utfärdar tolkningsanvisningar för EG-förordningarna 883/2004 och 987/2009 och behandlar tillämpningen av förordningarna i medlemsstaterna.

 

Sjukdomar som den administrativa kommissionen har gjort en förteckning över i enlighet med artikel 19.2, avser kroniska sjukdomar för vilka obruten kontinuitet i vården är nödvändig.  Den administrativa kommissionen har bland annat nämnt följande behandlingar som hör till denna grupp: kemoterapi, dialysbehandling och syrgasbehandling. Dessutom anses vård i samband med graviditet och förlossning alltid vara en medicinskt nödvändig vård under tillfällig vistelse. Förteckningen är inte fullständig (Beslut S3/17.12.2009, Europeiska unionens officiella tidning).

 

Avsikten med artikel 19.1–2 är att trygga också kroniskt sjuka personers möjligheter att röra sig fritt i EU- och EES-länder och i Schweiz. Vård och behandlingar i den administrativa kommissionens förteckning anses vara nödvändig sjukvård under en vistelse och därför kan vården inte förvägras. En förutsättning för att obruten kontinuitet i vården ska kunna garanteras är att personen på förhand kommer överens om den vård som han eller hon behöver under en planerad vistelse någon annanstans än i hemstaten med den institution som tillhandahåller vården där. 

 

Om en person som behöver syrgasbehandling, till exempel en respiratorpatient, reser  till Finland bör han eller hon före resan ta kontakt med det sjukhus eller den hälsocentral som han eller hon eventuellt behöver  ty sig till under sin vistelse i Finland. Det är fråga om vård som blir nödvändig under vistelsen och för vilken kommunen eller samkommunen kan ansöka om ersättning för kostnaderna på blankett Y31 hos FPA, under förutsättning att personen kan verifiera att han eller hon omfattas av en överenskommelse om social trygghet som binder Finland och personen legitimerar sig på ett sätt som FPA godkänner. I regel bör personen ha giltigt pass eller officiell legitimation.

Att uppsöka vård och den nya EG-förordningen 883/2004

Om uppsökande av vård regleras i artikel 20.1 i EG-förordningen 883/2004. Enligt den

"... skall en försäkrad person, som reser till en annan medlemsstat för att erhålla vårdförmåner under vistelsen där söka tillstånd från den behöriga institutionen."

Med vårdförmåner avses också i detta sammanhang sjukvård.

 

I bestämmelserna om uppsökande av vård är det enligt artikel 20.2 fråga om att

 

  • en person vill få sjukvård någon annanstans än i sitt bosättningsland, eller 
  • personen är i behov av sådan sjukvård som inte kan tillhandahållas honom eller henne i det egna bosättningslandet inom en tid som är medicinskt försvarbar med hänsyn till personens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp.

Med medicinskt försvarsbar tid enligt bestämmelsen kan anses de tider som anges i de nationella bestämmelserna om tillgång till vård. I Finland anses detta betyda de tidsfrister för vårdgarantin som regleras i folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård.

 

En person som uppsöker vård kan dock inte kräva att få vård som konstaterats nödvändig i den egna hemstaten utan vården genomförs alltid enligt vårdpraxis i den berörda staten. Det betyder att också vård i Finland genomförs enligt den bedömning som görs av en läkare och/eller tandläkare vid den kommunala hälso- och sjukvården och enligt finsk vårdpraxis.

 

Vilken institution som beviljar tillstånd att uppsöka vård varierar i EU- och EES-länderna och Schweiz.

 

Tillstånd att uppsöka vård i Finland

En person kan ansöka om tillstånd att uppsöka vård i någon annan stat än hemstaten på blankett E112 hos den ansvariga instansen i hemlandet. Förutom sjukvårdsdistriktet kan också FPA bevilja tillstånd att uppsöka  vård.

 

Det tillstånd att uppsöka vård som avses i artikel 20.1 i grundförordningen beviljas av FPA på grundval av ett bindande utlåtande av en enhet inom den kommunala hälso- och sjukvården (14 § i lagen om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen, 352/2010).

 

Tillstånd att uppsöka vård beviljas av sjukvårdsdistriktet med stöd av lagen om specialiserad sjukvård. Till denna del är bestämmelserna oförändrade.

 

Tillståndsgivningen fördelas enligt följande:

 

1 Tillstånd som sjukvårdsdistriktet beviljar

  • enligt prövning av sjukvårdsdistriktet, eller 
  • vid situationer som anges i 31 a § i lagen om specialiserad sjukvård.

2 Tillstånd som FPA beviljar

  • vid situationer som anges i artikel 20.1 i grundförordningen, och
  • vid situationer som preciseras i artikel 26 i tillämpningsförordningen.

Tillstånd att uppsöka vård som beviljas enligt prövning av sjukvårdsdistriktet

Sjukvårdsdistriktet kan enligt egen fri prövning bevilja en person tillstånd att uppsöka vård i ett EU- eller EES-land eller i Schweiz om personens hemkommun är medlem i sjukvårdsdistriktet. Sjukvårdsdistriktet beviljar tillstånd också när det gäller uppsökande av tjänster inom primärvården. Sådana tillstånd har beviljats bland annat långtidssjuka som vill vistas längre tider i sin tidigare hemstat.

 

Om ett sjukvårdsdistrikt beslutar att ge  tillstånd att uppsöka vård till en person vars hemkommun är medlem i sjukvårdsdistriktet, bör vårdens omfattning avgränsas på blankett  E112. Däremot kan kostnaderna för vården varken fastställas eller begränsas. Vid behov bör personen upplysas om att vården genomförs enligt vårdpraxis i det land som han eller hon valt. Personen är också skyldig att betala de klientavgifter som tas ut på den vårdplats som han eller hon anlitar. Dessa utgifter kommer personen att få stå för själv.

 

Han eller hon ska själv lämna blanketten till den instans som ger vården.

 

Beslutet får överklagas enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (586/1996). 

Om vård inte kan tillhandahållas i Finland inom den lagstadgade vårdgarantitiden

Enligt 31 a § i lagen om specialiserad sjukvård ska, om samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt inte inom föreskrivna längsta väntetider kan ordna sådan nödvändig vård som avses i 31 § i Finland, samkommunen på patientens begäran ge honom eller henne förhandstillstånd att på bekostnad av samkommunen uppsöka vård i en medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EU-/EES-länderna) eller i Schweiz. När förhandstillstånd beviljas ska patientens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp beaktas.

 

Med stöd av 31 a § i lagen om specialiserad sjukvård ska personens ansökan om att få uppsöka vård behandlas omedelbart och ett beslut utfärdas.

 

Tillståndet ges till personen på blankett E112. Beslutet får överklagas enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

 

HFD konstaterade  i sitt avgörande 24.8.2009 L 1029 att en person inte borde ha beviljats tillstånd eftersom vården ansågs experimentell och det anslöt sig risker till vården. Med denna motivering kunde personens tillstånd att uppsöka vård avslås.

Tillstånd att uppsöka vård enligt grundförordningen (EG 883/2004)

Att resa till en annan medlemsstat för att där uppsöka sjukvårdstjänster möjliggörs av artikel 20.1 i grundförordningen.  Personen måste dock söka tillstånd för vården hos den behöriga institutionen. I Finland förutsätter utnyttjande av denna möjlighet att personen fått tillstånd att uppsöka vård, vilket i Finland beviljas av FPA. Det är inte heller uteslutet att sjukvårdsdistriktet kan ge tillstånd när en person med hemort i Finland uppsöker vård i ett EU- eller EES-land eller i Schweiz.

 

Enligt grundförordningens artikel 20.2 ska tillstånd att uppsöka vård ges om det inte är möjligt att i Finland tillhandahålla personen nödvändig vård inom medicinskt försvarbar tid med hänsyn till personens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp.

 

Som medicinskt försvarsbar tid enligt grundförordningens artikel kan menas de tider som anges i nationella bestämmelser om vårdtillgång. I Finland anses detta betyda de tidsfrister för vårdgarantin som regleras i folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård.

 

Beslutet får överklagas enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Tillstånd att uppsöka vård som beviljas av FPA

Med stöd av den nya EG-förordningen 884/2004 och 14 § i lagen om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen (352/2010) som trädde i kraft 19.5.2010 kan också FPA, efter att först ha bett sjukvårdsdistriktet om ett utlåtande, bevilja en person tillstånd att uppsöka vård.  Utlåtandet ska ges av det sjukvårdsdistrikt som personens hemkommun hör till.

 

Sjukvårdsdistriktet behandlar personens fritt formulerade tillståndsansökan och lämnar tillståndsansökningen och sitt utlåtande till FPA.

Obligatoriska upplysningar till FPA i sjukvårdsdistriktets utlåtande

Om en person anhåller om tillstånd att uppsöka vård av FPA, ska FPA be sjukvårdsdistriktet ge ett utlåtande för beviljande av förhandstillstånd (blankett E112). FPA förutsatte i sitt brev 29.6.2010  att den kommunala hälso- och sjukvården i sitt utlåtande lämnar nedan nämnda grundläggande upplysningar:

 

  • Namn, tjänstebeteckning och kontaktinformation på den som gett utlåtandet
  • Uppgifter om patienten
  • Vad för sjukvård tillståndet söks för
  • I vilken stat vården är tänkt att erhållas 
  • En uppskattning av den behandlingstid som tillståndet ska gälla
  • Information om huruvida patientens behov av sjukvård har orsakats av en arbetsolycka eller av en yrkessjukdom.

Dessutom bör uppgifter ges om hur villkoren för beviljande av tillståndet uppfylls:

  • hör den vård som tillståndet gäller till sjukvårdstjänster som den kommunala hälso- och sjukvården i Finland tillhandahåller? 
  • kan den kommunala hälso- och sjukvården ge patienten samma slags sjukvård i Finland inom en tid som är medicinskt försvarbar med hänsyn till patientens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp?

I de fall då  den kommunala hälso- och sjukvården anser att villkoren för beviljande av tillstånd uppfylls bör sjukvårdsdistriktet ytterligare bedöma

  • om patienten behöver något speciellt färdmedel, såsom ambulansflyg eller ambulans, taxi eller annan särskild transport för resan?
  • om patienten behöver en följeslagare på resan?

Utlåtandet från den kommunala hälso- och sjukvården ska vara skriftligt och kan vara fritt formulerat. Utlåtandet är bindande för FPA. Utlåtandet kan också vara ett läkarutlåtande B. Sjukvårdsdistriktet kan också till sitt utlåtande foga andra handlingar som distriktet anser att är nödvändiga, såsom redogörelser för personens vård och hälsotillstånd.  

FPA ska fatta ett skriftligt ett beslut om ansökan. Beslutet skickas till den som sökt tillståndet. Tillståndet ges till personen på blankett E112. Det sjukvårdsdistrikt som gett utlåtandet får en kopia av beslutet för kännedom.

 

Personen ska själv lämna beslutet till den instans som ger vården.

 

Ändring i FPA:s beslut kan sökas i enlighet med bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

 

Även om det är FPA som beviljar tillståndet att uppsöka vården på basis av ett positivt utlåtande av sjukvårdsdistriktet, faller kostnaderna för uppsökandet av vård dock på det sjukvårdsdistrikt som gett utlåtandet. FPA debiterar sjukvårdsdistriktet för dessa kostnader efter att ha fått räkningen för vården.

 

Med stöd av sjukförsäkringslagen ska FPA ge uppgifter om de kostnader för sjukvården som ska ersättas, såsom rese- och läkemedelskostnader.

 

Kommunförbundet håller på och förhandlar om saken med social- och hälsovårdsministeriet, eftersom FPA som den instans som beviljar tillstånd att uppsöka vård i en besvärssituation använder talerätten i saken, där kostnaderna dock kommer att falla på den kommunala hälso- och sjukvården.

Bestämmelsen om uppsökande av vård utvidgar rätten

Artikel 20 i grundförordningen, den nya EG-förordningen 883/2004, utvidgar rätten för de personer som förordningen omfattar att uppsöka vård i Schweiz eller i ett annat EU- eller EES-land än det land där personen stadigvarande bor vid tillfället. Också familjemedlemmar till den försäkrade personen kan uppsöka vård om de beviljas tillståndet att uppsöka vård.

 

Ur Finlands synvinkel har detta ingen betydelse eftersom det i den  nationella lagstiftningen finns bestämmelser enligt vilka  en person är berättigad att uppsöka vård i ett EU- eller EES-land och i Schweiz om vården inte kan tillhandahållas i Finland inom den lagstadgade tidsfristen för vårdgarantin.   Dessutom har det i Finland ingen betydelse om en person är arbetstagare eller familjemedlem när det gäller tillhandahållande av tjänsterna och skyldigheterna beträffande dem.

 

Det är möjligt att uppsöka vård i situationer där till exempel Finland ansvarar för en persons sociala trygghet men personen bor stadigvarande i Tyskland.  Då ska denna person be om tillstånd att uppsöka vård i sitt bosättningsland Tyskland, men Finland (staten) har fortfarande kostnadsansvaret. I dessa situationer är det motiverat att FPA beviljar tillståndet att uppsöka vård. FPA kan också i sådana fall be om ett utlåtande av sjukvårdsdistriktet. Om sjukvårdsdistriktet förhåller sig negativt använder FPA talerätten då ärendet behandlas.  Den kommunala hälso- och sjukvården har inga egna intressen i dessa fall  eftersom den inte svarar för kostnaderna.

 

Den kommunala hälso- och sjukvården åsamkas ändå i dessa situationer vissa kostnader eftersom det utlåtande som FPA eventuellt ber om faller på den yrkesutbildade vårdpersonalens lott, främst specialläkarnas och specialtandläkarnas. Att sätta sig in i patienthandlingar och att lägga upp och skriva  utlåtanden upptar arbetstid, vilket staten borde kompensera den kommunala hälso- och sjukvården för till fullt belopp.  Kommunförbundet har i sitt yttrande till ministeriet föreslagit att den arbetstid som går förlorad för den kommunala hälso- och sjukvården ska ersättas till fullt belopp.

Klientavgifterna bestäms som tidigare

Några förändringar i uttaget av klientavgifter har inte skett. En person som uppsöker vård i ett EU- eller EES-land eller i Schweiz  betalar de klientavgifter som tas ut för vården i det berörda landet. Dessa klientavgifter räknas inte med i det årliga avgiftstaket för social-, hälso- och sjukvård i Finland.

 

För vård som tillhandahålls i Finland uttas subventionerade klientavgifter enligt lagstiftningen om klientavgifter inom social- och hälsovården. Dessa räknas på normalt sätt in i personens årliga avgiftstak för social-, hälso- och sjukvård.

 

Klientavgiftsandelen söks inte hos FPA på blankett Y31 även om klientavgifter inte har kunnat tas ut av personen.

Samlad rådgivning vid FPA och e-tjänster

FPA ger ett intyg över rätt till vård inklusive vårdförmåner i Finland till personer som antingen för gott eller tillfälligt kommer till Finland eller har rest bort från Finland.  I intyget finns en redogörelse för vilka tjänster en person kan ansöka om i Finland och hur klientavgifterna bestäms.

 

I slutet av intyget finns en hänvisning till den lagstiftning som personen omfattas av. Lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/1993) tillämpas inte när det gäller kommunal service utan i stället lagstiftningen om förmåner, som FPA administrerar. 

 

Den administrativa kommissionen har också godkänt en elektronisk blankett, S2, som ersätter blankett E112. Separat information finns om denna blankett.

 

FPA:s kundtjänst i ärenden som gäller  uppsökande av vård är koncentrerad till  Kymmenedalens enhet för internationella redovisningar. Kontaktinformation: tfn 020 635 1808 och e-post  kymenlaakso.kv@kela.fi.

Personer som reser till Finland för att uppsöka vård

När en person uppsöker vård med blankett E112 gäller det icke akut vård. I Finland är den kommunala hälso- och sjukvården inte skyldig att vårda en person då situationen inte är akut.  Sjukvårdsdistrikten och hälsocentralerna beslutar själva hur de gör i sådana fall.

 

Om personen ges vård faktureras vårdkostnaderna på FPA:s blankett Y31 som tidigare.

Statliga ersättningar

Vid ingången av 2008 trädde en ändring av sjukförsäkringslagen i kraft och med stöd av den ersätter FPA med statliga medel kostnaderna för tillämpningen av överenskommelser om social trygghet som binder Finland. Kommunförbundets cirkulär Sjukvård för personer med hemort i annat land ersätts med statliga medel från och med år 2008, 9/80/2008 (5.5.2008) redogör närmare för skyldigheterna, ersättningarnas storlek, ansökningsförfarandet och ansökningstider i anslutning till dessa överenskommelser. Kommunförbundet ger i cirkuläret anvisningar för att minska bristfälligheterna i Y31-ansökningarna.

 

Ansökningssystemet håller på att bli en normal funktion i den kommunala hälso- och sjukvården. År 2009 betalade FPA ersättningar på sammanlagt 9,38 milj. euro på basis av Y31-ansökningar.  År 2010 uppgick utbetalningarna till sammanlagt 7,80 milj. euro. Följande utbetalningsdagar är 21.3.2011 och 19.10.2011.

 

Att döma av ansökningarna har alla hälsocentraler inte sökt ersättning. Däremot har samtliga sjukvårdsdistrikt skickat ansökningar till FPA.

Brister i ansökningarna till FPA

FPA har gett avslag på Y31-ansökningar bland annat på grund av bristfälligheter. Det saknas till exempel kopia av personens resehandling, eller som resehandling har godkänts ett felaktigt dokument. Till exempel ett fotoförsett bankkort som en norsk person visar är inte en officiell resehandling.  Inte heller påvisar ett indiskt pass att personen i fråga bor i Förenade Konungariket. Indien hör visserligen till (Brittiska) Samväldet, men Samväldet är inte en del av Europeiska unionen.

 

På blankett Y31 kan kommunen eller samkommunen söka ersättning för all tillhandahållen vård, också för sådan vård för vilken klientavgifter inte tas ut.

 

För att få sjukvård i Finland med subventionerade klientavgifter enligt lagstiftningen om klientavgifter bör personen alltid och i regel själv påvisa att han eller hon omfattas av det sociala trygghetssystemet i sin hemstat. Detta styrks  med ett europeiskt sjukvårdskort som ska visas upp. För det europeiska sjukvårdskortet används ofta den engelskspråkiga förkortningen EHIC, av European Health Insurance Card. I Kommunförbundets cirkulär 5.5.2008 finns även anvisningar om tillämpningen av överenskommelserna med Australien och Québec i Kanada.

 

Om en person inte har ett europeiskt sjukvårdskort eller ett ersättande intyg kan han eller hon alltid åläggas att i klientavgift betala ersättning för kostnaderna med stöd av 13 § i lagen och 24 § i förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården. Avgiften kan fastställas oberoende av åldersgränser och för all tillhandahållen vård, också för sådan vård för vilken klientavgifter annars inte skulle tas ut, det vill säga för all vård som ger upphov till kostnader för den kommunala hälso- och sjukvården. Detsamma gäller även akut vård.

 

En person kan också hänvisas till den lokala FPA-byrån för att få ett provisoriskt intyg som ersätter det europeiska sjukvårdskortet. Om personen får ett temporärt europeiskt sjukvårdskort kan klientavgifter som räknats ut på kostnaderna korrigeras och i stället tas normala subventionerade klientavgifter enligt klientavgiftslagstiftningen ut. Därefter kan ansökan om ersättning för kostnaderna för den tillhandahållna vården lämnas till FPA på blankett Y31.

 

I första hand bör man alltid be serviceanvändaren själv framlägga en redogörelse som gäller för vårdtidpunkten på vilken grund han eller hon bör få vård i Finland med subventionerade klientavgifter. Om personen inte har med sig tillräckliga handlingar kan personen hänvisas till den lokala FPA-byrån alternativt kan den kommunala hälso- och sjukvården utreda saken om personen själv inte kan göra det på grund av sin sjukdom eller något annat. FPA försöker skaffa fram en utredning om att personen hör till ett socialförsäkringssystem, men det är inte alltid säkert att en utredning fås i efterhand. I sådana situationer kan man ålägga personen att betala avgifter och ersättningar i enlighet med de verkliga kostnaderna för den erhållna servicen med stöd av 13 § i lagen och 24 § i förordningen om klientavgifter inom hälso- och sjukvården.

Den kommunala hälso- och sjukvården avgör om det gäller vård som ska anses vara nödvändig eller om det är fråga om uppsökande av vård under pågående vistelse.

Arbets- och trafikolycksfall

Sjukvårdskostnader för olycksfall i arbetet, yrkessjukdomar och trafikolyckor ska alltid i första hand faktureras hos den försäkringsanstalt som ansvarar för skadan.

 

Om en person som kan omfattas av en överenskommelse om social trygghet som binder Finland har skadats i ett  olycksfall i arbetet  eller i en trafikolycka eller om han eller hon befaras ha en yrkessjukdom, är det primärt  försäkringsanstalterna som står för kostnaderna för skadan.   Om ingendera av försäkringsanstalterna OFF eller LKV ersätter kostnaderna eller om behandlingen av ärendet inte slutförs kan en ansökan om full kostnadsersättning sändas till FPA på blankett Y31.

 

Till ansökan till FPA fogas korrespondensen med OFF eller LKV. FPA försöker sedan ytterligare reda ut om personen omfattas av en överenskommelse om social trygghet som binder Finland. Om detta är fallet betalar staten ersättningen.

Persongrupper som inte omfattas av den statliga ersättningen

Vid ingången av 2008 genomfördes en lagförändring enligt vilken staten ersätter kostnader som åsamkas den kommunala hälso- och sjukvården när dessa har uppkommit på grund av överenskommelser om social trygghet som staten ingått. Ändringen av lagstiftningen hade sin grund i verkställigheten av 8 § i ramlagen (169/2007).

 

Utanför lagändringen lämnades genast följande persongrupper, även i de fall då personen inte längre har hemkommun i Finland:

 

  • gränsarbetare som arbetar i Finland men bor i ett annat EU- eller EES-land eller i Schweiz
  • personer som är anställda hos internationella transportfirmor
  • utstationerade arbetstagare
  • sjömän.

 

Nya persongrupper som förs till denna grupp är

 

  • gränsarbetare, när det gäller deras rätt att fortsätta pågående behandling även efter pensionering
  • studerande som har flyttat från Finland till ett annat nordiskt land.

Kommunförbundet arbetar för att den statliga ersättningen utsträcks till att också omfatta sjukvårdskostnader för dessa persongrupper.

Köp av tjänster

Den kommunala hälso- och sjukvården kan, om den så önskar, köpa tjänster utomlands för kommunens och medlemskommunens invånare. Förfarandena enligt EG-förordningarna 883/2004 och 987/2009 behöver inte iakttas, om kommunen eller samkommunen kan eller vill tillhandahålla vård genom köp av tjänster när det gäller en situation som medför skyldigheter för den kommunala hälso- och sjukvården eller om till exempel lagstiftningen om tillgång till vård medger det.

 

Vid köp av tjänster utomlands förfar kommunen eller samkommunen på samma sätt som om den köpte tjänsterna av någon annan kommun eller samkommun eller av den privata sektorn i Finland.

 

För köpta tjänster tar kommunen eller samkommunen ut klientavgifter enligt 12 § i lagen om klientavgifter inom hälso- och sjukvården på samma grunder som om tjänsten skulle tillhandahållas i Finland.

Statstjänstemännen

Med stöd av lagen om hälsovård utomlands för statens tjänstemän och arbetstagare (20.2.1987/176) ersätts kostnader för sjukvård och olycksfall för de i lagen avsedda statliga  tjänstemännen och arbetstagarna.

 

Om en statstjänsteman eller en statlig arbetstagare har råkat ut för ett olycksfall i arbetet utomlands och vården fortsätter i Finland, ansvarar det statliga ämbetsverk eller den statliga inrättning som sänt honom eller henne utomlands för kostnaderna för sjukvården till fullt belopp. Ansvaret fortgår så länge som tjänstemannen eller arbetstagaren har ett anställningsförhållande med detta ämbetsverk eller denna inrättning. För sjukvårdskostnader som uppkommer efter att anställningsförhållandet upphört svarar Statskontoret. När det gäller kostnader som uppstått på grund av att personer som arbetar i fredsbevarande styrkor råkat ut för olycksfall är förfarandet detsamma.

 

Ersättningen för kostnaderna avser full kostnadsersättning, som regleras i 
42–43 § i lagen om specialiserad sjukvård och 22 § i folkhälsolagen.

 

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

 

Kari Nenonen
vice verkställande direktör

 

Jussi Merikallio
direktör, social- och hälsovård

Läs mer om dessa teman