Ändrade bestämmelser i lagstiftningen om behandlingen av hushållsavloppsvatten i glesbygden

Genom ändring av miljöskyddslagen (196/2011) har det fogats ett nytt 3 a kapitel "Behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför avloppsnätet" till lagen. Ändringen trädde i kraft 9.3.2011. 

​Statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför avloppsnätet (209/2011, nedan avloppsvattenförordningen) trädde i kraft 15.3.2011.

De nya avloppsvattenbestämmelserna för glesbygden gör de tidigare bestämmelserna tydligare och ger klara och rimliga reningsnormer för systemen för behandling av avloppsvatten på enskilda fastigheter. Normerna är i första hand avsedda för projekterare och tillverkare av behandlingssystem för avloppsvatten.

Det är meningen att minimikraven på rening av avloppsvatten enligt miljöskyddslagen och den nya avloppsvattenförordningen ska vara huvudregeln, ange det grundläggande reningskravet.

Genom sina allmänna miljöskyddsföreskrifter kan kommunen skärpa kraven och förutsätta en högre reningsnivå än i minimikraven enligt förordningen. Det kan undantagsvis vara nödvändigt till exempel på grundvattenområden som är känsliga för förorening och på sådana

strandområden där det i förvaltningsplanerna för vattenvården har bedömts att belastningen från glesbygdens avloppsvatten har stora konsekvenser när det gäller att nå en god vattenstatus.

Kommunen bör så fort som möjligt och till nödvändiga delar uppdatera sina allmänna miljöskyddsföreskrifter så att de svarar mot grunderna och kraven i den nya avloppsvattenlagstiftningen. Särskilt viktigt är detta om föreskrifterna står i strid med de nya bestämmelserna i lagstiftningen och/eller om det finns miljöskyddsskäl att ge föreskrifter om en högre reningsnivå på grundvattenområden och strandområden.

Också framöver kan kommunen på i lagen stadgade grunder bevilja undantag beträffande kraven på behandling av hushållsavloppsvatten för högst fem år i sänder.  Behandlingen av ett ärende som gäller ett sådant undantag är inte längre den kommunala miljövårdsmyndighetens lagstadgade uppgift. Därför bör fullmäktige i instruktionen godkänna en bestämmelse som anger vilket organ i kommunen som är den behöriga myndigheten i enlighet med lagstiftningen.

Vi ber er vidarebefordra detta cirkulär till kommunens byggnadstillsyns- och miljövårds-myndigheter.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Timo Kietäväinen

vice verkställande direktör

Vesa Valpasvuo
sakkunnig i miljöfrågor

Bilaga
Promemoria

Närmare upplysningar:
Vesa Valpasvuo, tfn (09) 771 25 58
Leena Eränkö, tfn (09) 771 25 54
Markku Axelsson, tfn (09) 771 24 43, (byggnadstillsynen) 
fornamn.efternamn@kommunforbundet.fi