Kommunernas beredskap inför att personer som får tillfälligt skydd har möjlighet att ansöka om hemkommun i Finland

På grund av Rysslands angrepp mot Ukraina har över 50 000 personer som flytt från Ukraina anlänt till Finland fram till mars 2023. Europeiska unionens råd beslutade 4.3.2022 att aktivera direktivet om tillfälligt skydd (2001/55/EG). Med stöd av direktivet har Finland beviljat alla personer som flytt från Ukraina uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd. Det tillfälliga skyddet är avsett för personer som flytt kriget i Ukraina. Beviljandet av tillfälligt skydd gör det möjligt att erbjuda skydd för en begränsad grupp snabbt och i en process som är lättare än asylförfarandet.

I lagen om temporär ändring av utlänningslagen (1364/2022) infördes temporärt en ny 110 a §, enligt vilken de uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd som Finland beviljar personer som flytt från Ukraina gäller under hela den tid som det tillfälliga skyddet i Europeiska unionen fortsätter. Lagen gäller temporärt 19.1.2023–4.3.2025 och tillämpas både på nya och på redan beviljade uppehållstillstånd. En person som redan beviljats uppehållstillstånd behöver inte separat ansöka om förlängning av sitt uppehållstillstånd. Migrationsverket utfärdar på ansökan ett nytt uppehållstillståndskort som visar att uppehållstillståndet fortsätter.

Tillfälligt skydd söks hos polisen eller gränsmyndigheten (95 § i utlänningslagen). Personer som får tillfälligt skydd har rätt till tjänster enligt mottagningslagen (746/2011), till exempel rätt att bo på förläggningar eller alternativt ordna sitt boende självständigt samt rätt till flera tjänster som kommunen och välfärdsområdena ordnar. 

Bestämning av hemkommun

En person som får tillfälligt skydd har rätt att via Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ansöka om hemkommun i Finland. För bestämning av hemkommun tillämpas lagen om hemkommun (201/1994).

En person som beviljas uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd får i allmänhet inte en hemkommun i Finland, eftersom han eller hon vid inresan i regel inte uppfyller de villkor för erhållande av hemkommun som anges i 4 § i lagen om hemkommun. En förutsättning är att personen har ett uppehållstillstånd som ger rätt till minst ett års tillfällig vistelse och med beaktande av förhållandena som helhet har för avsikt att stadigvarande bosätta sig i Finland. Som faktorer som visar att personen är stadigvarande bosatt beaktas bland annat att han eller hon har haft tillfällig bostad i Finland i minst ett års tid utan avbrott efter inflyttningen.

En person som får tillfälligt skydd kan i enlighet med 4 § 2 mom. i hemkommunslagen även få en hemkommun tidigare än det som nämns ovan om han eller hon 1) är av finsk härkomst, 2) tidigare har haft en i denna lag avsedd hemkommun i Finland eller 3) har ett giltigt arbetsavtal eller annan därmed jämförbar utredning om minst två års arbete eller studier i Finland.

I regel kan personer som får tillfälligt skydd få hemkommun efter ett års oavbrutet boende, dvs. i praktiken från 4.3.2023.

Enligt 2 § i lagen om hemkommun är hemkommunen för ett nyfött barn den kommun där barnets mor har sin hemkommun när barnet föds.

Hemkommun beviljas inte automatiskt så att säga på tjänstens vägnar, utan en separat ansökan om hemkommun ska lämnas in. Genom rätten att röra sig fritt kan en individ välja sin bostadsort.

Kommunförbundets bedömning är att alla personer som får tillfälligt skydd inte kommer att ansöka om hemkommun i Finland. Även inom familjer ansöker inte nödvändigtvis alla familjemedlemmar om hemkommun i Finland. Då fortsätter den som får tillfälligt skydd att i fråga om boende omfattas av mottagningstjänsterna.

Inrikesministeriet har beräknat att sammanlagt cirka 78 000 personer som ansöker om tillfälligt skydd kommer till Finland från Ukraina under åren 2022 och 2023. Utifrån inrikesministeriets intervjuer och olika frivilligorganisationers bedömningar har ministeriet beräknat att omkring två tredjedelar av dem som får tillfälligt skydd stannar i Finland och får hemkommun. På basis av detta kan det uppskattas att cirka 32 000 av de personer som kom 2022 och cirka 20 000 av dem som kom 2023 och som fått tillfälligt skydd ansöker om hemkommun när förutsättningarna för att få hemkommun uppfylls. Förutsättningarna för att få hemkommun uppfylls vid olika tidpunkter för dem som får tillfälligt skydd. För de flesta är det möjligt att få hemkommun tidigast efter ett års vistelse i landet. Dessutom har det uppskattats att det i april 2023 finns sammanlagt cirka 13 000 personer som omfattas av tillfälligt skydd och har uppehållsrätt som varat ett år och därmed har möjlighet att ansöka om hemkommun.

Olika myndigheter har sammanställt information om ansökan om hemkommun och hur livet för ukrainare i Finland påverkas av att få en hemkommun. En broschyr för ukrainarna och annan information kring hemkommunsärenden finns på Migrationsverkets webbplats. Broschyren kan laddas ner på finska, svenska, ukrainska och engelska.

Inverkan på tillhandahållandet av kommunala tjänster

Anteckningar om hemkommun som införts i befolkningsdatasystemet har inte juridiskt bindande verkan på myndighetsverksamheten inom andra förvaltningsområden (RP 87/2016 rd). Individens rättigheter och skyldigheter som bestäms utgående från hemkommunen avgörs i särskilda förvaltningsförfaranden, med stöd av speciallagstiftningen. Uppgifter om en persons hemkommun och boningsort som registrerats i befolkningsdatasystemet anses vara offentligt tillförlitliga och utifrån dem avgörs bland annat boendeförutsättningarna för att få tjänster. I sina avgöranden litar myndigheterna ofta direkt på anteckningarna i befolkningsdatasystemet, till exempel när de beviljar tjänster och förmåner. Kommunförbundet rekommenderar att likabehandlingsprincipen iakttas vid tillhandahållandet av tjänster, dvs. att personer i samma ställning behandlas lika.

Erhållandet av hemkommun påverkar de rättigheter och skyldigheter personer som får tillfälligt skydd har på många sätt. Organiseringen av tjänster och förmåner för personer som får tillfälligt skydd delas mellan flera aktörer, bland annat Migrationsverket, kommunerna, välfärdsområdena och FPA.

Kommunerna behöver förbereda sig på att eventuellt ta emot nya kommuninvånare. Då gör ett gott samarbete med förläggningen, sysselsättningstjänsterna, välfärdsområdet, FPA, NTM-centralen och olika organisationer det smidigare för den nya kommuninvånaren att övergå från mottagningstjänster till tjänster i kommunen och välfärdsområdet. Det lönar sig att bygga upp samarbetssätten på förhand så att information om eventuella servicebehov fås i god tid. 

I fråga om kommunens organiseringsskyldighet gäller verkningarna av att kommunen blir någons hemkommun främst integrations- och bildningstjänsterna.

När en person som får tillfälligt skydd får en hemkommun ska personen själv ordna och betala sitt boende, kommunen är inte skyldig att ordna boendeservice. För boendekostnaderna kan den som får tillfälligt skydd ansöka om stöd hos FPA. Boende på förläggningar och andra tjänster enligt mottagningslagen upphör efter en rimlig tidsperiod. Om en person som får tillfälligt skydd och har beviljats hemkommun enligt lagen om hemkommun inte tar emot den i integrationslagen avsedda kommunplats som anvisats honom eller henne, eller inom skälig tid söker sig bostad med eller utan hjälp av förläggningens stödåtgärder, har förläggningen i sista hand rätt att vräka personen. I och med att en person får en hemkommun upphör tillgången till tjänsterna enligt mottagningslagen och den som får tillfälligt skydd övergår till att omfattas av de tjänster som avses i integrationslagen. Då flyttas ansvaret för tillhandahållandet av tjänster från förläggningarna till kommunerna och välfärdsområdena.

Kommunen är skyldig att ordna småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning. Kommunen kan tillhandahålla förberedande undervisning som ordnas före den grundläggande utbildningen, varefter eleven övergår endera till förskoleundervisning eller grundläggande utbildning. I och med att ett barn får en hemkommun har barnet subjektiv rätt till småbarnspedagogik.

Ett barn i förskoleåldern har skyldighet att delta i förskoleundervisning enligt lagen om grundläggande utbildning eller i annan verksamhet genom vilken målen för förskoleundervisningen uppnås. När kommunen ordnar förskoleundervisning ska den även beakta att de barn som deltar i undervisningen har möjlighet att utnyttja småbarnspedagogisk service.

Barn och unga i läropliktsåldern har i och med att de får en hemkommun läroplikt enligt läropliktslagen (1214/2020). Läroplikten kan fullgöras på de sätt som läropliktslagen medger och som utbildningssystemet i Finland förutsätter. Kommunen ska beakta det handlednings- och tillsynsansvar den har enligt läropliktslagen. Kommunförbundet anser det vara möjligt att alla personer i läropliktsåldern inte ansöker om hemkommun i Finland. Den ukrainska staten fortsätter bland annat att ordna distansundervisning. Om en läropliktig vill delta i den distansundervisning som ordnas av den ukrainska staten, kan distansstudierna endast ske under fritiden.   

Om en ung person i läropliktsåldern har slutfört den grundläggande utbildningen men saknar tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för påföljande utbildning, kan han eller hon fullgöra läroplikten inom den grundläggande utbildningen för vuxna eller i en utbildning inom det fria bildningsarbetet, där man följer grunderna i läroplanen för integrationsutbildningen för vuxna invandrare.

I 27–28 § i integrationslagen finns bestämmelser om stöd för ett barn eller en ung person som kommit till landet som minderårig utan vårdnadshavare och i synnerhet om boende i familjegrupphem. Integrationslagens 28 § har ändrats så att ansvaret för att ordna familjegrupphem överfördes från kommunerna till välfärdsområdena från 1.1.2023.

I och med att en person får en hemkommun upphör de tjänster och förmåner som avses i mottagningslagen, såsom mottagningspenningen. Att få en hemkommun innebär inte automatiskt att man har rätt till FPA:s förmåner, och en hemkommun är inte en förutsättning för FPA:s bosättningsbaserade förmåner. Efter ett års vistelse i Finland kan en person som får tillfälligt skydd ansöka om så kallade bosättningsbaserade förmåner hos FPA, till exempel barnbidrag och bostadsbidrag. Dessutom kan kunden få ett FPA-kort som berättigar till läkemedelsersättningar. Efter att ha fått en hemkommun får kunden rätt att ansöka till exempel om stöd för vård av barn och i vissa fall om grundläggande utkomststöd, om kunden inte har några andra inkomster eller om inkomsterna är mycket låga.

Arbets- och näringsministeriet har utfärdat en anvisning om integrationslagen till kommuner, arbets- och näringsbyråer samt välfärdsområden (VN/33700/2022). I anvisningen klargörs de ändringar i integrationslagen som har trätt i kraft 1.1.2023 och 1.3.2023.

Personer som får tillfälligt skydd kan delta i de sysselsättningspolitiska kommunförsöken från 1.3.2023. I och med lagen om ändring av lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (149/2023), förutsätter deltagande i ett försök inte hemkommun.

Social- och hälsovårdstjänster för personer som får tillfälligt skydd ordnas av välfärdsområdena.

Inverkan på statsandelsfinansieringen

Kommunerna beviljas statsandel för lagstadgad kommunal basservice (småbarnspedagogik, grundläggande utbildning, bibliotek, kultur och grundläggande konstundervisning) (lagen om statsandel för kommunal basservice 618/2021). Statsandelsfinansieringen bestäms på kalkylmässiga grunder. Kalkylerad finansiering beviljas också på basis av antalet invånare med främmande språk som modersmål, antalet svenskspråkiga, samiskspråkighet, skärgårdsförhållanden och invånartäthet. Statsandelarna täcker bara en del av kostnaderna och de har inte öronmärkts för några specifika tjänster i kommunen.

Statsandelsfinansieringen baserar sig på befolkningsuppgifterna från året före det år som föregår budgetåret (m.a.o. två års fördröjning). En ökning i antalet invånare som får tillfälligt skydd syns alltså först i statsandelarna år 2025, till den del personerna får en hemkommun före utgången av 2023.

Utöver statsandelarna har många förvaltningsområden beviljats understöd, till exempel statens specialunderstöd för anordnande av småbarnspedagogik för barn som kommit från otrygga förhållanden. Understödet är avsett för anordnande av småbarnspedagogik för barn som söker eller får tillfälligt skydd, barn som söker internationellt skydd eller barn som saknar uppehållsrätt (papperslösa barn) och som inte har någon hemkommun enligt lagen om hemkommun. När barnet får en hemkommun bestäms finansieringen enligt statsandelsfinansieringen.

Statliga ersättningar till kommunerna för främjande av integration

Staten betalar kommunerna och välfärdsområdena ersättningar enligt integrationslagen inom ramen för statsbudgeten. Ersättning betalas för kostnader som förorsakas av tillhandahållandet av de tjänster som avses i integrationslagen. Ersättningar betalas från det att personens första hemkommun enligt lagen om hemkommun har registrerats i befolkningsdatasystemet. Förutsättningen för att kommunen ska erhålla ersättning är att kommunen i enlighet med integrationslagen har gjort upp ett program för integrationsfrämjande i kommunen och ingått ett avtal med NTM-centralen om anvisande av personer till kommunen och främjande av integration.

I fråga om en person som avses i 2 § 2 eller 3 mom. i integrationslagen betalas en kalkylerad ersättning i tre års tid. För personer som Finland tagit emot inom den flyktingkvot som avses i 90 § i utlänningslagen betalas dock kalkylerad ersättning i fyra år. UF-centret betalar automatiskt ut de kalkylerade ersättningarna till kommunerna.

Integrationslagen har ändrats genom en lag, 936/2022, som trädde i kraft 1.3.2023. Enligt den betalas kostnadsersättningar enligt integrationslagen också för personer som får tillfälligt skydd och som har en hemkommun.

Bestämmelser om de statliga ersättningarna till kommuner och välfärdsområden finns i integrationslagen och i statsrådets förordning 1393/2011 om ersättning av statens medel för kommunens och välfärdsområdets kostnader för främjande av integration. Förordningen har ändrats genom statsrådets förordning 975/2022 från 1.1.2023.

Arbets- och näringsministeriets anvisning (VN/32627/2022) om ersättning till kommuner och välfärdsområden för kostnader som uppstår vid tillämpning av lagen om främjande av integration (1386/2010) innehåller detaljerade anvisningar för kommuner och välfärdsområden om ansökan om ersättning för kostnader enligt integrationslagen. 

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Timo Reina                                     Juha Myllymäki

Vice verkställande direktör              Direktör för juridiska ärenden

Mer information

Lagen om främjande av integration 

FINLEX

Lagen om temporär ändring av utlänningslagen 

FINLEX

Lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel 

FINLEX

Statsrådets förordning om ersättning av statens medel för kommunens och välfärdsområdets kostnader för främjande av integration 

FINLEX

Arbets- och näringsministeriets anvisning om ersättning till kommuner och välfärdsområden för kostnader som uppstår vid tillämpning av lagen om främjande av integration 

FINLEX

Arbets- och näringsministeriets anvisning om främjande av integration 

Arbets- och näringsministeriet 22.12.2022

Migrationsverket – tillfälligt skydd och hemkommun 

Migrationsverket

Lagen om ändring av lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen

FINLEX

Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata: Anvisningar till dig som anlänt från Ukraina 

Utbildningsstyrelsens nyhet: Information till ukrainare om hur ansökan om hemkommun inverkar på småbarnspedagogiken och utbildningen

Nyheter från Utbildningsnämnden 16.1.2023