Lagen om laddningspunkter, beredskap för laddningspunkter samt system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning (733/2020, nedan lagen om laddningspunkter och automation) trädde i kraft 11.11.2020. De förpliktelser i lagen om laddningspunkter och automation som gäller nya byggnader och byggnader som genomgår en större renovering trädde i kraft 11.3.2021. Förpliktelserna som gäller befintliga byggnader som inte är bostadshus ska verkställas senast 31.12.2024. Kommunförbundet skickade ut ett cirkulär om lagen om laddningspunkter och automation 4/2021.
Lagen om laddningspunkter och automation (476/2024) trädde i kraft 15.7.2024. Bakgrunden till lagändringarna är EU-förordningen om utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel ([EU] 2023/1804), den så kallade AFIR-förordningen, som kräver kompletterande nationell lagstiftning (nedan AFIR). EU-förordningen är direkt tillämplig lagstiftning i medlemsstaterna.
AFIR-förordningen är en del av Europeiska kommissionens 55 %-paket (Fit for 55) från 14.7.2021. Tillämpningen av förordningen inleddes 13.4.2024, då det föregående infrastrukturdirektivet upphävdes. Lagen (475/2024) som kompletterar och preciserar AFIR-förordningen trädde i kraft 15.7.2024.
AFIR påverkar de tekniska kraven på laddningspunkterna, till vilka det hänvisas i lagen om laddningspunkter och automation. Nedan några av de viktigaste tekniska kraven enligt AFIR-förordningen.
Cirkuläret 4/2021 är fortfarande till största delen aktuellt trots att lagen ändrats och infrastrukturdirektivet ersattes med AFIR-förordningen, men på grund av ändringarna är det bra att observera följande:
Bilaga II till AFIR-förordningen: Normala laddningspunkter för elfordon:
• växelströmsbaserade normala laddningspunkter för elfordon ska av driftskompatibilitetsskäl utrustas åtminstone med de uttag eller anslutningsdon för fordon av typ 2 som beskrivs i standarden EN 62196-2.
Ett Schuko-uttag är inte en laddningspunkt för normalladdning som avses i lagen om laddningspunkter och automation, utan det krävs alltid en anslutning av typ 2. Ett Schuko-uttag kan dock tryggt användas för laddning förutsatt att uttaget är i skick och att systemet för matning till laddningspunkten är lämplig för laddning. Utöver vanliga eluttag för hushåll (SFS 5610) säljs också vägguttag som klarar kontinuerlig belastning med 16 ampere (IEC 60884-1:2022, standarden publicerades i augusti 2022). Vid montering av sådana uttag måste man försäkra sig om att matningen klarar en kontinuerlig belastning med 16 ampere.
Elbilar kan också laddas (långsam laddning, laddningsläge 2) i ett industriuttag (SFS-EN 60309), som till exempel ett 3-fasströmuttag eller CEE-uttag för husvagn.
Ett industriuttag kan inte användas som laddningsstation med normal laddningseffekt.
AFIR, artikel 2: Definitioner
• 31) snabb laddningspunkt: en laddningspunkt där el kan överföras till ett elfordon med en uteffekt på mer än 22 kW
• 37) normal laddningspunkt: en laddningspunkt där el kan överföras till ett elfordon med en uteffekt på högst 22 kW
• 44) uteffekt: den teoretiska maximala effekt, uttryckt i kW, som kan tillhandahållas av en laddningspunkt, en
laddningsstation eller en laddningspool, eller en anläggning för landströmsförsörjning, till fordon eller fartyg som är
anslutna till laddningspunkten, laddningsstationen, laddningspoolen eller anläggningen
• 48) laddningspunkt: ett fast eller mobilt gränssnitt, via eller utan anslutning till elnät, som möjliggör överföring av el till ett elfordon och som, även om den kan ha ett eller flera anslutningsdon för att passa olika typer av anslutningsdon, kan ladda endast ett elfordon åt gången, och som utesluter anordningar med en uteffekt på högst 3,7 kW vars primära syfte inte är laddning av elfordon.
För en normal laddningspunkt har endast maximal effekt definierats (22 kW) i lagen om laddningspunkter och automation, men ingen minimieffekt (i cirkuläret 4/2021 står det [9 §] felaktigt att minimieffekten skulle vara 3,7 kW). Laddningspunkter med 11 kW (230 V, 3x16 A) har etablerats som rekommenderad standardlösning, men AFIR tillåter också en laddningspunkt för normalladdning som fungerar med 1-fasström (230 V / 1x16 A) förutsatt att uttaget är av Typ 2. Lagen tar inte ställning till regleringssystem för reglering av laddningseffekten, med vilka man tillfälligt kan begränsa effekten avsevärt.
Om ett parkeringsområde behöver en laddningspunkt med över 3,7 kW effekt räcker det inte med en 1-faslösning (230 V, 1x16 A). I så fall måste laddningsstationen ha utöver en 11 kW laddningspunkt åtminstone en 4,1 kW (230 V, 3x6 A), 4,6 kW, (230 V, 4x20 A) eller 22 kW (230 V, 3x32 A) laddningspunkt.
Mera information om laddningspunkter finns bland annat i SESKO rf:s dokument om laddningsrekommendationer för eldrivna fordon (på finska).
Traficom, den myndighet som övervakar genomförandet av 7 § (befintliga byggnader som inte är bostadshus och som har mer än 20 parkeringsplatser) i lagen om laddningspunkter och automation, ansvarar för tolkningar av de tekniska kraven i nämnda paragraf. Traficoms tolkningar kan avvika från det ovanstående.
Traficoms tillsyn sträcker sig inte till laddningspunkter eller beredskap för laddningspunkter i nya byggnader och byggnader som genomgår en större renovering (5, 6 och 8 §), vars tolkning hör till byggnadstillsynen.
Dessutom gäller Traficoms tillsyn endast befintliga byggnader som inte är bostadshus enligt 7 § i lagen om laddningspunkter och automation (733/2020) när lagen trädde i kraft (11.11.2020). Om en tillståndsansökan anhängiggjorts 11.3.2021 eller senare för en ny byggnad eller en byggnad som genomgår en större renovering, gäller lagens krav (5, 6 och 8 §) på laddningspunkter eller beredskap för laddningspunkter. Lagen om laddningspunkter och automation tar inte ställning till kraven på laddningspunkter och beredskap för laddningspunkter för byggprojekt som inletts mellan lagens ikraftträdande och det nämnda datumet (11.11.2020–10.3.2021).
I cirkuläret 4/2021 finns några hänvisningar som på grund av lagändringen inte längre är aktuella (4 § Förhållande till an-nan lagstiftning) och som till sin natur är lagtekniska. Därför har de inte uppdaterats i detta cirkulär.
Det reviderade direktivet om byggnaders energieffektivitet (EPBD; [EU] 2024/1275) trädde i kraft 28.5.2024. Genomförandet av EPBD på nationell nivå ska ske 24 månader efter att direktivet trätt i kraft. Det uppdaterade direktivet innebär ändringar i skyldigheterna att bygga laddningsinfrastruktur också i den nya lagen (733/2020). De kommer att preciseras i det nationella genomförandet.
FINLANDS KOMMUNFÖRBUNDET
Miira Riipinen
direktör, regioner och samhällen
Vesa Peltola
specialsakkunnig
