Cirkulär 2/2025, 7.3.2025 Katriina Martikainen

Val av ledamöter till kommunstyrelsen, nämnder och övriga organ

Ledamöterna i kommunstyrelsen, nämnderna och övriga organ väljs i huvudsak i juni 2025. I detta cirkulär behandlas bestämmelserna om valbarhet till dessa organ och frågor kring organens sammansättning och valförfarandet. I cirkulär 12/2024, 27.11.2024, behandlas valbarhet till fullmäktige.

I 79 § 2 mom. i kommunallagen föreskrivs om kontinuitetsprincipen för förtroendeuppdrag, genom vilken skötseln av förtroendeuppdrag tryggas bland annat vid byte av mandattid. Endast tidpunkten för när fullmäktiges mandattid upphör bestäms exakt i lagen. Övriga organs mandattid fortgår tills ett nytt organ har blivit valt.

Att samtidigt vara förtroendevald i både kommunstyrelsen och/eller en nämnd samt i välfärdsområdesstyrelsen och/eller en nämnd kan leda till jävssituationer. Vid valet av ledamöter till styrelsen och nämnderna är det både möjligt och rekommendabelt att undvika ofta återkommande jävssituationer redan i förväg. Eftersom det inte finns några lagstadgade valbarhetsbegränsningar för att samtidigt vara förtroendevald i både kommunen och välfärdsområdet, är det framför allt fråga om politiska överväganden. Det finns fog för att beakta detta perspektiv vid förhandlingarna om organens sammansättning. Det rekommenderas att till exempel fullmäktigegrupperna för en diskussion om så kallade spelregler i fråga om valen. 

Exemplen ur HFD:s rättspraxis bygger på valbarhetsbestämmelserna i kommunallagen från 1995. Valbarheten kan fortsättningsvis bedömas med stöd av rättspraxis i den tidigare lagen, dock med beaktande av ändringarna i 73 och 75 § i kommunallagen.

Även om organiseringsansvaret för social- och hälsovården samt räddningsväsendet överfördes från kommunerna och samkommunerna till välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen 1.1.2023, kan också rättspraxis som berör social- och hälsovården samt räddningsväsendet i tillämpliga delar fortfarande användas som tolkningshjälp vid bedömningen av valbarheten till kommunala organ.

När en person har blivit vald till ett förtroendeuppdrag ska han eller hon främja kommunens och dess invånares intressen samt sköta sitt förtroendeuppdrag med värdighet och så som uppdraget förutsätter (69 § 2 mom. i kommunallagen). En förtroendevald sköter sitt uppdrag under tjänsteansvar och på honom eller henne tillämpas bestämmelserna om tjänstebrott i strafflagen (39/1889).

Kommunen utser medlemmar också till förtroendeuppdrag utanför kommunen, främst organ inom statens lokalförvaltning. I slutet av cirkuläret redogörs också för vad som ska beaktas i dessa val. Val av ledamöter till samkommuners organ behandlas i cirkulär 3/2025 (publiceras senare).

Detta cirkulär ersätter cirkuläret 8/2021, 28.5.2021.

Ytterligare information:

Vår rådgivningstjänst

INNEHÅLL

Bestämmelser om valbarhet, principer för tolkning och samtycke

Allmän valbarhet (71 § i kommunallagen)

Valbarhet till kommunstyrelsen (73 § i kommunallagen)

Valbarhet till nämnder och utskott (74 § 1 mom. i kommunallagen)

Valbarhet till ett organ som sköter personalfrågor (74 § 2 mom. i kommunallagen)

Valbarhet till organ som är gemensamma för flera kommuner (77 § i kommunallagen)

Val av ledamöter i organ, mandattid och presidium

Tillämpning av jämställdhetslagen

Valförfarande

Förhandlingar om platserna i förtroendeorgan

Särskilda villkor som gäller organens sammansättning

Särskilda bestämmelser om kommunala organ

Statliga organ inom lokalförvaltningen

Bestämmelser om valbarhet, principer för tolkning och samtycke

Genom valbarhetsbegränsningar garanteras en god förvaltning. 

Bestämmelserna om valbarhet garanterar ”kommunalförvaltningens trovärdighet och funktion så, att de förtroendevalda inte har alltför starka andra intressen att bevaka” (RP 268/2014 rd, s. 107). Stadgandena om valbarhet avser att förhindra att det till medlem av ett organ väljs en sådan person vars ställning i den kommunala organisationen eller övriga uppgifter är av det slag att förtroendet för hans eller hennes förmåga att behandla saker opartiskt kan ifrågasättas (FvUB 18/1994 rd, s. 9).

Med jäv avses att en persons opartiskhet äventyras i ett enskilt ärende. Om jäv föreskrivs i 97 § i kommunallagen och i 27–30 § i förvaltningslagen. Jävsbestämmelserna anses dock inte i tillräcklig grad garantera ett opartiskt beslutsfattande. Bestämmelserna om valbarhet garanterar att beslutsfattandet är opartiskt så att bland annat de mest sannolika intressekonflikterna kan undvikas redan i förväg.

Det finns bestämmelser om allmän valbarhet till kommunens förtroendeuppdrag i 71 § i kommunallagen. Med allmän valbarhet avses de villkor som en person måste uppfylla för att över huvud taget kunna bli vald till ett kommunalt förtroendeuppdrag.

Bestämmelser om begränsningar i valbarheten till specifika organ ingår i 72—77 §. Det kan finnas sektioner i kommunstyrelsen, nämnder, utskott och direktioner. Valbarheten till ett organs sektion bedöms på samma grunder som valbarheten till organet (30 § 5 mom.).

Tjänstledighet eller arbetsledighet avbryter inte ett anställningsförhållande. Tjänstledighet eller arbetsledighet från ett anställningsförhållande som innebär icke-valbarhet leder således inte till att den anställde blir valbar till organet i fråga.

Bestämmelser om effekterna av förlust av valbarhet ingår i 78 § i kommunallagen. Om en förtroendevald förlorar sin valbarhet ska det organ som utsett honom eller henne konstatera att förtroendeuppdraget har upphört. I fråga om fullmäktigeledamöter fattas beslutet av fullmäktige. Det är skäl att justera ifrågavarande paragraf i protokollet genast vid sammanträdet. Beslutet verkställs omedelbart.

En förtroendevald förlorar inte sin valbarhet till ett organ, om han eller hon tillfälligt för högst sex månader anställs i ett anställningsförhållande som avses i 72–76 §. Den förtroendevalda får dock inte sköta sitt förtroendeuppdrag så länge anställningen varar. Bestämmelsen i 78 § 2 mom. i kommunallagen kan inte tillämpas i en situation där en förtroendevald ska utses till ett organ.

Med stöd av 70 § 2 mom. i kommunallagen ska en person som är på förslag till något annat förtroendeuppdrag än fullmäktigeledamot på begäran av fullmäktige eller organet i fråga lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av om han eller hon är valbar.

Begränsningarna i valbarheten utgör undantag från kommuninvånarnas rätt att delta i kommunens förvaltning. Bestämmelser som begränsar rättigheter ska i allmänhet tolkas snävt. I gränsfall anses personen vara valbar. (RP 268/2014 rd s. 32). Det är dock motiverat att säkerställa trovärdigheten för kommunalförvaltningens opartiskhet genom att begränsa valbarheten i situationer där detta mål inte kan säkerställas endast genom tillämpning av jävsbestämmelserna (HFD 18.6.2014, liggare 1959).

Om kommunstyrelsen finner att ett beslut av fullmäktige strider mot lag, ska kommunstyrelsen vägra att verkställa beslutet. Ärendet ska utan dröjsmål föreläggas fullmäktige på nytt (96 §). En förtroendevald som har valts till ett uppdrag ska sköta sitt uppdrag tills saken slutgiltigt har avgjorts, om kommunstyrelsen med stöd av 96 § har vägrat verkställa fullmäktiges valbeslut (79 § 2 mom.)

Om en person som inte är valbar har valts till ett förtroendeuppdrag kan valbeslutet upphävas genom besvär. Personen i fråga ska ändå sköta uppdraget tills ärendet har avgjorts slutgiltigt (79 § 2 mom. i kommunallagen). Om inga besvär anförs mot valbeslutet, vinner beslutet laga kraft och valbarheten för den som valts till organet kan bedömas först om omständigheterna ändras.

Till ett förtroendeuppdrag får väljas endast den som har gett sitt samtycke till att ta emot uppdraget (70 § 1 mom. i kommunallagen). Samtycket ska ges innan personen blir vald till förtroendeuppdraget. Lagen ställer inga krav på att samtycket ska vara skriftligt, utom när det gäller samtycke av en kandidat till fullmäktige. Det är att rekommendera att begära alla samtycken skriftligt, för då kan ett givet samtycke vid behov styrkas.

Den som är föreslagen till ledamot i kommunstyrelsen kan ge sitt samtycke till exempel enligt följande: Jag ger mitt samtycke till att ta emot förtroendeuppdraget som ledamot i kommunstyrelsen i x kommun. Datum och underskrift.

Allmän valbarhet (71 §)

Villkoren för allmän valbarhet är följande:

  • Personens hemkommun är den berörda kommunen. Hemkommunen bestäms enligt lagen om hemkommun.
  • Personen ska ha rösträtt i någon kommun under det år som valet till förtroendeuppdraget förrättas. Om rösträtt föreskrivs i 20 § i kommunallagen.
  • Personen har inte förklarats omyndig. En omyndighetsförklaring kräver ett beslut av tingsrätten.

Allmän valbarhet förutsätter inte finskt medborgarskap. Medborgare i Europeiska unionens medlemsstater samt isländska och norska medborgare är i samma ställning som finska medborgare. Av medborgare i andra länder än de som nämns ovan krävs att de har haft hemkommun i Finland utan avbrott i två år innan valet förrättas.

Rösträtt vid kommunalval förutsätter att väljaren fyller 18 år senast på valdagen. Ålderskravet för allmän valbarhet torde tillämpas så att den som väljs till förtroendevald i kommunen ska ha fyllt 18 år senast den dag då fullmäktige eller något annat beslutande organ fattar valbeslutet.  

Valbarhet till kommunstyrelsen (73 §)

Valbarheten till kommunstyrelsen begränsas i 73 § i kommunallagen på följande sätt:

Valbar till kommunstyrelsen är den som är valbar till fullmäktige, dock inte:

1) den som är anställd hos kommunen och lyder direkt under kommunstyrelsen,

2) den som är anställd hos en sammanslutning eller stiftelse som bedriver verksamhet inom kommunstyrelsens uppgiftsområde och där kommunen har bestämmande inflytande,

3) den som är anställd hos kommunen och som är föredragande i en nämnd eller annars svarar för beredningen av ärenden som kommer att behandlas av kommunstyrelsen,

4) den som är ledamot i styrelsen eller i ett därmed jämförbart organ eller i en ledande och ansvarsfull uppgift eller i en därmed jämförbar ställning i en affärsdrivande sammanslutning eller stiftelse, om det är fråga om en sådan sammanslutning som kan ha väsentlig nytta eller lida väsentlig skada av hur de ärenden avgörs som normalt behandlas i kommunstyrelsen.

Ordföranden i styrelsen eller i ett därmed jämförbart organ för en sammanslutning som sköter bevakningen av personalens intressen i kommunen är inte valbar till kommunstyrelsen. Valbar är inte heller den som i egenskap av förhandlare för sammanslutningen eller i annan motsvarande egenskap svarar för intressebevakningen.

Majoriteten av ledamöterna i kommunstyrelsen ska vara personer som inte är anställda hos kommunen eller hos en sammanslutning eller en stiftelse där kommunen har bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i 1 mom. 4 punkten ska inte tillämpas på ledamöter i styrelsen eller i ett jämförbart organ för en sammanslutning där kommunen har bestämmande inflytande.

Valbarheten till kommunstyrelsen påverkas för det första av de begränsningar i valbarheten som gäller fullmäktige. Den som inte är valbar till fullmäktige är inte heller valbar till kommunstyrelsen.

För det andra gäller begränsningarna utöver anställda som lyder direkt under kommunstyrelsen också föredragandena i nämnder och dem som ansvarar för beredningen av ärendena.

För det tredje gäller begränsningarna anställda hos en koncernsammanslutning inom kommunstyrelsens uppgiftsområde.

För det fjärde gäller begränsningarna de personer som ansvarar för bevakningen av de kommunalt anställdas intressen.

För det femte kan begränsad valbarhet gälla personer i ledande uppgifter i affärsföretag som verkar i kommunen, dock inte personer i ledande ställning i affärsföretag där kommunen har bestämmande inflytande.

Kravet på valbarhet till fullmäktige (73 § 1 mom.)

Den som inte är valbar till fullmäktige är inte heller valbar till kommunstyrelsen. Bestämmelser om valbarhet till fullmäktige finns i 72 § i kommunallagen. Begränsningarna gäller:

• statstjänstemän som avses i bestämmelsen (73 § 1 mom. 1 punkten)

• den som är anställd i kommunen i en ledande uppgift eller i en därmed jämförbar ansvarsfull uppgift (2 punkten)

• den som är anställd hos en sammanslutning eller stiftelse där kommunen har bestämmande inflytande och som till sin ställning är jämförbar med en sådan kommunalt anställd person som avses i 2 punkten, (3 punkten) och

• den som är anställd hos en samkommun där kommunen är medlem och som till sin ställning är jämförbar med en sådan kommunalt anställd person som avses i 2 punkten (4 punkten).

Tolkningen av bestämmelsen har behandlats i Kommunförbundets cirkulär 12/2024.

Anställda som lyder under kommunstyrelsen (73 § 1 mom. 1 punkten)

Anställda som lyder direkt under kommunstyrelsen är inte valbara till kommunstyrelsen. Begränsningen gäller samtliga tjänsteinnehavare och arbetstagare som organisatoriskt lyder under kommunstyrelsen, oberoende av ställning och uppgifter.

I motiveringen till bestämmelsen (RP 268/2014 rd, s. 197) konstateras att rollen i kommunstyrelsen för anställda hos kommunen och kommunkoncernen har allmänt ansetts vara problematisk och försvaga kommunstyrelsens funktionsduglighet. Kommunstyrelsen representerar kommunen som arbetsgivare och ansvarar för personalpolitiken. Kommunstyrelsens ordförande har en särskilt framträdande roll i kommunen som arbetsgivarrepresentant. Om ordföranden samtidigt är anställd hos kommunen, uppstår det en problematisk dubbelroll med tanke på beslutsfattandets oavhängighet. Det är välmotiverat att detta perspektiv tas i beaktande vid de politiska förhandlingarna om valet av kommunstyrelse.

I sitt betänkande (FvUB 18/1994 rd, s. 11) fäste också förvaltningsutskottet uppmärksamheten på de kommunalt anställdas medlemskap i kommunstyrelsen och åtgärder för att undvika problem i relationen chef kontra underlydande.

Anställda hos en sammanslutning eller stiftelse där kommunen har bestämmande inflytande (73 § 1 mom. 2 punkten)

Eftersom organiseringen av kommunens uppgifter inte får påverka valbarheten, är inte heller den som är anställd hos en sammanslutning eller stiftelse som bedriver verksamhet inom kommunstyrelsens uppgiftsområde och där kommunen har bestämmande inflytande valbar till kommunstyrelsen. Kommunens bestämmande inflytande fastställs enligt 6 § 1 mom. i bokföringslagen (1336/1997). I en kommunkoncern ingår också de sammanslutningar där en kommunal dottersammanslutning utövar bestämmande inflytande.

En sammanslutning eller stiftelse där kommunen har bestämmande inflytande bedriver verksamhet inom kommunstyrelsens uppgiftsområde när den organisatoriskt lyder under kommunstyrelsen och inte exempelvis under en nämnd eller en direktion. Förvaltningsutskottet konstaterar följande (FvUB 55/2014 rd, s.12):

Sammanslutningar som avses i bestämmelsen är sådana som ska sköta de uppgifter som i en mer traditionell organisation skulle skötas inom kommunens egen organisation och oftast direkt under kommunstyrelsen, i den allmänna förvaltningen eller koncernförvaltningen. Sådana sammanslutningar kan vara till exempel bolag som helt eller till övervägande del har anförtrotts förvaltningen av kommunens lokaler eller måltids- och städtjänster. Det handlar således om så kallade gemensamma tjänster som alla andra sektorer inom kommunen anlitar och behöver som stöd för sin verksamhet.

Bestämmelserna om begränsning av valbarheten ska tolkas snävt. Om en kommunal dottersammanslutning är organiserad som ett bolag under en nämnd eller i praktiken verkar på nämndens traditionella uppgiftsområde, trots att inga bestämmelser om det finns i förvaltningsstadgan, innebär kommunstyrelsens ägar- och koncernstyrningsuppgifter inte att dotterbolaget skulle verka på kommunstyrelsens uppgiftsområde. Den som är anställd hos ett dotterbolag som lyder under en nämnd är enligt vår tolkning valbar till kommunstyrelsen.

Föredragande i nämnder och de som ansvarar för beredningen av ärenden (73 § 1 mom. 3 punkten)

Den som är anställd hos kommunen och som är föredragande i en nämnd eller ett utskott eller annars ansvarar för beredningen av ärenden som kommer att behandlas av kommunstyrelsen är inte valbar till kommunstyrelsen. En sådan person har möjlighet att i betydande mån påverka de ärenden som senare kommer upp till behandling i kommunstyrelsen och därefter ofta behandlas av fullmäktige.

När det gäller föredraganden torde tillämpningen av bestämmelsen inte vålla några problem. Bestämmelsen gäller endast dem som föredrar ärenden i nämnder och utskott, inte till exempel dem som föredrar ärenden i direktioner. Närmare bestämmelser om föredragningen av ärenden ges i förvaltningsstadgan. I förvaltningsstadgan kan det bestämmas vem som är föredragande eller att det är organet som beslutar om saken (90 § 1 mom.). 

Föredraganden ansvarar för beredningen av ärendet, men sköter dock inte alltid själv den konkreta beredningen av ett ärende som tas upp på nämndens föredragningslista. Förutom den föredragande gäller begränsningen av valbarheten också den som ansvarar för den konkreta beredningen av ärenden som kommer till kommunstyrelsen efter att de behandlats i nämnden eller utskottet. Beredningsansvaret ska bedömas särskilt för varje kommun och i varje enskilt fall. 

Kommunstyrelsen ska med stöd av lag eller förvaltningsstadgan ha behörighet att sköta ärendet. Kommunstyrelsens möjlighet att med stöd av 92 § i kommunallagen överta behandlingen av ett enskilt ärende påverkar inte valbarheten för den som bereder ärendena för nämnden eller utskottet.

För att bestämmelsen ska kunna tillämpas förutsätts att föredragningen av ärenden eller ansvaret för beredningen hör till personens ordinarie uppgifter. Valbar är exempelvis en person som vikarierar för den ordinarie föredraganden när denna är förhindrad eller jävig. Visserligen kan det hända att vikarien på grund av beredningsansvaret ändå inte är valbar. Däremot begränsar bestämmelsen inte valbarheten för biträdande personal, till exempel personal i textbehandlingsuppgifter.

HFD 31.8.1998 liggare 1548: Till ledamot i stadsstyrelsen hade valts en person som stod i arbetsavtalsförhållande till staden och arbetade som planläggningstekniker vid avdelningen för samhällsplanering inom den tekniska servicecentralen som lydde under tekniska nämnden. Ett av uppgiftsområdena inom avdelningen var detaljplanering. Personalen på avdelningen som arbetade med planläggningsärenden omfattade stadsarkitekten, som var avdelningschef, planläggningsteknikern och en ritare. Planläggningsteknikern beredde bland annat detaljplaneärenden. Enligt befattningsbeskrivningen innebar arbetet självständig markanvändningsplanering styrd av det planläggningsprogram som godkänts i fullmäktige. Enligt 35 § 1 mom. 2 punkten i kommunallagen är den som är anställd i en kommun och som är föredragande i en nämnd eller annars svarar för beredningen av ärenden som kommer att behandlas av kommunstyrelsen inte valbar till kommunstyrelsen. Med hänsyn till planläggningsteknikerns uppgifter vid beredningen av planläggningsärenden som skulle komma till behandling i stadsstyrelsen ansågs planläggningsteknikern inte vara valbar till stadsstyrelsen.

HFD 18.11.2005 liggare 3009: En ansvarig sjukskötare var chef för ansvarsområdet för äldrearbete under grundtrygghetsnämnden. Till ansvarsområdet hörde en servicecentral inklusive kiosk, boendeservice för äldre, dagverksamhet och rehabilitering samt den matservice som ingår i grundtryggheten. Omsorgsdirektören var chef för avdelningen och också chef för den ansvariga sjukskötaren. Den ansvariga sjukskötaren var inte föredragande. När den ansvariga sjukskötaren beredde ärenden om äldrearbete och matservice som behandlades i nämnden men inte i kommunstyrelsen, ansvarade sjukskötaren inte på det sätt som avses i 35 § 1 mom. 2 punkten i kommunallagen för beredningen av ärenden som kommer att behandlas av kommunstyrelsen. Enbart det faktum att sjukskötaren i fråga om sitt ansvarsområde deltog i beredningen av nämndens förslag till budget innebar inte att sjukskötaren skulle anses vara beredningsansvarig enligt bestämmelsen i fråga.

Personer som står i ledningen för affärsföretag (73 § 1 mom. 4 punkten och 73 § 4 mom.)

Kommunen och en affärsdrivande sammanslutning (nedan affärsföretag) kan ha sinsemellan motstridiga intressen. I enskilda fall tillämpas jävsbestämmelserna. Om en förhandsbedömning tyder på att jäv ofta kan uppstå, och att kommunens intressen följaktligen ofta kommer i konflikt med ett affärsföretags intressen, har valbarheten också begränsats. Begränsningen av valbarheten bygger på antagandet att en person i ledningen för ett affärsföretag i egenskap av förtroendevald kan komma att agera till förmån för den organisation som han eller hon företräder eller till nackdel för andra konkurrerande organisationer och följaktligen också på ett sätt som står i strid med kommunens och dess invånares bästa.

Begränsad valbarhet för personer som står i ledningen för affärsföretag gäller inte ledamöter i styrelsen eller i ett jämförbart organ för en sammanslutning där kommunen har bestämmande inflytande (73 § 4 mom.). En medlem i styrelsen eller förvaltningsrådet för en sammanslutning eller stiftelse som ingår i kommunkoncernen är dock jävig då ärenden som gäller sammanslutningen eller stiftelsen behandlas i kommunens förvaltning (97 §).

Valbarhetsbegränsningen tillämpas endast om

  • affärsföretagets ställning i förhållande till kommunen är sådan som bestämmelsen förutsätter
  • personens ställning i affärsföretaget är sådan som bestämmelsen förutsätter.

Båda förutsättningarna måste uppfyllas. Eftersom bestämmelsen endast gäller affärsdrivande sammanslutningar och stiftelser, tillämpas bestämmelsen i allmänhet inte på ideella sammanslutningar. Bestämmelsen gäller inte heller enskilda företagare som inte bedriver affärsverksamhet i associationsform. Begränsningarna i valbarhet ska tolkas snävt, vilket innebär att saken i oklara fall ska tolkas till fördel för personen i fråga, dvs. att han eller hon är valbar.

För att bestämmelsen ska bli tillämplig förutsätts för det första att affärsföretaget bedriver affärsverksamhet i kommunen.

För det andra ska affärsföretaget ha nytta eller lida skada av hur ärendena avgörs i kommunstyrelsen, dvs. företaget ska ha ett intresse i saken. Enligt bestämmelsen ska intresset vara väsentligt, och därför ska ett mycket anspråkslöst ekonomiskt eller annat intresse inte beaktas. Ett sådant intresse kan en part ha, det vill säga den vars fördel, rättighet eller skyldighet ärendet direkt gäller. Ett intresse kan uppstå också när kommunstyrelsen behandlar ärenden som gäller affärsföretagets konkurrenter.

För det tredje ska det vara vanligt att kommunstyrelsen behandlar ärenden där affärsföretaget har viktiga intressen, vilket betyder att sådana ärenden kommer upp flera gånger om året. Ärenden som gäller affärsföretaget eller dess konkurrenter bör nästan ständigt vara anhängiga eller under beredning av kommunstyrelsen.

Eftersom kommunstyrelsens uppgiftsområde också annars är omfattande och varierar beroende på kommunens förvaltningsmodell, kan begränsningen fungera olika i olika kommuner. Begränsningen kan gälla till exempel byggföretag, markbyggnadsföretag, handelsrörelser och banker. Ju mindre kommun desto lättare kan bestämmelsen bli tillämplig.

HFD 1998:31: En person var verkställande direktör och styrelsemedlem i ett stort byggföretag som verkade inom det aktuella ekonomiska området. Företaget bedrev affärsverksamhet i den kommun där ovan nämnda person valts till ledamot i kommunstyrelsen. Företaget hade haft flera byggprojekt i kommunen. Verkställande direktören hade en sådan ställning i ett affärsdrivande samfund som avses i 35 § 1 mom. 3 punkten i kommunallagen. Personen ansågs inte vara valbar till kommunstyrelsen när också kommunstyrelsens uppgifter och befogenheter kring planläggning, byggande och boende beaktades, eftersom dessa ärenden måste anses vara sådana ärenden som normalt behandlas i kommunstyrelsen, och bolaget som hade byggnadsentreprenader i kommunen ansågs kunna ha väsentlig nytta eller lida väsentlig skada av hur dessa ärenden avgörs. Omröstning 4–1.

HFD 1998:36: Verkställande direktören för en byggkoncern med omfattande affärsverksamhet i staden var valbar till ledamot i stadsfullmäktige. När den beslutanderätt som anvisas stadsstyrelsen genom instruktion i fråga om byggnads-, boende- och planläggningsfrågor beaktades, ansåg man att den företagskoncern som verkställande direktören ledde kunde ha väsentlig nytta eller lida väsentlig skada av hur byggnadsärenden som normalt behandlas i kommunstyrelsen avgörs. Därför ansågs verkställande direktören inte vara valbar till ersättare i stadsstyrelsen enligt 35 § i kommunallagen.

HFD 29.5.1998 liggare 1078: En person var verkställande direktör för aktiebolaget Teollisuuskylä Oy. Hela aktiestocken i bolaget ägdes av ett annat aktiebolag Kehittämisyhtiö Oy, som ägdes av 12 olika aktieägare. Staden ägde 46,2 procent av aktierna. Aktiebolaget Teollisuuskyläs verksamhet gick ut på att med stöd av ägar- och arrenderätt bygga, upphandla och besitta industri- och servicelokaler samt fastigheter för överlåtelse till företagare huvudsakligen till självkostnadspris. Staden hade ställt proprieborgen för företagets industrihallsprojekt. Borgen uppgick sammanlagt till cirka 12 miljoner mark. Staden och Teollisuuskylä Oy hade ingått ett avtal om täckande av kostnaderna när ett inlösningsavtal mellan en förtagare och Teollisuuskylä hävdes i en situation där bland annat någon ny avtalspartner inte gick att få. I egenskap av verkställande direktör för Teollisuuskylä var personen jävig i stadsstyrelsen fyra gången år 1994, två gånger år 1995 och fyra gånger år 1996.

Personen hade en ledande och ansvarsfull uppgift i det affärsdrivande Teollisuuskylä Oy. Enbart de ovannämnda borgensförbindelserna och avtalet var inte en tillräcklig orsak för att den verkställande direktören skulle förlora valbarheten till stadsstyrelsen. Avgörandet av de ärenden som gällde Teollisuuskylä och som behandlades i stadsstyrelsen innebar i allmänhet väsentlig nytta eller väsentlig skada för företaget. Av utredningen över ärendet framgick inte att stadsstyrelsen skulle behandla faktureringar i anslutning till avtalet. Följaktligen skulle det inte anses att stadsstyrelsen normalt behandlade ärenden i vilka avgörandet var ägnat att medföra väsentlig nytta eller skada för Teollisuuskylä Oy, när hänsyn även togs till den utredning som lämnats om hur ofta personen hade varit jävig i ärenden som behandlades av stadsstyrelsen (dvs. jäv uppstod 2–4 gånger om året). Personen var valbar till stadsstyrelsen.

HFD 3.9.1998 liggare 1671: Personen i fråga var ansvarig bolagsman i ett kommanditbolag som var en byggnadsingenjörsbyrå. Enligt vad bolagsmannen uppgav hade bolaget inte bedrivit någon egentlig affärsverksamhet under senare år. När den redogörelse som lämnats över verksamheten i bolaget beaktats kunde man inte anse att bolaget hade haft en central ställning inom kommunstyrelsens uppgiftsområde eller att bolaget kunde ha väsentlig nytta eller lida väsentlig skada enligt 35 § 1 mom. 3 punkten i kommunallagen av hur dessa ärenden avgörs som normalt behandlas i kommunstyrelsen.

Av en person i ledningen av ett affärsföretag förutsätter bestämmelsen:

  • antingen att personen är medlem i företagets styrelse eller i ett därmed jämförbart organ (till exempel direktionen). En restriktiv bestämmelse ska tolkas snävt och därför torde begränsningen inte gälla ersättare i styrelsen;

HFD 26.8.1998 liggare 1503: K var direktionsordförande för en förening som drev ett ålderdomshem. K var emellertid inte anställd av föreningen. Det var inte heller fråga om en sådan affärsdrivande sammanslutning som kunde ha väsentlig nytta eller lida väsentlig skada av hur de ärenden avgörs som normalt behandlas i kommunstyrelsen.

Y var ordförande för förvaltningsrådet i den lokala andelsbanken. En direktion verkade som andelsbankens styrelse. Förvaltningsrådet kan inte jämställas med andelsbankens styrelse, och därför var Y valbar till kommunstyrelsen.

  • eller att personen har en ledande och ansvarsfull uppgift eller en därmed jämförbar ställning i företaget. Bestämmelsen kan till denna del gälla såväl den avlönade personalen som personer vilka till följd av att de äger andelar eller har bestämmande inflytande i företaget har en ansvarig ställning och intressen i företaget. Utöver anställd personal kan sålunda också en ägare som deltar i företagets verksamhet vara i ansvarig ställning. I fråga om den avlönade personalen gäller begränsningen främst verkställande och vice verkställande direktörerna.

HFD 2011:5: S Ab var ett familjeföretag med särskild inriktning på stenförädling och försäljning. A, som i januari 2009 hade avgått från bolagets styrelse, ägde 50 procent av aktierna i S Ab. Bolaget hade år 2007 haft 18 anställda och en omsättning på 10–20 miljoner euro. Med hänsyn till bolagets bakgrund och verksamhet hade A på grund av sitt aktieinnehav en sådan ledande och ansvarsfull uppgift eller en därmed jämförbar ställning i en affärsdrivande sammanslutning som avses i 35 § 1 mom. 3 punkten i kommunallagen.

Kommunstyrelsen hade till uppgift att avgöra bland annat ärenden som gällde anskaffning av fast egendom, överlåtelse av byggplatser samt detaljplaners tidsenlighet. Bolagets produktionsanläggningar och verksamhetsställe låg på ett 305 hektar stort område i Tusby kommun. Bolaget ägde även andra markområden på andra platser i Tusby. Med hänsyn till bolagets verksamhetsinriktning och kommunstyrelsens uppgifter var det sannolikt att kommunstyrelsen i Tusby flera gånger om året fick sådana ärenden att behandla som hade en väsentlig inverkan på S Ab:s och bolagets konkurrenters fördel. Med hänsyn till vad som utretts om inriktningen av S Ab:s verksamhet och hur den bedrevs i Tusby samt kommunstyrelsens ställning, uppgifter och behörighet i synnerhet i ärenden som gäller byggande, planläggning och markanvändning var S Ab ett samfund som kunde ha väsentlig nytta eller lida väsentlig skada av hur de ärenden avgjordes som normalt behandlades i kommunstyrelsen. A var således inte valbar till ledamot av kommunstyrelsen, enligt 35 § 1 mom. 3 punkten i kommunallagen. Omröstning 4–1.

HFD 1998:36: En person som stod i ledningen för förmögenhetsförvaltningsenheten inom en stor bankkoncern och vars titel var bankdirektör, och som dessutom var medlem i ledningsgrupperna för bankens kontor och område, var inte när personens ställning, befattningsbeskrivning och uppgifter i banken beaktades medlem i något organ som var jämförbart med styrelsen eller hade en ledande eller ansvarsfull uppgift eller en därmed jämförbar ställning i ett affärsdrivande samfund (35 § i kommunallagen). Således var personen valbar till ledamot i stadsstyrelsen.

Personer som sköter bevakningen av personalens intressen (73 § 2 mom.)

Kommunstyrelsen representerar kommunen som arbetsgivare och ansvarar för personalpolitiken. Om personalfrågorna inte sköts av ett särskilt organ, sköter kommunstyrelsen eller en av kommunstyrelsens sektioner ofta också i praktiken personalfrågorna. De som bevakar personalens intressen befinner sig i en motstridig ställning i kommunstyrelsen och i ett organ som främst sköter personalfrågor. Intressekonflikter har uppstått exempelvis när kommunerna har fattat vittgående beslut om besparingar för att minska personalutgifterna.

Bestämmelsen begränsar valbarheten till kommunstyrelsen för personer som sköter bevakningen av personalens intressen, eftersom jävsbestämmelserna inte har ansetts kunna avgöra konfliktsituationer i tillräcklig grad. För att en person ska kunna ansvara för intressebevakningen förutsätts att intressebevakningsuppgifterna hör till hans eller hennes ordinarie uppgifter i personalorganisationen. Sporadiskt deltagande i förhandlingar medför inte förlust av valbarheten, utan i sådana fall ska bestämmelserna om jäv tillämpas.

I kommunen är det i allmänhet fackorganisationernas lokalföreningar som sköter intressebevakningen. Styrelsen eller ett därmed jämförbart organ för lokalföreningen har i allmänhet till uppgift att godkänna det lokala förhandlingsresultatet. Valbarheten är begränsad åtminstone för ordföranden för lokalföreningens styrelse. Valbarheten är inte begränsad för alla styrelseledamöter, utan endast för den som bär huvudansvaret för intressebevakningen.

För det andra gäller begränsningen dem som förhandlar med kommunen om tjänste- och arbetskollektivavtalslösningar eller annars svarar för bevakningen av personalens intressen. Till dessa hör de lokala personalorganisationernas huvudförtroendemän och förtroendemän. Arbetarskyddsfullmäktige eller personalrepresentanter i samarbetsorgan anses däremot inte ha sådana intressebevakningsuppgifter som avses i bestämmelsen (RP 268/2014 rd, s. 197).

Bestämmelsen hindrar inte att en person som svarar för bevakningen av personalens intressen väljs till fullmäktiges presidium, varvid han eller hon har rätt att närvara och yttra sig vid kommunstyrelsens sammanträden. Med tanke på syftet med begränsningen av valbarhet kan kritik framföras mot denna omständighet.

Begränsningen som gäller sådana organ som huvudsakligen sköter personalfrågor finns i 74 § 2 mom. i kommunallagen.

Det högsta antalet ledamöter i kommunstyrelsen som får vara anställda hos kommunen eller kommunkoncernen (73 § 3 mom.)

Majoriteten av ledamöterna i kommunstyrelsen ska vara personer som inte är anställda hos kommunen eller kommunkoncernen. Villkoret gäller separat ordinarie ledamöter och ersättare. Om ersättare gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om ordinarie ledamöter (18 § 4 mom.). 

Syftet med bestämmelsen är att garantera att kommunstyrelsen är funktionsduglig (FvUB 18/1994 rd, s. 11). Bestämmelsen kan påverka kommunstyrelsens arbete särskilt vid behandlingen av frågor som gäller personalens ställning. I lagen föreskrivs om en absolut maximigräns för anställda, inte om en kvot som de anställda skulle ha särskild rätt till (FvUB 18/1994 rd, s. 11).

I motiveringen till bestämmelsen (RP 268/2014 rd, s. 197) konstateras att rollen i kommunstyrelsen för anställda hos kommunen och kommunkoncernen allmänt har ansetts vara problematisk och försvaga kommunstyrelsens funktionsduglighet. Kommunstyrelsen representerar kommunen som arbetsgivare och ansvarar för personalpolitiken. Kommunstyrelsens ordförande har en särskilt framträdande roll i kommunen som arbetsgivarrepresentant. Om ordföranden samtidigt är anställd hos kommunen, uppstår det en problematisk dubbelroll med tanke på beslutsfattandets oavhängighet. Det är motiverat att detta perspektiv tas i beaktande vid de politiska förhandlingarna om valet av kommunstyrelse.

Valbarhet till nämnder och utskott (74 § 1 mom.)

I 74 § 1 mom. i kommunallagen begränsas valbarheten till en nämnd eller ett utskott enligt följande:

Valbar till en nämnd eller ett utskott är den som är valbar till fullmäktige, dock inte

1) den som är anställd hos kommunen och lyder under nämnden eller utskottet,

2) den som är anställd hos en sammanslutning eller stiftelse som bedriver verksamhet inom nämndens eller utskottets uppgiftsområde och där kommunen har bestämmande inflytande,

3) den som är ledamot i styrelsen eller i ett därmed jämförbart organ eller i en ledande och ansvarsfull uppgift eller i en därmed jämförbar ställning i en affärsdrivande sammanslutning, om det är fråga om en sådan sammanslutning som kan ha väsentlig nytta eller lida väsentlig skada av hur de ärenden avgörs som normalt behandlas i nämnden.

Fullmäktige kan besluta att endast fullmäktigeledamöter och ersättare i fullmäktige kan väljas till ledamöter i kommunstyrelsen och nämnder, varvid nämnderna kan kallas utskott (31 § 1 mom. 1 punkten i kommunallagen).

På organ som huvudsakligen sköter personalfrågor tillämpas 73 § 2 mom. i kommunallagen.

Kravet på valbarhet till fullmäktige (74 § 1 mom.)

Den som inte är valbar till fullmäktige är inte heller valbar till en nämnd eller ett utskott. Om valbarheten till fullmäktige föreskrivs i 72 §. Se Kommunförbundets cirkulär 12/2024.

Anställda som lyder under en nämnd eller ett utskott (74 § 1 mom. 1 punkten)

Oberoende av ställning i organisationen är den personal som lyder under en nämnd eller ett utskott inte valbar. Valbarhetsbegränsningen gäller endast den nämnd eller det utskott som personen i fråga lyder under. En anställd som lyder under tekniska nämnden är följaktligen valbar till exempel till bildningsnämnden. En person som är arbets- eller tjänstledig är alltjämt anställd hos kommunen, och därför innebär arbets- eller tjänstledighet inte att personen är valbar. 

En tillfällig anställning på högst sex månader medför inte förlust av valbarhet. Personen i fråga får dock inte sköta sitt förtroendeuppdrag så länge anställningen varar (78 § 2 mom.). Om anställningen är en huvud- eller bitjänst eller en deltidsanställning saknar betydelse. Om anställningen till sin karaktär är bestående, är personen inte valbar.

HFD 1979 II 23: En arbetstagare i ett arbetsavtalsförhållande av bestående karaktär lydde under idrotts- och friluftsnämnden. Han ansågs inte vara valbar till ledamot av nämnden, trots att han arbetade såsom heltidsanställd huvudförtroendeman för den lokala personalföreningen och inte skötte sin ordinarie anställning.

Personer som är anställda hos kommunkoncernen (74 § 1 mom. 2 punkten)

Om en sammanslutning eller stiftelse där kommunen har bestämmande inflytande verkar inom en nämnds eller ett utskotts uppgiftsområde, är sammanslutningens eller stiftelsens anställda inte valbara till nämnden eller utskottet. Bestämmelsen gäller samtliga anställda hos en sammanslutning eller stiftelse som verkar inom nämndens eller utskottets uppgiftsområde, oberoende av ställning.

Kommunens bestämmande inflytande fastställs enligt 6 § 1 mom. i bokföringslagen (1336/1997). I en kommunkoncern ingår också de sammanslutningar där en kommunal dottersammanslutning utövar bestämmande inflytande.

En i bestämmelsen avsedd gemensam nämnare kan finnas till exempel mellan en nämnd som sköter idrottsfrågor och ett bolag som ansvarar för idrottsanläggningarna samt mellan en nämnd som sköter bostads- och fastighetsfrågor och ett bostads- och fastighetsbolag. Bestämmelsen gäller alla som är anställda hos en dottersammanslutning/stiftelse som verkar inom nämndens uppgiftsområde.

Enligt bestämmelsen har samkommuner samma ställning som övriga sammanslutningar. För att bestämmelsen ska kunna tillämpas på en person som är anställd i en samkommun förutsätts att kommunen har bestämmande inflytande över samkommunen. I allmänhet har en enda medlemskommun inte bestämmande inflytande över samkommunen.

Personer som står i ledningen för affärsföretag (74 § 1 mom. 3 punkten)

Bestämmelsen om när personer som står i ledningen för ett affärsföretag som verkar i kommunen är valbara till en nämnd motsvarar bestämmelsen om valbarhet till kommunstyrelsen enligt 73 § 1 mom. 4 punkten. Även när det gäller tolkningen hänvisas till det som ovan framförts om kommunstyrelsen.

Bestämmelsen kan bli tillämplig exempelvis på personer i ledningen för ett byggföretag när det gäller en nämnd som bereder planläggningsärenden, på personer i ledningen för banker när det gäller en nämnd som behandlar bostadslåneärenden samt på personer i ledningen för ett företag som producerar köpta tjänster när det gäller en nämnd inom motsvarande sektor.

HFD 23.10.1998 liggare 2330: I A hade hamnstyrelsen samma ställning som en nämnd enligt kommunallagen. Hamnens största kund var ett rederiservicebolag, vars resurs- och utvecklingschef inte ansågs ha en sådan ledande och ansvarsfull uppgift eller därmed jämförbar ställning att han inte skulle vara valbar till hamnstyrelsen. 

HFD 10.11.1999 liggare 3024: En person var chef för ett lokalkontor i en konsultbyrå med riksomfattande verksamhet. Bolagets verksamhet var planering av byggnads-, elektricitets- och VVS-arbeten. Tekniska nämnden behandlade 2 824 ärenden under föregående mandattid på fyra år. Av dessa var sju sådana arbetsgivarärenden där personen var jävig. HFD ansåg att personen hade en sådan ledande ställning i företaget som avses i bestämmelsen men att det inte var fråga om ett sådant företag, för vilket avgörandena i ärenden som normalt behandlas av den tekniska nämnden skulle vara till väsentlig nytta eller skada. Personen var valbar till nämnden.

HFD 17.9.2003, liggare 2200: En person var regionchef för ett avfallshanteringsföretag med verksamhet i hela landet. Företaget erbjöd tjänster som gällde bland annat avfallshantering, återvinning, fastighetsskötsel och problemavfallshantering, och bedrev betydande affärsverksamhet i Uleåborgs stad samt konkurrerade med andra företag inom branschen, även med avfallshanteringsföretaget Oulun Jätehuolto. Med beaktande av personens ställning och uppgifternas art i företaget hade regionchefen en sådan ställning i företaget som avses i 36 § 1 mom. 3 punkten i kommunallagen. När man beaktade arten och omfattningen av den affärsverksamhet som avfallshanteringsföretaget hade i Uleåborgs stad, uppgiftsområdet för affärsverksnämnden, avtalen mellan Oulun Jätehuolto – som var underställt nämnden – och sagda företag samt konkurrenssituationen inom branschen, var företaget en sådan sammanslutning som kunde ha väsentlig nytta eller lida väsentlig skada av hur de ärenden avgjordes som normalt behandlades i nämnden. Personen i fråga var inte valbar till affärsverksnämnden.

HFD 16.8.2011 liggare 2174: Ärendet gällde valbarheten till tekniska nämnden för en ansvarig bolagsman i ett kommanditbolag. Bolagets verksamhet gick ut på schaktnings- och grävningsarbeten, utövande av godstrafik samt reparation av tunga maskiner och tillhörande försäljning av reservdelar och artiklar. Tekniska nämnden svarade bland annat för anläggandet av samhällsteknik, genomförandet av en del byggprojekt och för utförandet av vissa uppgifter inom planläggningen. Nämnden var samtidigt vägnämnd och fattade beslut om marktäktstillstånd. Kommunstyrelsen uppgav att tekniska nämnden sammanträdde sju gånger det första verksamhetsåret och att bolagsmannen inte en enda gång varit jävig. När man beaktade utredningen om kommanditbolagets verksamhetsområde och verksamhet i kommunen samt tekniska nämndens ställning samt uppgifter och befogenheter i ärenden som gällde bolagets verksamhetsområde, var bolaget inte en sådan sammanslutning som avses i 36 § 1 mom. 3 punkten i kommunallagen, och således var kommanditbolagets ansvariga bolagsman valbar till tekniska nämnden. Dessutom beaktades att de bestämmelser som begränsar valbarheten skulle tolkas snävt, vilket avvek från tolkningen av allmän valbarhet.

Detsamma gällde HFD 16.8.2011 liggare 2175, som gällde valbarheten till miljönämnden för en bolagsman i ett öppet bolag inom markbyggnadsbranschen.

Valbarhet till ett organ som sköter personalfrågor (74 § 2 mom.)

På ett organ som huvudsakligen sköter personalfrågor tillämpas det som föreskrivs om begränsning av valbarheten till kommunstyrelsen i 73 § 2 mom. Organ som huvudsakligen sköter personalfrågor är till exempel personalnämnden eller ett organs sektion som tillsatts för personalfrågor.

I 73 § 2 mom. i kommunallagen föreskrivs att ordföranden i styrelsen eller i ett därmed jämförbart organ för en sammanslutning som sköter bevakningen av personalens intressen i kommunen inte är valbar till kommunstyrelsen. Valbar är inte heller den som i egenskap av förhandlare för sammanslutningen eller i annan motsvarande egenskap svarar för intressebevakningen.

HFD 25.3.2002, liggare 668: Hälsovårdsnämnden var inte det organ som huvudsakligen skötte personalfrågor.

Valbarhet till ett tillfälligt utskott (35 §)

När ett i 34 § avsett ärende som gäller återkallande av förtroendeuppdrag eller ett i 43 § avsett ärende som gäller uppsägning av kommundirektören eller förflyttning av honom eller henne till andra uppgifter har väckts, kan fullmäktige tillsätta ett tillfälligt utskott som ska bereda ärendet. Ett tillfälligt utskott kan också tillsättas för att avge utlåtanden och granska förvaltningen. 

Ledamöterna i ett tillfälligt utskott ska vara ledamöter och ersättare i fullmäktige.

Om det i kommunstyrelsen finns ledamöter och ersättare som är jäviga att sköta uppgifter som åligger kommunstyrelsen enligt 38 eller 39 § och kommunstyrelsen därför inte är beslutför, ska fullmäktige tillsätta ett tillfälligt utskott för att sköta de ärenden i kommunstyrelsen som ledamöterna och ersättarna är jäviga att behandla. På valbarheten till ledamot i ett utskott som tillsätts för denna uppgift tillämpas vad som föreskrivs om valbarhet till ledamot i kommunstyrelsen. 

Valbarhet till direktioner och kommittéer (74 § 3 mom.)

Till en direktion och en kommitté kan väljas också en person som inte är valbar till kommunstyrelsen och nämnder. Begränsningar som beror på anställningsförhållande eller annan ställning finns inte. Det finns inte heller något krav i fråga om hemkommun. Den som väljs till en direktion eller kommitté ska ha fyllt 18 år när valet sker och han eller hon får inte ha förklarats omyndig med ett tingsrättsbeslut.

En direktion svarar för verksamheten vid ett kommunalt affärsverk eller någon annan inrättning. En kommitté tillsätts ofta för projektliknande uppdrag, till exempel för ett byggprojekt som ofta kräver särskild sakkunskap. Det finns exempelvis skäl att till direktionen för ett affärsverk välja personer som har sakkunskap i branschen i fråga.

I ett affärsverks, en skolas, ett daghems eller någon annan motsvarande inrättnings verksamhet är det viktigt att också brukar- och företagsdemokrati kan förverkligas. I direktionens sammansättning kan man beakta att de som utnyttjar tjänsterna samt personalen blir representerade (se 31 § 1 mom. 4 punkten i kommunallagen).

Valbarhet till revisionsnämnden (75 §)

Revisionsnämnden är ett lagstadgat organ som tillsätts av och är direkt underställt fullmäktige. Nämnden ska ordna granskningen och utvärderingen av förvaltningen och ekonomin. Utvärderingen gäller måluppfyllelsen för såväl kommunens egen verksamhet som dottersammanslutningarna.

Begränsningarna av valbarheten till revisionsnämnden syftar till att garantera att granskningen av förvaltningen och ekonomin är oberoende och tillförlitlig. Begränsningarna gäller revisionsnämndens ledamöter och ersättare som i egenskap av förtroendevalda ansvarar för att revisionen sköts på behörigt sätt. Samma valbarhetsbegränsningar gäller också revisorn. Begränsningarna omfattar samtliga anställda i kommunkoncernen.

Ledamöter och ersättare i revisionsnämnden är jäviga att bedöma sådan verksamhet som de själva har varit beslutsfattare i.

Revisionsnämndens sammansättning påverkas främst av att nämndens ordförande och vice ordförande ska vara fullmäktigeledamöter (121 § 1 mom. i kommunallagen). Bestämmelsen har tolkats så att ersättare i fullmäktige inte är valbara till ordförande eller vice ordförande för revisionsnämnden. Valbarhetsbegränsningen betonar det nära sambandet mellan revisionsnämnden och fullmäktige. Om man vill stärka sambandet ytterligare, kan man i förvaltningsstadgan bestämma att endast ledamöter och ersättare i fullmäktige kan väljas till ledamöter och ersättare i revisionsnämnden (31 §, utskottsmodellen).

Valbar till revisionsnämnden är inte:

1) en ledamot av kommunstyrelsen,

2) borgmästaren och biträdande borgmästaren,

3) den som i enlighet med bestämmelserna om jävsgrunder i 28 § 2 och 3 mom. i förvaltningslagen är närstående till en ledamot av kommunstyrelsen eller till kommundirektören, borgmästaren eller biträdande borgmästaren,

4) den som är anställd hos kommunen eller hos en sammanslutning eller stiftelse där kommunen har bestämmande inflytande eller är verkställande direktör för eller innehar motsvarande ställning i ett samfund eller en stiftelse som står under kommunens bestämmande inflytande,

5) den som inte är valbar till kommunstyrelsen.         

Kommunstyrelsens ledamöter, kommunledningen och närstående till dessa (75 § 1–3 punkten)

Ledamöterna och ersättarna i kommunstyrelsen samt borgmästaren och biträdande borgmästaren är inte valbara till revisionsnämnden. Ersättarna i kommunstyrelsen nämns inte särskilt, eftersom det som föreskrivs om ordinarie ledamöter även gäller ersättare (31 § 3 mom.). En ledamot eller ersättare i revisionsnämnden kan under pågående mandattid utses till ledamot eller ersättare i kommunstyrelsen. Följden är att han eller hon då förlorar sin valbarhet till revisionsnämnden.

Revisionsnämnden är det enda organet där valbarheten också påverkas av en närståendes ställning. Om en person har en närstående enligt 28 § 2 och 3 mom. i förvaltningslagen som är ledamot eller ersättare i kommunstyrelsen, kommundirektör, borgmästare eller biträdande borgmästare, är personen inte valbar till revisionsnämnden. Om en sådan närstående som avses i lagen väljs till ledamot eller ersättare i kommunstyrelsen, borgmästare eller biträdande borgmästare, förlorar personen sin valbarhet till revisionsnämnden.

Motiveringen för begränsningarna av valbarheten är bland annat att kommunstyrelsen svarar för kommunens förvaltning och skötseln av kommunens ekonomi (39 §). Kommundirektören eller borgmästaren är underställd kommunstyrelsen och leder kommunens förvaltning, ekonomi och övriga verksamhet (38 §). Kommunens bokslut undertecknas av ledamöterna i kommunstyrelsen och kommundirektören eller borgmästaren (113 §). Kommunstyrelsen är det viktigaste föremålet för revisionsnämndens utvärdering.

Personer som är anställda i kommunen eller kommunkoncernen (75 § 4 punkten)

Personer som är anställda hos kommunen eller hos en sammanslutning eller stiftelse där kommunen har bestämmande inflytande samt verkställande direktören eller någon annan med motsvarande ställning i sammanslutningen eller stiftelsen, är inte valbara till revisionsnämnden. Kommunens revisionsverksamhet omfattar genom koncernbokslutet också sammanslutningar och stiftelser där kommunen har bestämmande inflytande.

Kommunens bestämmande inflytande fastställs enligt 6 § 1 mom. i bokföringslagen (1336/1997). I en kommunkoncern ingår också de sammanslutningar där en kommunal dottersammanslutning utövar bestämmande inflytande.

Valbarhet till kommunstyrelsen (75 § 5 punkten)

Den som inte är valbar till kommunstyrelsen är inte heller valbar till revisionsnämnden. Bestämmelsen begränsar valbarheten av ledamöter till revisionsnämnden på det sätts om föreskrivs i 73 §. Också 72 § om valbarhet till fullmäktige tillämpas, eftersom den som inte är valbar till fullmäktige inte heller är valbar till kommunstyrelsen.

Valbarhet till organ som är gemensamma för flera kommuner (77 §)

Ett gemensamt organ för flera kommuner, som behandlas i 51 § i kommunallagen, är en av de möjligheter som kommunallagen erbjuder för att organisera samarbetet mellan kommunerna. Det gemensamma organet hör till organisationen i den ansvariga kommun som sköter uppgiften. Kommunerna kan komma överens om att en del av ledamöterna i det gemensamma organet utses av de andra kommunerna. Detta ska överenskommas i det avtal som ingås om det gemensamma organet (52 § 1 mom. 2 punkten). Det gemensamma organet är oftast en nämnd, men det kan också vara exempelvis en direktion. Ledamöter i det gemensamma organet kan vara personer som är valbara till motsvarande organ i de berörda kommunerna. En person som utses till kommunernas gemensamma organ måste således vara valbar till motsvarande organ i sin egen kommun.

Val av ledamöter i organ, mandattid och presidium

Ledamöterna i kommunstyrelsen, revisionsnämnden och andra nämnder och utskott utses vid ett sammanträde som fullmäktige håller i juni. Utgångspunkten är att ett organs mandattid ska sammanfalla med fullmäktiges, men fullmäktige kan också fatta beslut om en kortare mandattid. 

Kommunallagen tillåter att också ledamöterna i revisionsnämnden väljs för en kortare mandattid än fullmäktiges mandattid. Det är emellertid inte ändamålsenligt, eftersom revisionsnämnden bör arbeta långsiktigt. Kommunens räkenskapsperiod är kalenderåret. Revisionsnämndens uppdrag fortsätter tills revisionen av mandattidens sista räkenskapsperiod är slutförd och revisionsberättelsen har behandlats i fullmäktige. En ny revisionsnämnd väljs på samma sätt som övriga nämnder vid fullmäktiges sammanträde i juni. Den nya revisionsnämnden ska sköta de ärenden som gäller valåret.

Mandattiden för ett organs presidium är den samma som för organet. Endast fullmäktiges presidium kan ha en kortare mandattid än fullmäktigeledamöterna.

Fullmäktige kan besluta att endast fullmäktigeledamöter och ersättare i fullmäktige kan väljas till ledamöter i kommunstyrelsen och nämnder, varvid nämnderna kan kallas utskott. Fullmäktige kan också besluta att ledamöter i kommunstyrelsen väljs till ordförande för nämnder eller utskott (31 §, utskottsmodellen och ordförandemodellen).

Fullmäktige kan utse ledamöterna i ett organs sektion. Fullmäktige kan också ge organet i fråga befogenhet att utse ledamöterna till sin sektion. Organet bestämmer i så fall mandattiden för ledamöterna i sektionen.

Fullmäktige kan besluta att något annat organ än fullmäktige utser ledamöterna eller en del av ledamöterna i en direktion. Fullmäktige kan också besluta att ledamöterna eller en del av ledamöterna i en direktion, enligt de grunder som fullmäktige fastställer, utses på förslag av kommuninvånarna, kommunens anställda eller dem som utnyttjar tjänsterna.

Kommittéer tillsätts alltid för att sköta en viss uppgift. Kommunstyrelsen kan tillsätta en kommitté direkt med stöd av kommunallagen. Fullmäktige kan ge ett annat organ än kommunstyrelsen rätt att tillsätta en kommitté. Mandattiden för en kommitté kan vara högst lika lång som mandattiden för det organ som har tillsatt den.

Ett organ ska ha en ordförande och ett tillräckligt antal vice ordförande. Om antalet vice ordförande inte bestäms i förvaltningsstadgan, ska det organ som väljer presidium först fatta beslut om antalet vice ordförande. Ordföranden och vice ordförandena väljs vid samma valförrättning, om inte fullmäktige har fattat beslut om ovan nämnda ordförandemodell. 

Fullmäktige kan besluta att fullmäktiges ordförande, kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande samt nämndernas och utskottens ordförande är förtroendevalda på hel- eller deltid (33 § 2 mom.).

Det inte finns några särskilda bestämmelser om behörigheten för organets ordförande och vice ordförande, så den som har behörighet att vara medlem i organet är behörig som ordförande och vice ordförande. 

Revisionsnämndens ordförande och vice ordförande ska vara fullmäktigeledamöter(121 § 1 mom.).

Tillämpning av jämställdhetslagen

Kommunala organ

När ledamöter väljs till olika organ, ska 4 a § 1 mom. i jämställdhetslagen iakttas:

I statliga kommittéer, delegationer och andra motsvarande statliga organ, i välfärdsområdens och välfärdssammanslutningars organ och organ för samverkan mellan välfärdsområden samt i kommunala organ och organ för kommunal samverkan, med undantag för välfärdsområdesfullmäktige och kommunfullmäktige, ska kvinnor och män vara representerade till minst 40 procent vardera, om inte något annat följer av särskilda skäl.

Könskvoteringen gäller kommunens samtligaorgan med undantag för kommunfullmäktige, som väljs genom allmänna val. Kommunens organ är enligt 30 § i kommunallagen förutom fullmäktige

  • kommunstyrelsen och dess sektioner
  • nämnder och utskott och deras sektioner
  • direktioner och deras sektioner, samt
  • kommittéer.

Jämställdhetslagens kvoteringsbestämmelse ska iakttas också i sammansättningen av ett tillfälligt utskott som fullmäktige tillsatt (35 § i kommunallagen). Ledamöterna i ett tillfälligt utskott ska vara ledamöter och ersättare i fullmäktige.

HFD har ansett att också andra organ än de som avses i 30 § i kommunallagen är kommunala organ enligt jämställdhetslagen.

HFD 2002:38: Några kommuner bildade en sådan ekonomisk region som avses i 4 § i regionutvecklingslagen. Enligt grundavtalet om samarbete mellan kommunerna inom regionen kan samarbetet omfatta alla uppgifter inom kommunens kompetens. Det högsta beslutande organet i regionsamarbetet var en delegation, som valdes för en fullmäktigeperiod åt gången. Delegationen hade i stor utsträckning hand om koordineringen av regionsamarbetet och dess strategi. I 4 § 2 mom. i jämställdhetslagen anges inte närmare vad som avses med ett kommunalt organ. När hänsyn togs till delegationens ställning och uppgifter som samarbetsorgan för kommunerna, skulle delegationen betraktas som ett kommunalt organ som avsågs i 4 § 2 mom. i jämställdhetslagen. HFD:s ståndpunkt var den samma i HFD 2001:26, där en stadsplaneringsarbetsgrupp som hade hand om beredningsuppgifter i anslutning till markanskaffning betraktades som ett kommunalt organ.

HFD 25.6.1996 liggare 2142: En förhandlingsgrupp som kallades samarbetskommission och som hade tillsatts för att bereda en kommunsammanslagning bestod av ledande förtroendevalda och tjänsteinnehavare från berörda kommuner. Ingen ordförande eller vice ordförande utsågs för gruppen, utan som ordförande fungerade en representant för den kommun som var värd för just det sammanträdet. Ersättare valdes inte heller. Med hänsyn till de krav som bestämmelserna i 17 § 5 mom., 18 § 4 mom. samt 20 och 77 § i kommunallagen från 1995 ställde i fråga om kommunala organs uppgifter och sammansättning, hade samarbetskommissionen inte tillsatts eller ens varit avsedd att tillsättas som ett kommunalt organ på vilket skulle tillämpas bestämmelserna i 4 § 2 mom. i jämställdhetslagen.

I valsituationen ska könskvoteringen enligt lagen uppfyllas separat för ordinarie ledamöter och ersättare (enligt HFD 1997:49 och HFD 1990:36). Däremot kräver lagen inte att en ordinarie ledamot och hans eller hennes personliga ersättare ska vara av samma kön. Ett organ kan således under ett sammanträde tillfälligt ha en sammansättning som inte tillgodoser kraven i jämställdhetslagen. Det här påverkar dock inte lagligheten i organets beslut. Kvoten gäller inte heller separat organets presidium.

Justitiekanslern ansåg i sitt beslut 28.10.1996 att ett organs sammansättning även efter ett kompletteringsval i mån av möjlighet ska motsvara kvotprincipen i jämställdhetslagen. 

Könskvoteringen kan frångås av särskilda skäl. Ett sådant särskilt skäl kan exempelvis vara att samtliga sakkunniga inom ett visst specialområde är av samma kön. Könskvoteringen får inte leda till diskriminering på det individuella planet eller stå i konflikt med någon grundläggande fri- eller rättighet eller mänsklig rättighet (ApUB 10/1994 rd; se även GrUU 25/1994 rd). Avvikelse från könskvoten bör motiveras i valbeslutet. 

Fullmäktige kan med stöd av 31 § 1 mom. i kommunallagen besluta att endast fullmäktigeledamöter och ersättare i fullmäktige kan väljas till ledamöter i kommunstyrelsen och vissa nämnder (utskottsmodellen). Syftet är att ge de folkvalda ledamöterna och ersättarna i fullmäktige ansvar också inom kommunens övriga förvaltning och öka deras politiska ansvar. Om det till ledamöter i fullmäktige inte valts ett tillräckligt antal representanter för båda könen, är en betoning av fullmäktigeledamöternas och ersättarnas ställning på det sätt som anges i bestämmelsen uppenbarligt ett sådant särskilt skäl som berättigar till avvikelse från könskvoten i jämställdhetslagen. En bestämmelse i förvaltningsstadgan är dock inte något särskilt skäl att frångå könskvoteringen, om kvotbestämmelsen kan iakttas vid valet.

HFD 1999:20: När 34 procent av fullmäktigeledamöterna och ersättarna i fullmäktige var kvinnor, var en bestämmelse i en instruktion inte ett särskilt skäl att frångå könskvoteringen.

HFD 19.4.2002 liggare 931: Eftersom så många kvinnor hade blivit invalda i fullmäktige att kvotbestämmelsen kunde följas vid de övriga valen, hade instruktionsbestämmelserna om att det endast fick väljas fullmäktigeledamöter och ersättare i fullmäktige till organen ingen betydelse.

Särskilda skäl berättigar troligen mycket sällan till att könskvoteringen frångås när ledamöter väljs till kommunala organ. Avvikelse kan sannolikt komma i fråga i en direktion eller kommitté. I fråga om en nämnd är undantag sannolikt möjliga endast i fråga om ovan nämnda utskottsmodell. 

HFD 1997:48: Till en byggnadskommitté som skulle leda ombyggnaden av kommunhuset hade fullmäktige utsett fyra män och två kvinnor. Beslutet stod i strid med jämställdhetslagen, eftersom det inte fanns minst 40 procent kvinnor i kommittén och eftersom inga sådana särskilda skäl hade framförts som avsågs i lagen. Som sådana särskilda skäl som avses i 4 § 2 mom. i jämställdhetslagen betraktades inte medlemmarnas ställning som förtroendevalda eller tjänsteinnehavare i kommunen, att olika politiska partier skulle vara representerade, att ledamöterna hade varit medlemmar i företags- och beredningskommittéer som tidigare har skött samma uppgifter, inte heller organets dignitet eller att organet endast hade få medlemmar. Kommittén hade utsetts genom ett majoritetsval, i vilket de som fick mest röster blev valda.

HFD 1997:49: En stadsstyrelse valde till ordinarie ledamöter i en utvecklingskommitté fem ordförande för olika fullmäktigegrupper, av vilka en representerade tre små fullmäktigegrupper, som var och en hade en ledamot i stadsfullmäktige, samt dessutom stadsdirektören. Samtliga ledamöter var män. Ett beslut hade fattats om att kommittén skulle bestå av ordförandena för fullmäktigegrupperna och de tre små fullmäktigegrupperna hade själva valt sin representant bland sina ordförande. När hänsyn togs till att kommittén var ett beredningsorgan samt till stadsdirektörens ställning, ansågs stadsstyrelsen ha anfört särskilda skäl till att minst 40 procent av ledamöterna i kommittén inte var kvinnor.

Stadsstyrelsens beslut att till ersättare i kommittén välja fyra män och två kvinnor stod i strid med jämställdhetslagen. Som särskilda skäl hade anförts att de personer som hade utsetts var förtroendevalda i central ställning i staden och hade föreslagits till uppdraget av sina fullmäktigegrupper och att stadssekreteraren hade utsetts till ersättare med stöd av sin tjänsteställning. Valet av ersättare baserade sig inte direkt på ersättarnas ovan nämnda ställning. Omröstning 4–1.

HFD 1997:50: Till en generalplaneringskommitté som var styr- och beredningsorgan för justeringen av en generalplan utsåg stadsstyrelsen två män och två kvinnor, som alla var förtroendevalda, samt biträdande stadsdirektören för den tekniska sektorn, social- och hälsovårdsdirektören och planläggningsdirektören, som alla utsågs i egenskap av tjänsteinnehavare och som alla var män. Utnämningen av tjänsteinnehavarna var motiverad och därmed ett särskilt skäl att frångå minimikravet på 40 procent i jämställdhetslagen. Omröstning 4–1.

Som särskilda skäl som berättigar till undantag från könskvoten har inte godtagits sådana argument som olika politiska gruppers rätt till representation, ledamöternas tidigare erfarenhet eller ett organs auktoritet. Däremot har som särskilt skäl godtagits att fullmäktigegruppernas ordförande i denna egenskap valts till ledamöter i en utvecklingskommitté som beredde strategier för en stad. Som särskilt skäl att frångå kvoten har också godtagits valet att utse en tjänsteinnehavare i egenskap av sakkunnig till en generalplaneringskommitté.

Både kvinnor och män ska vara representerade med minst 40 procent både som ordinarie ledamöter och ersättare. När man räknar ut om kravet uppfylls, är det skäl att först räkna ut hur mycket 40 procent utgör av antalet ledamöter i organet. Om det blir ett brutet tal, ska det höjas till närmaste heltal vilket anger minimiantalet kvinnor eller män i organet. I organ av olika storlek ska kvinnor och män vara representerade enligt följande:

I ett organ med tre ledamöter kan könskvoten inte genomföras, utan det räcker om en av ledamöterna är av motsatt kön än de två andra. Om antalet ledamöter i ett organ är fyra, ska två av ledamöterna vara kvinnor och två män. Om antalet ledamöter i ett organ är större, är siffrorna på motsvarande sätt 5 (antalet ledamöter) – 2 (minimiantalet kvinnor/män), 6–3, 7–3, 8–4, 9–4, 10–4, 11–5, 12–5, 13–6, 14–6, 15–6, 16–7, 17–7, 18–8, 19–8, 20–8, 21–9 osv.

Före valet bör ordföranden fastställa kraven på organets sammansättning. Om organets sammansättning efter valet inte uppfyller lagens krav ska ett nytt val förrättas. Om valet inte är enhälligt kan det i praktiken vara svårt att uppfylla kvoten. 

Kommunstyrelsen har med stöd av 96 § i kommunallagen skyldighet att övervaka lagligheten i fullmäktiges beslut och att vid behov utan dröjsmål förelägga fullmäktige ärendet på nytt.

Bolag med kommunal majoritet                                    

I 4 a § 2 mom. i jämställdhetslagen finns bland annat en bestämmelse om bolag med kommunal majoritet:

Om ett organ som utövar offentlig makt eller ett ämbetsverk, en inrättning eller ett bolag där kommunen, välfärdsområdet eller staten har majoritet, har ett förvaltningsråd, en direktion eller ett annat lednings- eller förvaltningsorgan, som består av förtroendevalda, ska i organet finnas en jämn representation av kvinnor och män, om inte något annat följer av särskilda skäl.

I 4 a § 3 mom. i jämställdhetslagen föreskrivs det att myndigheter och alla de parter som ombeds utse kandidater till de organ som avses i denna paragraf ska i möjligaste mån föreslå både en man och en kvinna för varje post.

Bolag med kommunal majoritet torde vara de bolag där kommunen eller flera kommuner tillsammans har aktiemajoritet, dvs. har mer än 50 procent av aktierna. I motiveringen till lagförslaget förklaras inte hur bestämmelsen ska tillämpas på denna punkt.

Bestämmelsen tillämpas på ett lednings- eller förvaltningsorgan som består av förtroendevalda, exempelvis styrelsen i ett aktiebolag med kommunal majoritet. I bolag omfattar kravet på jämställdhet inte de interna ledningsgrupper eller motsvarande som personerna hör till på grund av sin ställning. Jämställdhetskravet har ansetts gälla bolagets styrelse, även om detta organ inte uttryckligen nämns i bestämmelsen.

I aktiebolag utövar aktieägarna sin beslutanderätt vid bolagsstämman, där också bolagets förvaltningsorgan väljs. Kommunstyrelsen eller någon annan i förvaltningsstadgan angiven kommunal myndighet ger anvisningar till den som representerar kommunen vid bolagsstämman. Jämställdhetslagens krav på jämn representation av könen ska beaktas i anvisningarna om val av ledamöter till styrelsen (och förvaltningsrådet), och dessa anvisningar får inte vara lagstridiga. Representanterna vid en bolagsstämma ska givetvis handla i överensstämmelse med lag också utan särskilda anvisningar. I anvisningarna ska bestämmelsen i 4 a § 3 mom. i jämställdhetslagen, "ska i möjligaste mån föreslå både en man och en kvinna för varje post”, också beaktas.

I bolag med kommunal majoritet finns det ofta också privata ägare som har rätt att vara representerade i bolagets styrelse eller i ett annat bolagsorgan. Kravet på jämställdhet gäller i detta fall endast ledamöter som representerar en eller flera kommuner (GrUU 25/1994 rd, s. 2).

Om antalet ledamöter i organet uppgår till minst fyra, kräver uttrycket ”jämn representation” åtminstone att det finns fler än en kvinna och fler än en man. Tidigare räckte det med bara en. Jämn representation torde i allmänhet förutsätta att antalet kvinnor och män är i det närmaste lika stort.

HFD 2017:2: Stadsstyrelsen i X hade 8.4.2013 beslutat om utseende av styrelseledamöter till styrelserna i flera bolag. I ärendet skulle avgöras om stadsstyrelsen i X i sitt beslut om handlingsdirektiv för val av ledamöter till styrelserna hade försummat att iaktta den bestämmelse i 4 a § 2 mom. i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män som gäller bland annat bolag med kommunal majoritet. Enligt bestämmelsen ska det i de organ som avses i bestämmelsen finnas en jämn representation av kvinnor och män, om inte särskilda skäl talar för något annat.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i motsats till förvaltningsdomstolen att 4 a § 2 mom. i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män gäller bolag med kommunal majoritet även om dessa bolag inte skulle utöva offentlig makt. Till den del som de ifrågavarande bolagen i sin helhet eller till mera än hälften ägdes av staden, var det frågan om sådana bolag med kommunal majoritet som avses i 4 a § 2 mom. i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män, varför de lednings- och förvaltningsorgan i dessa bolag som bestod av förtroendevalda omfattades av denna bestämmelse. Styrelsen i ett bolag med kommunal majoritet var i sin tur ett i samma bestämmelse nämnt organ, och de handlingsdirektiv som gavs för val av ledamöterna i styrelsen skulle utformas så att kravet på jämn representation av kvinnor och män beaktades.

Stadsstyrelsen hade inte i ärendet iakttagit den regel om jämn representation av kvinnor och män som ställs i 4 a § 2 mom. i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män när stadsstyrelsen beslöt om utseende av förtroendevalda till styrelserna i dessa bolag med kommunal majoritet. Stadsstyrelsen hade inte heller anfört att det till ledamöter av dessa bolag inte skulle ha varit möjligt att få så många personer med insikter i bolagens respektive verksamhetsområden att kravet på jämn representation av kvinnor och män hade kunnat uppfyllas. Stadsstyrelsens förfarande hade således stått i strid med 4 a § 2 mom. i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Stadsstyrelsen beslut var således lagstridigt till den del som gällde handlingsdirektiv för val av ledamöter till styrelserna i bolagen med kommunal majoritet.

Till den del som det i ärendet var fråga om bolag till vilkas styrelser X:s stad bara skulle utse en enda ledamot, stod stadsstyrelsens beslut inte i strid med 4 a § 2 mom. i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut, med vilket A:s besvär avslagits, samt stadsstyrelsens beslut till den del som besluten gällde utseende av personer till styrelserna i bolag med kommunal majoritet.

Valförfarande (105 §)

I 105 § i kommunallagen bestäms följande om förrättande av val:

Vid val blir den eller de som fått flest röster utsedda.

Valet av förtroendevalda ska förrättas som proportionellt val, om det begärs av minst så många närvarande ledamöter i organet som motsvarar den kvot som fås när antalet närvarande delas med det antal personer som ska väljas, ökat med ett. Om kvoten är ett brutet tal, ska den avrundas till närmaste högre hela tal.

Ersättare väljs i samma val som de ordinarie ledamöterna. Är ersättarna personliga, ska kandidaterna godkännas före valet och uppställas vid sidan av de föreslagna ordinarie ledamöterna. Är ersättarna inte personliga, blir de kandidater valda som näst efter de till ordinarie ledamöter utsedda personerna fått flest röster eller de största jämförelsetalen.

Vid proportionella val tillämpas vad som i vallagen föreskrivs om kommunalval. Dessutom kan fullmäktige meddela bestämmelser om valförrättningen. Proportionella val och, när så yrkas, även majoritetsval ska förrättas med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgör lotten.

Vid ett elektroniskt sammanträde får val förrättas med slutna sedlar endast om valhemligheten är tryggad.

Benämningen val används om personval. Det kan vara fråga om att välja någon till ledamot i ett kommunalt organ, till ledamot i ett organs presidium, till kommunens representant i en privaträttslig sammanslutning (representant vid bolagsstämman) eller val av en kommunalt anställd. Om valet är enhälligt behövs ingen egentlig valförrättning. Valet förrättas antingen som majoritetsval eller, då förtroendevalda utses, också som proportionellt val.

Det är fråga om val först när det gäller att slutligt utse en person. Inom kommunalförvaltningen är detta av betydelse, eftersom beslutsprocessen ofta sker i flera steg. Om en person ska utses av fullmäktige, beslutar kommunstyrelsen genom omröstning, inte genom val, om det förslag som kommunstyrelsen ger till fullmäktige.

För organens ledamöter utses personliga ersättare (31 § 3 mom. i kommunallagen). Ersättarna utses alltid vid samma valförrättning som de ordinarie ledamöterna. När ersättarna är personliga kandiderar i praktiken ett kandidatpar som består av en ordinarie ledamot och hans eller hennes personliga ersättare.

Proportionella val baserar sig alltid på att kandidater uppställs på förhand. När ersättarna är personliga ska kandidaterna (kandidatparen) också i majoritetsval godkännas före valet.

Även om ersättarna är personliga, väljs under mandatperioden en ny person som träder i stället för en ledamot eller ersättare (t.ex. vid avgång) bara till det förtroendeuppdrag som blivit ledigt (kompletteringsval).

Val förrättas i första hand som majoritetsval. Vid majoritetsval blir den eller de utsedda som fått flest röster. En ledamot i organet har lika många röster som antalet personer eller kandidatpar som ska väljas. Den röstande kan ge endast en röst till en och samma kandidat eller ett kandidatpar, och behöver inte använda alla röster. Valda blir, utifrån det antal röster kandidaterna fått, det antal kandidater som ska utses. I fråga om förrättandet av majoritetsval se HFD 16.1.2020 liggare 105.

När två eller flera förtroendevalda ska utses kan proportionellt val förrättas. Proportionellt val förrättas om tillräckligt många begär det. Proportionellt val ska begäras av så många närvarande ledamöter att de i valet tillsammans kan få minst en kandidat vald. Om förutsättningarna för proportionellt val föreskrivs i kommunallagen genom en formel (105 § 2 mom.).

Exempel:

De närvarande ledamöterna är 55 och antalet förtroendevalda som ska väljas är sex. Talet 55 (antalet närvarande ledamöter) divideras med sju (6+1 = antalet personer som ska väljas ökat med ett). Kvoten blir cirka 7,8, dvs. ett brutet tal. Talet avrundas till närmaste högre hela tal, vilket är 8. För att proportionellt val ska förrättas måste åtta ledamöter begära det. Det är ordförandens uppgift att fastställa om det finns tillräckligt många som begär proportionella val.

HFD 1984 II 20: En fullmäktigeledamots förslag om förrättande av proportionellt val hade inte vunnit understöd. Trots detta borde ordföranden, vid behov genom omröstning, ha slagit fast om förslaget fick understöd av så många fullmäktigeledamöter som krävdes för proportionellt val.

HFD 1973 II 37: Omröstning om förrättandet av proportionellt val kunde ske mitt under behandlingen av ärendet och även upprepas vid samma sammanträde.

Vid förrättandet av proportionella val ska i tillämpliga delar iakttas vad som föreskrivits om kommunalvalet i vallagen. Närmare bestämmelser om förrättande av proportionella val ska tas med i förvaltningsstadgan. Fullmäktige väljer för sin mandattid en valnämnd för förrättandet av proportionella val. 

Politiskt proportionella val förutsätter att hela presidiet väljs vid samma valförrättning. Någon egentlig valförrättning är inte nödvändig, om valet av presidium är enhälligt.

Om valet av presidium förrättas som majoritetsval, har var och en som deltar i valet till sitt förfogande lika många röster som det antal personer som ska väljas. Den röstande kan ge endast en röst till en kandidat men behöver inte använda alla röster. Den som fått flest röster väljs till ordförande, den som fått näst mest väljs till förste vice ordförande osv. Vid samma antal röster avgör lotten.

Vid proportionella val har den som röstar en röst och den ges till en kandidatlista. Om det ska väljas ordförande och vice ordförande, kan det på kandidatlistan finnas högst två namn med siffrorna 1 och 2. För kandidaterna räknas jämförelsetal utgående från det antal röster som kandidatlistan får. Kandidat nummer 1 får ett jämförelsetal som är hela antalet röster på listan, kandidat nummer 2 får hälften av antalet röster på listan. Den som fått det största jämförelsetalet väljs till ordförande, den som fått det näst största jämförelsetalet väljs till vice ordförande. Vid samma jämförelsetal avgör lotten.

Om fullmäktige har beslutat införa ordförandemodellen enligt 31 § i kommunallagen, förrättas valet av ledamöter i nämnderna eller utskotten och deras presidier enligt följande: Först väljs en av ledamöterna i kommunstyrelsen till ordförande för nämnden eller utskottet vid ett separat val. Sedan väljs ledamöter till nämnden eller utskottet. Därefter väljs vice ordförande bland de valda ledamöterna. Om flera än en vice ordförande ska väljas, väljs de vid samma valförrättning. Valförrättningar behövs inte om valen är enhälliga.

HFD 2013:176: Proportionella val av ordförande och vice ordförande för kommunfullmäktige hade i enlighet med fullmäktiges arbetsordning förrättats så att man röstade på listor. Lista nr 2 upptog en kandidat (A) och lista nr 3 två kandidater (B och C, i nu nämnd ordning). Fullmäktigeledamöterna hade röstat på någondera kandidatlistan.

I ärendet gällde det bland annat att avgöra om bestämmelserna i fullmäktiges arbetsordning, enligt vilka proportionella val förrättades så att man röstade på listor, var lagstridiga med beaktande av att det i 60 § 4 mom. i kommunallagen från 1995 föreskrivs att vid proportionella val ska i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas om kommunalval. I saken gällde det att ta ställning till en central princip vid kommunalval, dvs. betydelsen av att val är direkta.

HFD ansåg att med hänsyn till skillnaden mellan kommunalval och val som förrättades av fullmäktige, vilken närmare beskrevs i skälen till beslutet, kunde 60 § 4 mom. i kommunallagen från 1995 inte tolkas så att proportionella val av presidiet måste vara direkta på det sätt som avses i 9 § 2 mom. i kommunallagen. Bestämmelserna om proportionellt valsätt i den arbetsordning som fullmäktige med stöd av bemyndigandet i 60 § 4 mom. i kommunallagen från 1995 hade antagit skulle inte lämnas utan avseende, utan tillämpas. Kommunfullmäktiges beslut om val av fullmäktiges presidium hade inte tillkommit i felaktig ordning.

HFD 26.9.1986 liggare 3699: I ett proportionellt val av fullmäktiges presidium hade samma person varit uppställd på två olika kandidatlistor. Valet upphävdes på den grunden att det hade förrättats i felaktig ordning.

HFD 1988 A 28: I fullmäktiges arbetsordning kunde bestämmas att valnämnden vid förrättande av proportionella val, om möjligt, skulle fråga kandidaterna på vilken lista deras namn skulle stå kvar om samma person även efter ombudets rättelse av kandidatlistan fortfarande var uppställd på två eller flera listor.

Proportionella val förrättas alltid med slutna sedlar. Ett majoritetsval är i första hand öppet, men på begäran förrättas valet med slutna sedlar. Det räcker att en av organets ledamöter yrkar på val med slutna sedlar. Vid lika röstetal i majoritetsval eller samma jämförelsetal i proportionella val avgör lotten.

HFD 1983 II 37: Ett val kunde på yrkande av ordföranden förrättas med slutna sedlar fastän ingen annan av ledamöterna hade yrkat på ett dylikt förfarande.

HFD 1983 II 42: Vid ett val som förrättades med slutna sedlar hade en del av fullmäktigeledamöterna visat sina valsedlar för andra fullmäktigeledamöter. Valet hade inte förrättats i fel ordning, eftersom de berörda inte hade tvingats att visa sin valsedel.

HFD 1991 A 41: I ett val av tjänsteinnehavare som förrättades med slutna sedlar ansågs en röst som hade getts till en person vid namn Vastamäki vara avsedd för en person som hette Vastamaa.

HFD 1978 II 120: Fullmäktige hade före valet av ledamöter till en nämnd enhälligt godkänt ordförandens förslag om valförfarandet. Vid valet hade först enhälligt utsetts alla ledamöter utom en, varefter den sista ledamoten hade utsetts genom val med slutna sedlar. Valet hade förrättats enligt 28 § i kommunallagen från 1976.

Vid ett elektroniskt sammanträde får val förrättas med slutna sedlar endast om valhemligheten är tryggad. I praktiken förutsätter det här att:

  • ledamoten i organet kan identifieras på ett tillförlitligt sätt,
  • lagda röster sänds till den egentliga sammanträdesplatsen med hjälp av en krypterad elektronisk förbindelse, samt
  • rösterna ska kunna räknas så att den som lagt sin röst och röstens innehåll inte kan kopplas ihop.

Om kraven inte uppfylls, är det inte möjligt att vid ett elektroniskt sammanträde förrätta val med slutna sedlar. Då ska valärendet tas upp vid följande sammanträde.

Mer information finns i vår publikation Äänestys ja vaali kunnan hallinnossa | Kuntaliitto.fi (på finska).

Förhandlingar om platserna i förtroendeorgan

Varje kommun har sin praxis och kultur när det gäller fördelningen av platserna i förtroendeorganen. Allmän praxis är att de politiska grupperna i fullmäktige i förväg förhandlar om fördelningen av platserna och att fullmäktige utgående från förhandlingsresultatet enhälligt kan välja ledamöter, ersättare och presidium för kommunens organ. 

Att samtidigt vara förtroendevald i både kommunstyrelsen och/eller en nämnd samt i välfärdsområdesstyrelsen och/eller en nämnd kan leda till jävssituationer. Vid valet av ledamöter till styrelsen och nämnderna är det både möjligt och rekommendabelt att undvika ofta återkommande jävssituationer redan i förväg. Eftersom det inte finns några lagstadgade valbarhetsbegränsningar för att samtidigt vara förtroendevald i både kommunen och välfärdsområdet, är det framför allt fråga om politiska överväganden. Det finns fog för att beakta detta perspektiv vid förhandlingarna om organens sammansättning. Det rekommenderas att till exempel fullmäktigegrupperna för en diskussion om så kallade spelregler i fråga om valen. 

Om förhandlingarna inte leder till enhällighet, måste organen och presidierna utses ett i taget genom val, oftast ett proportionellt val.

Utgångspunkten i förhandlingarna är att platserna i förtroendeorganen fördelas enligt principerna för proportionella val enligt det antal fullmäktigeplatser som de olika grupperna har. Utgående från storleken på de olika grupper som är representerade i fullmäktige kan man på förhand räkna ut hur många platser varje grupp skulle få i ett proportionellt val. Exempelvis på följande sätt:

Det finns 35 ledamöter i fullmäktige. Partierna och de andra grupperna (A–E) har ledamöter enligt följande:

​   A   B​   C   D​     E

Fullmäktigeledamöter och
 jämförelsetal
/d'Hondt)​		​   11
   5,5
   3,66
   - -		​   8
   4
   2,66
   - -		​   7
   3,5
   2,33
   - -		​   5
   2,5
   1,66
   - -		 ​​     4
     2
     1,33
     - -

Om det gäller val av ett organ med 9 ledamöter, får de olika grupperna, i den ordning jämförelsetalen anger, platser enligt följande:

1. A (jämförelsetalet 11)
2. B (8)
3. C (7)
4. A (5,5)
5. D (5)
6. E (4)
7. B (4)
8. A (3,66)
9. C (3,5)
--------------------
10. B (2,66)

Varje grupp får platser i den ordning jämförelsetalen anger så länge det finns platser att dela ut i respektive organ. I detta fall får grupp A tre platser, grupp B två platser, grupp C två platser och grupperna D och E var sin plats.

Grupperna kan samarbeta genom att bilda ett slags ”valallians”. Om exempelvis grupperna D och E förenar sina resurser, blir deras första jämförelsetal 9 (5 + 4). Då gäller det för D och E att komma överens om hur de ska fördela platserna mellan sig.

Särskilda villkor som gäller organens sammansättning

Fullmäktige kan i förvaltningsstadgan besluta att till ledamöter i kommunstyrelsen och i vissa nämnder kan väljas endast ledamöter och ersättare i fullmäktige, varvid nämnden kan kallas utskott. Ett villkor som genom en bestämmelse i förvaltningsstadgan ställs på sammansättningen av ett organ, binder också fullmäktige när fullmäktige utser ledamöterna i organet. Om sammansättningen efter ett val inte är förenlig med bestämmelsen i förvaltningsstadgan, måste valet förrättas på nytt. Det är ändå befogat att ordföranden före valet fastställer vilket villkor som ställs på sammansättningen och dess inverkan på valresultatet.

Också i lag kan särskilda behörighetskrav ställas som ska beaktas vid val (t.ex. 4 a § i jämställdhetslagen). Om ett organs sammansättning inte uppfyller villkoren i 4 a § i jämställdhetslagen måste valet förrättas på nytt. Det samma gäller kravet i 73 § 3 mom. i kommunallagen på att majoriteten av ledamöterna i kommunstyrelsen ska vara personer som inte är anställda hos kommunen eller kommunkoncernen.

Kommunstyrelsen utövar tillsyn över lagenligheten i beslut av fullmäktige. Om en person som enligt kommunstyrelsen inte är valbar har utsetts till ett förtroendeuppdrag, ska kommunstyrelsen vägra att verkställa beslutet och utan dröjsmål förelägga fullmäktige ärendet på nytt (96 § i kommunallagen). En förtroendevald som konstaterats sakna valbarhet ska sköta sitt uppdrag tills fullmäktige har valt en annan person i hans eller hennes ställe (79 § 2 mom. 3 punkten i kommunallagen).

När fullmäktige behandlar saken på nytt, kan fullmäktige välja en helt ny sammansättning i organet (HFD 31.8.1998/1483). Å andra sidan torde det inte finnas något hinder för att i stället för den som inte är valbar utse en valbar person ur samma grupp som den som inte är valbar.

Särskilda bestämmelser om kommunala organ

Undervisningsförvaltningen i tvåspråkiga kommuner

Undervisningsförvaltningen i en tvåspråkig kommun berörs av 30 § 4 mom. i kommunallagen. I förvaltningen av en tvåspråkig kommun ska de olika språkgrupperna beaktas. Förtroendeförvaltningen inom undervisningsväsendet ska ordnas separat för de båda språkgrupperna. Alternativen är:

  • ett separat organ för vardera språkgruppen eller
  • ett gemensamt organ som indelas i sektioner efter språkgrupp.

Ledamöterna i organen eller sektionerna ska väljas bland personer som hör till respektive språkgrupp. Till respektive språkgrupp räknas personer som i befolkningsdatasystemet uppgett språket i fråga som sitt modersmål. I praktiken väljs till språkgruppens organ sannolikt också sådana personer som använder språket som hemspråk.

Kommunal centralvalnämnd

Den kommunala centralvalnämnden är en lagstadgad, kommunal nämnd som är verksam vid alla allmänna val: kommunalval, välfärdsområdesval och statliga val.

Enligt 13 § i vallagen ska fullmäktige för sin mandatperiod tillsätta en kommunal centralvalnämnd som består av fem medlemmar och ett tillräckligt antal ersättare, dock minst fem. Ersättarna ska ställas i den ordning i vilken de träder i stället för medlemmarna. Fullmäktige ska bland medlemmarna utse en ordförande och en vice ordförande. Både medlemmarna och ersättarna ska i den utsträckning det är möjligt företräda de grupper av väljare som vid föregående kommunalval ställt upp kandidater i kommunen.

För att medlemmarna och ersättarna i den kommunala centralvalnämnden ska representera grupper av väljare som ställt upp kandidater i föregående kommunalval förutsätter det i allmänhet att varje medlem och ersättare företräder olika grupper av väljare. Så länge en enda grupp som bör beaktas är orepresenterad, får inte två representanter för en annan grupp väljas till centralvalnämnden.

Jämför HFD 2011:30: Enligt 11 § 1 mom. i vallagen tillsätter regionförvaltningsverket en valkretsnämnd. Enligt 2 mom. i samma paragraf består valkretsnämnden av ordförande, vice ordförande och tre andra medlemmar samt fyra ersättare. Både medlemmarna och ersättarna ska i mån av möjlighet företräda de i partiregistret införda partier som vid föregående riksdagsval ställt upp kandidater i valkretsen.

Regionförvaltningsverket hade tillsatt en valkretsnämnd och utsett ordföranden, vice ordföranden och de tre medlemmarna så att dessa företrädde fem olika partier samt fyra ersättare så att dessa företrädde fyra av de nämnda partierna. Distriktsorganisationen för ett parti vars representant inte hade valts till vare sig medlem eller ersättare överklagade regionförvaltningsverkets beslut.

Bestämmelsen i vallagen om valkretsnämndens sammansättning hindrade inte att ersättarna företräder andra partier än medlemmarna. Inget parti hade i alla fall fått större representation än en medlem och en ersättare i valkretsnämnden. Beslutet var inte lagstridigt.

Den som utses till centralvalnämnden ska vara valbar enligt bestämmelsen om allmän valbarhet i 71 § i kommunallagen. Dessutom tillämpas 74 § 1 mom. i kommunallagen som begränsar valbarheten till en nämnd.

Den mest påtagliga begränsningen är kravet på valbarhet till fullmäktige, vilket betyder att de ledande tjänsteinnehavarna i kommuner och samkommuner samt personer i ledande ställning i ett koncernbolag inte är valbara till centralvalnämnden. Kommunalt anställda som är underställda centralvalnämnden är inte heller valbara till centralvalnämnden.

Enligt 13 § i vallagen kan en ”medlem eller ersättare som enligt en kandidatansökan som lämnats till centralvalnämnden har uppställts som kandidat för ett parti eller en valmansförening inte delta i centralvalnämndens arbete vid valet i fråga”. Bestämmelsen gäller endast kommunalval, eftersom kandidatansökan endast i det valet lämnas till den kommunala centralvalnämnden. En medlem eller ersättare i centralvalnämnden som kandiderar i kommunalvalet har därför skäl att överväga att anhålla om befrielse från sitt uppdrag. Då kan en ny medlem eller ersättare väljas i stället. Vid andra val är den kommunala centralvalnämndens uppgifter mindre och kandidaten kan därför vara medlem i nämnden.

För undvikande av jäv föreskrivs i vallagen att ett partis eller en valmansförenings valombud inte får vara medlem eller ersättare i valkretsnämnden eller den kommunala centralvalnämnden (120 § 2 mom., 131 § 2 mom., 143 f § 2 mom., 151 § 2 mom. och 170 § 2 mom. i vallagen). Detta gäller alla val. Den som är vald till valombud måste avgå från uppdraget som medlem eller ersättare i centralvalnämnden.

I 70 § 1 mom. i kommunallagen fastslås det att till ett förtroendeuppdrag i kommunen får väljas endast den som har gett sitt samtycke till att ta emot uppdraget. Det gäller också medlemmar och ersättare i centralvalnämnden. Ett fritt formulerat samtycke ska begäras innan valet förrättas.

Den kommunala centralvalnämnden väljs vid det nya fullmäktiges första sammanträde (vanligen i juni) och mandatperioden börjar så snart protokollet i fråga om valbeslutet har granskats.

I 13 § i vallagen finns en specialbestämmelse som åsidosätter 31 § 3 mom. i kommunallagen och fastslår att ersättarna ska ställas i den ordning i vilken de träder i stället för medlemmarna. Ersättarna i centralvalnämnden är således inte personliga.

Centralvalnämndens medlemmar eller ersättare bör inte vid sidan av sin uppgift fungera som någon annan valmyndighet.

Statliga organ inom lokalförvaltningen

Kommunen väljer också personer för att sköta förtroendeuppdrag i ett antal statliga organ. Kommunen väljer exempelvis nämndemännen vid tingsrätten, gode männen vid fastighetsförrättningar och medlemmarna i delegationen för polisen. För en person som kommunen valt att sköta ett statligt förtroendeuppdrag gäller vad som föreskrivs om kommunens förtroendevalda i 69 § 3 mom. i kommunallagen, om inte något annat föreskrivs i respektive speciallagar. I speciallagarna föreskrivs i allmänhet om åtminstone frågor i anslutning till personval.

Likaså gäller 4 a § i jämställdhetslagen också de medlemmar som kommunen utsett till statliga organ, om det inte i en speciallag finns noggrannare bestämmelser om valbarheten för de personer som ska väljas (se nedan villkoren för nämndemän vid tingsrätten, som också tillämpas på gode män vid fastighetsförrättningar).

Nämndemän vid tingsrätten

Enligt 3 § i lagen om nämndemän vid tingsrätterna fastställer Domstolsverket antalet nämndemän vid tingsrätterna. Om flera kommuner ingår i tingsrättens domkrets, fastställer Domstolsverket antalet nämndemän som ska väljas från varje kommun, i första hand i proportion till antalet mantalsskrivna invånare i kommunerna. Från varje kommun ska dock väljas minst en nämndeman.

Enligt 4 § i lagen väljer kommunfullmäktige nämndemännen för en period som motsvarar fullmäktiges mandatperiod. De nämndemän som väljs i kommunen ska så rättvist som möjligt representera kommuninvånarnas ålders-, närings- och könsfördelning samt de språkliga förhållandena i kommunen.

Bestämmelser om behörighetsvillkor och urvalskriterier för nämndemän finns i 2 § i lagen. En nämndeman ska vara finsk medborgare och bosatt i en kommun som hör till tingsrättens domkrets. Nämndemannen får inte vara försatt i konkurs, hans eller hennes handlingsbehörighet får inte ha begränsats och han eller hon ska anses lämplig att verka som nämndeman. Den som inte har fyllt 25 år eller som har fyllt 65 år får inte väljas till nämndeman. Den som innehar en tjänst vid en allmän domstol eller vid Brottspåföljdsmyndigheten eller som i sin tjänst utför utsökningsuppgifter, förundersökning av brott eller tull- eller polisbevakning får inte vara nämndeman, inte heller en åklagare, advokat eller någon annan som yrkesmässigt bedriver advokatverksamhet.

Gode män vid fastighetsförrättningar

Enligt 6 § i fastighetsbildningslagen ska fullmäktige till gode män för kommunen välja minst sex personer för en tid som motsvarar fullmäktiges mandatperiod. Den som väljs till god man ska vara förtrogen med fastighetsfrågor och känna de lokala förhållandena. Angående valbarheten till god man gäller dessutom vad som föreskrivs om nämndemän vid tingsrätten. I övrigt tillämpas på gode män i regel vad som i kommunallagen föreskrivs om kommunens förtroendevalda.

Delegationen för polisen

Enligt 13 § i polisförvaltningsförordningen fastställer Polisstyrelsen antalet medlemmar i delegationen för polisen. Kommunfullmäktige väljer delegationens medlemmar för sin mandattid. Varje medlem har en personlig ersättare. Till delegationen hör dessutom chefen för polisinrättningen. Delegationen väljer inom sig en ordförande och en vice ordförande. Den som hör till polisens personal kan dock inte vara ordförande eller vice ordförande.
 

Finlands Kommunförbund rf

Juha Myllymäki
direktör för juridiska ärenden

Katriina Martikainen
jurist                              

Kommunförbundets sakkunniga som kan ge mer information

Läs mer om dessa teman
juridik
förtroendeuppdrag
val
kommunlag
valbarhet