En hållbar kommunal ekonomi med spelrum kräver att finansieringssystemet ses över och att förhållandet mellan kommunerna och staten utvecklas på lång sikt

Hållbarheten i den kommunala ekonomin bör tryggas vid förändringar

• Nya fenomen – såsom förändringarna i arbetslivet, digitaliseringen och delningsekonomin – utmanar skattesystemet och finansieringen av hela den offentliga sektorn i framtiden. Kommunernas finansieringssystem måste utvecklas så att kommunernas verksamhetsförutsättningar tryggas under alla omständigheter.

• Kommunernas skatteunderlag måste svara mot de förändrade förhållandena. Det är motiverat att en del av kapitalskatteinkomsterna går till kommunerna då alla har lika rätt att använda tjänsterna. Omfördelningen av skatterna också mellan övriga skattetagare bör utredas.

• Samfundsskatten bör få större vikt, det sporrar kommunerna till en aktivare näringspolitik.

• Beredningen av en ändring av värderingsgrunderna i fastighetsbeskattningen understöds för att den åtgärdar vissa brister i fastighetsbeskattningen. Fastighetsskatten bör därefter utvecklas vidare för att öka spelrummet. Fastighetsskatten är en förutsägbar och stadig inkomstkälla för kommunerna.

• Statsandelssystemet för kommunal basservice behövs också i framtiden för att jämna ut skillnader i kommunernas kostnader och inkomster. Staten bör delta i finansieringen av kommunal service med andel som faktiskt tryggar den grundläggande finansieringen.

• Statsandelssystemet bör utvecklas i sin helhet och stegvis förenklas. Ett statsandelssystem som utgår från kalkylerade kostnader sporrar till effektivitet. Också andra sporrande element bör utvecklas.

• Statsandelsfinansiering för nya eller utvidgade uppgifter bör anslås till fullt belopp. Bedömningen av kostnadseffekterna av omläggningen av uppgifterna bör utgå från realistiska kalkyleringsantagen. Kommunernas förluster på grund av ändrade skatte- och avgiftsgrunder bör kompenseras. Indexhöjningar bör göras till fullt belopp.

• Kommunerna bör få en större rätt att besluta också om serviceavgifterna.

• Riskerna i den nya kommunens ekonomi bör minimeras. Kommunernas investerings- och lånebetalningsförmåga får inte försvagas, den bör tvärtom stärkas ytterligare till stöd för kommunen i dess framtida roll när det gäller att främja livskraft. Kompensationsmodellen för egendomsarrangemangen bör vara tydlig och tillräcklig också för den enskilda kommunens del.

• I utvecklingen av kommunernas gemensamma kapitalanskaffningssystem bör reformer som påverkar kapitalanskaffningen beaktas.

Arbetsfördelningen i den offentliga ekonomin bör sporra till att öka helhetsnyttan

• Styrningen av den kommunala ekonomin och Kommunekonomiprogrammet bör utvecklas enligt finansieringsprincipen och så att statens och kommunernas samrådsförfarande (inkl. Kuthaneks roll) stärks.

• Dialogen mellan kommunerna och landets regering och förhållandet mellan kommun och stat bör stärkas genom att för ändamålet skapa en ministergrupp där också Kommunförbundet är representerat.

• Kommunernas, landskapens och statens roller i den offentliga ekonomin behöver förtydligas när en betydande mängd offentliga medel förs över till landskapen.  Landskapens möjliga finansiella underskott får inte kompenseras genom att minska kommunernas finansiering.

• Kommunerna bör få mer spelrum i tillhandahållandet av den lagstadgade servicen. Normer och regleringar bör luckras upp.

• Kommunens allmänna kompetens är självstyrelsens hörnsten. Därför bör kommunerna också i framtiden ha rätt att utöva ekonomisk verksamhet i bolagsform och konkurrera med andra företag på samma marknad. Reglering skapar neutrala konkurrensförhållanden.

De kommunala konsekvenserna av stora omläggningar behöver belysas ingående

• Finansieringen av det kommunala pensionssystemet och dess hållbarhet måste säkerställas på lång sikt. Behovet att ändra på privata och kommunala pensionssystem bör bedömas kostnadsneutralt och jämbördigt. Den privata sektorns allt större roll i kommunernas serviceproduktion och kommunernas egna bolagiseringsåtgärder kommer på lång sikt att bli en utmaning för kommunsektorns pensionssystem.

• Totalrevideringen av den sociala tryggheten bör beredas parlamentariskt. Reformens inverkan på kommunernas inkomster, kostnader och incitament bör beaktas i sin helhet.

• Kommunernas finansieringsandel för det grundläggande utkomststödet bör i sin helhet överföras till landskapen, eftersom kommunerna inte längre kommer att ha någon lagstadgad roll när det gäller socialservice.

• Kommunernas andel av arbetsmarknadsstödet bör bestämmas i förhållande till hur kommunernas ansvar, behörighet och resurser för främjande av sysselsättningen utvecklas.