Suomeksi? Vaihda suomenkieliseen versioon julkaisusta.
Inledning
Finland är ett tvåspråkigt land, där både finska och svenska är nationalspråk. I förvaltningen utgår den språkliga indelningen från kommunerna, där kommunernas språkliga status bestäms av hur befolkningen är språkligt fördelad.
Av de 309 kommunerna i Finland (2022) är 49 svensk- eller tvåspråkiga. De 33 tvåspråkiga kommunerna finns mest längs kusten i Finland. I många tvåspråkiga kommuner är svenska det nationalspråk som talas av en minoritet av kommunens invånare, men det finns också kommuner där majoriteten talar svenska.
Var tredje finländare bor i en tvåspråkig kommun, vilket innebär fler än 1,8 miljoner människor. Det är också möjligt för en kommun att vara tvåspråkig även om andelen eller antalet människor i kommunen som har det andra nationalspråket som modersmål inte når upp till kraven i lagen.
En tvåspråkig kommun ska betjäna på både finska och svenska på lika grunder. Målet med den här guiden är att stöda kommunen i dess arbete för den språkliga hållbarheten. Vad är då språklig hållbarhet? Språklig hållbarhet i kommunen innebär att det finns förutsättningar för att verksamheten fungerar jämlikt och långsiktigt på båda nationalspråken.
För att uppnå språklig hållbarhet räcker det inte att uppfylla minimikraven i lagstiftningen. I stället måste kommunen satsa på att utveckla förutsättningarna för båda nationalspråken, till exempel genom insatser inom utbildning, innovativ personalpolitik och genom att utveckla tjänster.
I december 2021 godkände statsrådet Finlands andra nationalspråksstrategi genom ett principbeslut. Strategin gäller de två nationalspråken finska och svenska. Beslutet är en viljeyttring som visar hur regeringen på lång sikt vill arbeta för nationalspråken. Målet är att säkerställa att det även i fortsättningen finns två levande nationalspråk i Finland. Tidsperspektivet i strategin spänner över flera regeringsperioder.
För det finska språkets del är det huvudsakliga målet att förhindra att språkets användningsområde i samhället minskar, till exempel inom forskningen och arbetslivet. Målet för svenskans del är att det finns fungerande service på svenska och att språket börjar användas mer.
Det finns riktlinjer, mål och konkreta åtgärder för att förverkliga visionerna i nationalspråksstrategin. De huvudsakliga riktlinjerna är
- rätt till service på det egna språket,
- att trygga nationalspråkens ställning och
- levande tvåspråkighet.
Efter att nationalspråksstrategin antogs ansåg vi på Kommunförbundet att det fanns ett behov av att uppdatera de instruktioner och rekommendationer för kommunernas och samkommunernas verksamhet på nationalspråken som tagits fram i samband med nationalspråksstrategin 2012.
Den här uppdaterade publikationen har som mål att fungera som stöd för en- och tvåspråkiga kommuner. Å ena sedan hjälper den kommunen att bättre följa språklagstiftningen i sin verksamhet men ger också konkreta verktyg för en bättre förvaltning på båda nationalspråken. Förmågan att kunna ge service på två språk stärker demokratin och är första steget mot en språkligt hållbar kommun.
När verksamheten på två språk utvecklas systematiskt får man samtidigt syn på andra kvalitetsluckor i verksamheten. Åtgärdsförslagen är därför till nytta för organisationen i allmänhet och leder sannolikt till högre kvalitet i verksamheten.
Vi har strävat efter att göra publikationen så överskådlig som möjlig och har delat in den i tre delar. Den första delen ger en bakgrund genom att gå in på vilka grunder lagstiftningen lägger för kommunens verksamhet på två språk. Här finns även nyttig information för enspråkiga kommuner på fastlandet. I del två presenteras praktiska verktyg för vardagen i den tvåspråkiga kommunen, men även information som berör den enspråkiga kommunen. I den avslutande tredje delen behandlas hur den tvåspråkiga kommunen kan utvärdera verksamheten.
I publikationen skrivs det om kommuner, men rekommendationerna gäller också samkommuner. Vi använder begreppet ”båda språken” för att ange finska och svenska och med det andra nationalspråket avses det nationalspråk som talas av en minoritet i kommunen eller samkommunen.
Till grund för publikationen ligger språklagen (423/2003), nationalspråksstrategin från 2021 och följande material från Kommunförbundet: Språkmanual för tvåspråkiga kommuner (2017), Nationalspråksstrategin - Praktiska verktyg för kommuner och samkommuner (2014) och Manual för utvärdering av servicen på svenska (2007).
Denna publikation är avsedd att användas av den kommunala sektorn. Även välfärdsområdena är indelade i en- och tvåspråkiga områden, men de är inte målgruppen för denna publikation. Kommunförbundet har publicerat ett skilt material med språkrekommendationer för välfärdsområdena som heter Stödmaterial för beredningen av de tvåspråkiga välfärdsområdena (2021).
De åländska säraspekterna presenteras inte i denna publikation. De språkliga rättigheter och skyldigheter som gäller landskapet Åland regleras inte i den nationella språklagen, utan språkbestämmelserna finns i självstyrelselagen för Åland (1144/1991). Landskapet är enspråkigt svenskt och ämbetsspråket i landskapets stats-, landskaps- och kommunalförvaltning är svenska. Skrivelser och andra handlingar ska vara på svenska då de utväxlas mellan å ena sidan landskapsmyndigheterna, de åländska kommunerna och statliga myndigheter på Åland och å andra sidan statsrådet, de centrala statliga myndigheterna samt sådana överdomstolar och andra statliga myndigheter med ämbetsdistrikt som innefattar landskapet eller en del av det. En finsk medborgare har ändå rätt att i egen sak inför domstol och andra statliga myndigheter i landskapet använda finska. Undervisningsspråket i skolor som finansieras med allmänna medel och får understöd av sådana är svenska, om inte något annat bestäms i landskapets lagstiftning.
Arbetsgruppen för denna publikation har bestått av Emilia Mattsson Nortamo, Robin Lindberg och Mattias Lindroth.
Vi vill framföra ett tack till alla våra kollegor på Kommunförbundet och Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT som har hjälpt till med publikationen. Vi tackar också Justitieministeriet och Folktinget för kommentarer och medlemmarna i nätverket för svensk- och tvåspråkiga kommuner, svenska delegationen och nationalspråksnätverket för att ha deltagit aktivt i processen.