I en tvåspråkig kommun ska service erbjudas på finska och svenska på lika grunder. Det här gäller alla områden, bland annat den allmänna kundtjänsten, och samhällsplanering.

1.1 Kundtjänst, allmänt

Den tvåspråkiga kommunen ska både i sin service och i annan verksamhet utåt visa att den använder båda nationalspråken. Kommunen ska i kontakter med enskilda individer eller juridiska personer använda deras eget språk, om den vet vilket det är eller utan oskäligt besvär kan få reda på det, eller använda båda språken. Invånarna ska så lätt som möjligt få veta var de får service på sitt eget språk. Om en kommun använder en kommunikationskanal, är det bra att låta användaren välja vilket språk som ska användas.

  • Var och en har rätt att använda finska eller svenska i kontakten med den tvåspråkiga kommunen. Med det egna språket avses det språk personen väljer, och språket är varken bundet till modersmålet eller kontaktspråket i befolkningsregistret.
     
  • Service på lika grunder betyder inte att servicen måste ordnas på samma ställe och överallt i lika stor utsträckning på finska och svenska. Service kan ges på olika språk vid olika service- och verksamhetsställen. Det kan vara frågan om service i huvudsak bara på det ena språket på ett sådant serviceställe där endast en språkgrupp anlitar servicen.
     
  • Kommunen har skyldighet att erbjuda likvärdiga digitala tjänster på båda språken. Lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019) innehåller bestämmelser om minimikraven för tillgängligheten hos webbplatser och mobilapplikationer vid offentliga organ. Språkfrågorna avgörs ändå i andra allmänna lagar som tillämpas på förvaltningen. Men regeringens proposition om lagen innehåller en hänvisning till att det svenskspråkiga innehållet ska vara begripligt och att det ska finnas innehåll på lättläst svenska. Det här ökar kraven på kommunens språkkunskaper. När digitala tjänster planeras och utvecklas måste man redan från början beakta hur de språkliga rättigheterna ska tillgodoses i praktiken. Läs mer om detta i del två, i kapitlet ”Utveckling och upphandling av flerspråkiga informationssystem”.
     
  • Samtidigt som digitaliseringen ger möjligheter att erbjuda bättre språklig service är det bra att komma ihåg att det också i framtiden kommer att finnas personer som inte har digitalt kunnande eller som annars inte har möjlighet att använda digitala tjänster. En tvåspråkig kommun bör därför erbjuda alternativa tjänster som säkerställer jämlika möjligheter att kommunicera och delta på finska och svenska.
     
  • Det är viktigt att kommunen följer upp att den språkliga servicen fungerar i praktiken. Kommunen har som uppgift att övervaka att språklagen följs inom kommunens verksamhetsområde. Justitieministeriet följer med hur språklagen verkställs och tillämpas samt ger rekommendationer i frågor som gäller lagstiftningen om nationalspråken. Vid behov ska ministeriet ta initiativ och vidta andra åtgärder för att rätta till konstaterade brister. Del tre av den här publikationen ger exempel och sätt att utveckla utvärderingen av servicen.

Lagreferenser:

1.2 Småbarnspedagogik och grundläggande utbildning

Både en- och tvåspråkiga kommuner ska se till att barnet kan få service inom småbarnspedagogiken på sitt modersmål, då det är finska, svenska eller samiska. Biträdande justitieombudsmannen har konstaterat att även om uppgiften om modersmål som antecknats i befolkningsdatasystemet ger en stark antydan om personens modersmål, så kan den uppgiften inte i sig anses avgörande när man prövar rätten till småbarnspedagogik och hur sådan ordnas (18.12.2013, dnr 410/4/12 (på finska). Det väsentliga är att det förs en diskussion om barnets språkliga och kulturella rättigheter och önskemålen från barnets vårdnadshavare. Detta görs då vårdnadshavarna ansöker om en plats i småbarnspedagogiken så att man strävar efter att hitta en tjänst som uppfyller barnets bästa inklusive barnets språkliga behov.

Ett daghem har enligt en etablerad tolkning fortfarande skyldighet att ge service endast på daghemmets språk. Ingenting hindrar att kommunen erbjuder småbarnspedagogik även på andra språk än barnets modersmål. Detta förutsätter att det är förenligt med barnets bästa, vårdnadshavarna önskar det och kommunen erbjuder tjänster på ifrågavarande språk. Småbarnspedagogik kan också arrangeras på inhemskt teckenspråk.

En kommun som har både finsk- och svenskspråkiga invånare är skyldig att erbjuda grundläggande utbildning och förskoleundervisning separat för vardera språkgruppen. Det här gäller också enspråkiga kommuner. Då förskoleundervisning och grundläggande utbildning ordnas tillämpas lagen om grundläggande utbildning (628/1998) samt bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Kommunen kan ordna de tjänster som avses i lagen själv eller tillsammans med andra kommuner. En samkommun kan grundas för samarbetet mellan kommunerna. För samkommuner gäller vad som bestäms om utbildningsanordnare (4 § 2 mom.). Bestämmelser om samkommuner och om andra offentligrättsliga samarbetsformer mellan kommuner finns i 8 kap. i kommunallagen (410/2015). Kommunen kan också skaffa utbildningstjänsterna av staten eller av en privat utbildningsanordnare som nämns i lagen om grundläggande utbildning, som statsrådet har beviljat tillstånd att ordna grundläggande utbildning. Kommunen kan skaffa tjänster som gäller förskoleundervisning också av någon annan offentlig eller privat serviceproducent. Kommunen svarar för att de tjänster som den skaffar ordnas på ett lagenligt sätt.

Den grundläggande utbildningen är avgiftsfri för eleverna. Elever med funktionsnedsättning och andra elever i behov av särskilt stöd har dessutom rätt att avgiftsfritt få sådana tolknings- och biträdestjänster, övriga undervisningstjänster samt särskilda hjälpmedel för att de ska kunna delta i undervisningen. Det är utbildningsanordnaren som fattar beslut om tolknings- och biträdestjänster och särskilda hjälpmedel.

Morgon- och eftermiddagsverksamhet enligt lagen om grundläggande utbildning är avsedd för elever i årskurserna ett och två samt för sådana elever i övriga årskurser som omfattas av särskilt stöd. Det är frivilligt för barnen att delta i verksamheten. Kommunerna är inte skyldiga att erbjuda morgon- och eftermiddagsverksamhet. Kommunen kan ordna morgon- och eftermiddagsverksamhet i egen regi, tillsammans med andra kommuner eller köpa tjänsterna av till exempel olika organisationer eller sammanslutningar. Den kan också skaffa tjänsterna genom att betala serviceproducenten understöd för ändamålet. Behoven hos olika språkgrupper ska beaktas när verksamheten ordnas. Kommunen svarar för att de tjänster som den skaffar ordnas enligt lagen om grundläggande utbildning. Kommunen får statsandelar för att ordna morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever i enlighet med den här lagen.

I en tvåspråkig kommun ska det i undervisningsförvaltningen tillsättas ett organ för vardera språkgruppen eller ett gemensamt organ med särskilda sektioner för vardera språkgruppen. Ledamöterna i organen eller sektionerna ska väljas bland personer som hör till respektive språkgrupp. I många kommuner har denna bestämmelse genomförts så, att det finns en bildningsnämnd, som har en finsk sektion och en svensk sektion.

Lagreferenser:

1.3 Arbete för bättre hälsa och stärkt välfärd

En tvåspråkig kommun ska se till att tjänster som främjar hälsan och stärker välfärden hos invånarna finns tillgängliga på båda språken. En enskild organisation som arbetar för bättre hälsa och stärkt välfärd och som kommunen stöder behöver inte nödvändigtvis fungera på både finska och svenska, men kommunen måste se till att servicen finns tillgänglig på båda språken.

Vårdreformen betyder stora förändringar för kommunerna. En ny förvaltningsnivå, välfärdsområdena, tar över social- och hälsovården samt räddningsväsendet från kommunerna år 2023. Men kommunens arbete med att arbeta för bättre hälsa och stärkt välfärd fortsätter. Kommunen bär det huvudsakliga ansvaret för att arbeta för bättre hälsa och stärka välfärden till den del uppgiften är knuten till kommunens lagstadgade uppgifter. Kommunens lagstadgade uppgifter hänför sig till utbildning och småbarnspedagogik, kultur-, ungdoms-, biblioteks- och idrottstjänsterna, stadsplanering och markanvändning, vatten- och avfallshantering samt miljötjänster.

I det hälso- och välfärdsfrämjande arbetet ska kommunen samarbeta med välfärdsområdet, andra offentliga aktörer, privata företag och allmännyttiga samfund. Kommunen ska dessutom verka för goda verksamhetsförutsättningar och påverkningsmöjligheter för organisationer som utför hälso- och välfärdsfrämjande arbete. Med organisationer avses här både tredje och fjärde sektorn, församlingar och andra samfund. Svensk- eller tvåspråkiga företag och organisationer har rätt att samarbeta med kommunen på antingen svenska eller finska.

Lagreferenser:

1.4 Samhällsplanering, teknik och miljö

Tillgången till tvåspråkig service och information bör garanteras i en tvåspråkig kommun. Det här gäller också samhällsplanering, teknik och miljö, med andra ord vatten-, avlopps-, och avfallshanteringstjänster, bygglovsärenden, miljö- och marktäktstillstånd. Också om ett tjänsteproducerande bolag har hand om en del av de här uppgifterna, ska språket beaktas. Se mer under ”Kommunala bolag och köptjänster”.

Exempelvis den som söker bygglov har rätt att under hela behandlingsprocessen få service på finska eller svenska.

Skyltning och konsumtionsnyttigheter

I en tvåspråkig kommun ska texten på skyltar, trafikmärken och andra motsvarande anslag som riktar sig till allmänheten och som kommunen sätter upp finnas på både finska och svenska, om man inte enligt internationell praxis använder enbart ett utländskt språk eller om det inte är fråga om en enspråkig verksamhetsenhet.

Om en kommun blir tvåspråkig till följd av en kommunindelning, gäller följande:

  • Enspråkiga skyltar med gatunamn och vägnamn kan fortfarande användas på det område i kommunen som tidigare var enspråkigt.
     
  • Andra skyltar och anslag som myndigheterna har satt upp ska göras tvåspråkiga senast inom två år efter det att ändringen i kommunindelningen trädde i kraft. Texten på de vägmärken och trafikanordningar som avses i vägtrafiklagstiftningen ska göras tvåspråkiga senast inom fem år efter det att ändringen i kommunindelningen trädde i kraft.
     
  • Produktinformation (produktnamn, varudeklaration, bruksanvisning eller varningstext) ska finnas på båda språken i en tvåspråkig kommun. Finska och svenska språket ska behandlas jämlikt.

Lagreferenser:

1.5 Integration

En person som invandrar till Finland har rätt att bli integrerad i det finländska samhället på finska eller svenska, efter sitt eget val, så att de individuella behoven hos den som integreras kan tas i betraktande.

Åtgärder och tjänster som ska göra integrationen bättre ordnas som en del av den kommunala basservicen och arbets- och näringsförvaltningens tjänster samt i form av andra åtgärder som främjar integration. Kommunen, arbets- och näringsbyrån och andra myndigheter ska ge invandrare lämplig vägledning och rådgivning om åtgärder och tjänster som främjar integration samt om arbetslivet. Det här innebär att kommunen måste upplysa invandraren om möjligheten att integreras antingen på finska eller svenska.

Alla språkgrupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur.

För att det i praktiken ska fungera att bli integrerad på svenska i Finland är det avgörande att invandraren får information om hur det går till samt handledning. Integrationsplanen är en personlig plan för invandraren om de åtgärder och tjänster som bland annat ska stöda invandrarens möjligheter att skaffa sig tillräckliga kunskaper i finska eller svenska. Utlänningar som bosätter sig i Finland har rätt att systematiskt få information om Finlands tvåspråkighet, dess betydelse på arbetsmarknaden och om kursutbudet i finska och svenska i den service som erbjuds enligt lagen om främjande av integration (1386/2010). Lagen tillämpas på den som har ett giltigt uppehållstillstånd i Finland enligt utlänningslagen (301/2004). Lagen tillämpas också på en person vars uppehållsrätt har registrerats eller som har beviljats ett uppehållskort i enlighet med utlänningslagen.

Asylsökande faller inte under lagen om främjande av integration och har därmed inte rätt till integrationstjänster av kommunen eller Arbets- och näringsministeriet. Elever i läropliktsåldern har rätt till grundläggande utbildning. Det är kommunen i egenskap av anordnare av utbildning som har ansvar för att informera om skolgången. Det är viktigt att mottagningscentralen och kommunen samarbetar så att barnet och vårdnadshavarna eller barnets företrädare får nödvändig information om skolgång och undervisningsspråken i kommunen.

Alla har rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning. Kommunen är därför skyldig att ordna förskoleundervisning och grundläggande utbildning åt alla barn som bor på kommunens område. Skyldigheten anses vara omfattande och berör även till exempel barn som inte har en hemkommun eller har ansökt om internationellt skydd. Kommunen kan ordna undervisning som förbereder för grundläggande utbildning.

Lagreferenser:

1.6 Kommunala bolag och köptjänster

Kommunala affärsverk och tjänsteproducerande bolag där en eller flera tvåspråkiga kommuner har bestämmanderätt ska betjäna och informera allmänheten på både finska och svenska i den omfattning det behövs med tanke på verksamhetens art och saksammanhanget och på ett sätt som enligt en helhetsbedömning inte kan anses vara oskäligt för bolaget. Dessutom ska affärsverken och bolagen iaktta vad som separat föreskrivs om språklig service i deras verksamhet.

De språkliga rättigheterna ska också beaktas när kommunens tjänster ordnas genom avtal om köp av tjänster. Om kommunen för över en offentlig förvaltningsuppgift åt ett tjänsteproducerande bolag, ska kommunen se till att bolaget ger sådan språklig service som förutsätts i språklagen. Det här gäller också när kommunen anförtror bolaget någon annan uppgift än en offentlig förvaltningsuppgift, om det här är nödvändigt för att upprätthålla den servicenivå som lagen förutsätter. Om en köpt tjänst gäller enbart den ena språkgruppen, är det möjligt att erbjuda tjänsten och sköta kundkommunikationen enbart på den ifrågavarande språkgruppens språk. 

Lagreferenser: