EU-intressebevakning

EU:s följande femårsperiod inleddes 1.12.2024, då den nya kommissionen påbörjade sitt arbete. Redan före det, efter EU-valet sommaren 2024, hade kommissionens ordförande von der Leyen blivit vald för en fortsatt mandatperiod. Ordföranden offentliggjorde målen för de kommande fem åren och de är minst lika ambitiösa som målen för den föregående perioden. 

Kommissionens politiska riktlinjer för de följande fem åren fokuserar på försvar, säkerhet, hållbart välstånd, demokrati och social rättvisa. De ständigt ökande globala utmaningarna gör att unionens strategiska autonomi blir ett mål med allt större tyngd.

I Kommunförbundet har vi satt upp våra egna EU-mål för mandatperioden:

1. Den gröna och digitala omställningen genomförs i kommunerna.

2. Insatser behövs för att främja arbetskraftsinvandringen.

3. EU-lagstiftningen och EU-finansieringen måste beakta Finlands förändrade geopolitiska ställning och tillgänglighet.

4. Kommunernas och städernas livskraft bör stärkas: mer investeringar! 

5. Arktiskt kunnande och betydelsen av infrastruktur (tillägg 2025)

År 2024 gjorde vi en utredning om vilken inverkan EU har på kommunernas beslutsfattande. Närmare hälften av de uppgifter och beslut som gäller kommunerna kan härledas till Bryssel. Enligt Europeiska regionkommittén verkställs cirka två tredjedelar av EU:s rättsakter på lokal nivå. Kommunerna är inte bara de som genomför lagstiftningen, utan de är också med och påverkar de olika skedena av EU:s lagstiftningsprocesser i många olika sammanhang.

Med tanke på den lokala nivåns stora roll är det ytterst viktigt att den nya kommissionen i sitt arbetsprogram för 2025 starkt prioriterat att lätta på regelbördan, förenkla regleringen samt konsekvensbedömning.

Kommissionens arbetsprogram för 2025 offentliggjordes 11.2.2025, vilket gör att kommissionens första egentliga verksamhetsår som vanligt kommer i gång först en bit in på året. Polen är ordförandeland under den första delen av året, medan Danmark har ordförandeskapet under årets andra hälft. Polens prioriteringar under  ordförandeskapet har i hög grad varit relaterade till säkerhetsfrågor.

Unionens mål att stärka den strategiska autonomin kräver stark sammanhållning och starka resurser. Beredningen av följande fleråriga budgetram har redan inletts, men på grund av dess komplexitet måste förslagen vänta till andra halvåret 2025. I budgetramen ingår finansieringsprogram för nästa programperiod, efter 2027. En eventuell förstärkning av det gemensamma försvaret kommer att ta resurser i anspråk, vilket kommer att återspeglas i den framtida sammanhållningspolitiken.

Kommissionens arbetsprogram för 2025 omfattar 51 nya initiativ, av vilka 18 är lagstiftningsinitiativ och resten olika strategier och planer. Dessa icke lagstiftande dokument måste bevakas noggrant, eftersom de kan innehålla många frågor som senare kommer att omvandlas till lagstiftning som också har effekter för kommunerna. Dessutom innehåller paketen och programmen redan i sig många nya bestämmelser som kan påverka kommunerna.

Kommissionens mål att förenkla lagstiftningen och minska regelbördan är bra, men utmanande. Arbetsprogrammet fokuserar på sektorerna ekonomi, konkurrenskraft och säkerhet, i syfte att stärka EU:s roll globalt. Andra faktorer som ska stärka unionen är omställningen till ren energi, digitaliseringen och frågor kring sociala rättigheter.

Målet för Kommunförbundets påverkansarbete är att påverka aktuella frågor och beredning av lagstiftning i EU som berör kommunerna, i rätt tid och genom så många kanaler som möjligt. Vi fastställer årligen målen och prioriteringarna för EU-intressebevakningen utifrån förbundets strategi och kommissionens arbetsprogram. Dokumentet utgör ett stöd för EU-intressebevakningen både på hemmaplan och i Bryssel.

På denna webbplats har vi sammanställt våra synpunkter på de initiativ i EU-kommissionens arbetsprogram 2025 som bedöms påverka de finländska kommunerna. Vi kommenterar vid behov också pågående ärenden och/eller ärenden som redan är under beredning. Under året kan det oväntat dyka upp också andra frågor som kräver att vi reagerar.

Kommissionen har fastställt sju prioriteringar för perioden 2024–2030 som syftar till en snabbare, enklare och enhetligare union som stöder sina medborgare och företag.

Huvudrubrikerna i detta dokument följer de teman som kommissionen fastställt för programperioden:

1. En ny plan för Europas hållbara välstånd och konkurrenskraft

2. En ny era för EU:s försvar och säkerhet

3. Stödja människor och stärka våra samhällen och vår samhällsmodell

4. Slå vakt om vår livskvalitet: livsmedelstrygghet, vatten och natur

5. Skydda vår demokrati och upprätthålla våra värden

6. Europa i världen: utnyttja vår styrka och våra partnerskap

7. Uppnå resultat tillsammans och förbereda vårt EU för framtiden

En del av initiativens rubriker har lämnats oöversatta, eftersom den svenska översättningen av rubrikerna ännu inte fastställts.

Mer information:

Ulla Karvo, chef för EU-ärenden

1. 1 Konkurrenskraftskompassen (Initiative 1, Competitiveness)

Europeiska kommissionen presenterade sin konkurrenskraftskompass i januari 2025. Kompassen är en strategisk ram som ska vägleda kommissionens arbete för att stärka EU:s konkurrenskraft under perioden 2024–2029. Innehållet i konkurrenskraftskompassen bygger på förslagen i Mario Draghis rapport ”The Future of European Competitiveness” från september 2024 och Enrico Lettas rapport om den inre marknaden.

Kompassen innehåller tre huvudpelare som syftar till att förbättra EU:s ekonomi, locka investeringar och hålla kvar Europa i centrum för produktionen:

1. Överbrygga innovationsklyftan. Målet är bland annat att skapa en gynnsam miljö för startup-företag, att främja industriellt ledarskap inom högteknologiska sektorer med hög tillväxt och att främja spridningen av teknik i etablerade företag och små och medelstora företag. EU strävar efter att stödja innovation och underlätta tillväxten för nya företag genom att förenkla regler och minska kostnaderna för misslyckanden. Regleringen kring digitalisering utvecklas så att den stöder konkurrenskraften.

2. En gemensam färdplan för minskade koldioxidutsläpp och stärkt konkurrenskraft. Kompassen fokuserar på ökad tillgång till ren energi och sänkta energipriser. Målet är också att minska koldioxidutsläppen utan att konkurrenskraften försämras, särskilt inom energiintensiva industrisektorer.

3. Öka säkerheten och minska alltför stora beroenden. EU:s mål är att diversifiera leveranskedjorna och minska beroendet av utländska råvaror och utländsk energi. Kompassen föreslår nya partnerskap för att säkra tillgången till ren energi och teknik och en översyn av reglerna för offentlig upphandling för att gynna Europa.

Utöver de tre pelarna innehåller kompassen horisontella teman som är viktiga för att stödja konkurrenskraften i alla sektorer: 

1. Förenkla regelverken. Målet är att minska regelbördan och den administrativa bördan, inklusive systematiska åtgärder för att snabba upp och förenkla förfarandena som gäller EU:s administrativa beslut och tillgång till EU-medel. I synnerhet hållbarhetsrapporteringen och klassificeringssystemen ska förenklas och den administrativa bördan för företagen ska lättas upp.

2. Minska hindren för den inre marknaden. Kommissionen kommer att utarbeta en ny strategi för att utveckla EU:s inre marknad, undanröja hinder inom EU och förhindra uppkomsten av nya hinder samt se över den administrativa ramen för den inre marknaden. Dessutom påskyndas standardiseringsprocesserna och görs mer tillgängliga särskilt för små och medelstora företag och startup-företag.

3. Finansiering av konkurrenskraften. Kommissionen föreslår att man inrättar en europeisk spar- och investeringsunion för att skapa nya investeringsprodukter, incitament och säkerställa rörligheten för investeringar inom EU. Samtidigt ska tillgången till medel effektiveras genom en omfördelning av budgeten. 

4. Främjande av kompetens och arbetstillfällen av hög kvalitet. Kommissionen avser inrätta en kompetensunion. Fokus ska ligga på investeringar, vuxenutbildning, livslångt lärande, framtidssäkrad kompetensutveckling, kompetensbevarande, rättvis rörlighet, att locka och integrera högkvalificerad arbetskraft från utlandet och erkännande av olika typer av utbildning för att människor ska kunna arbeta i hela EU.

5. Bättre samordning av politikområden på EU-nivå och nationell nivå. Kommissionen kommer att utveckla ett instrument för samordning av konkurrenskraften i samarbete med medlemsländerna. Syftet är att se till att EU:s gemensamma politiska mål genomförs på EU-nivå och nationellt, att identifiera gränsöverskridande projekt av europeiskt intresse och att genomföra reformer och investeringar. Kommissionen har för avsikt att inrätta en konkurrenskraftsfond som ska ersätta ett antal befintliga EU-finansieringsinstrument med liknande mål.

Kompassen är en slags politisk ram, och flera detaljerade initiativ och åtgärder inom olika sektorer är fortfarande under beredning. Konkurrenskraftskompassen är ett steg i rätt riktning. Ur kommunernas synvinkel är det viktigt att följa upp och påverka innehållet i de faktiska initiativen och åtgärderna. 

Närmare upplysningar:

Mikko Härkönen, livskraftsdirektör

Konkurrenskraftskompassen ur säkerhetssynpunkt

Ur säkerhetssynpunkt är målet att minska beroenden och skapa en bättre försörjningstrygghet inom EU.

Kommissionen strävar efter att ingå och genomföra nya handelsavtal och partnerskap för ren handel och rena investeringar som ska bidra till att säkra försörjningen av kritiska råvaror, ren energi, hållbara drivmedel och ren teknik från hela världen.

Kommissionen kommer också att utveckla en gemensam upphandlingsplattform för kritiska råvaror.

Den planerade översynen av reglerna för offentlig upphandling, inklusive europeisk prioritering vid offentlig upphandling, syftar till att stärka den tekniska säkerheten och de inhemska leveranskedjorna.

De viktigaste målen:

• Tryggande av kritiska råvaror och leveranskedjor

• Förstärkning av energi- och försvarsindustrin

• Utveckling av cybersäkerheten

Konkurrenskraftskompassen stärker också kommunernas möjligheter att få tillgång till kritiska råvaror, förnödenheter och tjänster i synnerhet vid störningar på marknaden. Målet förbättrar medlemsländernas försörjningstrygghet som helhet. Viktiga element i påverkansarbetet som gäller strategin är möjlighet till direktupphandling vid kritiska upphandlingar (t.ex. informationssäkerhet i utrustning och program) samt stärkt tillgång till förnödenheter, material och komponenter som betjänar i synnerhet den kritiska infrastrukturen på EU:s inre marknad.

Närmare upplysningar:

Ari Korhonen, utvecklingschef

1.2 Strategi för den interna marknaden (Initiative 2, Competitiveness)

EU:s inre marknad, som inrättades 1993, är en av EU:s största framgångar. Den garanterar fyra friheter: fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital inom hela EU. Men det finns fortfarande utmaningar för att den inre marknaden ska fungera effektivt. 

EU-kommissionen kommer att publicera en övergripande strategi sommaren 2025 utifrån förslagen i Enrico Lettas rapport om den inre marknaden. Genom strategin vill kommissionen undanröja befintliga hinder så att alla företag fullt ut kan dra nytta av de stordriftsfördelar som den inre marknaden erbjuder. Strategin syftar till att modernisera den administrativa ramen, undanröja hinder inom EU och förhindra att nya hinder uppstår.

Finlands nationella ståndpunkt är att en konkurrenskraftig och effektiv inre marknad är grunden för EU:s ekonomi och konkurrenskraft. Finland vill ha en ambitiös vision för utvecklingen av den inre marknaden och i synnerhet en starkare inre marknad för tjänster, eftersom en välfungerande tjänstemarknad ökar produktiviteten och konkurrenskraften. Att undanröja hinder för tjänster och främja tjänsteintegration är viktiga mål. I samband med det bör kommissionen också se över sektorsövergripande och administrativa hinder.

Finland anser att man bör utnyttja den inre marknadens verktyg effektivare. Kommissionens förslag om att inrätta en enda kontaktpunkt för anmälningsförfaranden understöds. Dessutom bör medlemsländerna i samarbete med kommissionen säkerställa att lagstiftningen genomförs som den ska.  Finland anser att det är viktigt att kommissionen följer upp läget till exempel genom en resultattavla för den inre marknaden. Finland uppmuntrar kommissionen att vidareutveckla resultattavlan.

Ur kommunernas synvinkel är utvecklandet av den inre marknaden värd att understöda. En väl fungerande inre marknad ökar konkurrensen och sänker därmed priserna på varor och tjänster och förbättrar deras kvalitet. Samtidigt driver en ökad konkurrens fram nya innovationer och förbättrar företagens konkurrenskraft. Lokalt verksamma företag i kommuner och regioner måste förbereda sig på ökad konkurrens även i områden där det traditionellt har funnits endast nationella eller lokala företag.

Närmare upplysningar:

Mikko Härkönen, livskraftsdirektör

1.3 Förenkling av regler (Initiatives 3–5, Simplification)

I Europeiska kommissionens arbetsprogram för 2025 betonas vikten av ett starkt och enat Europa. EU måste satsa på sina styrkor för att göra Europa mer konkurrenskraftigt globalt. På alltför många områden ligger vi efter våra största konkurrenter, USA och Kina.

Unionen ska bli djärvare, enklare och snabbare. Det har konstaterats att många strukturella hinder står i vägen för konkurrenskraften, och dem vill man undanröja. Målet ska uppnås genom en förenkling av lagstiftningen och en effektivisering av genomförandet. 

Kommissionen föreslår en gradvis minskning av regelbördan genom så kallade Omnibus-paket. Under 2025 publiceras tre förslag: det första Omnibus-paketet om hållbarhet (Q1), det andra om små och medelstora företag och avskaffande av krav på pappersformat (Q2) och det tredje Omnibuspaketet om förenklade investeringsmöjligheter.

Målet är att avsevärt minska företagens rapporteringsskyldigheter: minst 25 procent, och 35 procent för små och medelstora företag. Ett ytterligare mål är att frångå pappersversioner. Därför måste satsningar också göras på dataskydd och cybersäkerhet. För att målen ska nås görs en årlig bedömning av hur frågan framskrider.

Kommissionen har en stark ambition att förenkla regleringen för att underlätta investeringar.  Den vill genomföra InvestEU-programmet och Europeiska fonden för strategiska investeringar. Förenklingsmålen gäller även CAP-politiken. Kommissionen vill minska komplexa förfaranden och den administrativa bördan för såväl nationella myndigheter som jordbrukare.

Andra viktiga initiativ syftar till att förenkla EU-lagstiftningen, till exempel genom att göra tillståndsförfaranden smidigare samt minska auktorisation och rapporteringskrav, så att EU är attraktivt för investeringar.

Under årets tredje kvartal ska ett förslag till flerårig budgetram läggas fram. Målet är också att förenkla finansieringsprogrammen för följande programperiod. 

Kommissionens arbetsprogram lägger stark vikt vid ett effektivt genomförande. Varje kommissionär rapporterar årligen om det nationella genomförandet av lagstiftningen inom sina respektive sektorer. För att det nationella genomförandet ska bli smidigare har samarbetet stor betydelse för att problem ska kunna tacklas så tidigt som möjligt. Kommissionen vill satsa på genomförandedialoger mellan kommissionen och berörda parter.

Vi stöder en förenkling av EU-lagstiftningen och en begränsning av ny reglering. Att minska regelbördan, t.ex. genom mindre rapportering, kommer också att gynna de kommunala aktörerna. Smidigare tillståndsförfaranden ligger i allas intresse. En effektivare kontroll av genomförandet bidrar till att medlemsländerna har samma förutsättningar att utgå från. Å andra sidan anser vi att det måste finnas nationell flexibilitet och att kommissionen inte bör ge alltför detaljerade riktlinjer för genomförandet.

Vi förespråkar att man fokuserar på att genomföra befintlig lagstiftning snarare än att införa ny. Behovet av stöd bör avvägas tillsammans med dem som sköter genomförandet i praktiken, såsom kommunerna. Ett stärkt genomförande får inte innebära ytterligare rapporteringsskyldigheter och andra administrativa bördor.

Närmare upplysningar:

Ulla Karvo, chef för EU-ärenden

1.4 EU:s regelverk om hållbar finansiering (Initiative 6, Simplification)

EU:s regelverk om hållbar finansiering är en uppsättning regler som styr kassaflödena i den gröna omställningen. I regelverket ingår taxonomiförordningen, obligatorisk ansvarsrapportering (CSRD) samt förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar (SFDR – Sustainable Finance Disclosure Regulation).

I och med förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar är aktörer på finansmarknaden (kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkringsbolag) skyldiga att lämna information som gäller hållbarhet både på produkt- och företagsnivå. I praktiken publiceras riktlinjer för hur hållbarhetsrisker ska beaktas samt information om hur negativa konsekvenser för hållbar utveckling som uppstår till följd av investeringsbeslut ska beaktas. Minimikraven omfattar även en skyldighet i fråga om finansiella produkter att ange på vilken nivå hållbarhetsriskerna beaktas i produkten.

Om den ändring som avses i det initiativ som lagts fram i kommissionens arbetsprogram endast gäller den sistnämnda delen, begränsas effekterna för de kommunala aktörerna till kvaliteten på och mängden information om finansiella produkter och investeringsprodukter. Om däremot också andra delar ses över, bidrar det sannolikt till ökad och preciserad information som gagnar kommunerna ytterligare. Samtidigt måste man dock se till att kommunsektorns eventuellt ökade datainsamlings- och rapporteringsskyldigheter är ändamålsenliga.

Närmare upplysningar:

Jari Vaine, specialsakkunnig

1.5 European Business Wallet (Initiative 8, Simplification)

eIDAS-förordningen och EUDI-plånboken (European Digital Identity) som ska tas i bruk i och med förordningen kommer att göra det lättare att sköta ärenden både on-line och personligen, såväl inom det egna landet som över gränserna inom EU. Plånboken ska effektivisera och förbättra tjänsterna, då medborgarna kan använda EUDI-plånboken för att överföra sina uppgifter (så kallade elektroniska attributsintyg) mellan olika instanser.

EUDI-plånboken som frivilligt kan tas i bruk av medborgarna kan i bästa fall erbjuda nya sätt att sköta ärenden när det gäller tjänster. Det här skulle minska onödig ärendehantering. Det är viktigt att man satsar på utvecklingen av eIDAS och EUDI-plånboken samt på medborgarkommunikation. De viktigaste detaljerna behöver vara klara innan man börjar arbeta på liknande lösningar. Även om plånboksanvändaren är en juridisk person, är lösningarna likartade. Därför bör EUDI-lösningar utnyttjas och samordnas i så stor utsträckning som möjligt, och inte utvecklas från grunden.

Närmare upplysningar:

Jaana Jormanainen, specialsakkunnig

1.6 Given för en ren industri CID och främjande av en koldioxidsnål industri (Initiatives 9–10, Competitiveness)

Med hjälp av CID vill man att EU ska ha en koldioxidsnål ekonomi före 2050. Man vill påskynda industrins utfasning av fossila bränslen och samtidigt garantera företagen och investerarna förutsägbarhet och konkurrenskraft. CID fokuserar främst på två sektorer: energiintensiv industri och ren teknik (clean tech). 

Den energiintensiva industrin behöver stöd för utfasningen av fossila bränslen och elektrifieringen. Höga energipriser, ogynnsam global konkurrens, komplex reglering och byråkrati hämmar konkurrenskraften. Ren teknik är nyckeln till framtida konkurrenskraft och tillväxt. Cirkularitet är ett av de viktigaste elementen i CID.

Identifierade förutsättningar för framgång:

Lägre energikostnader

Action Plan on Affordable Energy, mer nedan.

Krav på rena produkter

Se över upphandlingslagstiftningen och Made in Europe-kriteriet. Förenklad koldioxidberäkning och frivillig koldioxidmärkning för industriprodukter.

Finansiering för omställning till ren energi

Kommissionen godkänner finansiering på 100 miljarder euro för att stödja EU-tillverkad ren produktion. Finansieringen genomförs genom att anta en ny ram för statligt stöd och stärka innovationsfonden samt föreslå en bank för utfasning av fossila bränslen i industrin. InvestEU-förordningen ändras också för att öka riskhanteringsförmågan. Europeiska investeringsbanken EIB kommer dessutom att erbjuda nya finansieringsinstrument för CID:s ändamål.

Cirkularitet och tillgång till råvaror

Samarbete mellan europeiska företag är viktigt för tillgången till råvaror. Kommissionens avsikt är att skapa ett centrum för kritiska råvaror för att gemensamt köpa in råvaror. År 2026 är målet att anta en rättsakt om cirkulär ekonomi.

Agerande på global nivå 

Säkerställa tillgång till kvalificerad arbetskraft, Union of Skills (Initiative 31)

Konkurrenskraft skapas och investeringar görs ofta lokalt. Kommunerna har en central roll bland annat när det gäller att göra det möjligt för industrin att etablera sig med tanke på planläggning och nödvändig infrastruktur. Kommunerna är också tillståndsgivande och övervakande myndigheter i en stor del av projekten. Genom kommunernas livskraftsuppgifter, miljöskyddsansvar och andra lagstadgade uppgifter vägs alla aspekter av omställningen till ren energi, från utsläpp till biologisk mångfald och försörjningsberedskap.

För många kommuner skapar investeringar i omställningen till ren energi möjligheter. För att de ska kunna genomföras behövs lokalt godkännande samt samhällsutveckling och infrastruktur som kommunen ansvarar för. Därför är det mycket viktigt att kommunerna tas med i dialogen, både vid genomförandet av given för ren industri och i fråga om rättsakten om påskyndande av utfasningen av fossila bränslen i industrin. 

Vi betonar att man som villkor dock ska beakta att bestämmelserna om planläggning hör till den nationella behörigheten. De ska i regel avgränsas från eventuell bindande EU-lagstiftning. Finland ska i den nationella intressebevakningen vara medvetet om denna begränsning av EU:s behörighet. 

Åtgärderna och förutsättningarna för omställningen till klimatneutralitet är olika runt om i Europa. Eventuella undantag från bland annat bestämmelserna om vattenvård, biologisk mångfald eller avfall i syfte att uppnå målen för omställningen till klimatneutralitet ska kunna anpassas till nationella utgångspunkter.

Ett villkor för Finlands nationella intressebevakning ska således också vara att industrins och samhällenas omställning till klimatneutralitet inte får leda till att bl.a. den biologiska mångfalden, vattnets tillstånd eller miljöhälsan försämras i Finland. Även detta omställningsverktyg ska kunna tillämpas flexibelt och spegla nationella särdrag.

I Finland har det inte heller upplevts som fungerande att inrätta olika förhandsbestämda regionala accelerationsområden eller specialområden. Avsikten är att till exempel miljökonsekvenserna ska bedömas på förhand i dessa områden. I kommande lagstiftning bör denna metod därför bli ett frivilligt verktyg enligt nationell prövning. 

Minskningen av företagens administrativa börda får inte leda till ökade åtgärder från myndigheternas sida. Tidsfrister eller minskad konsekvensbedömning leder ofta till motsatt resultat än vad som eftersträvas. Vi anser att det är bra att satsa på digitaliseringen av myndighetsverksamheten, trygga myndigheternas resurser och få avgifterna för tillståndsförfarandena att bättre täcka kostnaderna för detta. Genom dessa metoder kan man också förbättra myndigheternas resurser och på så sätt påskynda och göra omställningen till klimatneutrala funktioner smidigare.

Icke-fossilt väte verkar vara ett centralt element i energiproduktionen, men produktionen av väte befinner sig fortfarande i ett ganska tidigt skede. Det skulle vara nyttigt för kommunerna om fjärrvärmen kunde utnyttja spillvärme från väteproduktionen. Detta förutsätter att produktionsanläggningarna placeras relativt nära tätorterna för att minska överföringsförluster.

Närmare upplysningar:

Marko Nurmikolu, ledande jurist
Vesa Peltola, specialsakkunnig

Action plan on affordable energy (Initiative 9)

Syftet med handlingsplanen för överkomliga energipriser (Action Plan on Affordable Energy, publicerad 26.2.2025) är att sänka slutanvändarnas energikostnader samtidigt som omställningen till en koldioxidsnål ekonomi sker 

• genom att påskynda införandet av ren energi och elektrifieringen

• genom att skapa en fungerande inre energimarknad i EU genom att koppla samman energinät

• genom att förbättra energieffektiviteten och minska beroendet av fossila bränslen. 

Nedan följer några enskilda synpunkter på handlingarna (Action) och deras preliminärt uppskattade konsekvenser för kommunerna.

Åtgärd 1 strävar efter lägre energiräkningar genom att ”effektivisera överföringsavgifterna”, sänka elskatten, slopa andra än energiavgiftskomponenter från fakturorna och möjliggöra byte av energileverantör.

• Kan sänka kommunkoncernens elfakturor, men samtidigt försvaga det kommunägda energibolagets lönsamhet (elöverföring, fjärrvärme) och därmed kommunens ekonomi om till exempel internprissättningen av el inom koncernen stramas åt.

Åtgärd 2 strävar efter att sänka kostnaderna för elleveransen genom att lösgöra elpriset från utvecklingen av gaspriserna, förkorta tillståndstiderna, påskynda ersättnings- och utvidgningsinvesteringarna för näten och digitaliseringen, genom lagring av el, flexibilitet i efterfrågan och anvisningar om ökad flexibilitet i avtalen.

• Man vill begränsa tillståndstiderna för förnybar energi från sex månader till tre år beroende på projektets egenskaper (svårighetsgrad; placering inom området för snabb utveckling av förnybar energi)

Åtgärd 3 strävar efter att förbättra den europeiska gasmarknadens funktion genom att öka konkurrensen och utnyttja EU:s förhandlingsstyrka i fråga om gasförsörjning. 

• Inga direkta konsekvenser för kommunsektorn.

Åtgärd 4 strävar efter att förbättra energieffektiviteten genom att främja utbudet av energieffektiva produkter på olika sätt och genom någon form av ekonomiska incitament, bland annat genom att påskynda ESCO-tjänsterna.

• Inga direkta ytterligare konsekvenser för kommunsektorn, eftersom kommunernas upphandlingsskyldigheter i fråga om energieffektivitet redan skärps genom artikel 7 i energieffektivitetsdirektivet (EED). Dessutom ingår ESCO-tjänsterna också i EED, om än ganska vagt.

Åtgärd 5 strävar efter att fullborda EU:s energiunion genom en rad åtgärder (bland annat investeringssäkerhet, elektrifiering, artificiell intelligens, ersättning av gas med andra energikällor).

• Konsekvenserna för kommunsektorn är uppenbarligen indirekta, men det är önskvärt att energipriset är skäligt och fluktuerar kontrollerat.

Åtgärd 6 strävar efter att minska industrins energiräkningar genom trepartsavtal mellan staten, energiproducenter och energiförbrukande industrier.

• Konsekvenserna för kommunsektorn är något oklara, men i planen nämns ett trepartsavtal mellan den offentliga sektorn och de två andra, till och med så att avtalen är sektorspecifika (till exempel väte, syntetiska bränslen, batterier, havsbaserad vindkraft, solenergi, nät).

Åtgärd 7 strävar efter att förbättra leveranssäkerheten och försörjningstryggheten genom att dra nytta av lärdomarna från energikrisen.

• Inga direkta konsekvenser för kommunsektorn.

Åtgärd 8 strävar efter beredskap inför priskriser genom att ta fram anvisningar för att jämna ut toppar i energiförbrukningen och förbättra elöverföringen mellan olika länder (prisregioner).

• Kan vara användbart, även om kommissionen inte är särskilt känd för sitt användbara anvisningsmaterial.

Närmare upplysningar:

Vesa Peltola, specialsakkunnig

1.7 Spar- och investeringsunion (Initiative 12, Competitiveness)

I initiativet i kommissionens arbetsprogram presenteras en plan för att utvidga kapitalmarknadsunionen och bankunionen till en spar- och investeringsunion.

Effekterna som regleringen efter de senaste kriserna haft för den ekonomiska aktiviteten, sysselsättningen och de offentliga finanserna har varit otydliga. Initiativet syftar till att främja investeringar, ekonomisk tillväxt, sysselsättning och hållbara offentliga finanser. Ett annat mål är att säkerställa finansmarknadens funktion och verksamhetsförutsättningar.

Med tanke på näringspolitiken i finländska kommuner och regioner är det viktigt med en fungerande kapitalmarknad och banksektor. Gemensam skuldtagning inom kapitalmarknadsunionen har diskuterats.  Frågan tas inte upp i initiativet, men vi upprepar våra tidigare reservationer, eftersom solidariskt ansvar kan ha negativa effekter på kreditbetyg och finansieringskostnader.

Det nya initiativet syftar till att förbättra kapitalmarknads- och bankunionens funktion och effektivitet. Det främsta sättet är dels att göra insättningarna mer produktiva för insättarna, dels att skapa nya investerings- och finansieringsmöjligheter, särskilt för små och medelstora företag samt tillväxtföretag.

Att det skapas inkomst-, investerings- och finansieringsmöjligheter är i sig värdefullt. Mer specifika effekter beror på definitionen av åtgärder och inriktning. Det är också värt att notera att initiativets innehåll innebär en radikal och omfattande förändring av finansmarknadernas verksamhetskultur, penningflöden, uppkomsten och hanteringen av risker samt sannolikt särskilt affärs- och intäktslogiken för de finansiella institutioner som tar emot insättningar. Det är också nödvändigt att kartlägga insättarnas beredskap för förändringar.

En mer exakt bedömning av initiativet kommer därför att kräva en grundlig konsekvensanalys på sektornivå, nationell nivå och EU-nivå.

Närmare upplysningar: Jari Vaine, specialsakkunnig

1.8. Bioekonomistrategi (Initiative 17, Competitiveness)

Att bioekonomin åter tas upp i kommissionens arbetsprogram är positivt. Bioekonomi ska ses som mer omfattande än cirkulär ekonomi. Vår uppfattning är att hållbart producerad bioenergi kommer att behövas långt in på nästa årtionde. Det går inte att garantera en väderbeständig värmeproduktion under de kommande tio åren utan energi producerad genom förbränning. Till exempel måste framtidsutsikter skapas för de biogasekosystem som kommunerna bygger upp och de investeringar som görs i dem som en del av en hållbar energiproduktion och energianvändning.

Närmare upplysningar:

Vesa Peltola, specialsakkunnig

Revideringen av bioekonomistrategin hänför sig också till jordbruks - och livsmedelsvisionen (politikmål 34), i synnerhet till främjandet av innovationer. Ur kommunernas synvinkel handlar målen för biostrategin om landsbygdskommunernas livskraft, om att utnyttja styrkorna i den lokala näringslivsstrukturen och, mer allmänt, om klimat- och miljömål. För jordbrukets del syftar strategin till att diversifiera värdekedjorna, utnyttja materialflöden, stärka primärproducenternas roll i värdekedjan och skapa nya arbetstillfällen på landsbygden.

Målet är bland annat att främja biobaserade lösningar och lösningar inom cirkulär ekonomi samt bioteknik.

Närmare upplysningar:

Taina Väre, specialsakkunnig

1.9. Targeted Revision on the EU’s Rules on chemicals, REACH (Initiative 18, Simplification)

Vid genomförandet av Reach-förordningen är det viktigt att beakta aspekter som tydlighet och förutsägbarhet. En tydlig reglering stöder planeringen av industrins investeringar och minskar olägenheter av kemikalier för hälsan och miljön. 

Åtgärderna för att minska kemikaliebelastningen ska vara kostnadseffektiva och grunda sig på hälsoeffekter. De totala miljökonsekvenserna av åtgärderna ska beaktas. Prioriteringen är att minska belastningen av hälso- och miljöskadliga kemikalier genom att åtgärda utsläppskällorna.

Närmare upplysningar:

Kaisa Mäntynen, specialsakkunnig

1.9.1 Roadmap Towards Ending Russian Energy Imports (Initiative 19, Security)

Vi anser att målet är bra, men vi bedömer att det är svårt att genomföra det, särskilt med hänsyn till överkomliga energipriser. Enligt vår bedömning kommer användningen av fossil energi inte att upphöra på länge i Europa. Att påskynda införandet av små modulära kärnreaktorer (SMR) genom en europeisk industriallians är en intressant idé. I vilket fall som helst kommer de inte att vara till hjälp före 2035.

Närmare upplysningar:

Vesa Peltola, specialsakkunnig

1.9.2 Sustainable Transport Investment Plan (Initiative 20, Competitiveness)

Investeringsplanen för hållbara transporter i kommissionens arbetsprogram är en av grunderna för konkurrenskraft och ren industrialisering. Målet är ett hållbart transportsystem mellan olika transportslag och över gränserna. 

Enligt kommissionens initiativ till en konkurrenskraftskompass är planen inriktad på produktion och distribution av koldioxidsnåla och förnybara drivmedel, på hamnar och sjöfartsindustrin samt gränsöverskridande järnvägsförbindelser. Initiativet är viktigt, och Finland måste se till att det också är till nytta för vår del. 

Innehållet i och utformningen av finansieringsinstrumenten för de transeuropeiska transportnäten (TEN-T) kommer att diskuteras som en del av EU:s nya budgetram. TEN-T-förordningen och kraven som gäller TEN-T-transportnät har nyligen reviderats. I EU:s nya budgetram bör man behålla instrument som CEF (Connecting Europe Facility), som stöder genomförandet av skärpta krav även i de urbana TEN-T-knutpunkterna.

EU:s lagstiftning och finansiella instrument måste ta hänsyn till medlemsländernas särdrag i fråga om tillgänglighet samt det förändrade geopolitiska läget. Det ligger i hela EU:s intresse att stärka integrationen av de nordliga regionerna i det transeuropeiska transportnätet. Finlands transportintegration med Sverige, Norge, de baltiska länderna och Centraleuropa bör förbättras. Finland måste på ett mer målinriktat och konsekvent sätt sörja för landets tillgänglighet och internationella förbindelser.

EU-politiken bör främja multimodala resekedjor och mobilitetstjänster samt gå in för ökad kollektivtrafik och annan hållbar mobilitet, såsom cykeltrafik, i stadsregionerna. Man bör undvika sådana ändringar i regleringen som försämrar den rättsliga och ekonomiska grunden för organiseringen av kollektivtrafiken i stadsregioner (PSA-förordningen). Ett initiativ som är nära förknippat med temat är bland annat Multimodal Digital Mobility Services (MDMS), som är under fortsatt beredning i kommissionen.

Stadsregionernas roll är avgörande för att trafikutsläppsmålen ska nås. Kommissionen bereder indikatorer för hållbar stadstrafik (Sustainable Urban Mobility) för urbana TEN-T-knutpunkter enligt TEN-T-förordningen. Slutresultatet bör vara ett begränsat antal väldefinierade indikatorer som också stöder målen på lokal och regional nivå.

Närmare upplysningar:

Johanna Vilkuna, specialsakkunnig

2.1 EU preparedness Union Strategy (Initiative 22, Preparedness and Resilience)

Beredskapsunionens strategi är ett viktigt verktyg för att utveckla en gemensam vision om hur vårt samhälle, våra medborgare och vår kritiska infrastruktur effektivt kan förbereda sig för att trygga våra levnadsvillkor, våra värderingar, den ekonomiska stabiliteten och ett hållbart välstånd.

Beredskapsunionens strategi ger en övergripande och sektorsövergripande handlingsplan för katastrof- och krishantering som omfattar alla hot, risker och utmaningar enligt principen om alla faror. Detta grundar sig på:

• En proaktiv och mer integrerad krishanteringsmodell på EU-nivå med fokus på beredskap och förebyggande av kriser.

• En övergripande förvaltningsmodell där olika förvaltningsnivåer och sektorer förenas till en samordnad strategi. 

• En samhällsstrategi som i större utsträckning främjar beredskapskulturen och den samhälleliga resiliensen i Europa.

Det är fråga om en strategi på allmän nivå som syftar till att förbättra beredskapen, krishanteringen och utvecklingen av beredskapskulturen i hela EU. I det här skedet är dokumentet snarare en vision för utveckling av EU:s beredskap genom både förvaltningsmodeller, lagstiftning och EU:s gemensamma beredskapsövningar.

Strategins konsekvenser för kommunerna är indirekta. Målet är dock att utveckla och förbättra beredskapskulturen inom alla förvaltningsområden och att stödja medborgarnas resiliens. Allmänt taget kommer utvecklingen av EU:s beredskapskultur att öka beredskapen inom alla sektorer, vilket innebär ett behov av resurser för att utveckla och stärka beredskapen. Till denna del gäller målen också kommunerna. 

Närmare upplysningar:

Ari Korhonen, utvecklingschef

2.2 Critical Medicines Act (Initiative 23, Preparedness and Resilience)

Huvudsyftet med denna förordning är att trygga tillgången till och försörjningssäkerheten för kritiska läkemedel och stödja tillgången och tillgängligheten till andra allmänt viktiga läkemedel. För att uppnå detta mål föreslås åtgärder i förordningen som

1. underlättar investeringar för att diversifiera tillverkningskapaciteten för kritiska läkemedel, särskilt investeringar i sårbarheter i försörjningskedjorna,

2. minskar risken för försörjningsstörningar genom att uppmuntra och belöna försörjningskedjornas hållbarhet vid offentlig upphandling av kritiska läkemedel,

3. utnyttjar medlemsstaternas totala efterfrågan genom att främja gemensam upphandling av kritiska läkemedel och vissa andra allmänt viktiga läkemedel.

Förordningen har inga direkta konsekvenser för kommunerna.

Närmare upplysningar:

Ari Korhonen, utvecklingschef

2.3 New Common Approach on Returns (Initiative 27, Migration)

Det ökade antalet återvändanden har varit en central del av EU:s migrationspolitik under de senaste 20 åren. Efter toppåret 2015, då antalet asylsökande och illegala invandrade var som störst, har EU och dess medlemsstater ökat sina insatser för att bygga upp en effektivare återvändandepolitik. Betydande förändringar har gjorts i både EU:s interna och externa återvändandepolitik, inklusive följande:

• stärka EU:s lagstiftningsram i fråga om återvändande

• ta i bruk operativa och praktiska verktyg för att effektivisera återvändanden

Den begränsade effektiviteten i återvändandepolitiken beror på många utmaningar som EU och medlemsstaterna står inför när det gäller genomförandet av återvändandeförfaranden:

• svårigheter för medlemsstaterna att genomföra återvändandeförfaranden (intern dimension)

• bristande samarbete mellan tredjeländer i fråga om återtagandeavtal (extern dimension)

Europaparlamentet har tidigare betonat behovet av att förbättra effektiviteten i EU:s återvändandepolitik. Samtidigt har det betonats att grundläggande rättigheter och rättvisa förfaranden ska iakttas fullt ut. Parlamentet har dessutom betonat att officiella återtagandeavtal ska ingås med tredjeländer och att dessa avtal bör åtföljas av EU-parlamentarisk kontroll och rättslig granskning.

Unionen utvecklar en gemensam migrationspolitik inklusive åtgärder, enligt artikel 79.5:

”Denna artikel ska inte inverka på medlemsstaternas rätt att bestämma hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa från ett tredjeland till deras territorium för att där söka sysselsättning som arbetstagare eller egenföretagare.”

Ur säkerhetssynpunkt har Finland gjort ändringar i gränslagen för att kunna hantera instrumentaliserad inresa i extrema situationer. 

Ur säkerhetssynpunkt kommer denna förordning inte att ha några konsekvenser för kommunerna i fråga om invandring.

Närmare upplysningar:

Ari Korhonen, utvecklingschef

2.4 European Migration and Asylum Strategy (Initiative 28, Migration)

Syftet med strategin är att stärka de operativa färdigheterna att hantera gränssäkerheten och bemöta hot mot våra yttre gränser. Strategin syftar till ett rättvist och målmedvetet förhållningssätt till migrationspolitiken.  Strategin har också ett nära samband med stärkandet av unionens inre säkerhet.

Konsekvenserna för kommunerna är indirekta, i synnerhet som strategin betonar hanteringen av EU:s yttre gränser. Strategin kan dock skärpa vissa prioriteringar på EU-nivå i fråga om migrationspolitiken. I påverkansarbetet i fråga om strategin är det skäl att lyfta fram EU:s gemensamma åtgärder för att förebygga inresa från de länder som Ryssland kan utnyttja vid operationer för instrumentaliserad invandring. Strategin antas inte påverka den integrationsverksamhet som kommunerna ansvarar för.

Närmare upplysningar:

Ari Korhonen, utvecklingschef

3.1 En ny handlingsplan för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (Initiative 29, Social Fairness)

Det är viktigt att långsiktigt främja den europeiska sociala pelaren och en ny handlingsplan behövs. Det är viktigt att handlingsplanen är starkt kopplad till andra planer som gäller de sociala rättigheterna, bland annat bostadspolitiken och andra teman som anknyter till de sociala rättigheterna. 

De finländska kommunerna har en central och mer omfattande roll i fråga om att trygga välfärden i vardagen än i många andra länder och ansvarar bland annat för främjandet av välfärd och hälsa, kulturtjänster, idrottstjänster och ungdomstjänster. När det gäller sociala rättigheter är det viktigt att överväga tillräckligt konkreta åtgärder för att trygga den europeiska sociala dimensionens styrkor.

Som grund är det viktigt att arbeta också med frågor som identifierat de främsta utmaningarna på lokal nivå, såsom ökad ojämlikhet, fattigdom, ökade hälsoskillnader, användning av rusmedel, ensamhet och segregation. 

Närmare upplysningar:

Maria Salenius, direktör för välfärdsfrågor

3.2 Affordable Housing (2026), A new action plan on the implementation of the European Pillar of Social Rights / Affordable Housing Plan

Ursprungligen var kommissionens avsikt att publicera en plan för bostäder till överkomliga priser under det sista kvartalet 2025. Ursula von der Leyen lyfte bostadskrisen som ett viktigt tema för den nya kommissionen och utsåg en egen ansvarig kommissionär för bostadsfrågan.

Planen omfattar riktlinjer för bestämmelserna om statligt stöd för bostäder till överkomliga priser. Europeiska investeringsbankens (EIB) roll när det gäller att stödja förutsättningarna för produktion av bostäder till överkomliga priser står också på dagordningen. 

Uppskjutandet av kommissionens program och den oklara framtidsutsikten bromsar utvecklingen av bostäder till överkomliga priser också i Finland. Programmets aktualitet stärks av att den marknadsbaserade finansieringen inte kommer att erbjuda samma möjligheter som tidigare för produktionen av hyresbostäder, utan stramas åt på grund av bankbestämmelserna som trädde i kraft 2024. Regleringen som är under beredning är viktig, vi följer noggrant det kommande initiativet och dess eventuella konsekvenser för kommunernas verksamhet. År 2025 påverkar vi proaktivt.

Närmare upplysningar:

Laura Hassi, specialsakkunnig

4.1 Ändring av den europeiska klimatlagen (Initiative 33, Sustainability)

Den europeiska klimatlagen stöder utfasning av fossila bränslen och en hållbarare ekonomi. Uppdateringen av klimatlagen till delmålet för 2040 med en utsläppsminskning på 90 procent ger en signal om att målen i EU:s gröna utvecklingsprogram fortsätter. För att minimera de mänskliga, sociala och ekonomiska skador och kostnader som klimatförändringen orsakar krävs stora insatser för att minska utsläppen.

Delmålet och planeringen av dess genomförandet ökar förutsägbarheten i klimatpolitiken.

Det är viktigt att delmålet tas med i lagen. Finland ska för sin del stödja uppdateringen av lagen och aktivt påverka innehållet i klimatlagstiftningen efter 2030. EU:s långsiktiga budget ska riktas till genomförandet av målet och finansieringen ska riktas enligt olika strategier för att uppnå målet. 

Politisk koherens mellan olika strategier och program och flexibla val för genomförandet är viktiga för att utsläppsminskningarna ska uppnås. Synergin mellan de olika strategierna och programmen ska utnyttjas.

EU har stött klimatåtgärder på lokal nivå i fråga om gemensamma mål (till exempel uppdrag) och det är önskvärt att de fortsätter. Samtidigt bör det beaktas att det i Europa finns städer av mycket olika storlek och att det krävs olika instrument för att stödja dem.

Närmare upplysningar:

Pauliina Jalonen, specialsakkunnig

4.2 Vision for Agriculture and Food (Initiative 34, Competitiveness)      

Visionen för jordbruk och livsmedel innehåller en färdplan för förslag som ger en långsiktig (2040) och stabil verksamhetsmiljö för aktörerna i livsmedelskedjan samt skisserar den kommande gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) för tiden efter 2027. 

Jordbruk och livsmedel (inklusive fiske) är strategiska sektorer inom EU. Livsmedel är en del av EU:s konkurrenskraft, en betydande sysselsättare och exportbransch. EU:s livsmedelstrygghet är inte en självklarhet och den är kopplad till försörjningsberedskapen och säkerheten både på nationell nivå och på EU-nivå. 

Ur kommunernas synvinkel är jordbruk och livsmedel viktiga för landsbygdens och kust- och insjöområdenas livskraft samt för den nationella livsmedelstryggheten och försörjningsberedskapen. Jordbrukets och fiskets direkta koppling till naturen och miljön gör dem till en del av lösningen på klimat- och miljöproblemen (kopplingen till bioekonomistrategin ska beaktas). Jordbruks- och livsmedelssektorn främjar EU:s klimatmål genom att bevara en frisk mark, rent vatten och ren luft samt skydda och återställa den biologiska mångfalden (inklusive strategin för vattenresiliens).

Visionens politiska mål är jordbrukssektorns attraktionskraft och förutsägbarhet, konkurrenskraft och kristålighet, jordbruks- och livsmedelssektorns hållbara framtid samt uppskattningen av livsmedel och rättvisa levnads- och arbetsförhållanden.

Syftet med åtgärderna är att sträva efter en rättvisare, enklare och mer riktad CAP (förenklingspaketet för CAP ska beaktas), en tillräcklig inkomstnivå för jordbrukarna, en rättvis livsmedelskedja där producenterna har en starkare ställning samt generationsväxlingar och nya företagare i branschen.

Åtgärderna gäller också harmonisering av produktstandarder för importerade produkter (bland annat växtskyddsmedel och djurens välbefinnande), jordbrukarnas mentala hälsa och medborgarnas rätt att stanna kvar. I fråga om kommunerna gäller åtgärderna offentlig upphandling, korta leveranskedjor och översynen av EU:s skolmatsprogram och utvecklingen av lagstiftningen om djurens välbefinnande.

Närmare upplysningar:

Taina Väre, specialsakkunnig

4.3. CAP Simplification Package (Initiative 35, Simplification) 

Förslag till CAP-lagstiftningen väntas hösten 2025 efter att kommissionen har lagt fram förslag till EU:s kommande fleråriga budgetram. 

Visionen för jordbruk och livsmedel skisserar den kommande gemensamma jordbrukspolitiken för tiden efter 2027, men visionen förutser inga kommande budgetramar. Jordbruk och livsmedel är strategiska sektorer inom EU och livsmedelstryggheten är en del av försörjningsberedskapen och säkerheten både på nationell nivå och på EU-nivå. 

Målet är en rättvisare, enklare och mer riktad gemensam jordbrukspolitik. Man strävar efter att rikta stödet till dem som särskilt behöver det. Förenklingspaketet för CAP syftar till att minska den administrativa bördan, stödja unga jordbrukare och främja generationsväxlingar mellan jordbrukare (strategi för generationsväxling). 

Målet är också bland annat att se över reglerna för otillbörliga handelsmetoder och förordningen om marknadsordningsförordningen, förnya bioekonomistrategin, naturkompensationer och möjligheterna med kolinlagrande jordbruk, ambitiösa investeringsprogram och EU:s observatorium för jordbruksmark.

När det gäller kommuner, särskilt små kommuner och landsbygdsområden, är det viktigt att små mikroföretag på landsbygden även i fortsättningen har tillgång till utvecklingsverktyg (bland annat investeringsstöd och företags- och utvecklingsstöd) för att kommunernas möjligheter att utveckla livskraften kan stödjas överallt på landsbygden.

Också finansieringen av utvecklingen av landsbygden, inklusive Leader-grupper, är viktiga verktyg både för den lokala livskraften och för kommuninvånarnas och organisationernas mångsidiga utveckling även i framtiden.

En intressant möjlighet är också den så kallade flerfondsfinansieringen för bland annat åtgärder för lokal samhällsutveckling. Finansieringen av landsbygdsutvecklingen, bland annat för utveckling av landsbygdens tjänster (till exempel Smarta byar), får ökad betydelse och mervärde i och med att befolkningen minskar och åldras.

Närmare upplysningar:

Taina Väre, specialsakkunnig

4.4 Oceans Pact (Initiative 36, Competitiveness)

Den 20 januari 2025 publicerade kommissionen ett initiativ som syftar till att främja en hållbar havsförvaltning och säkerställa havens hälsa, resiliens och produktivitet och på så sätt främja välståndet i EU:s kustområden. Kommissionen samlade fram till 17.2 information från aktörer i branschen, experter och medborgare. På basis av materialet sammanställs European Ocean Pact som presenteras vid den tredje UN Ocean Conference i juni 2025. 

Ocean Pact strävar efter en mer omfattande, integrerad och övergripande förvaltning över sektorsgränserna. Dess mål är nu: 

• att bevara ett friskt, resilient och produktivt hav,

• att främja en hållbar och konkurrenskraftig blå ekonomi, inklusive fiske och vattenbruk,

• att arbeta för att utveckla ett omfattande program för marin information, forskning, innovation och investeringar.

Närmare upplysningar:

Taina Väre, specialsakkunnig

4.5 European Water Resilience Strategy (Initiative 37, Preparedness and Resilience) 

Huvudmålen i strategin för vattenresiliens som främjar skyddet och en hållbar förvaltning av vattenresurserna kan understödjas. Dess tre centrala och i sig värdefulla särskilda mål är att återställa vattenkretslopp som inte fungerar längre samt skydda vattenkretslopp, att säkerställa tillgången till rent vatten och sanitet för alla till överkomliga priser samt att främja en konkurrenskraftig vattenindustri i EU och en ren, vattensmart cirkulär ekonomi. 

Vid den fortsatta beredningen är det viktigt att säkerställa en tillräcklig nationell flexibilitet i genomförandet av vatteneffektiviteten. De uppskattade konsekvenserna av klimatförändringen verkar nämligen inte leda till någon omfattande vattenbrist i exempelvis Finland. 

Särskilt de mål för vattenåtervinning som kan komma att ingå i den kommande strategin kräver en möjlighet att ta hänsyn till nationella förhållanden och verksamhetsmiljöer för att vara verkligt effektiva och funktionella och stärka resiliensen. 

För att förbättra vattenindustrins konkurrenskraft och innovationer är det viktigt att lagstiftningen stöder samarbetet mellan den offentliga och privata sektorn också i fråga om vattenförsörjningen.

Närmare upplysningar:

Tuulia Innala, specialsakkunnig
Paavo Taipale, chef för samhällstekniken

5.1 Roadmap for Women’s Rights (Initiative 39, Equality)     

Färdplanen för kvinnors rättigheter är tidsmässigt viktig att genomföra nu på grund av de många utvecklingstrender som utmanar kvinnors rättigheter i Europa och i resten av världen. Europa måste visa vägen för tryggandet och utvecklingen av kvinnors rättigheter. I fråga om färdplanen är det också viktigt att beakta det initiativ som nämns i punkt 40 och som har beröringspunkter med detta. 

Också i fråga om jämställdhet mellan könen är det arbete som utförs inom olika sektorer på lokal nivå av central betydelse för utvecklingen av jämställdheten i Europa. Vid utarbetandet av färdplanen ska man komma ihåg kommunernas redan omfattande lagstadgade skyldigheter att främja jämställdheten mellan könen, utan att glömma de knappa resurserna för detta arbete. Det är också viktigt att se till att kvinnor även i fortsättningen i allt högre grad ställer upp i lokala val och är starkt representerade i den lokala politiken. 

Närmare upplysningar:

Maria Salenius, direktör för välfärdsfrågor                    

5.2 New Equality Strategies for LGBTIQ  (Initiative 40, Equality)

Det är bra att sexuella minoriteters rättigheter lyfts fram. Det finns fortfarande utrymme för utveckling och en gemensam europeisk värdedebatt behövs. Det är viktigt att satsa på utvecklingen av kompetensen på lokal nivå. Material som riktar sig till bland annat förtroendevalda ska också finnas tillgängligt. När det gäller kommunerna i Finland behövs ingen ny lagstiftning: vi har redan starka skyldigheter att främja jämställdhet och likabehandling, och diskrimineringsgrunderna är heltäckande. Vi måste också se till att LGBTIQ-minoriteterna är representerade i den lokala politiken. 

Närmare upplysningar:

Maria Salenius, direktör för välfärdsfrågor

Initiativen har inga direkta konsekvenser för kommunerna.