Beslutsförfarandets rättsliga grund

Myndighetsverksamheten och beslutsfattandet baserar sig på Finlands grundlag. Principerna i grundlagen tryggas genom lagstiftning om förvaltningsverksamhet.

Grundlagens bestämmelser om myndighetsverksamhet

Beslutsförfarandet, dvs. förvaltningsförfarandet, regleras framför allt i följande bestämmelser i grundlagen:

• 2 § rättsstatsprincipen
• 21 § garantierna för god förvaltning
• 12 § offentlighetsprincipen
• 124 § principen om tjänstemannaförvaltning
• 14 § rösträtt och rätt till inflytande
• 17 § rätt till eget språk och
• 118 § ansvar för ämbetsåtgärder. 

Rättsstatsprincipen och god förvaltning

Rättsstatsprincipen utgår från att all utövning av offentlig makt ska bygga på lag. I grundlagen avses med det allmänna främst staten och kommunerna.

Förvaltningens lagbundenhet konstateras också i 2 §, där det sägs att "i all offentlig verksamhet ska lag noggrant iakttas". Det sistnämnda kan anses omfatta till exempel att beslut ska fattas av en behörig myndighet. Dessutom betyder det att gällande bestämmelser och föreskrifter om förfaranden ska följas.

Om beslutet fattas av fel myndighet eller föreskrivna förfaranden inte iakttas, kan följden vara att beslutet blir ogiltigt och i extrema fall att de som fattat beslutet blir juridiskt ansvariga.

Till de grundläggande rättigheter som garanteras i grundlagen hör också rätten till god förvaltning. Till garantierna för god förvaltning hör enligt 21 § i grundlagen:

• rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en behörig myndighet
• offentlig handläggning
• rätt att bli hörd
• motiverade beslut
• rätt att söka ändring vid en oavhängig domstol.

Offentlighetsprincipen

Enligt 12 § i grundlagen grundar sig förvaltningen på offentlighetsprincipen. Utgångspunkten är att myndigheternas handlingar är offentliga, om deras offentlighet inte av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag. Var och en har också rätt att ta del av offentliga handlingar.

Offentlighetsprincipen har preciserats i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, dvs. offentlighetslagen (621/1999). Undantag från principen om handlingars offentlighet kan göras endast genom lag och av tvingande skäl. I offentlighetslagen ingår också rätt omfattande bestämmelser om sekretessgrunderna för handlingar.

I 124 § i grundlagen anges den s.k. tjänstemannaförvaltningsprincipen. Syftet med tjänstemannaförvaltningsprincipen är att garantera att allt beslutsfattande som gäller utövandet av offentlig makt är lagbundet, enhetligt och objektivt.

Offentliga förvaltningsuppgifter kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock endast anförtros myndigheter.

Rösträtt och rätt till inflytande

Det allmänna, dvs. främst staten och kommunerna, ska främja den enskildes möjligheter att delta i samhällelig verksamhet och påverka beslut som gäller honom eller henne själv. I 14 § i grundlagen finns bestämmelser om rösträtten och rätten till inflytande.

Rätten att hos myndigheter använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, tryggas genom lag. Finlands nationalspråk är finska och svenska. I 17 § i grundlagen föreskrivs om rätten till eget språk. Speciellt i tvåspråkiga kommuner påverkas beslutsfattandet och handläggningen av ärenden av bestämmelserna i språklagen (423/2003).

Tjänsteansvar

I grundlagen finns också en bestämmelse om tjänsteansvar (118 §). Tjänsteinnehavare och förtroendevalda sköter sina uppgifter under tjänsteansvar och ansvarar för att deras åtgärder är lagliga. Var och en som har drabbats av en rättskränkning eller skada till följd av en lagstridig åtgärd eller försummelse av en tjänsteinnehavare eller någon annan som sköter ett offentligt uppdrag, har rätt att yrka på att personen i fråga döms till straff och kräva skadestånd av det offentliga samfundet.

Garantierna i grundlagen tryggas genom lagstiftning

Inom kommunalförvaltningen tryggas garantierna i grundlagen i första hand genom allmän förvaltningsrättslig lagstiftning, såsom förvaltningslagen och offentlighetslagen. Men också kommunallagen innehåller bestämmelser om bland annat offentlighet vid handläggning av ärenden. Där finns också bestämmelser om grunderna för ändringssökande.

Förvaltningslagen är en allmän lag som reglerar principerna inom förvaltningen och förvaltningsförfarandet. Lagen ska tillämpas i all myndighetsverksamhet.

Kommunallagen är en speciallag som tillämpas i första hand inom kommunalförvaltningen. Bestämmelserna i den allmänna förvaltningslagen är alltså subsidiära i förhållande till bestämmelserna i kommunallagen.