Utgångspunkter för beslutsfattandet

Kommunens beslutanderätt utövas av fullmäktige (KomL 14 §). Fullmäktige har beslutanderätten, om inte något annat föreskrivs eller om fullmäktige inte har delegerat beslutanderätt till andra kommunala myndigheter.

Fullmäktige delegerar beslutanderätt genom förvaltningsstadgan

För organiseringen av kommunens förvaltning ska fullmäktige godkänna en förvaltningsstadga som anger bland annat fördelningen av beslutanderätt mellan kommunens olika myndigheter och myndigheternas uppgifter.

Fullmäktige beslutar om fördelningen av beslutanderätten, dvs. om delegering, genom förvaltningsstadgan. Fullmäktige kan delegera beslutanderätt till kommunens övriga organ samt till förtroendevalda och tjänsteinnehavare. Befogenheter kan inte delegeras genom separata beslut av fullmäktige.

Delegering av beslutanderätt till organ, förtroendevalda och tjänsteinnehavare sker enligt samma principer: om beslutanderätt kan delegeras till ett organ, kan den i allmänhet också delegeras till en enskild tjänsteinnehavare eller förtroendevald.

Rätten att delegera beslutanderätt till en enskild förtroendevald eller tjänsteinnehavare är begränsad vid utövning av administrativt tvång (KomL 91 §) och vid inrättande och indragning av tjänster (KomL 88 §). I dessa fall kan beslutanderätt delegeras enbart till ett organ.

Delegeringsbeslut binder också fullmäktige

Inom förvaltningen är huvudregeln att en högre myndighet inte utan ett uttryckligt bemyndigande i en bestämmelse har rätt att ingripa i ett ärende som hör till en lägre myndighets befogenhet. Det är alltså fråga om strikta befogenhetsgränser. Samma princip gäller också inom kommunalförvaltningen. Därför kan inte ens fullmäktige avgöra ärenden som ska avgöras av kommunstyrelsen eller en nämnd. 

Övertagningsrätt

Den viktigaste bestämmelsen genom vilken man har avvikit från de strikta befogenhetsgränserna är den om rätten att överta behandlingen av ärenden enligt 92 § i kommunallagen. Kommunstyrelsen kan inom sitt eget uppgiftsområde ta sådana enskilda ärenden till behandling där en lägre myndighet fattat beslut. I förvaltningsstadgan kan också en nämnd och ett affärsverks direktion ges egen övertagningsrätt.

Beslutanderätt enligt lag kan inte delegeras till andra myndigheter

Delegering av beslutanderätt är förbjuden i sådana enskilda ärenden där det enligt en uttrycklig bestämmelse i kommunallagen eller någon annan lag är fullmäktige som ska fatta beslut.

I 14 § och i andra enskilda bestämmelser i kommunallagen föreskrivs det om de ärenden som fullmäktige ska besluta om. Beslutanderätt kan inte heller delegeras till lägre myndigheter i ärenden som fullmäktige enligt någon annan lag ska besluta om. Som exempel kan nämnas markanvändnings- och bygglagen.

Om kommunstyrelsen, en nämnd eller någon annan kommunal myndighet ges befogenheter genom en annan lag, dvs. en speciallag, eller om lagen innehåller bestämmelser om delegering av beslutanderätt är dessa bestämmelser överordnade kommunallagen med stöd av 2 § i kommunallagen.

Till exempel enligt förköpslagen sköts kommunens uppgifter av kommunstyrelsen. Kommunstyrelsen kan dock delegera rätten att bestämma att kommunen inte kommer att utnyttja sin förköpsrätt till en tjänsteinnehavare som kommunstyrelsen utser, i den omfattning som framgår av styrelsens beslut.

Vidaredelegering av beslutanderätt

Fullmäktige kan i förvaltningsstadgan ge en myndighet rätt att vidaredelegera beslutanderätt som har delegerats till den (KomL 91 § 2 mom.).

När vidaredelegering av beslutanderätt är tillåten, avgör fullmäktige inte i sitt eget delegeringsbeslut slutgiltigt den behöriga myndigheten, utan ger exempelvis kommunstyrelsen eller nämnden till vilken beslutanderätten delegerats rätt att delegera den vidare. Bestämmelserna i förvaltningsstadgan ger i detta fall en slags blankofullmakt till den myndighet som fullmäktige har delegerat beslutanderätt till.