Allmän valbarhet och hemkommun

En persons hemkommun är ett av tre villkor för allmän valbarhet.

Hemkommunen är avgörande för till exempel rösträtten i kommunalvalet, valbarheten till kommunens förtroendeuppdrag, social- och hälsovårdstjänsterna, medlemskapet i en församling och beskattningen.

Hemkommunen är med vissa undantag den kommun där man är stadigvarande bosatt

Hemkommunen bestäms enligt lagen om hemkommun (201/1994). En persons hemkommun är med vissa undantag den kommun där han eller hon är stadigvarande bosatt.

Har en person i sin användning flera bostäder eller ingen bostad alls, är hans eller hennes hemkommun den kommun som han eller hon

• på grund av sina familjeförhållanden,
• sin utkomst eller andra motsvarande omständigheter själv anser som sin hemkommun och
• till vilken han eller hon med hänsyn till de ovannämnda omständigheterna har den fastaste anknytningen.

Kommunen samt Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (MDB) beaktar personens egen uppfattning om sin hemkommun. Den egna uppfattningen räcker dock inte i sig för att bestämma hemkommunen.

Ändringar i hemkommunen ska anmälas till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Myndighetens avgörande om hemkommun är inte juridiskt bindande för andra myndigheter.

HFD 26.5.1999 liggare 1275: En anteckning i befolkningsdatasystemet är inte juridiskt bindande för andra myndigheter, utan dessa ska med tillämpning av relevanta bestämmelser oberoende av anteckningen i befolkningsdatasystemet utgående från den utredning som presenterats för dem självständigt avgöra bl.a. frågan om personens hemkommun.

I lagen om hemkommun finns bestämmelser om begränsningar som gäller ändring av en persons hemkommun. Hemkommunen ändras exempelvis inte, om personen bor i en annan kommun huvudsakligen på grund av

• arbetsuppgifter eller studier som varar i högst ett år,
• sjukdom,
• vård i familjevård eller institutionsvård,
• boende med boendeservice eller
• någon annan med dessa jämställbar orsak.

Boendet anses i dessa fall vara tillfälligt till sin natur.

Hemkommun som villkor för valbarhet

Ett av villkoren för allmän valbarhet i en kommun är enligt kommunallagen att en person har kommunen i fråga som hemkommun. En person vars hemkommun är en annan kommun kan inte väljas in i fullmäktige, kommunstyrelsen, en nämnd eller ett utskott eller i sektioner för dessa organ.

I samband med val av förtroendevalda i en kommun, och på motsvarande sätt i en samkommun, måste man således tillämpa lagen om hemkommun när valbarheten till organen i fråga ska avgöras.

Två bostäder i användning

Har en person i sin användning flera bostäder eller ingen bostad alls, är hans eller hennes hemkommun den kommun som han eller hon på grund av sina familjeförhållanden, sin utkomst eller andra motsvarande omständigheter själv anser som sin hemkommun och till vilken han eller hon med hänsyn till de ovannämnda omständigheterna har den fastaste anknytningen.

Har en persons egen uppfattning om vilken kommun som är hemkommun inte kunnat utredas, är hemkommunen den kommun till vilken han eller hon ska anses ha den fastaste anknytningen med hänsyn till sitt boende, sina familjeförhållanden, sin utkomst och andra motsvarande omständigheter.

Då man fastställer hemkommunen för en person med två bostäder är personens egen subjektiva uppfattning om hemkommunen inte den enda avgörande faktorn, utan personen ska också på basis av fakta som kan fastställas objektivt ha fast anknytning till den kommun han eller hon uppgett.

Sådana fakta är

• Familjeförhållanden: personens band till sin familj och till familjens gemensamma bostad, dvs. hemmet.
• Utkomst: arbete eller annan ekonomisk anknytning till en bestämd boningsort.
• Andra motsvarande omständigheter: t.ex. släktskaps-, foster- eller vårdförhållande.

Rättspraxis om personer med två bostäder

I sitt avgörande 6492/2017 ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att Kervo, som X själv betraktade som sin hemkommun, var hemkommun.

6492/2017: Det är fråga om en sådan situation enligt 2 § 2 mom. i lagen om hemkommun där en person har flera bostäder i sin användning. Då bestäms hemkommunen på basis av vilken kommun personen har den fastaste anknytningen till och själv anser som sin hemkommun. Enligt motiveringen till bestämmelsen är personens egen subjektiva uppfattning ändå inte den enda avgörande faktorn, utan personen ska också på basis av fakta som kan fastställas objektivt ha fast anknytning till den kommun han eller hon uppgett. Vid bedömningen av anknytningen kan man beakta bland annat personens familjeförhållanden och utkomst, med vilken avses personens arbete eller någon annan ekonomisk anknytning till den angivna boningsorten, eller andra motsvarande omständigheter. I rättspraxis har det ansetts att en byggnad vars användningsändamål är fritidsboende inte kan betraktas som bostad i hemkommunen.

X har meddelat att han har betalat skatt till Kervo. X äger tillsammans med sin maka flera bostäder i Kervo, men också annanstans i Finland och utomlands, och tillbringar sin fritid bland annat i sin fritidsbostad i Sibbo. I befolkningsdatasystemet har Kervo antecknats som hans hemkommun. Enligt uppgifterna i befolkningsdatasystemet har X och hans maka bott på en adress i Kervo sedan 1972.

Mot bakgrund av ovanstående har X en fast anknytning till Kervo. Det att X själv betraktar Kervo som sin hemkommun talar också för att Kervo ska anses vara hans hemkommun. I ärendet har det inte framkommit några omständigheter enligt vilka det borde bedömas att X har en klart fastare anknytning till någon annan kommun. Av dessa orsaker kan Kervo betraktas som X:s hemkommun.

I sina avgöranden 2001:34, 4.4.2005 liggare 735 och 28.8.2008 liggare 2090 ansåg HFD att personens subjektiva uppfattning om hemkommunen inte var tillräcklig. Det avgörande var däremot i vilken kommun personen de facto bor med sin familj och var arbetsplatsen finns, dvs. vart personen har en fast anknytning.

HFD 2001:34: Personen hade en bostad i två kommuner. I kommun A hade han ett egnahemshus gemensamt med sin maka, vilket länge hade varit familjens stadigvarande bostad. I kommun B hade personen en bostadsbyggnad som var avsedd för året runt-bruk och försedd med alla bekvämligheter. Hans maka hade sin arbetsplats i kommun A, och även han själv arbetade fortsättningsvis, efter att ha gått i deltidspension, i kommun A. Med hänvisning till detta ansågs personen ha fast anknytning till kommun A och inte till kommun B, där han enligt egen uppgift tillbringade all sin fritid, 7 månader om året. Personens hemkommun ansågs därför vara kommun A, inte kommun B, som personen själv betraktade som sin hemkommun.

HFD 4.4.2005 liggare 735: Personens egen uppfattning om hemkommunen var inte avgörande vid bestämningen av hemkommun då den tillgängliga utredningen om familjeband, utkomst eller andra motsvarande omständigheter tydligt visade på en fast anknytning till någon annan kommun, och de ovan nämnda omständigheterna inte visade på en tillräcklig anknytning till den kommun som personen uppfattade som sin hemkommun. Den principiella utgångspunkten är att bestämningen av hemkommun så noga som möjligt ska motsvara den materiella sanningen, det vill säga personens faktiska boende i en viss kommun. Bestämningen av hemkommunen kunde inte motiveras med att personen skött förtroendeuppdrag i kommunen.

HFD 28.8.2008 liggare 2090: Personen hade i sin användning ett egnahemshus i kommun A, vilket ägdes av hans maka och där makan och tre minderåriga barn bodde. Personen hade i kommun B en hyresetta, där hans minderåriga studerande dotter var stadigvarande bosatt. Personen levde inte i hemskillnad och var inte skild från sin maka. Personens primära arbetsrum fanns i kommun A och ett annat i kommun B. I förvaltningsdomstolens motiveringar (som HFD inte ändrade) konstateras följande: ”Personens egen uppfattning om hemkommunen kan inte avgöra bestämningen av hemkommun då den tillgängliga utredningen om familjeband, utkomst eller andra motsvarande omständigheter visar på en fast anknytning till någon annan kommun och dessa omständigheter inte visar på en tillräcklig anknytning till den kommun som personen uppfattar som sin hemkommun. Den principiella utgångspunkten är att bestämningen av hemkommun så noga som möjligt ska motsvara den materiella sanningen, dvs. personens faktiska boende i en viss kommun. Rätten till ett kommunalt förtroendeuppdrag är en följd av kommunmedlemskap och bestämningen av hemkommun. Således kan inte handhavandet av ett visst förtroendeuppdrag i sig vara grund för bestämningen av hemkommunen.

Hemkommun och arbetskommun

Efter kommunalval har man i några fall ifrågasatt en ny fullmäktigeledamots allmänna valbarhet i situationer då ledamoten på grund av att han eller hon arbetar långt borta har en andra bostad. Personen har inte själv sett ”arbetskommunen” som sin hemkommun.

Med tanke på tillämpningen av hemkommunsbestämmelserna är läget klart i de fall då familjens gemensamma hem ligger i kommun A, som personen själv ser som sin hemkommun och tillbringar veckoslut och ledigheter i. I kommun B finns arbetsplatsen och oftast bara en liten hyresbostad. Personen har i detta fall en fast anknytning till den hemkommun han eller hon uppgett.

Personens egen uppfattning om sin hemkommun kan också ges en avgörande betydelse i en situation då en person utan familj i sin användning har en bostad i den kommun som personen betraktar som sin hemkommun och där han eller hon tillbringar sin fritid. Dessutom har personen sitt sociala liv huvudsakligen i denna kommun. Att man har en arbetsplats och under arbetsveckorna bor i en annan kommun påvisar inte en anknytning som är tillräcklig för att utgöra en fast anknytning till den kommun som personen inte själv uppfattar som sin hemkommun.

Situationer där hemkommunen inte ändras

En persons hemkommun ändras inte om han eller hon bor i en annan kommun huvudsakligen på grund av arbetsuppgifter, studier, sjukdom eller någon annan med dessa jämställbar orsak, som varar i högst ett år. Boendet anses i dessa fall vara tillfälligt till sin natur.

Enligt motiveringen till lagen om hemkommun ändras hemkommunen nödvändigtvis inte heller, även om boendet i den andra kommunen varar längre än ett år, såvida de förutsättningar som föreskrivs i 2 § 2 mom. i lagen kvarstår oförändrade för hemkommunens del och personen i fråga inte själv vill ändra sin hemkommun. Med oförändrade omständigheter avses främst att personen fortsättningsvis har två bostäder och en fast anknytning till ”utgångskommunen”.

En persons hemkommun ändras inte heller, om han eller hon bor i en annan kommun huvudsakligen på grund av

• vård i familjevård eller institutionsvård,
• boende med boendeservice,
• vistelse till sjöss såsom sjöfolk,
• avtjänande av straff i straffanstalt,
• medlemskap i riksdagen eller statsrådet eller ett offentligt förtroendeuppdrag, eller
• fullgörande av värnplikt eller civiltjänst.

I dessa situationer har det ingen betydelse hur lång tid boendet i den andra kommunen varar.

Rättspraxis: hemkommunen ändras inte

HFD 2009:59: Enligt 3 § 5 punkten i lagen om hemkommun ändras en persons hemkommun inte om han bor i en annan kommun huvudsakligen på grund av ett offentligt förtroendeuppdrag. Av bestämmelsen kan man sluta sig till att hemkommunen inte ändras på nämnda grund, men att den kan ändras av någon annan orsak under den tid som en person handhar ett förtroendeuppdrag.

En ledamot av Europaparlamentet ansåg att hans hemkommun var Rovaniemi, den kommun till vilken han genom organisationsverksamhet meddelade sig ha fast anknytning och till vilken han hade betalt skatt. Ledamoten var dock inte valbar till Rovaniemi stadsfullmäktige, eftersom han inte genom familjeförhållanden hade anknytning till nämnda stad, inte arbetade där och inte heller hade uppgivit annan ekonomisk anknytning till Rovaniemi och nämnda stad inte heller av andra motsvarande skäl var hans hemkommun.

De förtroendevaldas hemkommun ger upphov till frågor till Kommunförbundets serviceverksamhet särskilt då det är kommunalval, när partier eller personer som överväger kandidatur begär ställningstaganden om valbarhet i kommunalvalet.

Läs mer

Mer på webben

Lagen om hemkommun (201/1994)
Finlex