Preskription av en fordran

Lagen om preskription av fordran (728/2003), dvs. preskriptionslagen, är en sekundär allmän lag vars tillämpning begränsas av speciallagstiftning.

Utöver preskription av penningskulder gäller lagen också andra förpliktelser i fråga om pengar, varor, tjänster och andra prestationer. Till denna del avviker lagen från räntelagen, som bara gäller penningfordringar.

För tillämpningen av preskriptionslagen har det ingen betydelse om skulden uppstått på basis av ett avtal eller direkt med stöd av lagen. Den allmänna preskriptionstiden är tre år. I preskriptionslagen föreskrivs om hur preskriptionstiden kan avbrytas.

I fråga om kommunernas fordringar gäller preskriptionslagen privaträttsliga fordringar och skyldigheter. Tillämpningsbestämmelsen i 1 § i lagen är utformad så att 2 mom. i paragrafen anger undantag från lagens allmängiltighet.