Kommunerna bör få fler verktyg för att bekämpa klimatförändringen och bygga hållbara samhällen och en bra livsmiljö

• I totalrevideringen av markanvändnings- och bygglagen måste kommunerna få behålla rätten till självständiga val i markpolitiken, planläggningen och utarbetandet av program för genomförandet. Kommunernas planläggningsmonopol bör kvarstå.

• Planerings- och tillståndssystemet bör förenklas utan att minska kommuninvånarnas möjligheter att delta. Kommunalbesvär i planläggningsärenden bör kvarstå. Kommunerna måste ha möjlighet att ordna markplaneringen, genomförandet och styrningen av byggandet på det sätt de anser vara bäst.

• Stadsregionernas möjligheter och finansieringsbasen för utvecklingen av hela kollektivtrafiksystemet bör tryggas. Det är grunden både för en fungerande och hållbar stadstrafik och för nya transporttjänster.

• För samordning av markanvändningen, boendet och trafiken bör statens och stadsregionernas MBT-avtal utvecklas till ett starkare samarbetsinstrument och staten måste vara beredd att utvidga avtalen till att gälla nya regioner. Också övrigt avtalsmässigt samarbete bör främjas.

• Regeringen bör skapa förutsättningar för hållbart boende till rimligt pris med beaktande av de olika behoven i olika delar av landet.

• De trafikpolitiska lösningarnas långsiktighet bör utökas genom utarbetande av en riksomfattande trafiksystemplan. Planen bör beredas tillsammans med kommunerna för att stärka livskraften och tillgängligheten i de växande stadsregionerna och i landets övriga delar. 

• Statens och kommunernas arbetsfördelning bör förtydligas. Staten bör svara för finansieringen av trafikinfrastrukturen på det nationella planet. Principen om att ”den som drar nytta betalar” får inte leda till tillämpningar som förutsätter att kommunerna deltar i finansieringen av statlig trafikinfrastruktur. Statens budget för trafikinfrastrukturen bör ökas, finansieringsmodellerna bör göras mångsidigare och vägavgifter bör göras möjliga genom lagstiftning.

• Arbetet för att förbättra den kommunala infrastrukturen (bl.a. vatten och avlopp, gator och lokaler för skolor och daghem) och att åtgärda det eftersatta underhållet kräver ett långsiktigt program mellan staten och kommunerna och finansiering genom mångsidiga finansieringsmodeller.

• Kommunerna behöver bättre förutsättningar att bekämpa klimatförändringen och främja den cirkulära ekonomin. För att kommunernas arbete ska kunna påskyndas måste staten erbjuda bestående stödinstrument och bedriva en konsekvent klimatpolitik, som stöder kommunernas långsiktiga klimatarbete.

• Anpassningen till klimatförändringen kräver att uppgifterna, ansvaren och finansieringen klargörs mellan staten, landskapen, kommunerna, företagen och fastighetsägarna. Anpassningsåtgärderna kräver nationell samordning och finansiering.