Kommunförbundets historia

För att främja samarbetet mellan kommunerna och bevaka kommunernas riksomfattande intressen inrättades centralorganisationer i början av 1900-talet. År 1912 inrättades Kommunala centralbyrån för att bevaka städernas och köpingarnas intressen. När verksamheten år 1917 hade blivit permanent ändrades namnet till Finlands Stadsförbund.

Landskommunerna hade emellertid inte någon motsvarande centralorganisation och kommunernas företrädare frågade Sällskapet Pellervo om råd i många juridiska och ekonomiska frågor. På initiativ av Pellervo bildades år 1921 Maalaiskuntien Liitto för att bevaka de finska landskommunernas intressen och år 1926 bildades motsvarande Finlands Svenska Landskommuners Förbund. De tvåspråkiga landskommunerna tillhörde någondera av dessa förbund.

Landskapsförbunden bytte namn när näringsstrukturen ändrades i många landskommuner och benämningen landskommun inte längre motsvarade kommunens karaktär. De finskspråkiga kommunernas förbund fick 1969 namnet Suomen Kunnallisliitto och de svenskspråkiga kommunernas förbund, som inrättades 1970, kallades Finlands Svenska Kommunförbund.

För att effektivera kommunernas intressebevakning, tjänster och utvecklingsverksamhet beslutade de nämnda centralorganisationerna och Kommunala arbetsmarknadsverket, Sjukhusförbundet, Förbundet för Finlands yrkesläroanstalter och Landskapens förbund i Finland att fusioneras till Finlands Kommunförbund. Den nya kommunala centralorganisationen inledde sin verksamhet i juni 1993. Också landskapsförbunden, sjukvårdsdistrikten och de övriga samkommunerna omfattas av Kommunförbundets verksamhet. Förbundet arbetar för att främja kommunernas och samkommunernas verksamhetsförutsättningar, samarbete och livskraft och i likhet med sina föregångare bevakar förbundet kommunerna intressen.