Budgetering och ekonomiplanering

År 2022

Socialförsäkringsavgifterna för de kommunala arbetsgivarna har fastställts för år 2022. Arbetsgivarens genomsnittliga socialförsäkringsavgifter är cirka 24,05 procent av lönesumman år 2022. Det sammanlagda beloppet år 2021 var cirka 24,4 procent av lönerna, vilket innebär att de indirekta lönekostnaderna kommer att minska med cirka 0,4 procentenheter från år 2021.

Arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift blir 1,34 procent år 2022. År 2021 är sjukförsäkringsavgiften 1,53 procent, vilket innebär att avgiften nästa år stiger med 0,19 procentenheter.

Arbetslöshetsförsäkringsavgiften ökar med 0,2 procentenheter från nivån år 2021. Den delas jämnt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, och innebär således en ökning på 0,1 procentenheter i genomsnitt för vardera parten. Behovet att höja avgiften beror att Sysselsättningsfondens utgifter ökat under pandemin.

År 2022 var den lägre avgiften för kommunala arbetsgivare 0,50 procent av lönen och 2,05 procent på den del som överstiger gränsen för lönesumman på 2 197 500 euro. Den lägre arbetslöshetsförsäkringsavgiften för arbetsgivare var 0,5 procent av lönen också under 2021 medan den var 1,9 procent på den del som överstiger gränsen för lönesumman. Höjningen riktar sig alltså till stora arbetsgivare.

Lönebaserade pensionsavgifter

Den lönebaserade pensionsavgiften för Kevas medlemsorganisationer är sedan 2019 en total pensionsavgift, som innehåller både arbetsgivarens och arbetstagarens andel av pensionsavgiften. Avgiften för Kevas medlemsorganisationer har hittills hållits på samma nivå som arbetspensionsavgiften i den privata sektorn men år 2022 kommer man att frångå det här systemet.

När den privata sektorns arbetspensionsavgifter höjs temporärt kommer avgifterna för Kevas medlemsorganisationer att förbli oförändrade. Den lönebaserade arbetspensionsavgiften är alltså 24,4 procent både år 2021 och 2022.

Avgiften innehåller arbetstagarens genomsnittliga andel av arbetspensionsavgiften, 7,57 procent år 2022, samt arbetsgivarens andel av den lönebaserade pensionsavgiften, cirka 16,83 procent. Arbetsgivarens andel innehåller också en invalidpensionsavgift som är specifik för varje medlemssamfund och som utgör i genomsnitt 1,10 procent av lönerna.

Pensionsutgiftsbaserad avgift

Utöver den lönebaserade avgiften betalar flera av Kevas medlemsorganisationer också en pensionsutgiftsbaserad avgift. Den pensionsutgiftsbaserade avgiften fördelas mellan medlemssamfunden i proportion till de pensionsdelar som betalas 2022 och som tjänats in i anställning hos medlemssamfundet före 2005. Avgiften uppbärs av kommunala arbetsgivare för den del av finansieringsansvaret som överskrider ArPL-nivån.

Den pensionsutgiftsbaserade avgiften år 2022 har fastställts till totalt 713 miljoner euro. Avgiften uppgick till 735 miljoner euro år 2021. Även om den pensionsutgiftsbaserade avgiften i euro varit så gott som oförändrad sjunker den ändå med cirka 0,4 procentenheter i förhållande till den beräknade lönesumman för Kevas medlemsorganisationer. År 2022 blir avgiften i genomsnitt 3,5 procent av lönesumman.

Inom bland annat undervisningssektorn betalar en del kommunala arbetsgivare sina pensionsavgifter till statens pensionssystem. Den lönebaserade pensionsavgiften i statens pensionssystem motsvarar till sin uppbyggnad den lönebaserade avgiften i Kevas medlemssamfund. Den genomsnittliga lönebaserade pensionsavgiften år 2022 är 24,85 av lönerna i det statliga pensionssystemet. Avgiften höjs på samma sätt som ArPL-avgiften till följd av den temporära sänkningen år 2020.

De kommunala arbetsgivarnas andel av den lönebaserade pensionsavgiften ligger i statens pensionssystem mycket nära Kevas pensionsavgift: uppskattningsvis i genomsnitt 17,13 procent av lönerna.

Mer information:

Chefekonom Minna Punakallio

+358 9 771 2095, +358 40 751 5175

minna.punakallio@kuntaliitto.fi

Bilaga:

På finska: Kuntatyönantajan sosiaalivakuutusmaksut 2019-2023

De kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter 2010-2022

Minna Punakallio 3.12.2021

Avgiftsprognoser

Arbetsgivaren betalar utöver bruttolönen för arbetstid också indirekta arbetskraftskostnader, såsom socialförsäkringsavgifter och löner för till exempel semesterdagar, sjukdomstid och utbildning. Dessutom har arbetsgivarna företagsspecifika obligationer för till exempel företagshälsovård och personalmåltider. 

De kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter avser avgifter som arbetsgivarna betalar för att finansiera arbetstagarnas sociala trygghet. Sådana avgifter är pensionsavgifter, sjukförsäkringsavgifter, arbetslöshetsförsäkringspremier, olycksfallsförsäkringspremier och grupplivförsäkringspremier.

Avgiftsprocenterna fastställs årligen, eftersom de faktorer som ligger till grund för avgifterna, såsom arbetslöshet och ekonomisk tillväxt, varierar. Då varierar också utgifterna för förmånerna och avkastningen från de fonder som har anknytning till finansieringen av den sociala tryggheten. Du hittar de senaste prognoserna för de kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter i bilagan nedan.

Socialförsäkringsavgifterna för de kommunala arbetsgivarna har fastställts för år 2021

Alla socialförsäkringsavgifter för de kommunala arbetsgivarna har fastställts för år 2021. I förhållande till lönesumman är socialförsäkringsavgifterna nästa år i genomsnitt 24,5 procent av lönen, vilket innebär att de totala avgifterna stiger med några tiondels decimaler jämfört med i år (24,1 % år 2020), då sjukförsäkringsavgiften och arbetslöshetsförsäkringsavgiften stiger. Övriga avgifter hålls i stort sett oförändrade.

De kommunala arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift blir 1,53 procent år 2021. År 2020 är sjukförsäkringsavgiften 1,34 procent, vilket innebär att avgiften nästa år stiger med 0,19 procentenheter. Höjningen ökar arbetsgivarnas avgiftsbörda med cirka 230 miljoner euro. Konkurrenskraftsavtalet medförde sänkta sjukförsäkringsavgifter för arbetsgivarna, och ändringarna i finansieringen har överförts till de bestående finansieringsandelarna enligt sjukförsäkringslagen från och med år 2020. I fråga om sjukvårdsförsäkringen har finansieringen delats upp så att de försäkrade finansierar 33 procent och staten 67 procent av förmånerna och verksamhetskostnaderna.

Coronapandemin har på kort sikt både minskat och ökat utgiftsposterna inom sjukvårdsförsäkringen.  I sin helhet uppskattas förmånsutgifterna inom sjukvårdsförsäkringen öka med cirka 170 miljoner euro. Kostnaderna för förmånerna inom arbetsinkomstförsäkringen uppskattas växa bara en aning år 2021, men utöver detta har coronapandemin minskat bland annat lönesummorna.

Också arbetsgivarnas arbetslöshetsförsäkringsavgift stiger nästa år. Arbetsgivarens arbetslöshetsförsäkringsavgift som graderas enligt lönesumman är 0,50 procent av lönen då lönesumman är högst 2 169 000 euro och 1,90 procent för den överstigande delen år 2021. År 2021 är arbetslöshetsförsäkringsavgifternas totala belopp i genomsnitt 2,82 procent av lönesumman, så avgifterna stiger med i genomsnitt 0,32 procentenheter jämfört med år 2020. Höjningen fördelar sig jämnt mellan arbetsgivarna och löntagarna.

Den lönebaserade pensionsavgiften för Kevas medlemssamfund är numera en total pensionsavgift, som innehåller både arbetsgivarens och arbetstagarens andel av pensionsavgiften.

År 2021 är den genomsnittliga lönebaserade pensionsavgiften för Kevas medlemssamfund alltså fortfarande 24,40 procent av lönerna, vilket motsvarar avgiftsnivån i det privata arbetspensionssystemet. Inga beslut har fattats om ändring av arbetsgivarens andel av pensionsavgiften.

Den lönebaserade avgiften innehåller arbetstagarens genomsnittliga andel av arbetspensionsavgiften, dvs. 7,58 procent år 2021, samt arbetsgivarens andel av den lönebaserade pensionsavgiften, cirka 16,82 procent. Arbetsgivarens andel innehåller också en invalidpensionsavgift som är specifik för varje medlemssamfund och som utgör i genomsnitt 1,20 procent av lönerna.

Utöver den lönebaserade avgiften betalar många av Kevas medlemssamfund också en pensionsutgiftsbaserad avgift. Den pensionsutgiftsbaserade avgiften fördelas mellan medlemssamfunden i proportion till de pensionsdelar som betalas 2021 och som tjänats in i anställning hos medlemssamfundet före 2005.

Den pensionsutgiftsbaserade avgiften för nästa år har fastställts till totalt 735 miljoner euro. År 2020 har avgiften varit 737 miljoner euro. I förhållande till lönesumman är den pensionsutgiftsbaserade avgiften i genomsnitt 3,95 procent.

Också i statens pensionssystem ändrades den lönebaserade pensionsavgiften år 2019 så att den till sin nivå och uppbyggnad motsvarar den lönebaserade avgiften för Kevas medlemssamfund. År 2021 är den genomsnittliga lönebaserade pensionsavgiften 24,40 procent av lönerna, vilket inbegriper både arbetsgivarens och arbetstagarens pensionsavgift. De statliga arbetsgivarnas andel av den lönebaserade pensionsavgiften är uppskattningsvis i genomsnitt 16,69 procent av lönerna.

Kommunernas och samkommunernas kalkylerade andel av avgiften för kommunalt anställda som hör till det statliga pensionssystemet (bl.a. lärare födda före 1970) är dock på en lite annan nivå än den lönebaserade avgiften för Kevas medlemssamfund. Andelen för dessa anställda är cirka 16,26 procent av lönesumman.

Av bilagan framgår de kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter och prognoserna för dem år 2017–2022.

Bilaga:

De kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter och prognoserna för år 2017–2022

Pdf-dokument, uppdaterad 4.12.2020

Kommunallagen förutsätter att kommunerna har en balanserad ekonomi. Räkenskapsperiodens bokföringsmässiga balans utvisas av den sista raden i resultaträkningen, Räkenskapsperiodens överskott (underskott). Över- och underskott från tidigare år framgår av raderna Överskott (underskott) från tidigare räkenskapsperioder och Räkenskapsperiodens överskott (underskott).

Ett underskott i balansräkningen ska täckas inom den tid som bestäms i kommunallagen. Beslut om åtgärder för att täcka underskottet fattas i ekonomiplanen. Om underskottet inte täcks inom den lagstadgade tiden, eller om de övriga kriterierna i kommunallagen uppfylls, kan ett kriskommunsförfarande inledas i kommunen, dvs. ett förfarande för en kommun som har en speciellt svår ekonomisk ställning.

Balanserad ekonomiplan

I balansen för ekonomiplanen kan beaktas överskott som beräknas uppkomma det år budgeten görs upp. Ekonomiplanen kan då visa underskott, men högst till samma belopp som det överskott som beräknas ha uppkommit till slutet av det år då budgeten gjorts upp. Vid uppskattningen av överskottets storlek beaktas förutom föregående års bokslut också budgeten för det år budgeten görs upp och de ändringar som gjorts i den samt andra kända faktorer som påverkar resultatet för det år budgeten görs upp.

På så sätt beaktas användningen av överskott från föregående års bokslut för täckning av underskott redan det år som budgeten görs upp. Kommunen kan i sin ekonomiplan alltså också beakta överskottsposter från det föregående bokslutet och de uppskattade sammanlagda överskottsposterna från det år budgeten görs upp.

Överskott och underskott i budgeten beräknas på samma sätt som i bokslutet. Bokföringsnämndens kommunsektion ger anvisningar om innehållet i begreppet överskott och underskott i bokslutet. Med överskottsposter jämställs också reserver och avskrivningsdifferenser som har minskat räkenskapsperiodens överskott vid bokföringen.

Det överskott som avses i 110 § i kommunallagen räknas alltså utgående från över- eller underskott från tidigare räkenskapsperioder, räkenskapsperiodens över- eller underskott samt summan av reserverna och avskrivningsdifferensen.

Bokföringsnämndens kommunsektion har gett ett utlåtande (118/2018) om tolkningen av över- och underskottsposter i kommuner och samkommuner.

Skyldighet att täcka underskott

Bestämmelser om skyldighet att täcka underskott finns i 110 § i kommunallagen. Ett underskott i kommunens balansräkning ska täckas inom fyra år från ingången av det år som följer efter det att bokslutet fastställdes.

Också ett underskott som uppkommit under eller efter det år budgeten gjordes upp ska täckas inom den föreskrivna tiden. Skyldigheten att täcka underskott gäller bara underskott i kommunernas och samkommunernas balansräkningar, inte i koncernbalansräkningen.

Underskott i en sådan ny kommun som avses i kommunstrukturlagen ska täckas inom fyra år från det att ändringen av kommunindelningen trätt i kraft. Med ny kommun avses en kommun som uppkommit genom sammanslagning av kommuner enligt 3 § i kommunstrukturlagen.

Kommunen ska i ekonomiplanen besluta om specificerade åtgärder genom vilka underskottet täcks under den föreskrivna tiden. För att balansera ekonomin eller täcka underskott bör man i första hand använda realekonomiska metoder, dvs. öka inkomsterna eller minska utgifterna.

Temporär bestämmelse i kommunallagen om täckande av underskott

Enligt en temporär bestämmelse i kommunallagen (110 a §) har kommuner och samkommuner möjlighet att ansöka om förlängning av tidsfristen för täckande av underskott på grund av ekonomiska svårigheter till följd av covid-19-epidemin.

Förlängning kan sökas om kommunen eller samkommunen på grund av exceptionella och tillfälliga ekonomiska svårigheter till följd av coronaepidemin inte kan täcka underskott i sin balansräkning inom de föreskrivna fyra åren. Finansministeriet kan på ansökan bevilja två år tilläggstid för täckandet av underskottet. 

Bestämmelsen gäller 1.12.2020–31.12.2025.

Balanseringsåtgärder i ekonomiplanen

Beslut om specificerade åtgärder för att täcka underskottet fattas i ekonomiplanen.

En kommun med överskott kan också göra upp en ekonomiplan för längre tid än fyra år, om det i balansräkningen inte uppstår underskott som saknar täckning. Den förlängda ekonomiplanen kan visa underskott för de första fyra åren högst till samma belopp som det överskott som beräknas ha uppkommit till slutet av det år då budgeten gjorts upp. 

Om ekonomiplanen görs upp för fyra år utgör det inget hinder för kommunen att utarbeta ett investeringsprogram för en längre tid eller särskilda långsiktiga serviceplaner.

De balanseringsåtgärder som sträcker sig över flera år ses över och godkänns årligen i samband med att budgeten och ekonomiplanen godkänns.

Åtgärderna i budgeten och ekonomiplanen ska specificeras och även belopp och fördelning över tid ska anges. Det kan vara svårt att presentera åtgärderna med den noggrannhet som praxisen för ekonomiplaneringen förutsätter.

Till exempel kan de ekonomiska konsekvenserna av väsentliga ändringar i servicestrukturen vara svåra att ta med i ekonomiplanen innan man fattat detaljerade verkställighetsbeslut. Det är då befogat att presentera principavgöranden om hur omfattande åtgärder som behövs och nivån på de belopp det rör sig om, även om man ännu inte bestämt hur åtgärderna ska fördelas på olika verksamheter.

Avgöranden som gäller förändringar i inkomstgrunderna kan antagligen inte heller flera år på förhand göras på en så specifik nivå som praxisen för ekonomiplanen skulle förutsätta. Enligt tidigare motiveringar till kommunallagen kan det anses vara tillräckligt att ange vilka inkomstgrunder som ska ses över och att sätta mål för inkomstökningen per inkomstkälla.

I budgeten och ekonomiplanen kan man också ta upp sådana överlåtelser av egendom och vinst på överlåtelser av egendom som tidsmässigt infaller utanför ekonomiplanen. De åtgärder som föreslagits för balanseringen ska dock infalla under de fyra ekonomiplaneåren. Som balanseringsåtgärd kan även föreslås täckning av underskott genom sänkning av grundkapitalet i de fall då förutsättningarna för sänkning av grundkapitalet uppfylls.

Enligt 30 § i lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) är ett villkor för beviljande av höjning av statsandelen enligt prövning att kommunen har antagit en plan över åtgärder som ska vidtas för att balansera kommunens ekonomi.

Höjningen av statsandelen kan utebli eller beviljas till ett nedsatt belopp om planen eller de uppställda villkoren inte iakttagits. Planen som utgör villkor för beviljande av höjningen ska basera sig på kommunens ekonomiplan som avses i 110 §.

Om kommunen har omfattats av ett sådant utvärderingsförfarande som avses i 118 § i kommunallagen, måste budgeten och ekonomiplanen göras upp så att fullmäktiges beslut om åtgärder som behövs för att garantera servicen till invånarna förverkligas (åtgärdsprogram). Fullmäktiges beslut baserar sig på ett åtgärdsförslag som lagts fram av en utvärderingsgrupp.

Balansering av affärsverkens ekonomi

I fråga om balansering av de kommunala affärsverkens ekonomi och täckning av underskott iakttas i tillämpliga delar de bestämmelser i kommunallagen som gäller kommuner.

Även om bestämmelsen om balansering i sista hand binder bara kommunen som helhet, är det motiverat att förfarandet enligt 110 § i kommunallagen tillämpas också i affärsverkens ekonomiplaner. Om underskottet i balansräkningen inte kan täckas inom utsatt tid, ska det i ekonomiplanen fattas beslut om specificerade åtgärder genom vilka underskottet ska täckas. Åtgärderna för affärsverken läggs till balanseringsåtgärderna i kommunens ekonomiplan, om det finns underskott på hela kommunens nivå.  

Täckning av underskott ur balansposter

Ett underskott som uppkommit eller beräknas uppkomma kan förutom med överskott för planåren också täckas ur poster bland eget kapital under särskilt angivna förutsättningar. Beslutet om att täcka underskott ur balansposter ska fattas på förhand i samband med att följande års budget och ekonomiplan godkänns. Överföringen från posterna bland det egna kapitalet ska tas upp i bokslutet för det år beslutet fattades eller i boksluten för de följande åren under planperioden. Om kommunen har betydande överskott i sin balansräkning kan den göra upp en ekonomiplan där det uppskattade underskottet också täcks med överskott i balansräkningen.

Täckning av räkenskapsperiodens underskott med överskott från föregående räkenskapsperioder

Räkenskapsperiodens underskott täcks i bokföringen för året efter bokslutet med föregående räkenskapsperioders överskott till det belopp som balansräkningens överskottsposter räcker till för. I samkommuner iakttas motsvarande förfarande. Medlemskommunerna kan ändå komma separat överens om täckning av räkenskapsperiodens underskott och återbäring av överskott.

De bokföringsprinciper som gäller behandlingen av räkenskapsperiodens resultat för samkommuner har behandlats närmare i bokföringsnämndens kommunsektions utlåtande 36/1998.

Täckning av underskott med fondkapital och reserver

En minskning av övriga egna fonders kapital, till exempel bostadsproduktions-, skadeansvars-, utvecklings- och donationsfonders kapital, är vanligen bunden till vissa affärstransaktioner. Dessa fonders kapital kan endast av särskilda skäl användas till att täcka underskott och minskningen av kapitalet bör vara av bestående natur.

Uppskrivningsfonden kan inte användas för täckning av underskott. Ändringar i fondens kapital är bundna till förändringar i värdet på markområden och värdepapper.

I enlighet med kommunsektionens resultaträkningsanvisning kan en investeringsreserv bildas för framtida anskaffningsutgifter. En investeringsreserv ska intäktsföras senast det räkenskapsår då anskaffningen börjar avskrivas enligt plan eller, när det gäller anskaffningar som inte avskrivs, det år då anskaffningen görs.

Ett förfarande där investeringsreserven ökas eller minskas i syfte att jämna ut resultatet, utan att överföringarna grundar sig på planerade eller genomförda investeringar, kan därmed inte anses vara förenligt med god bokföringssed.

Reserver bör upplösas i resultatet. Att täcka underskott mot en reserv i balansräkningen är alltså inte förenligt med bokföringsanvisningarna. I stället för intäktsföring kan investeringsreservers och fonders kapital överföras till grundkapitalet. Vid upplösning av reserver och fonder är ett alternativ till intäktsföring att kapitalet överförs till kommunens grundkapital.

Täckning av underskott med grundkapital

För att balansera ekonomin eller täcka underskott bör man i första hand använda realekonomiska metoder, dvs. öka inkomsterna eller minska utgifterna. Som en sådan åtgärd kan inte räknas nedsättning av grundkapitalet i kommunens balans för täckning av underskott, vilket skulle innebära att den samlade nettoförmögenheten används för finansiering av tjänster.

Som en bokföringsmässig åtgärd är nedsättning av grundkapitalet genom överföring mellan balansposter tillåten endast i undantagsfall. Nedsättning av grundkapitalet är möjligt om kommunens serviceverksamhet minskar varaktigt och behovet av långvarig finansiering därför minskar. Nedsättning av grundkapitalet är möjlig till exempel om kommunens uppgifter ändras genom lag och om ändringen påverkar kommunens egendom och finansieringsbehov. Tillämpningen av bestämmelsen om nedsättning av grundkapital ska tolkas snävt. (RP 242/2020)

Minskning av grundkapitalet är en undantagsåtgärd som förutsätter att kommunen har tillräcklig soliditet. Särskilt kommuner som har en planerad genomsnittlig investeringsgrad som är väsentligt högre än avskrivningsgraden och vars skuldbörda är stor bör undvika att minska grundkapitalet.

Ju större del av kommunens bestående aktiva som finansierats med grundkapital, desto stabilare är kommunens finansiella ställning. Särskilt markanskaffning och kapitalinvesteringar binder ofta kommunens kapital för en tid som är väsentligt längre än återbetalningstiden för det långfristiga främmande kapitalet.

Även om en minskning av grundkapitalet inte i sig påverkar de nyckeltal som anger soliditeten eller skuldsättningen, kan förfarandet leda till en felaktig bild av kommunens ekonomiska ställning. Täckning av underskott med grundkapital är en bokföringsmässig lösning som kan leda till att verkliga och nödvändiga balanseringsåtgärder skjuts upp.

Ordningsföljden för täckning av underskottsposter

Underskott från tidigare räkenskapsperioder täcks i första hand med räkenskapsperiodens överskott och överskott från de år som ekonomiplanen omfattar samt i andra hand med fondkapital och grundkapital. För att underskott ska kunna täckas med fondkapital och grundkapital måste också de ovan angivna särskilda villkoren uppfyllas.

Räkenskapsperiodens underskott täcks i första hand med överskott från tidigare räkenskapsperioder och de år som ekonomiplanen omfattar, i andra hand med fondkapital och grundkapital.

Planårets underskott täcks med överskott från tidigare räkenskapsperioder eller de år som ekonomiplanen omfattar.

En rättvisande bild i bokslutet

Bokslutet ska ge en rättvisande bild (113 § 3 mom.) av kommunens resultat, ekonomiska ställning, finansiering och verksamhet. Om resultaträkningen, finansieringsanalysen och balansräkningen inte ger tillräckliga uppgifter för en bedömning av kommunens resultat, finansiering eller ekonomiska ställning, ska kommunen ge de tilläggsuppgifter som behövs i noterna.

Bokslutet ska beskriva kommunens verksamhet som helhet. Om det är nödvändigt för att ge en rättvisande bild ska kommunen eller samkommunen i verksamhetsberättelsen beskriva de faktorer som under tidigare räkenskapsperioder har påverkat det ackumulerade över- eller underskottets storlek (bokföringsnämndens kommunsektions utlåtande om tolkningen av över- och underskottsposterna i kommuner och samkommuner 118/2018).

Betydelsen av att bokslutet ger en rättvisande bild framhävs när uppgifterna i bokslutet också används som grund för att inleda ett utvärderingsförfarande. Detta understryks också i bokföringsnämndens kommunsektions utlåtande om bokföringen av en samkommuns underskott i medlemskommunernas bokföring (113/2015).

Kommunstyrelsens redogörelse i verksamhetsberättelsen

Om kommunens balansräkning visar underskott som saknar täckning, ska kommunstyrelsen i verksamhetsberättelsen redogöra för hur ekonomin balanserats under räkenskapsperioden samt för den gällande ekonomiplanens tillräcklighet för balanseringen av ekonomin.

Redogörelsen är indelad i två delar: För det första ska kommunstyrelsen redogöra för hur den ekonomiplan som gällde under bokslutsåret förverkligats och om de föreslagna åtgärderna för att täcka underskott har genomförts.

För det andra, om kommunens balansräkning visar ett underskott som saknar täckning, ska kommunstyrelsen redogöra för om ekonomiplanen för innevarande år är tillräcklig. I praktiken blir det aktuellt med en redogörelse om räkenskapsperiodens underskott är väsentligt större än det var då ekonomiplanen godkändes föregående höst.

En kommun som omfattats av det utvärderingsförfarande som avses i 118 § i kommunallagen ska dessutom i verksamhetsberättelsen redogöra för hur fullmäktiges beslut om åtgärder för att garantera service till kommunens invånare har verkställts (åtgärdsprogram) och hur tillräckliga åtgärderna varit under räkenskapsperioden. Kommunen ska delge Finansministeriet utredningen före utgången av juni månad året efter räkenskapsperioden.

Kommunstyrelsen ska i verksamhetsberättelsen lägga fram förslag till behandling av räkenskapsperiodens resultat (115 § 3 mom.).

Revisionsnämndens bedömning

Om kommunens balansräkning visar underskott som saknar täckning, ska revisionsnämnden bedöma hur balanseringen av ekonomin utfallit under räkenskapsperioden och om den gällande ekonomiplanen räcker till (121 § 2 mom.).

Revisionsnämnden ska i sin utvärderingsberättelse ta upp balanseringen av ekonomin, om kommunens ekonomi eller planer som gäller ekonomin visar underskott.

Revisionsnämndens bedömning kan bestå av två delar på samma sätt som kommunstyrelsens redogörelse i verksamhetsberättelsen. För det första ska revisionsnämnden bedöma hur balanseringen av ekonomin utfallit under bokslutsåret. Föremål för bedömningen är då hur ekonomiplanen förverkligats. För det andra ska nämnden bedöma om den gällande ekonomiplanen och balanseringsåtgärderna är tillräckliga och realistiska.

Revisionsnämnden kan som grund för sin bedömning använda sig av kommunstyrelsens redogörelse i verksamhetsberättelsen och andra eventuella uppgifter som beskriver kommunens ekonomiska ställning.

Om kommunen har omfattats av ett utvärderingsförfarande och fullmäktige utifrån utvärderingsgruppens förslag har beslutat om åtgärder för att garantera servicen för kommuninvånarna (åtgärdsprogram), ska revisionsnämnden också bedöma genomförandet av detta åtgärdsprogram som en del av bedömningen av hur balanseringen utfallit.

Revisorernas ställningstaganden

Enligt 125 § 3 mom. i kommunallagen ska revisionsnämnden inhämta en förklaring av den som saken gäller samt kommunstyrelsens utlåtande om en anmärkning i revisionsberättelsen. Revisorn ska rikta en anmärkning mot den redovisningsskyldige om kommunens förvaltning och ekonomi har skötts i strid med lag eller fullmäktiges beslut och felet eller den åsamkade skadan inte är ringa.

Förutsättningarna för en anmärkning mot kommunstyrelsen kan uppfyllas om ett underskott inte täckts inom utsatt tid eller kommunstyrelsen inte för fullmäktige föreslår balanseringsåtgärder i ekonomiplanen i en situation där underskott uppkommit i kommunens balansräkning. I sådana fall kan revisorn bli tvungen att överväga att ge ett utlåtande om att ansvarsfrihet inte kan beviljas.

En anmärkning kan också vara befogad i fall där kommunstyrelsen i verksamhetsberättelsen till väsentliga delar inte gett en rättvisande bild av hur balanseringen av ekonomin utfallit eller hur de åtgärdsförslag som behandlats av fullmäktige genomförts. Detsamma gäller fall där kommunstyrelsen utan tillräckliga grunder underlåtit att verkställa fullmäktiges beslut om åtgärdsförslag som fattats i samband med ett utvärderingsförfarande.

Enligt 118 § i kommunallagen (410/2015) ska kommunen och staten tillsammans utreda kommunens möjligheter att garantera sina invånare de tjänster som lagstiftningen kräver och vidta åtgärder för att trygga förutsättningarna för tjänsterna, om förutsättningarna för utvärderingsförfarande i en kommun som har en speciellt svår ekonomisk ställning (kriskommunsförfarande) är uppfyllda.

Kriterierna för att inleda ett utvärderingsförfarande (kriskommunsförfarande) ändrades år 2019 och de nya kriterierna tillämpas för första gången år 2022 på basis av nyckeltalen i boksluten för 2020 och 2021. 

Ett utvärderingsförfarande kan inledas

• om kommunen inte har täckt ett underskott i sin balansräkning inom den tidsfrist som anges i 110 § 3 mom. ELLER

• om underskottet i kommunens senaste koncernbokslut är minst 1 000 euro per invånare och året innan minst 500 euro per invånare ELLER

• om de ekonomiska nyckeltal som beskriver tillräckligheten eller soliditeten i finansieringen två år i följd har uppfyllt följande gränsvärden:

1. förhållandet mellan årsbidraget och avskrivningarna i kommunens koncernresultaträkning är under 80 procent,
2. kommunens inkomstskattesats är minst 2,0 procentenheter högre än den vägda genomsnittliga inkomstskattesatsen för alla kommuner,
3. beloppet av lån och hyresansvar per invånare i kommunens koncernbokslut överskrider det genomsnittliga beloppet av lån och hyresansvar i alla kommuners koncernbokslut med minst 50 procent,
4. koncernbokslutets kalkylerade låneskötselbidrag är under 0,8.

I en samkommun kan ett utvärderingsförfarande inledas bara om samkommunen inte har täckt ett underskott i balansräkningen inom den tid som föreskrivs i 110 § 3 mom. i kommunallagen.

Gränsvärden som är mindre strikta än kriskommunskriterierna, dvs. gula ljus

Kommunallagen innehåller gränsvärden som anger när en kommun har en speciellt svår ekonomisk ställning, men kommunerna behöver också bli medvetna om när de befinner sig i riskzonen, dvs. när de ligger nära gränsvärdena. I regeringspropositionen (RP 280/2018) har det också framförts mindre strikta gränsvärden (s.k. gula ljus) som ännu inte leder till ett utvärderingsförfarande, men som visar att kommunen behöver ägna särskild uppmärksamhet åt att analysera sin ekonomi och dess utveckling.

• Koncernens ackumulerade underskott är minst 500 €/invånare
• Koncernens årsbidrag i procent av avskrivningarna är under 100
• Inkomstskattesatsen är 1,5 procentenheter högre än genomsnittet
• Koncernens lån och ansvar överstiger genomsnittet med 25 %
• Koncernens kalkylmässiga låneskötselbidrag är under 1,0

Dessa gränsvärden (gula ljus) ger inte upphov till något utvärderingsförfarande.

Bilagor:

Kriskommunskriterierna ändras – till det bättre, blogginlägg av Henrik Rainio, tf direktör för kommunalekonomiska enheten, 5.10.2018 

Nya nyckeltal för kriskommuner enligt bokslutet 2020 Uppdaterad 11.10.2021

Kommunförbundet har till stöd för ekonomiplaneringen i kommunerna tagit fram ett verktyg för bedömning av vårdreformens konsekvenser. Verktyget heter Ekonominyckeln och  består av en Excel-arbetsbok som kommunerna kan använda för att uppskatta vårdreformens verkningar på kommunernas resultaträkning 2023–2027.

Med Ekonominyckeln kan man också göra simuleringar av till exempel hur förändringarna i vårdkostnaderna påverkar kommuners ekonomiska balans och statsandelar (förändringsbegränsningen).

Ekonominyckeln baserar sig på Finansministeriets finansieringskalkyler, som finns på webbplatsen soteuudistus.fi, kommunernas bokslutsuppgifter samt Statistikcentralens befolkningsuppgifter. Ekonominyckeln kan användas fritt och den kan modifieras för egna behov. Den uppdateras alltid när ministeriets kalkyler uppdaterats.

Bakgrunden till vårdreformen

Vårdreformen innebär att över hälften av kommunernas lagstadgade uppgifter och kostnader inom driftsekonomin överförs till landskapen i början av 2023. Samtidigt överförs också klientavgifterna för den överförda verksamheten och skattefinansiering till ett belopp som motsvarar de överförda nettokostnaderna.

Kommunernas inkomster minskar med statsandelarna, samfundsskatten och kommunalskatten för de överförda verksamheterna. Beloppet av bortfallet preciseras då kalkylerna uppdateras.

De slutliga överföringsberäkningarna görs i slutet av 2023 utgående från de genomsnittliga kostnader som kommunerna rapporterat för 2021 och 2022. Överföringsberäkningar om finansieringen fås från de ekonomiska uppgifter som kommunerna rapporterat till Statskontoret.

Läs mer: Stöd i vårdreformen

På riksnivå är reformen kostnadsneutral, eftersom kostnaderna och inkomsterna minskar lika mycket i den kommunala ekonomin. För de enskilda kommunerna blir situationen ändå en annan, eftersom de kostnader som överförs från de enskilda kommunerna inte kommer att motsvara inkomstbortfallet.

De kommunvisa skillnader som reformen orsakar jämnas ut i statsandelssystemet genom utjämningar och begränsningar av överföringens effekter. Trots det medför reformen förändringar i ekonomin och den ekonomiska balansen i nästan alla kommuner.

På längre sikt kommer den nya uppgiftsfördelningen mellan kommunerna, landskapen och staten att förändra kommunernas verksamhet på många olika sätt, bland annat på grund av kommunernas varierande investeringsbehov.

Läs mer:

• Kommunernas och vårdlandskapens finansieringskalkyler
  
  Till Finansministeriets webbsidor

Bilagor:

Ekonominyckeln – förändringar i kommunernas bokslut

Uppdaterad 12.5.2021