Reformen av arbets- och näringstjänsterna 2024

Finansiering

Reformen av arbets- och näringstjänsterna kommer att förändra den kommunala ekonomin och göra TE-helheten till en betydande tjänst för kommunerna, vars andel av kommunernas utgifter kan uppgå till 10 procent. Helheten som överförs kan delas in i två delar: tjänster under omställning och ökade förmånsutgifter.

När det gäller tjänster som flyttas över stiger kostnaderna för både lagstadgade och frivilliga tjänster som främjar sysselsättning och livskraft. Reformen innebär att cirka 4 000 anställda överförs från staten till kommunerna.

Kommunerna kommer i framtiden att bidra mer till finansieringen av arbetslöshetsersättningen. Den enskilda kommunens bidrag kommer att variera beroende på både arbetslöshetens nivå och varaktighet. Ju längre arbetslösheten varar, desto större andel av kostnaderna för arbetslöshetsersättningen måste kommunen betala. Arbetslöshetsersättningen finansieras av baskommunerna, även om tjänsterna tillhandahålls av sysselsättningsområdena för kommunernas räkning.  Den nya arbetslöshetsförsäkringsskyldigheten, eller ”incitamentsmodellen”, kommer att vägleda och uppmuntra kommunerna att tillhandahålla sysselsättning och organisera tjänster så effektivt som möjligt. 

Öppna alla

Material relaterat till finansieringen

Finansierings- och kostnadsberäkningar

Presentationer

Bakgrund om finansiering och avtal

Finansiering och statsandelar

Kommunerna får full ersättning för sina ökade kostnader genom statsandelar. Statsandelsfinansiering betalas till alla kommuner.

I fråga om de tjänster som överförs betalas statsandelarna på basis av befolkning i arbetsför ålder och antalet arbetslösa. Antalet arbetslösa beräknas enligt den så kallade omfattande arbetslösheten, varvid också arbetslösa som får arbetskraftstjänster och de som är anställda med lönesubvention räknas med. Utöver dessa nya statsandelskriterier ersätts kostnaderna för integrationsutbildning för arbetslösa på basis av invånare med främmande språk som modersmål. Storleken på statsandelsfinansieringen för tjänsterna uppdateras varje år i samband med statsandelskalkylerna.

Också de ökade kostnaderna för arbetslöshetsförmåner ersätts genom statsandelar. Till skillnad från tjänsterna ersätts dessa extra kostnader genom en fast statsandelsökning som beräknas vid den tidpunkt då reformen införs. Den ersättning för ökade förmånskostnader som ingår i incitamentsmodellen ändras således inte enligt antalet arbetslösa eller något annat antal. Ersättningen höjs endast med folkpensionsindex en gång om året.

Den utökade statliga finansieringen är inte öronmärkt och kommunerna kan därmed själva bestämma hur pengarna ska användas. Om kommunerna lyckas producera tjänsterna på ett effektivare sätt, får de använda de inbesparade pengarna på något annat. Om kommunerna lyckas minska arbetslösheten, minskar den statliga finansieringen endast i fråga om den omfattande arbetslösheten, medan övriga delar förblir oförändrade. De föränderliga kostnaderna för arbetslöshetsförmåner och den fasta ersättningen för dessa bildar tillsammans med skatteintäkterna och statsandelen för tjänsterna ett starkt ekonomiskt incitament att främja sysselsättningen och livskraften.

Läs mer: Arbets- och näringsministeriet: Reformens konsekvenser för kommunernas finansiering

Avtal för sysselsättningsområdet

I den nya modellen riktas både finansieringen och förmånskostnaderna direkt till primärkommunerna. På grund av de krav som ställs på organiseringsansvaret är en stor del av kommunerna dock tvungna att tillhandahålla tjänsterna i samarbete inom ett sysselsättningsområde.

Kommunerna ska sinsemellan bestämma om sysselsättningsområdets budget samt om betalningsandelarna, resurserna och fördelningen av tjänster. Det gäller att minnas detta också när man läser finansieringskalkylerna för reformen. Det nuläge som presenteras i kalkylerna är kalkylerat, eftersom det inte finns något nuläge och kommunerna själva beslutar om sysselsättningsområdets kostnader.

När samarbetsavtalet för sysselsättningsområdet utarbetas bör man åtminstone tänka på hur finansieringen sporrar tillhandahållaren att eftersträva kostnadseffektivitet och förbättrar tjänsternas sysselsättande effekt inom hela sysselsättningsområdet. Tjänsterna borde alltså organiseras på ett resultatgivande sätt.

Ur medlemskommunens synvinkel finns det skäl att fundera på åtminstone följande frågor:

  • hur kommunens egen utveckling av sysselsättningen påverkar finansieringen till tillhandahållaren,
  • hur en medlemskommun säkerställer att den får den service (och de resultat) som den betalar för,
  • hur finansieringen och serviceutbudet beaktar en avvikande arbetslöshets- eller sysselsättningsstruktur i en medlemskommun,
  • vad kommunen kan göra själv för att förbättra sysselsättningen och hur det påverkar betalningsandelen.

Ur tillhandahållarens synvinkel finns det skäl att fundera på åtminstone följande frågor:

  • hur finansieringen påverkas då medlemskommunerna själva satsar på sysselsättningen,
  • om de indirekta kostnaderna täcks (förvaltning, lokaler, utveckling, etc.),
  • hur över- och underskott i sysselsättningsområdet ska behandlas,
  • hur finansieringen beaktar skillnader i kommunernas behov,
  • hur man kommer överens om samarbete inom produktionen i situationer där en enskild medlemskommun ges ansvaret för en viss tjänst,
  • hur man säkerställer att en plötslig utvidgning av uppgifterna, till exempel till följd av arbetslöshet eller lagändringar, beaktas i finansieringen av uppgifter som hör till organiseringsansvaret.

Sysselsättningstjänsterna bör alltid tryggas tillräckliga resurser, både i sysselsättningsområdena och i de kommuner som tillhandahåller tjänsterna i egen regi. Vid sidan av de lagstadgade uppgifterna är det viktigt att satsa på sysselsättning och livskraft som helhet och också beakta kommunens allmänna uppgifter och finansiering.

I sysselsättningsområdenas interna avtal bör man eftersträva en transparent, tillräckligt enkel och sporrande finansieringsmodell. De ovan nämnda frågorna och även andra aspekter bör behandlas på förhand och man bör välja en modell som kan godtas av alla kommuner. En lyckad finansieringsmodell stärker samarbetet mellan kommunerna och gör verksamheten mer kostnadseffektiv och verkningsfull.

Läs mer: Reformen av arbets- och näringstjänsterna 2024: Anvisning om vad som ska beaktas i kommunernas samarbetsavtal

Bloggserie: Finansiella frågor i AN-reformen

Kommunförbundets sakkunniga som kan ge mer information

Läs mer om dessa teman
livskraft och sysselsättning
finansiering

Integrationsdialog

Integrationsdialog är en svenskspråkig nätverksträff en gång per månad på Teams för att få information om ämnen och frågeställningar som är aktuella i det konkreta integrationsarbetet i våra tvåspråkiga kommuner.