Frågor och svar om AN-tjänsterna 2024

Webbsändning: AN24-tjänster - integrationsutbildning, 13.5.2024

• Se sändningen från 13.5.2024 på webben (på finska) 
• Se även webbsändningen på svenska om KOTO24 7.6.2024

Måste sysselsättningsområdet ordna integrationsutbildning som arbetskraftsutbildning eller kan man ersätta den med frivillig integrationsutbildning? Och om man måste ordna den som arbetskraftsutbildning, skulle man då få lagrummet för detta, tack. 

Enligt 27 § i integrationslagen (681/2023) ska ”integrationsutbildningen för en integrationskund som är registrerad som arbetssökande ordnas i regel som arbetsmarknadsutbildning i enlighet med lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Integrationsutbildning kan också ordnas i form av frivilliga studier.” Integrationsutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning kan alltså inte helt ersättas med frivillig utbildning som arbetskraftsmyndigheten inte ansvarar för. 

I RP:s specialmotivering till integrationslagen konstateras: 

”Integrationsutbildning kan för integrationskunder genomföras också som frivilliga studier. Det här gäller speciellt integrationskunder som står utanför arbetskraften och som inte är den primära målgruppen för arbetskraftsutbildningen. Även för integrationskunder som är arbetssökande kan integrationsutbildningen genomföras i form av frivilliga studier. Till dessa delar är utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete och grundläggande utbildning för vuxna viktiga och dessutom kompletterar utbudet av frivilliga studier utbudet av integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning.” 

Jag är intresserad av lagtolkningen om huruvida sysselsättningsområdet kan slopa arbetskraftsutbildningen som serviceform inom integrationsutbildningen och erbjuda integrationsutbildning ENBART i form av frivilliga studier? Det gäller en liten kundgrupp (integration på svenska) som kommunen kan erbjuda utbildning i form av frivilliga studier genom en befintlig kommunal tjänsteproducent. ELLER måste man enligt integrationslagen erbjuda alla kundgrupper integrationsutbildning ALLTID i form av arbetskraftsutbildning, naturligtvis vid sidan av de frivilliga studierna? 

Som framgår av svaret ovan kan man inte helt slopa integrationsutbildningen i form av arbetskraftsutbildning, eftersom integrationsutbildningen för en person som registrerats som arbetssökande i regel ordnas i form av arbetskraftsutbildning (lagen om främjande av integration 27 §).  Integrationsutbildning kan också ordnas som frivilliga studier, och i motiveringen i RP finns exempel på situationer där ett sådant förfarande kan vara ändamålsenligt. Den allmänna principen är att genom arbetskraftsutbildning stödja snabb integration på arbetsmarknaden och snabbt förbättrade förutsättningarna för sysselsättning, undvika långa kundrelationer och minska samhällets arbetslöshetskostnader. Däremot kan frivilliga studier inte direkt styras av arbetskraftsmyndigheterna, myndigheten kan inte påverka till exempel hur studerandegrupperna bildas eller andra arrangemang och kan inte utgå från att utbildningen eftersträvar samma saker som arbetskraftsutbildningen. Men det ska också beaktas att arbetskraftsmyndigheten beslutar skilt för varje kund vilka självstudier som godkänns och vilka studier som är ändamålsenliga för olika kunder. 

Måste integrationsutbildningen i form av arbetskraftsutbildning också framöver bestå av 7 lektioner per dag? (7 * 45 min.) 

Antalet lektioner under en studiedag har inte preciserats i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, integrationslagen eller i de anknytande förordningarna. Arbetskraftsutbildningarna har traditionellt varit på heltid, med tanken att arbetssökande och deltagande i sysselsättningsfrämjande tjänster är den arbetssökandes främsta uppgift och plikt, och att man därför kan kräva att kunden aktivt och på heltid medverkar för sin sysselsättning. Tanken är också att man genom studier på heltid snabbare uppnår studiemålen. 

I enlighet med 4 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023): ”Offentlig arbetskraftsservice ska ordnas utifrån behoven och med förutseende av förändringarna inom näringslivet och arbetsmarknaden samt utifrån kundernas servicebehov. Servicen ska planeras och genomföras så att den med avseende på innehåll, kvalitet och omfattning uppfyller kundens servicebehov. Offentlig arbetskraftsservice ska tillhandahållas utifrån kundens servicebehov, som arbetskraftsmyndigheten ska bedöma i samråd med kunden. Kunder ska tillhandahållas sådan service som på bästa sätt tryggar tillgången på kompetent arbetskraft, hjälper enskilda kunder få arbete på den öppna arbetsmarknaden och bidrar till att företagsverksamhet inleds.” 

Det är alltså arbetskraftsmyndigheten som bedömer vilka (t.ex. hur intensiva) tjänster som passar olika kunder och arbetskraftsmyndigheten kan ordna olika tjänster.  

Varför vill man hålla fast vid att inte ha sommaravbrott i integrationsutbildningen? Det är redan nu svårt att rekrytera lärare för integrationsutbildningen och situationen försvåras ytterligare av avsaknaden av sommaravbrott. Situationen är inte heller enkel för studerandena som har svårt att få daghemsplats för barnen på sommaren. Det här leder till ökad frånvaro och studierna framskrider inte. 

I webbinariet sades det att långa semesterpauser traditionellt inte ingått i integrationsutbildningarna som NTM-centralerna upphandlat.  Utöver rätten till kostnadsersättning har det inte reglerats om ferieperioder under arbetskraftsutbildning i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, integrationslagen eller i de anknytande förordningarna. Ferierna hör till de frågor som arbetskraftsmyndigheten själv kan besluta om. Tanken med de korta ferieperioderna under arbetskraftsutbildningen är att kunderna så fort som möjligt når målen för utbildningen och att studierna framskrider målinriktat. Långa sommarpauser kan innebära att språkkunskaperna stagnerar. Barnen bör i vilket fall som helst ha en dagvårdsplats redan när utbildningen börjar, således har de en plats också under sommaren. 

Om arbetssökandes skyldigheter bestäms i lagen om ordnande av arbetskraftsutbildning, integrationslagen och för förmånernas del också i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.   

Kunde man ännu med tanke på finansieringen gå igenom helheten: Om en kvotflykting är en arbetslös arbetssökande och kund hos sysselsättningsområdet eller arbetskraftsmyndigheten, vilken aktör har då skyldighet att ordna integrationsutbildning och på vilket sätt ordnas finansieringen? Eller är det så arbetslösa arbetssökande flyktingars integrationsutbildning finansieras på två sätt: genom statsandelen och som en del av den kalkylerade ersättningen? 

Integrationsutbildningen för arbetssökande kvotflyktingar omfattas av arbetskraftsmyndighetens organiseringsansvar. Integrationsutbildningen för flyktingar ersätts som en del av den kalkylerade ersättningen till kommunerna. Kommunens statsandel har med andra ord skurits ner med finansieringen av arbetskraftsundervisningen för flyktingar, som finansieras som en del av den kalkylerade ersättningen. Kommunerna ansvarar för finansieringen arbetskraftsservicen. 

Det är verkligen oklart hur sysselsättningsområdena kommer att sköta upphandling o.s.v. Servicen skaffas förmodligen främst genom konkurrensutsättning? 

Enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice bestämmer den som har organiseringsansvaret hur servicen ska produceras, inklusive hur integrationsutbildningen i form av arbetskraftsutbildning produceras. 

ANM:s tillämpningsanvisning om offentlig arbetskraftsservice gäller för närvarande. Kommer det en motsvarande som gäller från år 2025 och framåt? 

ANM kommer inte att utfärda tillämpningsanvisningar angående arbetskraftsservice, eftersom ministeriet på grund av den kommunala självstyrelsen inte har behörighet att göra det. Däremot kommer UF-centret att ge ut stödmaterial om lagen om ordnande av arbetskraftsservice till arbetskraftsmyndigheterna, kommunerna och andra aktörer inom integrationen. Rådgivningsenheten för offentlig upphandling står till tjänst med råd om upphandling. 

Inom arbetskraftsutbildningen finns klara och entydiga regler om till exempel frånvaro. Kommer den nya integrationslagen att ha lika klara och stränga regler om frånvaro också för integrationsutbildning som inte ges som arbetskraftsutbildning (t.ex. grundläggande utbildning för vuxna, utbildning i funktionell läs- och skrivkunskap o.s.v.) I dagens läge oroar sig läroanstalterna för sin finansiering och långa frånvaroperioder kan därför ”glömmas” i rapporteringen eller ersättas med ”hemuppgifter”.  

Grundläggande utbildning för vuxna och fritt bildningsarbete styrs av lagstiftningen inom Undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Om sådan slarvig uppföljning av frånvaro från undervisningen förekommer finns det anledning att ta upp frågan med läroanstalterna och avtala om en förändring. Läroanstalterna svarar också för att kriterierna för studerandenas utkomst uppfylls. Dessutom har utbildningsproducenten skyldighet att underrätta arbetskraftsmyndigheten om den studerande försummat studierna (Utbildningsproducentens skyldighet att informera, 80 § 2 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice: ”Utbildningsproducenten ska utan dröjsmål underrätta arbetskraftsmyndigheten om avslutade studier och om de omständigheter som avses i 78 § 3 mom.”) Arbetskraftsmyndigheten kan inte avbryta självständiga studier, men rätten till stöd för frivilliga studier med arbetslöshetsförmån kan upphävas på  sätt som anges i lag. 

Integrationsutbildning som frivillig utbildning produceras under UKM:s tillsyn och finansieras med statsandelar eller olika understöd. Utbildningsproducenten, innehållet, målgruppen, tiderna och platserna för undervisningen beslutas annanstans än i sysselsättningsområdet. På vilket sätt kunde man göra det mycket rika utbudet av utbildningar till en mer överskådlig helhet när utbildningen styrs på så många olika håll? 

Det viktiga är att bilda fungerande samarbetsnät, genom vilka det går att styra och utveckla uppgiftsfördelningen i området, och på så sätt undvika överlappningar och samtidigt komplettera utbudet i området med utbildningar som eventuellt saknats. 

14 § Bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster: Vilken roll har bedömningen av servicebehovet i välfärdsområdet enligt integrationslagen? Eller blir det en uppgift för enbart kommunerna? Hur undviker man eventuellt överlappande arbete? (T.ex om det vid kommunens bedömning av servicebehovet upptäcks att kunden har behov av socialservice kopplas en socialarbetare till processen. I vilken utsträckning bedömer socialservicen kundens servicebehov?) 

Enligt 14 § i integrationslagen ska kommunen göra en bedömning av kompetensen och behovet av integrationstjänster. I 15 § i bestäms om utarbetande av en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behov av integrationsplan för vissa invandrare i samråd med välfärdsområdet. I en sektorsövergripande bedömning i enlighet med integrationslagen ska kommunen och välfärdsområdet bedöma den invandrades sysselsättnings- och studiefärdigheter och andra förutsättningar för integration samt behovet av sysselsättnings-, utbildnings-, social- och hälsovårdstjänster samt andra integrationsfrämjande tjänster.  Bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster utesluter inte en bedömning av behovet av socialvårdstjänster. Utöver en bedömning av kunnande och behovet av integrationstjänster kan välfärdsområdet utarbeta en bedömning av servicebehovet enligt socialvårdslagen.