Kommunförbundet oroat för detaljer i valfrihetsmodellen
(Kommunförbundet informerar 11.10.2016) Utkastet till valfrihetsmodell inom vårdreformen, som publicerades i måndags, väcker frågor i synnerhet när det gäller finansieringsmodellen. Även om utkastet innehåller flera positiva synpunkter och riktlinjer är det svårt att analysera vilka deras verkliga effekter kommer att bli, då finansieringsmodellen fortfarande är under arbete, bedömer Kommunförbundet.
– Utan en tydlig beskrivning av finansieringsmodellen är det omöjligt att bedöma valfrihetsmodellens effekter på de totala kostnaderna och på invånarnas möjligheter att få service på lika villkor, säger Hanna Tainio, vice verkställande direktör vid Kommunförbundet.
– Jag ser positivt på förslaget om att valfriheten breddas gradvis.
Teori och praktik möts inte i finansieringsmodellen – risk för kundselektivitet
I social- och hälsovårdsministeriets utkast till valfrihetsmodell beskrivs finansieringen av tjänster inom ramen för s.k. direkt valfrihet enligt följande:
”Serviceproducenterna får en fast ersättning som baserar sig på antalet registrerade klienter och vid behov på den risk som anknyter till klientens hälsa. Ersättningen kompletteras med incitament för väl genomförd vård och service samt sanktioner för svaga resultat.”
– En sådan kapitationsbaserad finansieringsmodell verkar bra i teorin, men det är svårt att genomföra den i praktiken. Det är en utmaning att definiera den risk som anknyter till klientens hälsa och incitament för väl genomförd vård och service inom den planerade tidsramen för lagberedningen under november månad, påpekar Tero Tyni, sakkunnig vid Kommunförbundet.
– Om man misslyckas med definitionerna, bildas det för serviceproducenterna ett incitament för att välja klienter. Det vore ekonomiskt lönsammare för producenterna att i sina register få klienter som använder grundläggande social- och hälsovård så lite som möjligt, bedömer Tyni.
Servicekedjans funktion måste säkerställas
– Som helhet är den föreslagna valfrihetsmodellen och det servicesystem som bygger på den svårtydda och komplicerade. Därför kan valfrihetsmodellen försvaga i synnerhet de personers ställning som skulle behöva social- och hälsovård men som av en eller annan orsak inte uppsöker vård, säger Tarja Myllärinen, direktör för social- och hälsovårdsenheten.
Risken i valfrihetsmodellen har att göra med samordningen av social- och hälsovårdstjänsterna.
– Alltid när produktionsansvaret fördelas mellan den offentliga och den privata sektorn uppstår det en gränsyta där de olika aktörernas roller ska avtalas så att klienten får den service han eller hon behöver utan att bli skickad till flera olika ställen. Också informationen om klienten måste vara tillgänglig för alla parter så att en högklassig vård kan säkerställas, påpekar Myllärinen.
Lagstiftningen om vård- och landskapsreformen måste behandlas som en helhet
För att vård- och landskapsreformen ska kunna gestaltas som en helhet måste alla relaterade lagförslag behandlas parallellt i riksdagen. För att detta ska vara möjligt bör lagstiftningen om valfrihet vara ute på remiss i november i år.
Kommunförbundet betonar vikten av regional självstyrelse i vård- och landskapsreformen. Också i lagstiftningen om valfrihet ska landskapet ha befogenheter att besluta om finansieringen av serviceproducenterna och de krav som ställs på dem.
Närmare upplysningar
Hanna Tainio, vice verkställande direktör, tfn 050 567 1624
Tarja Myllärinen, direktör, social- och hälsovårdsenheten, tfn 050 596 9866
Tero Tyni, sakkunnig, tfn 050 364 8163