De största städerna har fått ner kostnaderna för hälso- och sjukvården avsevärt – kostnaderna lägst i Esbo och Vanda

(Kommunförbundet informerar 30.5.2017) Kostnaderna för hälso- och sjukvården i de stora städerna sjönk år 2016 mer än någonsin på 2000-talet, framgår det av Kommunförbundets årliga kostnadsjämförelse. Siffrorna för de undersökta stora städerna och mellanstora kommunerna gäller kostnaderna för social- och hälsovårdstjänsterna till ungefär tre miljoner finländare år 2016.

När man beaktar löne- och prisutvecklingen sjönk kostnaderna för de stora städernas hälso- och sjukvård och äldreomsorg med i genomsnitt 1,3 procent och för de medelstora kommunerna med 0,8 procent. Året innan steg kostnaderna med 2 procent.

De stora städernas kostnader för hälso- och sjukvården sjönk ifjol mer än någonsin på 2000-talet, dvs. på de senaste 15 åren, framhåller Teija Mikkola, sakkunnig vid Kommunförbundet.

Kostnaderna på årsnivå var högst i Uleåborg med 2 491 euro per invånare och lägst i Esbo med 2 173 euro och i Vanda med 2 177 euro.

I medeltal betalade de stora städerna 2 309 euro per invånare och år för hälso- och sjukvården. Sammanlagt uppgick kostnaderna för hälso- och sjukvården i de elva största städerna i Finland till cirka 5,28 miljarder euro år 2016. Den årliga kostnadsjämförelsen gäller Björneborg, Esbo, Helsingfors, Jyväskylä, Kouvola, Kuopio, Lahtis, Tammerfors, Uleåborg, Vanda och Åbo.

– Det intressanta är att Helsingfors länge var dyrast i jämförelsen, men under de senaste åren har huvudstadens kostnader hållit sig nära medeltalet för de stora städerna. År 2016 befann sig kostnaderna i Helsingfors i medianen för de stora städerna. Helsingfors kostnader uppgick i fjol till 2 323 euro per invånare, framhåller Mikkola.

Undersökningsmaterialet i Kommunförbundets vårdkostnadsjämförelse omfattar två separata delar där man jämförde de stora städernas hälso- och sjukvård och äldreomsorg samt de medelstora kommunernas social-, hälso- och sjukvård. Det finns att tillgå kommunvisa uppgifter om kostnaderna för olika delområden inom social-, hälso- och sjukvården per åldersgrupp och per tjänst, som till exempel kostnaderna för mun- och tandvård och för serviceboende med heldygnsomsorg. Kostnaderna är åldersstandardiserade.

De billigaste social- hälsovårdstjänsterna i medelstora kommuner kostade 3 021 euro per invånare

I de medelstora kommunerna jämförde Kommunförbundet utöver kostnaderna för hälso- och sjukvården också socialvårdskostnaderna. De undersökta kommunernas social- och hälsovårdskostnader uppgick i fjol till totalt drygt 2,24 miljarder euro.

Av de undersökta kommunerna uppvisade Mustijoki samarbetsområde för vård och omsorg, det vill säga Mäntsälä och Borgnäs, de lägsta vårdkostnaderna eller 3 021 euro per invånare. De näst lägsta kostnaderna uppvisade Sibbo med 3 027 euro per invånare och Kervo med 3 172 euro per invånare.

Bland de medelstora kommunerna fanns de högsta kostnaderna inom affärsverket Saarikka med 3 872 euro per invånare. De näst högsta kostnaderna uppvisade Kotka med 3 852 euro per invånare och Kajanaland med 3 780 euro per invånare.

– År 2016 fick kommunerna inte många nya skyldigheter, endast hemservicen för barnfamiljer. Denna nya uppgift höjde de medelstora kommunernas kostnader för service till barn och familjer, framhåller Tero Tyni, sakkunnig.

Jämförelsen mellan medelstora kommuner omfattade Borgå, Grankulla, Kervo, Kotka, Kyrkslätt, Lojo, Lovisa, Raumo, Rovaniemi, Salo, Sibbo, S:t Karins, Träskända och Tusby samt Kajanalands samkommun för social- och hälsovård, Mustijoki samarbetsområde (Mäntsälä–Borgnäs) och affärsverket Saarikka för vård- och omsorg. Saarikka ansvarar för social- och hälsovården i kommunerna Kannonkoski, Karstula, Kivijärvi och Kyyjärvi samt Saarijärvi stad.

Effektivisering av verksamheten, öppenvård och höjda klientavgifter bakom de sänkta vårdkostnaderna

– Kommunernas kärva ekonomiska situation har synts som en mycket måttlig kostnadsutveckling under flera år. Effektiviseringen och utvecklingen av kommunernas verksamhet har gett resultat, bedömer Tarja Myllärinen, direktör för social- och hälsovården vid Kommunförbundet.

– Såsom jämförelsematerialet visar, kan social- och hälsovården skötas relativt ekonomiskt utan detaljstyrning av staten. Detta är bra att komma ihåg vid beredningen av vård- och landskapsreformen, säger Myllärinen.

Enligt Kommunförbundets uppskattning kan de sänkta vårdkostnaderna utöver effektiviseringen av verksamheten förklaras med den omlagda servicestrukturen, där fokus i hälso- och sjukvården överförs från institutionsvård till öppenvård, samt en lagändring som höjde klientavgifterna inom den specialiserade sjukvården. När befolkningen åldras och vårdbehovet ökar, kunde man anta att också kostnaderna ökar. Men kommunerna har lyckats sänka kostnaderna.

– Ökningen av inkomsterna från klientavgifter inom den specialiserade sjukvården sänkte kostnaderna. Enligt klientavgiftsförordningen fick avgifterna höjas med upp till 30 procent från början av år 2016, säger Anu Nemlander, sakkunnig.

Pressmeddelandet och bilagor har uppdaterats 20.6.2017 kl. 14:15 gällande uppgifter angående Kuopio och de stora städernas medeltal.  

Närmare upplysningar:

Teija Mikkola, sakkunnig, Kommunförbundet, tfn 050 352 0020

Tero Tyni, sakkunnig, Kommunförbundet, tfn 050 364 8163

Anu Nemlander, sakkunnig, Kommunförbundet, tfn 050 563 6180

Tarja Myllärinen, direktör för social- och hälsovården, Kommunförbundet, tfn 050 596 9866

Kostnadsjämförelser i pdf-format samt kommunvist material här (på finska).

Kostnaderna för hälso- och sjukvården i stora städer 2016

Björneborg, Esbo, Helsingfors, Jyväskylä, Kouvola, Kuopio, Lahtis, Tammerfors, Uleåborg, Vanda, Åbo

I jämförelseuppgifterna från städerna ingår utöver hälso- och sjukvården uppgifter om äldreomsorgen inom socialvården:hemservice och vård dygnet runt

Kostnaderna för social- och hälsovården i de medelstora kommunerna 2016, e-publikation

Borgå, Grankulla, Kajanaland, Kervo, Kotka, Kyrkslätt, Lojo, Lovisa, Mustijoki, Raumo, Rovaniemi, Saarikka, Salo, Sibbo, S:t Karins, Träskända, Tusby

Kontaktpersoner i de stora städerna

Esbo: Sanna Svahn, hälsodirektör, tfn 050 544 6535 

Kuopio: Jari Saarinen, hälsodirektör, tfn 044 718 6301

Helsingfors: Juha Jolkkonen, sektorchef, tfn 09 310 422 15

Jyväskylä: Kati Kallimo, sektorchef, tfn 050 4422302

Kouvola: Kari Kristeri, hälsodirektör, tfn 020 615 9399

Lahtis: Mikko Komulainen, sektorchef, tfn 03 818 1001

Uleåborg: Sirkku Pikkujämsä, hälsodirektör, tfn 050 576 8518

Björneborg: Anna-Liisa Koivisto, direktör, hälso- och sjukhustjänster, tfn 044 701 0243

Tammerfors: Taru Kuosmanen, direktör för välfärdstjänsterna, tfn 040 704 7337

Åbo: Riitta Liuksa, sektorchef, tfn 050 559 0571

Vanda: Jarmo Kantonen, hälsovårdsdirektör, tfn 09 839 26195

Kontaktpersoner i de medelstora kommunerna

Träskända: Tiina Salminen, serviceområdesdirektör, tfn 040 315 2154

S:t Karins: Anna Arola-Järvi, direktör för välfärdstjänsterna, tfn 02 588 6020

Kajanalands samkommun för social- och hälsovård: Maire Ahopelto, direktör för samkommunen, tfn 044 777 3033

Grankulla: Ulla Tikkanen, social- och hälsovårdsdirektör, tfn 050 355 3246

Kervo: Erja Wiili-Peltola, sektorchef, social- och hälsovård, tfn 040 318 2170

Kyrkslätt: Liisa Ståhle, omsorgsdirektör, tfn 050 594 1749

Kotka: Kati Homanen, hälsodirektör, tfn 0400 838 167

Lojo: Mira Uunimäki, serviceområdesdirektör, tfn 044 374 2314

Lovisa: Eva Storgård, tf. omsorgsdirektör, tfn 040 570 2807

Mustijoki (Mäntsälä & Borgnäs): Eija Rintala, omsorgsdirektör, tfn 040 314 5717

Borgå: Pia Nurme, social- och hälsovårdsdirektör, tfn 040 1789922

Raumo: Marja-Leena Alho, tf social- och hälsovårdsdirektör, tfn 044 403 5190

Rovaniemi: Markus Hemmilä, sektorchef, omsorg, tfn 050 577 6409

Saarikka: Mikael Palola, affärsverkschef, tfn 014 459 8208

Salo: Jari Niemelä, biträdande stadsdirektör, tfn 02 778 2059

Sibbo: Leena Kokko, social- och hälsovårdsdirektör, tfn 09 2353 6500

Tusby: Pirjo Vainio, social- och hälsovårdsdirektör, tfn 040 314 4401

Begrepp

Siffrorna under euro/invånare i kostnadsjämförelsen beskriver resursanvändningen. Större kostnader kan till exempel bero på större serviceanvändning, högre kvalitet eller högre enhetskostnader.

Med hjälp av åldersstandardisering görs kostnaderna i de olika kommunerna jämförbara så att kostnaderna för respektive stad beräknas med antagandet att det relativa antalet invånare i olika åldersgrupper är lika stort som i städerna i medeltal.