Utredning av professor Petri Kuoppamäki:
Ställningen för landskapens nationella servicecenter bör omvärderas i vård- och landskapsreformen
(Kommunförbundet informerar 16.1.2018) Enligt regeringens proposition till Riksdagen med förslag till landskapslag ska landskapen i framtiden ha tre nationella servicecenter: servicecentret för lokal- och fastighetsförvaltning Landskapens lokalcentral Ab, servicecentret för ekonomi- och personalförvaltning Hetli Oy samt servicecentret för informations- och kommunikationstekniska tjänster Vimana Oy. Landskapen och dottersammanslutningarna skulle i princip vara skyldiga att använda dessa servicecenters tjänster.
Petri Kuoppamäki, professor i företagsjuridik, har på uppdrag av Kommunförbundet, Finlands kommunstiftelse och de kommunägda bolag som producerar ekonomi- och personalförvaltningstjänster utrett hur den föreslagna produktionsmodellen för centraliserade stödtjänster överensstämmer med konkurrenslagstiftningen, EU:s regler för statligt stöd och upphandlingslagstiftningen.
I utredningen har det också bedömts hur den produktionsmodell som är under beredning påverkar marknaden och konkurrensen samt kommunernas och landskapens möjligheter att i fortsättningen få stödtjänster som är ändamålsenligt, effektivt och ekonomiskt anpassade till lokala och regionala behov.
I professor Kuoppamäkis utredning har dessa frågor granskats i fråga om det planerade servicecentret för ekonomi- och personalförvaltning Hetli Oy. De andra nationella servicecentren verkar också ha strukturellt mycket liknande juridiska problem, bedömer Kuoppamäki i sin utredning.
Servicecentren är problematiska både ur ett juridiskt och marknadsmässigt perspektiv
- Konkurrensen mellan tjänsterna inom ekonomi- och personalförvaltning skulle minska betydligt jämfört med nuvarande situation om servicecentret för ekonomi- och personalförvaltning Hetli Oy inrättas. Hetli Oy skulle eventuellt också få en dominerande ställning på marknaden på grund av skyldigheten att använda dessa tjänster som det redan finns ett stort utbud av i de existerande kommunala och privata företagen, säger Kuoppamäki.
- I tjänster av detta slag är det överhuvudtaget svårt att påvisa den ekonomiska nyttan av en centralisering som genomförts med en ämbetsverkslogik. Arrangemanget står också i strid med det allmänna målet för vård- och landskapsreformen, dvs. att marknadsmekanismer ska utnyttjas i produktionen av offentliga tjänster, påpekar Kuoppamäki.
Det är meningen att Hetli Oy ska ha en så kallad in-house-ställning i förhållande till landskapen, och då skulle landskapen skaffa tjänster direkt från Hetli Oy utan konkurrensutsättning enligt upphandlingslagen. I och med att landskapen enligt lag skulle vara skyldiga att använda Hetli Oy:s tjänster kan det ifrågasättas om landskapens bestämmande inflytande över Hetli skulle uppfyllas på det sätt som förutsätts av en organisation i in-house-ställning enligt upphandlingslagen och upphandlingsdirektivet, som förpliktar Finland.
- I fråga om kapitaliseringen av Hetli Oy kan det också finnas problem som gäller reglerna om statligt stöd. I vilken omfattning de anknutna enheterna omfattas av reglerna om statligt stöd avgörs i sista hand i EU-domstolens rättspraxis, säger Kuoppamäki.
Valfrihetstjänsterna tillhandahålls på marknaden oberoende av bolagiseringsskyldighet
Professor Kuoppamäki har också utgående från konkurrenslagstiftningen och lagstiftningen om statsunderstöd bedömt den mekanism i valfrihetslagen som skulle göra det möjligt för landskapets affärsverk att parallellt med företagen producera social- och hälsovårdstjänster inom ramen för valfriheten utan att bolagisera verksamheterna.
Riksdagens grundlagsutskott förutsatte i juni 2017 att det i lagstiftningen inte ska tas in en skyldighet för landskapets affärsverk att bolagisera de tjänster som landskapet producerar inom ramen för valfriheten.
- För tillämpningen av EU:s konkurrensbestämmelser och bestämmelser om statligt stöd är det inte själva bolagiseringen som organisationssätt som är väsentligt utan om det produceras valfrihetstjänster i landskapets affärsverk på marknadens villkor, påpekar Kuoppamäki.
- Eftersom det är meningen att landskapen i valfrihetstjänsterna ska konkurrera med privata företag på marknadens villkor, innebär det att tillämpningsområdet för EU:s konkurrensregler utvidgas till de social- och hälsovårdstjänster som produceras inom ramen för valfriheten.
EU:s övervakning av statligt stöd hör exklusivt till Europeiska kommissionens befogenhet. Medlemsstaterna får inte verkställa stöd som kommissionen inte godkänt.
Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt utlåtande om förslaget till valfrihetslag ansett att på grund av osäkerhetsfaktorerna kring de statliga stöden borde det meddelas till kommissionen att förslaget till valfrihetslag innehåller element som eventuellt gäller statligt stöd.
Professor Kuoppamäki har kommit till samma slutsats i sin utredning.
Utredningen i sin helhet i PDF-format (på finska).
Närmare upplysningar:
Petri Kuoppamäki, professor i företagsjuridik, docent i handelsrätt och rättsekonomi, tfn 040 754 0003
Jari Koskinen, verkställande direktör, Finlands Kommunstiftelse, tfn 044 976 4225
Arto Sulonen, direktör för juridiska ärenden, Kommunförbundet, tfn 0400 850 232
Lauri Lamminmäki, relationsdirektör, Kommunförbundet, tfn 050 303 8379
Mika Kantola, verkställande direktör, KuntaPro Oy, tfn 040 831 6409
Finlands kommunstiftelse är en stiftelse som inrättades av Finlands Kommunförbund år 2017.