Coronastöd löser inte problemen i kommunekonomin: Balans i de offentliga finanserna möjlig bara om kommunerna inte ges fler uppgifter

I dessa osäkra tider är det särskilt viktigt att staten har en stabil och förutsägbar kommunpolitik och håller fast vid sina utfästelser, för de nya fullmäktigena behöver kunna slå fast de åtgärder som krävs för att kommunerna ska ha en hållbar framtid.

Regeringen bör vid sina ramförhandlingar och i sin halvtidsöversyn ha siktet inställt på tiden efter coronakrisen. Kommunerna måste ges förutsättningar att sköta sina uppgifter och främja livskraften genom en starkare inkomstbas och mindre tryck på utgiftsökningar. En eventuell växande arbetslöshet och konkursvåg skapar redan i sig osäkerhet i inkomstbasen.

Kommunerna har hittills klarat sig bra trots den svåra situationen. En bidragande faktor har varit den buffert som staten genom förebyggande åtgärder byggt upp för att dämpa de negativa konsekvenserna av coronan i kommunernas ekonomi. Till exempel har kommunerna inte behövt höja sina skattesatser i någon högre grad och de har inte heller i större utsträckning behövt omorganisera verksamheter på ett sätt som skulle ha ökat arbetslösheten. Investeringsnivån har också hållits hög. 

Coronakrisen pågår och ingen känner till dess slutnota. Kommunernas utgiftstryck och investeringsbehov håller för tillfället på att öka kraftigt på grund av befolkningens stigande ålder och kommunernas eftersatta reparationer. Dessutom blir kommunerna under de kommande åren tvungna att åtgärda den service- och vårdskuld som uppstått under coronakrisen. I de kommande återhämtningsprogrammen bör också kommunernas egna investeringar och åtgärdernas regionala dimension samordnas bättre än för närvarande.

Strukturella problem i den kommunala ekonomin löses inte med coronastöd av engångsnatur. Det är viktigt att komma ihåg detta när den nya fullmäktigeperioden börjar.

Våra förslag till riktlinjer för ramförhandlingarna:

• Kommunerna och sjukvårdsdistrikten bör få ersättning för de direkta kostnaderna för coronan, bl.a. för kostnaderna för test och vaccinationer. Riktat stöd behövs också för kollektivtrafiken.
• Kommunernas andel av samfundsskatten bör fortsätta vara förhöjd ända till mitten av ramperioden, dvs. till slutet av 2023.
• I genomförandet av den riksomfattande trafiksystemplanen bör kommunerna inte påföras finansieringsansvar för statens trafikinfrastruktur, eftersom kommunerna också har egen infrastruktur att finansiera.
• Kommunerna får inte ges fler uppgifter under ramperioden. Kostnader för eventuella nya uppgifter bör ersättas i sin helhet och tillräckligt med tid reserveras för ikraftträdandet. Bestående utvidgningar av uppgifter bör inte finansieras med återhämtningsstöd av engångsnatur.
• Regeringen kompenserar för innevarande år den statsandelsminskning på cirka 250 miljoner euro som hänför sig till konkurrenskraftsavtalet genom en statsandelshöjning av engångsnatur. Under ramperioden bör denna kalkylerade statsandelsminskning, som gjorts med hänvisning till förlängningen av den årliga arbetstiden enligt konkurrenskraftsavtalet, slopas permanent.
• En bestående höjning bör göras i finansieringen enligt pris per enhet för gymnasieutbildningen och i basfinansieringen för yrkesutbildningen. Den utvidgade läroplikten framhäver ytterligare betydelsen av tillräcklig finansiering.
• Regeringen bör fatta ett klart beslut om att överföra organiseringen av arbets- och näringstjänsterna för arbetstagare och arbetsgivare på kommunernas ansvar.
• Med tanke på återhämtningen från coronakrisen är det ur kommunernas och städernas synvinkel viktigt att genomföra investeringar som stöder energiomställningen, klimatåtgärderna, tillgängligheten och digitaliseringen. Lösningar måste hittas bland annat för de kommunägda energiverkens investeringsbehov när man avstår från förbränning av energitorv samt för främjande av bredband och byggande av interoperabla informationssystem.
• Förutsättningar för bättre produktivitet och kostnadseffektivitet bör skapas som en del av färdplanen för hållbarheten i de offentliga finanserna.
• Vårdreformens konsekvenser bör beaktas i kommunernas ekonomi. Staten bör förbinda sig till att ge kommunerna full ersättning för kostnader som kommunerna inte själva kan påverka. Också de bestående verkningar som coronan har på överföringskalkylerna för social- och hälsovården bör i mån av möjlighet elimineras och beaktas i rambeslutet.
• De lagstadgade statsandelarna för ungdomsarbete, idrott och konst- och kulturinstitutioner som finansieras med avkastningen på penningspel bör tryggas också under ramperioden.
• Nedskärningar bör inte göras i kommunernas inkomstbas. Justeringen av kostnadsfördelningen och indexhöjningarna av statsandelarna bör göras på det sätt som lagen förutsätter. Kommunernas eventuella förluster på grund av ändrade skatte- och avgiftsgrunder bör kompenseras.