Reformen av markanvändnings- och bygglagen bör inte gå vidare enligt förslaget

Kommunförbundet fattade 28.10.2021 beslut om sitt utlåtande om Miljöministeriets utkast till ny plan- och bygglag. Kommunförbundet anser i sitt utlåtande att lagutkastet inte bör föras vidare i sin nuvarande form. Lagutkastet kräver betydande ändringar och förtydliganden, men det verkar inte vara möjligt att göra de ändringar som krävs eller bedöma konsekvenserna av dem inom den planerade tidtabellen.

Kommunerna bär huvudansvaret för samhällsfunktionerna, kommuninvånarnas livsmiljö och många tjänster. Planläggningen, markpolitiken och styrningen av byggandet bildar en helhet som är grundstenen i kommunens livskraft och kommuninvånarnas välfärd. Den lag som styr dessa funktioner är den viktigaste speciallagen för framtidens kommun. Detta kräver att lagberedningen är särskilt omsorgsfull och att kommunernas behov beaktas korrekt.

– Som stöd för kommunernas verksamhet behövs en fungerande lagstiftning. Målen för lagreformen är värda att understöda, men den modell som föreslås i lagutkastet kan inte accepteras som grund för det fortsatta arbetet, säger Joona Räsänen, ordförande för Kommunförbundets styrelse.

Det behövs en bättre helhetsbild av hur lagen ska verkställas och vilka resurser som krävs. Lagstiftning är inte heller i alla frågor det bästa styrmedlet för att uppnå målen. Man bör ännu bedöma vilka alternativa sätt det finns att främja de eftersträvade effekterna.

– Ett problem i lagförslaget som helhet är att dess mål och de problem som ska lösas inte har definierats eller identifierats ordentligt. Den nuvarande markanvändnings- och bygglagen är tämligen fungerande ur kommunernas synvinkel, medan de ändringar som föreslagits i utkastet i sin helhet inte verkar innebära förbättringar för kommunerna, säger Timo Reina, vice verkställande direktör vid Kommunförbundet.

Utkastets mål är viktiga, men metoderna är alltför byråkratiska

Reformmålen, till exempel att uppnå ett koldioxidneutralt samhälle, stärka naturens mångfald, höja kvaliteten på byggandet och främja digitaliseringen, är värda att understödas. Lagreformen utgör dock inte en samordnad helhet.

Enligt lagutkastet uppkommer en ny lagstadgad planeringsnivå och ett nytt lagstadgat planeringsförfarande för de största stadsregionerna och dessutom ökar utredningsskyldigheterna i fråga om planläggning och byggande liksom byråkratin i markpolitiken och genomförandet av planerna. Enligt förslaget skulle NTM-centralens besvärsrätt utvidgas och ändringarna i styrningen av byggandet och myndighetstillsynen är oklara.

Då kommunsektorn nu står inför en stor omställning i och med omorganiseringen av social- och hälsovården samt räddningsväsendet, bör man avstå från lagändringar där de faktiska konsekvenserna är oklara med hänsyn till den arbetsbörda som lagen skulle innebära för kommunerna. Lagändringarna bör i stället ge kommunerna bättre förutsättningar att främja livskraften genom smidiga processer.

Redan lagutkastet i sig innehåller otaliga nya krav för kommunerna men betydligt färre lättnader eller flexibilitetselement. Utöver vissa förslag som eventuellt gör förfarandet smidigare medför lagutkastet för kommunerna förfaranden som är tyngre och långsammare än de nuvarande samt ett behov av tilläggsresurser.

För kommunerna är det viktiga den helhet som bildas av lagstiftningen. De sammanlagda konsekvenserna av de olika lagreformerna (bl.a. inlösningslagen, naturvårdslagen, lagprojekt inom digitaliseringen, klimatlagen) måste beaktas med tanke på kommunernas verksamhet och ekonomi. Helheten bör iaktta det som skrivits in i regeringsprogrammet om att kommunernas markpolitik ska stärkas och kommunernas planläggningsmonopol ska bibehållas.

– Till exempel den planerade ändringen av inlösningslagen om ersättningstillägget på 15 % komplicerar och fördröjer kommunernas markförvärv, vilket försvårar en hållbar utveckling av samhällena, säger vice verkställande direktör Reina.

Effekter kan nås med mindre reformhelheter och utveckling av verksamheten

Eventuella tvingande behov av att korrigera lagstiftningen kan enligt Kommunförbundets uppfattning tillgodoses i form av mer hanterbara och avgränsade helheter än vad som föreslås. På så sätt kunde man också trygga en tillräcklig kontinuitet och minska mängden påfrestande förändringar som skulle införas på en gång för kommunerna. När det gäller nya och utökade lagstadgade uppgifter ska finansieringsprincipen iakttas.

– Det är skäl att notera att målen på många ställen kan främjas bättre på andra sätt än genom lagstiftning, till exempel genom att stärka kunskapsbasen, utveckla verksamheten och styra den statliga finansieringen till kommunernas utvecklingsprojekt, säger Timo Reina.