Kommunförbundet anser att EU:s mål för en minskning av klimatutsläppen för 2040 är viktiga

I februari offentliggjorde Europeiska kommissionen ett meddelande och en konsekvensbedömning av klimatmålet för 2040. Målet är en minskning av nettoutsläppen med 90 % jämfört med 1990. Detta är ett delmål mot klimatneutraliteten 2050 som EU:s klimatlag förpliktar till.

Kommunerna bör även i fortsättningen få välja de lokalt mest lämpliga metoderna för att uppnå klimatmålen

Kommunförbundet stöder målet för utsläppsminskning i kommissionens meddelande. Målet skapar förutsägbarhet i genomförandet av den gröna omställningen och klimatarbetet i kommunerna och medför säkerhet i investeringsmiljön. 

Det är dock viktigt att kommunerna även i fortsättningen kan välja de lokalt mest lämpliga metoderna för att uppnå målen och att det finns stöd för åtgärderna. Vid planeringen av den fortsatta klimatpolitiken ska man säkerställa att omställningen inte ökar ojämlikheten mellan kommunerna och att kommunernas möjligheter att skapa hållbara och utsläppssnåla livsmiljöer för alla tryggas.

Cirka 45 procent av kommunernas beslut hänför sig direkt eller indirekt till EU-rättsakter - det är bra om även kommunsektorn deltar i diskussionen om den nya klimatpolitiken

Enligt Kommunförbundets färska utredning hänför sig cirka 45 procent av kommunernas beslut direkt eller indirekt till EU-rättsakter. I beslut som gäller livsmiljön är andelen ännu större, till exempel inom stadsmiljösektorn i Helsingfors stiger andelen till rent av 76 procent. 

Planläggning, byggande, trafik samt vatten-, avfalls- och energiförsörjning är åtgärder som oftast är kopplade till EU-normer. Inom dessa sektorer förs också den framtida klimatpolitiken. Eftersom EU-lagstiftningen direkt påverkar kommunernas verksamhet är det också bra om kommunsektorn deltar i diskussionen om den nya klimatpolitiken.

Kommunernas erfarenheter om genomförandet av lagstiftningen ska användas vid beredningen av klimatpolitiken och klimatlagstiftningen

Syftet med kommissionens meddelande är att inleda en politisk diskussion om hur den europeiska ramen för klimatpolitiken ska byggas upp från och med 2030. Meddelandet är alltså startskottet för utarbetandet av den nya klimatpolitiken. Kommissionens meddelande är riktgivande i det här skedet. De slutliga besluten om ändringar i den egentliga klimatlagen fattas av EU-parlamentet tillsammans med medlemsländerna efter EU-parlamentsvalet.

Kommissionens meddelande understryker att ett planenligt genomförande av det nyligen färdigställda beredskapspaketet Fit for 55, som strävar efter en utsläppsminskning med 55 % år 2030, är en förutsättning för att uppnå delmålet för 2040. Lagpaketet innehåller i stor utsträckning även skyldigheter för kommunerna, till exempel i fråga om energisparande, byggnader och trafik. Genomförandet av de nya rättsakterna och deras effektivitet måste noggrant följas upp för att man ska kunna verifiera hur de fungerar och å andra sidan identifiera problemområden. Grunden för en lyckad klimatlagstiftning är kunskap om hur den nuvarande regleringen fungerar och möjliggör uppkomsten och ibruktagandet av effektiva lösningar. Kommunförbundet anser att det är viktigt att kommunernas erfarenheter av genomförandet av lagstiftningen används i beredningen av klimatpolitiken och klimatlagstiftningen.

Finland uppnår inte sina klimatmål om inte kommunerna lyckas med sina mål

Finlands mål är att vara koldioxidneutralt 2035, och uppskattningsvis 90 % av finländarna bor i en kommun som ställt ett klimatmål. Kommunernas sammanlagda klimatmål är ambitiösa och i ljuset av dem har kommunerna bra förutsättningar att uppnå EU:s mål för 2040. 

Finland uppnår inte sina klimatmål om inte kommunerna lyckas med sina mål. Det är viktigt att säkerställa att EU:s nya klimatpolitik stöder kommunerna i uppnåendet av målet. Tillräckliga resurser och kompetens är förutsättningar för att kommunerna ska lyckas. Dessutom är det viktigt att en tydlig reglering mellan olika sektorer betonas, att tillräckliga resurser reserveras för bedömning och uppföljning av styrmedlens konsekvenser och effekter och att de lokala myndigheternas roll som både möjliggörare av investeringar och investerare i den grundläggande infrastrukturen beaktas. Målen för den gröna omställningen bör ställas så att urvalet av metoder förblir teknikneutralt.