OBS: Vissa delar av handbokens innehåll är föråldrade på grund av precisering av tolkningar och den kommande lagändringen.

Bygglagen (751/2023) som träder i kraft i början av 2025 är en konsekvent fortsättning på utvecklingen och moderniseringen av byggnadstillsynen som inleddes genom delreformen av 1958 års bygglag. Markanvändnings- och bygglagen (132/1999) innebar inga väsentliga ändringar i uppgiftsområdet för den offentliga byggnadstillsynen. Under markanvändnings- och bygglagens giltighetstid reviderades dock lagen till många delar.

De viktigaste ändringarna i den nya bygglagen avseende byggnadstillsynen hänför sig till tillståndssystemet, verifieringen av projekterares och arbetsledares kompetens, digitaliseringen, främjandet av koldioxidsnålt byggande och cirkulär ekonomi samt betoningen av tillsynen under byggtiden. Innehållet i planläggningen och markpolitiken får invänta kommande reformer. ”Halveringen” av totalreformen av markanvändnings- och bygglagen som inleddes 2018 innebär att byggbestämmelserna finns i bygglagen och att bestämmelserna om områdesanvändning och markpolitik kvarstår i den tidigare markanvändnings- och bygglagen, vars namn ändras till lagen om områdesanvändning den 1 januari 2025 (752/2023). För att få en helhetsbild ska de som tillämpar lagarna i fortsättningen orientera sig i båda dessa lagar. Lagen om datasystemet för den byggda miljön (431/2023) och lagen om påvisande av kompetensen hos personer som utför projekterings- eller arbetsledningsuppgifter inom byggande (812/2023) ingår likaså i lagstiftningshelheten. Planeringen av områdesanvändningen påverkas i sin tur av den nya klimatlagen (423/2022, ändringar 108/2023) och den nya naturvårdslagen (9/2023). 

Många allmänna lagar om förvaltning, såsom förvaltningslagen, viteslagen, lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen och arkivlagen ska även beaktas i myndighetsverksamheten. Bestämmelser om kommunernas verksamhet finns i kommunallagen. Räddningsväsendet, inklusive byggande av skyddsrum, omfattas av räddningslagen. Som en del av bildandet av välfärdsområdena har räddningsväsendets organiseringsansvar överförts från kommunerna och samkommunerna till välfärdsområdena den 1 januari 2023, med undantag för Helsingfors räddningsverk. 

Kommunerna har många miljöskyddsrelaterade uppgifter som det föreskrivs om i miljöskyddslagen. I många kommuner finns ett gemensamt förtroendeorgan som är byggnadstillsynsmyndighet och miljövårdsmyndighet och som även kan vara kommunöverskridande. En regionreform har genomförts avseende miljö- och hälsoskyddet genom vilken större regionala enheter har bildats. Ett ansvarsområde för statens närings-, trafik- och miljöcentraler (NTM) är miljön och naturresurserna som inkluderar främjandet av områdesanvändningen och byggandet. NTM-centralerna har också uppgifter och befogenheter som hör till byggnadsarvet. En av uppgifterna för statens regionförvaltningsverk (RFV) är att främja miljöskyddet och en hållbar användning av miljön. Regionförvaltningsmyndigheterna är också handläggare och beslutsfattare i vissa tillstånds- och ansökningsärenden som hör till miljöskydds- och vattenlagstiftningens område. Kommunernas självstyrelse tryggas i grundlagen och de är inte underställda regionförvaltningsverken. Däremot kan RFV med anledning av klagomål undersöka om kommunen har iakttagit lagen. 

Den byggda miljön påverkas också av bland annat lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning, vattenlagen, lagen om trafiksystem och landsvägar, lagen om enskilda vägar, banlagen, fastighetsbildningslagen, postlagen, luftfartslagen och lagen om friluftsliv. I lagen om vissa grannelagsförhållanden som stiftades för över hundra år sedan finns rättsnormer om en byggnads avstånd från grannens mark och byggnad samt om användning av en fastighet och en byggnad som medför olägenheter. I strafflagen finns straffbestämmelser om miljöförstöring, miljöförseelse, miljöbrott och byggnadsskyddsbrott.

Mångfalden i lagstiftningen som påverkar byggandet framgår också av att sextio andra lagar ändrades i samband med stiftandet av bygglagen. Ändringarna var till största delen tekniska, bland annat på grund av de nya termerna i bygglagen.

Handboken har skrivits av Lauri Jääskeläinen.