Genom lagstiftningen om områdesanvändning och byggande eftersträvas en bra fysisk livsmiljö. Den första paragrafen i den nuvarande markanvändnings- och bygglagen, som från och med början av år 2025 byter namn till lagen om områdesanvändning, lyder: 

Syftet med denna lag är att reglera områdesanvändningen och byggandet för att på det sättet skapa förutsättningar för en bra livsmiljö och främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling.

Målet är också att tillförsäkra alla en möjlighet att delta i beredningen av ärenden och att säkerställa att planeringen är högklassig och sker i växelverkan, att det finns tillgång till mångsidig sakkunskap och att det ges öppen information om de ärenden som behandlas.

På kommunnivå förutsätts ett gott samarbete mellan kommunernas olika organisationer för att uppnå lagstiftarens mål. Viktiga samarbetsparter för byggnadstillsynen är planläggningen, miljöskyddet och räddningsväsendet som överförts till välfärdsområdena. Museiväsendet, miljö- och hälsoskyddet och kommunaltekniken är likaså viktiga.

I kommuner med under 6 000 invånare finns det i allmänhet inte tjänsteinnehavare som enbart sköter planläggningsuppgifter. Lagen ålägger kommuner med över 6 000 invånare att tillsätta en planläggare som uppfyller behörighetskraven. Det är även möjligt att kommuner som överskrider gränsen för antalet invånare har en gemensam planläggare eller att planläggningsuppdrag genom avtal har överlåtits till en planläggare som är anställd i en annan kommun eller samkommun. Kravet på planläggare innebär ändå inte att inte även större kommuner låter utarbeta planläggningsplaner hos privata konsulter. Ansvaret som föreskrivs kommunerna om utarbetandet av en plan utgör inget hinder för att beställa en plan från en utomstående planeringsbyrå på uppdrag av kommunen. Upphandlings- och konkurrenslagstiftningen om offentlig upphandling ska då beaktas. Det har även ansetts att möjligheten att överlåta utarbetandet av en detaljplan till en utomstående, exempelvis till markägaren, inte strider mot markanvändnings- och bygglagen (RP 81/2006 rd s. 17–18). Miljöministeriet har i sitt utlåtande i ett klagomålsärende till den biträdande justitieombudsmannen konstaterat att konsulter som markägarna anlitat endast sällan och även då enbart används för att utarbeta detaljplaner av projektplanstyp. Ministeriet har också ansett att även om det inte är fråga om att överlåta kommunens planläggningsrätt så rekommenderar inte miljöministeriet att utarbetandet av detaljplanen ges till den planeringsbyrå som markägaren anlitat. Om utarbetandet av detaljplanen ges till markägaren och markägarens konsult godkänns för denna uppgift, för att kringgå en eventuell konkurrensutsättningsskyldighet, kan förfarandet enligt biträdande justitieombudsmannen strida mot principen om ändamålsbundenhet. Kommunen borde i vilket fall som helst aktivt delta i styrningen och övervakningen av utarbetandet av planen. Den biträdande justitieombudsmannen betonar i sitt avgörande 18.12.2015 (DNR 3737/2/13) att det är viktigt att utarbetandet av planen genomförs så att det även står klart för kommuninvånarna att kommunen alltid ansvarar för ett lagenligt utarbetande av planen och för beslutsfattandet. Kommunens ansvar gäller även stranddetaljplaner som markägaren kan låta utarbeta (MarkByggL 74 §). 

Planläggningsförfarandet som föreskrivs i lagen, interaktionen mellan invånare och delaktiga och godkännandet av planen kan inte läggas ut till privata aktörer. 

Planeringen och planläggningen av områdesanvändningen syftar till att utifrån planerna kunna bygga och genomföra projekt som påverkar den fysiska miljön. Lagen innehåller inte någon direkt bestämmelse som förpliktar till samarbete inom planläggning och byggnadstillsyn. Samarbete är dock nödvändigt om man vill uppnå målen för styrningen av områdesanvändningen och relaterade planer i praktiken. Den nuvarande lagen och lagstiftningen som träder i kraft i början av 2025 syftar till att projekt som inletts ska framskrida snabbt och utan onödiga konflikter i kommunen genom smidigt samarbete. Alla konflikter kan nödvändigtvis inte förhindras på grund av bland annat den innehållsmässiga variationen i planer som utarbetats och godkänts under olika tidsperioder. En plan som vunnit laga kraft är ett juridiskt bestående förvaltningsbeslut. Tolkningen av en plan som utarbetats för flera decennier sedan kan orsaka avvikande åsikter då ett konkret projekt ska genomföras utifrån den. Även tolkningen av nyare planer förutsätter ofta att tillståndsmyndigheten skaffar närmare uppgifter om de mål som ligger som grund för utarbetandet av planen. I eventuella konfliktsituationer är det viktigt att upprätthålla en fungerande dialog mellan planläggningen och byggnadstillsynen.

I kommuner utan egen planläggare kan byggnadsinspektören även ha berednings- eller beslutanderätt avseende prövningen av placeringen av byggandet. I kommuner med lågt antal invånare finns det nödvändigtvis inte någon uppdaterad planreserv. Med undantag för kommuncentrum och strandområden kan den enda lagakraftvunna kommunplanen vara en generalplan, eller så finns det inte någon generalplan alls. I dessa situationer kan prövning av planeringsbehov förutsättas för att avgöra om byggande kan tillåtas. Lagen om områdesanvändning föreskriver om områden i behov av planering och behovet av planering på strandområden medan bygglagen föreskriver om förutsättningar för placering på områden i behov av planering och om beviljande av undantag i behovet av planering på strandområden. Till skillnad från gällande lag kommer prövningen av förutsättningarna för placering i fråga om ett område i behov av planering enligt bygglagen i fortsättningen att direkt höra till byggnadstillsynsmyndigheten om inte den som ansöker om tillstånd själv ber om ett separat placeringstillstånd (ByggL 43 §). Behörigheten att fatta beslut om ett separat placeringstillstånd utgår från kommunens förvaltningsstadga. Detta innebär att kommunen i sin förvaltningsstadga kan bestämma om behörigheten för ett separat placeringstillstånd också för byggnadstillsynen. Även behörigheten i fråga om undantag kan föreskrivas byggnadstillsynen. Vid prövningen av placeringen betonas särskilt behovet av samarbete mellan byggnadstillsynen och planläggningen. Det samma gäller byggande på strandområde. 

I kommunens förvaltningsstadga är det möjligt att på samma sätt som tidigare bestämma om övriga kommunala myndigheters deltagande i byggnadstillsynen samt om ordnande av granskningen av projektbeskrivningar i fråga om stadsbilden och i tekniskt hänseende. Särskilt i de större städerna har det i flera decennier funnits en praxis enligt vilken organen på förhand tar ställning till särskilda frågor om stadsbilden och byggnadstekniska frågor. I dessa på olika sätt sammansatta organ sammanförs sakkunskap från olika områden. I vissa kommuner deltar även politiker i organen.