Bygglagen innehåller inga stora principiella ändringar i bestämmelserna om ändringssökande. I vissa avseenden har besvärsrätten utvidgats och i andra avseenden, såsom i fråga om rivningslov, har besvärsrätten inskränkts. I fråga om en tjänsteinnehavares beslut begärs fortfarande i första hand omprövning. Omprövningsförfarandet ändras.

12.1 Omprövningsbegäran

När det är fråga om en tjänsteinnehavares beslut i ett ärende som har överförts till tjänsteinnehavaren för avgörande från kommunens byggnadstillsynsmyndighet eller någon annan kommunal myndighet, ska omprövning begäras innan det egentliga besvärsförfarandet inleds (ByggL 187 §). Bestämmelser om omprövningsförfarandet finns i 7 a kap. i förvaltningslagen. Till skillnad från 187 § i markanvändnings- och bygglagen, där tidsfristen för begäran om omprövning är 14 dagar, föreskrivs det i förvaltningslagen att tidsfristen för omprövningsbegäran är 30 dagar räknat från delfåendet av beslutet (FörvL 49 c §). Samtidigt som anslagsförfarandet slopas i samband med tillståndsbeslut och man vid delgivningen av besluten övergår till att använda kungörelseförfarandet enligt förvaltningslagen, innebär den tidsfrist enligt förvaltningslagen som ska tillämpas vid omprövningsbegäran att det tar längre tid innan tjänsteinnehavarnas tillståndsbeslut vinner laga kraft. Tillståndsbesluten vinner laga kraft först efter 7 plus 30 dagar. 

Omprövningsförfarandet tillämpas inte om beslutanderätten i ett tillståndsärende i kommunens förvaltningsstadga har överförts direkt till en tjänsteinnehavare (HFD 2004:97). I regel avgörs befogenheterna i förvaltningsstadgan så att beslutanderätten ges ett organ (såsom byggnadstillsynsmyndigheten) som sedan vidaredelegerar beslutanderätten till tjänsteinnehavarnivå. Den som söker ändring i ett tillståndsbeslut ska då först begära omprövning av beslutet. Begäran om omprövning riktas till den tjänsteinnehavare som fattat beslutet. Byggnadstillsynsmyndigheten, dvs. förtroendeorganet, fattar beslut om omprövningsbegäran. Det förekommer också uppfattningar om att ett beslut om begäran om omprövning ska fattas av tjänsteinnehavaren i fråga. Här lämnar bygglagen tyvärr rum för tolkning. Om byggnadstillsynsuppdraget med stöd av avtal har anförtrotts en tjänsteinnehavare i en annan kommun, bestäms behandlingen av en begäran om omprövning av tjänsteinnehavarens förvaltningsbeslut enligt den kommun där byggandet utförs eller den plats där åtgärden vidtas. När omprövning begärts, kan den som behandlar begäran förbjuda att beslutet verkställs eller bestämma att verkställigheten ska avbrytas. Ett avgörande i ett ärende som gäller förbud mot eller avbrytande av verkställighet får inte överklagas separat (FörvL 49 f §).

Omprövning får begäras av den som beslutet avser eller vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet. I tillståndsärenden är förutom tillståndssökanden i princip alla som enligt lag har besvärsrätt berättigade att begära omprövning. En myndighet får begära omprövning på grundval av en bestämmelse i lag eller om rätten att söka ändring är behövlig för det allmänna intresse som myndigheten ska bevaka. Eftersom kommunen har besvärsrätt i fråga om bygglov, genomförandetillstånd, rivningslov, tillstånd för miljöåtgärder, undantagslov samt i fråga om bygglov på en byggplats på ett område i behov av planering, kan kommunen begära omprövning av en tjänsteinnehavares beslut i dessa ärenden. Omprövning begärs av kommunstyrelsen, om inte något annat bestäms i kommunens förvaltningsstadga. Bland annat en museimyndighet har besvärsrätt och därigenom rätt att begära omprövning, om beslutet gäller ett byggnadsobjekt som skyddats med stöd av en plan eller lag. 

Begäran om omprövning enligt förvaltningslagen är delvis en annan sak än omprövningsförfarandet enligt 16 kap. i kommunallagen. Omprövningsförfarandet enligt kommunallagen tillämpas inte om ändring i ett beslut får sökas genom kommunalbesvär med stöd av någon annan lag (KomL 133 §). Även om besvär över ett planbeslut är kommunalbesvär, omfattas planbeslut inte av omprövningsbegäran enligt kommunallagen. Däremot tillämpas omprövningsbegäran om kommunstyrelsen tar ställning till en enskild medborgares initiativ i ett planärende. Omprövningsförfarandet enligt kommunallagen tillämpas också när till exempel byggnadstillsynsmyndigheten fattar beslut som hör till den allmänna kommunalförvaltningen. Det gäller exempelvis beslut om tjänsteutnämning. I fråga om beslut som gäller byggnadstillsynsavgifter sker det däremot en ändring. För närvarande tillämpas besvärsförfarandet enligt kommunallagen på beslut om byggnadstillsynsavgifter, men i och med bygglagen kommer förfarandet för sökande av ändring i tillståndsbeslut att tillämpas på tillstånds- och tillsynsavgifter. Ett beslut i ett tillstånds- eller tillsynsärende behöver i fortsättningen inte förses med någon separat besvärsanvisning för avgifternas del. 

12.2 Besvärsrätt i fråga om rivningslov

Besvärsrätten i fråga om rivningslov ändras och förenhetligas så att den är densamma som i fråga om bygglov som möjliggör rivning (ByggL 182 §). Den nuvarande rätten för kommunmedlemmar att anföra besvär över ett rivningslov slopas. I samband med rivning av byggnader som är skyddade med stöd av en plan eller lag eller andra historiskt eller arkitektoniskt värdefulla byggnader är besvärsrätten i fråga om ett rivningslov mer omfattande än det som gäller ett ”normalt” bygglov – oavsett om det är fråga om ett enskilt rivningslov eller ett bygglov där byggandet innebär rivning av en byggnad som kräver rivningslov. Besvärsrätt i sådana situationer har förutom ägaren och innehavaren av en grannfastighet samt andra med partsställning jämförbara aktörer även närings-, trafik- och miljöcentralen, museimyndigheten och inom det egna verksamhetsområdet en sådan registrerad sammanslutning till vars verksamhetsområde det hör att värna om kulturarvet eller påverka den byggda miljöns kvalitet. De nya och enhetliga bestämmelserna om besvärsrätt vid rivning framhäver rivningslovets karaktär. Syftet med förfarandet för rivningslov är att säkerställa att byggnader som är värda att skyddas inte rivs förrän frågan om huruvida de ska skyddas har avgjorts. Man kan dock inte i det oändliga fundera över vad som ska hända med skyddet. Gällande rättspraxis har slagit fast att kommuner och statliga myndigheter (NTM-centralen, Museiverket, ett museum med regionalt ansvar) har cirka två år på sig att vidta konkreta åtgärder för att skydda ett objekt, såsom att utfärda byggförbud, göra en skyddsframställning enligt lagen om skyddande av byggnadsarvet och utfärda ett förbud mot äventyrande av byggnadsarvet enligt byggnadsarvslagen. Om varken en kommunal eller en statlig myndighet vidtar åtgärder som främjar skyddet, är det en indikation på att rivningen inte försvårar uppnående av målen för skyddet av den byggda miljön (ByggL 56 §).

12.3 Besvärsrätt i fråga om genomförandetillstånd, tillstånd för miljöåtgärder, undantagslov samt i fråga om bygglov på en byggplats på ett område i behov av planering 

Besvärsrätten i fråga om ett genomförandetillstånd som avgörs genom ett separat beslut utvidgas jämfört med nuläget så att museimyndigheten får besvärsrätt i vissa situationer. Enligt förvaltningsprocesslagen (lagen om rättegång i förvaltningsärenden) får en myndighet alltid söka ändring i ett förvaltningsbeslut om överklagandet är behövligt med anledning av det allmänna intresse som myndigheten ska bevaka. Hur ett sådant intresse ska påvisas är inte alltid entydigt och rättspraxis har inte varit enhetlig. Om genomförandetillståndet gäller byggande som är skyddat med stöd av en plan eller lag, har museimyndigheten i fortsättningen helt klart besvärsrätt i fråga om tillståndsbeslutet (ByggL 181 §). Enligt motiveringen till lagen behövs besvärsrätten i situationer där det i en skyddad byggnad görs sådana renoveringar eller ändringar inne i byggnaden för vilka det inte krävs någon ansökan om placeringstillstånd.

Vid tillstånd för miljöåtgärder kvarstår besvärsrätten hos kommunmedlemmarna. Eftersom bestämmelserna om myndighetens besvärsrätt i förvaltningsprocesslagen lämnar rum för tolkning, har myndighetens besvärsrätt i fråga om tillstånd för miljöåtgärder säkerställts genom att den utsträcks till att gälla ärenden som hör till myndighetens verksamhetsområde (ByggL 183 §). Detta ses som motiverat på grund av omfattningen av de ärenden som behandlas i tillståndet för miljöåtgärder och tillståndet likställs på denna punkt med undantagsbeslut och bygglov på vilka bestämmelserna om områden i behov av planering tillämpas (ByggL 180 §). I fråga om de sistnämnda förblir besvärsrätten densamma som i det nuvarande förfarandet för undantagsbeslut.