Till 171 § 4 mom. i markanvändnings- och bygglagen fogades 2008 en bestämmelse om områdesvist undantag genom en lagändring 2008/1129. Möjligheten till områdesvist undantag togs 1973 in i byggnadslagen från 1958 genom en lagändring 588/1973. Särskilt Helsingfors hade tillämpat undantagslov för utbyggnad av en vind för viss tid för fem år åt gången sedan 1987.

Bestämmelsen om områdesvist undantag i 58 § i bygglagen har kvarstått oförändrad till sitt sakinnehåll som den var då den med något utvidgat tillämpningsområde överfördes till en egen bestämmelse i 172 § i markanvändnings- och bygglagen. Den myndighet som fastställs av kommunen i förvaltningsstadgan har behörighet att bevilja områdesvist undantag. Områdesvist undantag kan användas på detaljplaneområden.

 Områdesvist undantag kan av särskilda skäl beviljas från bestämmelser, föreskrifter, förbud eller annan begränsning som gäller byggande eller andra åtgärder som utfärdas i eller med stöd av lagen om områdesanvändning eller bygglagen. Undantag kan avse ett större område än en byggplats och gälla ändring av utrymmen i ett befintligt bostadshus eller en befintlig affärs- eller kontorsbyggnad på ett detaljplaneområde så att de tas i bruk för boende eller för något annat ändamål som inte medför miljöstörningar. 

Områdesvist undantag har visat sig vara en användbar metod då ett befintligt byggnadsbestånd i förändrade situationer flexibelt ska tas i bruk för ett användningsändamål som motsvarar efterfrågan. Områdesvist undantagslov kan utnyttjas inom fem år från att undantagslovet vunnit laga kraft medan tiden för andra undantagslov är två år (ByggL 187 §).