I 54 § i bygglagen föreskrivs det om förutsättningarna för tillstånd för miljöåtgärder. Bestämmelsen följer det som föreskrivs i den gällande lagen (MarkByggL, 140 §) och i den lag som föregick den (124 a § i byggnadslagen). Förutsättningarna för ett område med en gällande detaljplan eller generalplan bedöms med stöd av rättslig prövning enligt 1 mom. Tillstånd för miljöåtgärder ska beviljas, om inte åtgärden försvårar användningen av området för det ändamål som reserverats i planen eller förstör stads- eller landskapsbilden. Båda förutsättningarna för tillstånd ska uppfyllas. I motiveringen till lagen konstateras att även projekt enligt en lagakraftvunnen plan i extrema fall kan förstöra stads- eller landskapsbilden. För att leda till att beviljande av tillstånd för miljöåtgärder förhindras, ska förstörelsen dock vara av bestående natur. Enbart en tillfällig förstörelse hindrar inte att tillstånd beviljas. Planbestämmelser som eventuellt finns i detaljplanen och som tryggar den biologiska mångfalden ska beaktas.
På ett område med byggförbud eller åtgärdsbegränsning inbegriper beviljandet av tillstånd för miljöåtgärder också ändamålsenlighetsprövning. Då är det fråga om ett sådant byggförbud som avses i 53 § i lagen om områdesanvändning som utfärdas vid utarbetande av en detaljplan samt åtgärdsbegränsning som avses i 38 § i lagen om områdesanvändning som utfärdas vid utarbetande av en generalplan och även åtgärdsbegränsning som avses i 43 § i samma lag som utfärdas för en generalplan. På dessa områden kan kommunen bevilja tillstånd för miljöåtgärder enligt 54 § 2 mom. om inte åtgärden medför betydande olägenheter för utarbetandet av planen eller förstör stads- eller landskapsbilden. Om förutsättningarna uppfylls, kan tillståndsmyndigheten överväga att bevilja tillstånd för miljöåtgärder. Prövningen ska följa rättsprinciperna som allmänt ska iakttas inom förvaltningen (6 § i förvaltningslagen). Bedömningen av huruvida en åtgärd medför olägenheter med tanke på planläggningen förutsätter ofta utlåtande eller åtminstone ett ställningstagande av planläggaren. Också utlåtanden från andra myndigheter, såsom miljövårdsmyndigheterna, kan enligt motiveringen till lagen behövas.
I 3 mom. föreskrivs som för närvarande om inlösnings- och ersättningsskyldighet i vissa situationer där tillstånd för miljöåtgärder förvägras. I fråga om grävning och sprängning iakttas på områden som avses i momentet inlösningsbestämmelsen i 8 § i marktäktslagen. Med avseende på andra åtgärder som förutsätter tillstånd för miljöåtgärder, såsom grävning och sprängning, har fastighetsägaren rätt till ersättning i situationer där tillstånd för miljöåtgärder avslås med stöd av en särskild bestämmelse i generalplanen eller på ett detaljplaneområde där det inte beslutats om ändring av planen och fastighetsägaren därför inte kan använda sitt område för verksamhet som genererar skälig ekonomisk nytta. Ett alternativ till ersättningen som betalas till fastighetsägaren är att kommunen eller något annat offentligt samfund löser in området. Om verksamhet som genererar skälig ekonomisk nytta kan fortsätta trots negativt beslut är ersättnings- eller inlösningsfrågorna inte aktuella.
Beviljande av tillstånd för miljöåtgärder kan förhindras också på grund av annan lagstiftning, såsom bestämmelserna i naturvårdslagen (9/2023) eller lagen om fornminnen (295/1963). Enligt 78 § i naturvårdslagen får föröknings- eller rastplatser för individer av djurarter som kräver strikt skydd enligt Europeiska unionen inte förstöras eller försämras. Bland annat flygekorren hör till arterna som omfattas av strikt skydd. Undantag från förbudet kan sökas från NTM-centralen endast enligt de grunder som framgår av artikel 16.1 i habitatdirektivet.