Bestämmelser om förutsättningarna för undantagslov finns i samma paragraf i bygglagen som bestämmelserna om vad det överlag är möjligt att avvika från. Bestämmelsen om undantagslov i 57 § i bygglagen är lika lakonisk som motsvarande bestämmelse i markanvändnings- och bygglagen. Kommunen kan av särskilda skäl bevilja undantagslov från en bestämmelse, en föreskrift, ett förbud eller en annan begränsning som har utfärdats i lagen om områdesanvändning eller med stöd av den eller i bygglagen eller med stöd av den. Andra meningen i 57 § 1 mom. utesluter möjligheten att avvika från sådant som inte heller enligt nuvarande rättspraxis är möjligt att avvika från. Ändringen av tillståndssystemet i bygglagen inverkar däremot på undantagssystemet bland annat så att behovet av undantag även kan uppkomma i situationer där bygglov inte behövs. Detta har beaktats genom att stryka bestämmelsen ”som gäller byggande eller andra åtgärder”.
3.5.1 Egentligt undantag
Eftersom bestämmelsen om undantagslov kvarstår till grunderna närmast oförändrad betyder det att den rikliga rättspraxis som samlats under tillämpningen av markanvändnings- och bygglagen också kommer att tjäna som rättesnöre under en lång tid vid tillämpningen av bygglagen. Den etablerade rätts- och förvaltningspraxisen hjälper vid tolkningen av förekomsten av särskilda skäl och prövningen av dessa. I motiveringen till lagen betonas att ärenden enligt förvaltningslagen inleds genom ansökan och därför behövdes det inte föreskrivas särskilt om detta i bygglagen. En kommun kan inte bevilja undantagslov på tjänstens vägnar. Det är den sökandes uppgift att påvisa särskilda skäl vars förekomst prövas från fall till fall. Ett särskilt skäl ska på något sätt anknyta till själva byggandet. Enligt motiveringen kan det till exempel läggas vikt vid projektets eller åtgärdens art, storlek eller läge på byggplatsen och även projektets särskilda betydelse för sökanden eller särdragen i planeringen av områdesanvändningen.
Regeringens proposition lyfter fram hur det skulle vara mest praktiskt om granskningen av förutsättningarna för placering på områden i behov av planering (ByggL 46 §) och eventuella behövliga undantag från till exempel generalplanen kan göras genom ett och samma beslut. I samband med granskningen av förutsättningarna för placering kan det vara behövligt att avvika också från kravet på byggnadens avstånd från fastighetsgränsen. Kommunen fastställer dock själv i sin förvaltningsstadga vilken myndighet i kommunen som fattar beslut om förutsättningarna för placering inom ett område i behov av planering och vilken instans som anförtros behörigheten att bevilja undantag. Byggnadstillsynsmyndigheten beslutar också om bygglov på ett område i behov av planering direkt med stöd av lagen (ByggL 43 §). Det har uppstått förvirring kring hur det i sista hand kan bero på den tillståndssökandes val vilken kommunal myndighet som beslutar om förutsättningarna för placering som en del av bygglovet. Det är den tillståndssökande som ska ansöka om separat placeringstillstånd och vilken myndighet som fattar beslutet beror på den sökandes begäran. Det ska även beaktas att möjligheten till undantag inte omfattar situationer där placering på områden i behov av planering medför konsekvenser som förutsätter utarbetande av en detaljplan (ByggL 46 § 1 mom. 2 punkten).
Vid riksdagsberedningen fogades via miljöutskottet en ändring till lagen i vilken lagstiftaren på kommunens vägnar avgjorde att ändring av användningsändamålet i vissa situationer inte medför olägenheter med tanke på planläggningen. Enligt 57 § 3 mom. anses en ändring inte orsaka olägenheter med tanke på planläggningen, genomförandet av planen eller annan reglering av områdesanvändningen om användningsändamålet för en byggnad eller en del av en byggnad i avvikelse från detaljplanen ändras så att byggnaden eller byggnadsdelen används för boende eller för något annat ändamål som inte orsakar miljöförstöring. En sådan ändring av användningsändamålet betraktas inte heller som byggande med betydande konsekvenser enligt 57 § 2 mom. 4 punkten. Det kan anses finnas särskilda skäl att ändra användningsändamålet för byggnaden eller en del av den, om ändringen av ändamålet kan stödja cirkulär ekonomi och koldioxidsnålhet i den byggda miljön. Miljöutskottet ansåg att användningen av förfarandet med undantagslov är ett smidigare förfarande än ändring av planen och att en nationellt fastställd grund för undantag ger säkerhet i fråga om investeringar. Lösningen främjar även en effektiv användning av utrymmen och en minskning av antalet tomma utrymmen. Dessa mål överensstämmer med de mer allmänna målen för koldioxidneutraliteten och det befintliga byggnadsbeståndets hållbarhet och livscykelegenskaperna som betonar ekonomiska lösningar. Användning av redan befintliga och användbara utrymmen är ekologiskt mer lönsamt än att riva byggnader eller låta byggnadsbeståndet stå outnyttjat.
Å andra sidan är de centrala frågorna i detaljplanläggningen att reservera områden för olika användningsändamål. Även om möjligheten som avses i 3 mom. har begränsats till att omfatta ändring av användningsändamålet för boende eller för något annat ändamål som inte orsakar miljöförstöring, ska å andra sidan också boendet genomföras så att boendeförhållandena uppfyller kraven för sundhet med avseende på till exempel buller och utsläpp i närmiljön. Även bilplatser, närliggande rekreationsområden och lekplatser har en annan ställning för boendet än till exempel för industriområden, för att inte tala om närservice såsom skolor och daghem. Placering av boende i ett kvartersområde för affärs- och kontorsbyggnader eller industri- eller lagerbyggnader kan i fortsättningen begränsa byggandet av dessa kvarter i enlighet med de planer som ursprungligen utarbetats för dem. Påvisandet av stöd för cirkulär ekonomi och koldioxidsnålhet medför nödvändigtvis inte några stora behov av ytterligare utredning eftersom dessa omständigheter vanligtvis är en logisk följd av ändringen av användningsändamålet. Situationerna är dock individuella och förhållandena kring byggnaden som ska ändras och den närmaste omgivningen kan förutsätta grundligare utredningar som påminner om planernas konsekvensbedömningar.
Med avseende på vindkraftverk finns en bestämmelse som motsvarar den nuvarande i 3 mom. Enligt bestämmelsen betraktas inte byggande av vindkraftverk på ett område som i detaljplanen anges som industri- eller hamnområde och som redan är bebyggt som byggande med betydande konsekvenser enligt 2 mom. 4 punkten. Man har strävat efter att främja vindkraftsbyggandet genom många ändringar i markanvändnings- och bygglagen. Petteri Orpos regeringsprogram ”Ett starkt och engagerat Finland” innehåller många skrivningar om genomförandet av lösningar för förnybar energi som om de genomförs innebär lagstiftningsändringar under valperioden 2023–2026.
3.5.2 Områdesvist undantag
Bestämmelsen om områdesvist undantag i 58 § i bygglagen kvarstod i enlighet med regeringens proposition. Förutsättningen för områdesvist undantagslov är att det främjar användningen och underhållet av befintliga byggnader. Områdesvist undantag kan användas för detaljplaneområden som omfattar ett större område än en byggplats om det är fråga om att ändra utrymmen i ett befintligt bostadshus eller en befintlig affärs- eller kontorsbyggnad så att de tas i bruk för boende eller för något annat ändamål som inte medför miljöstörningar. Förutsättningarna enligt 57 § i bygglagen gäller även beviljande av områdesvist undantag. Bestämmelsen i 57 § 3 mom. som utesluter olägenheter för planläggningen (ByggL 57 § 2 mom. 1 punkten) gäller ändring av användningsändamålet för en byggnad eller en del av en den. I enlighet med ordalydelsen är det fråga om en enda byggnad varmed denna förutsättning som avgjorts direkt genom lag för kommunens del inte kommer att tillämpas avseende områdesvist undantag. Områdesvist undantag som gäller ett stort område och ett stort antal byggnader kan även leda till betydande konsekvenser enligt 57 § 2 mom. 4 punkten, varmed användning av ett planinstrument måste övervägas. Den maximala tiden på fem år (ByggL 187 §) som föreskrivs för utnyttjande av områdesvist undantag påverkar bedömningen och detta kan minska behovet av planläggning. I undantagsbeslutet kan även villkor ställas som kan reglera konsekvenserna av undantaget och därmed bedöma hur betydande konsekvenserna är.
3.5.3 Mindre undantag
Möjligheten till mindre undantag förblir en viktig metod för främjandet av en flexibel tolkning av bestämmelserna. Bestämmelsen om mindre undantag i 59 § i bygglagen är avsedd att tillämpas i samband med bygglov och lämpar sig för såväl placering som för granskning av om förutsättningarna uppfylls. Behörigheten att bevilja mindre undantag har anvisats kommunen. På begäran av den som ansöker om tillstånd kan kommunen avgöra placeringstillstånden separat från förutsättningarna för genomförande. Det framgår av kommunens förvaltningsstadga vilken instans i kommunen som beslutar om placeringstillstånd. Beslut om placeringstillstånd anförtros nödvändigtvis inte byggnadstillsynsmyndigheten som i övrigt har behörighet att bevilja bygglov direkt med stöd av lagen. Med hänsyn till detta rekommenderas det att man i förvaltningsstadgan tar ställning till vilken myndighet i kommunen som kan bevilja mindre undantag. I normala fall och naturligt är det byggnadstillsynsmyndigheten, förutom i situationer där någon annan instans beslutar om separat placeringstillstånd. I samband med separat placeringstillstånd bör den som beslutar om det även ha möjlighet att bevilja mindre undantag för att undvika att ärenden bollas mellan olika myndigheter.
I bestämmelsen om mindre undantag hänvisas till vad som föreskrivs om undantag i 57 §. Mindre undantag är inte möjliga i de frågor som utesluts genom 57 §. Även med avseende på förutsättningarna för mindre undantag iakttas vad som föreskrivs i 57 §. Eftersom mindre undantag i princip redan är något mindre än annat ”normalt” undantag kan mindre undantag ”mycket sällan” försvåra till exempel uppnåendet av målen för naturvården. Det är dock alltid fråga om prövning från fall till fall och ställningstaganden från andra myndigheter behövs ofta som stöd. Så är särskilt fallet vid bedömning av om undantaget, även som mindre undantag, medför olägenheter med tanke på planläggningen, genomförandet av en plan eller annan reglering av områdesanvändningen. Det är skäl att vara särskilt uppmärksam också med avseende på att mindre undantag inte försvårar uppnående av målen för skyddet av den byggda miljön. Vid behov begärs utlåtande eller ställningstagande av museimyndigheten som stöd för bedömningen.
I likhet med den nuvarande lagstiftningen är en kvalificerad förutsättning för mindre undantag i en byggnads tekniska och motsvarande egenskaper att undantaget inte äventyrar uppfyllandet av de centrala krav som ställs på byggandet. Uttrycket i bygglagen är mer omfattande än för närvarande, men å andra sidan mer flexibelt då uttrycket i den nuvarande lagen, som förbjuder åsidosättande av ovannämnda centrala krav, i bygglagen har ändrats till ”äventyrar uppfyllandet”.
Den rikliga rättspraxisen om mindre undantag som samlats under årtionden fungerar även under bygglagen som hjälp vid prövningen av huruvida undantagen är ringa. I motiveringen till lagen lyfter man fram till exempel ringa överskridningar av gränserna och de tillåtna höjderna för byggnadsytorna enligt planen samt byggande närmare gränsen till grannen än tillåtet med grannens samtycke, ringa överskridningar av våningsytan enligt planen till följd av att småhus tillgänglighetsanpassas, ringa överskridningar av planens våningsyta på basis av trivseln i trapphus i flervåningshus eller mindre undantag från antalet parkeringsplatser enligt detaljplanen vid områdesbyggande. Överskridningen av våningsytan har vanligen varit mindre än tio procent. Antalet mindre undantag påverkas i praktiken direkt av planens noggrannhetsnivå. Ju noggrannare planbestämmelser som används desto vanligare är det att undantag söks avseende dessa.