Medan markanvändnings- och bygglagen delade in byggprojekt i fyra svårighetsklasser kommer bygglagen att ha fem klasser. Den nya klassen enligt bygglagen är "mycket krävande". De övriga klasserna är krävande, sedvanlig och ringa. Den femte klassen är exceptionellt krävande. Jämfört med markanvändnings- och bygglagen motsvarar kategorin ”mycket krävande” i bygglagen den mellankategori som allmänt tillämpas men som inte nämns i lagen, och som kallas ”krävande plus”. Kraven på minimiutbildning och minimierfarenhet inom klasserna har till viss del ändrats.

Bestämmelser om projekteringsuppgifters svårighetsklasser finns i 82 § i bygglagen och bestämmelser om arbetsledningsuppgifters svårighetsklasser finns i 86 § i bygglagen. Kriterierna för fastställande av svårighetsklassen varierar beroende på vilken typ av projekterings- och arbetsledningsuppgifter det är fråga om. En projekteringsuppgifts svårighetsgrad bestäms utgående från cirka 19 olika kriterier. Vid fastställandet av en arbetsledningsuppgifts svårighetsgrad ingår 14 olika kriterier. En stor del av kriterierna är av naturliga skäl de samma inom projekterings- och arbetsledningsuppgifter, men på grund av uppgiftens art kan de ändå höra till olika svårighetsklasser inom ett och samma projekt. Alla faktorer är inte nödvändigtvis relevanta i ett projekt, och då behöver man inte ta hänsyn till deras betydelse. Byggnadsskyddet är till exempel sällan en avgörande faktor när det kommer till att slå fast svårighetsgraden för ett nybygge. Däremot kan byggnadsskyddets betydelse vara mycket central i renoverings- och ändringsprojekt. Det bör också noteras att en projekteringsuppgift på en viss nivå inte innebär att arbetsledningen för samma projekt iakttar samma kravnivå, och vice versa. Det kan också finnas stora variationer i projekteringsuppgifterna för ett och samma projekt. Samma variation gäller för arbetsledningsuppgifter.

Projekterarna ska vara fysiska personer (ByggL 83 §) Även om det i fråga om arbetsledning inte uttryckligen nämns i lagen att arbetsledaren ska vara en fysisk person, ska även personer som är anställda inom arbetsledningen vara fysiska personer, liksom tidigare. När det gäller projekterare har man velat understryka att den projekterare som anmälts till myndigheten verkligen ska vara den som ansvarar för projekteringsuppgiften, och inte exempelvis ägaren till ett projekteringskontor eller ett motsvarande organ eller en person med ledningsuppgifter. 

Bestämmelser om den utbildning och erfarenhet som krävs av projekterare utgående från byggprojektens svårighetsklass finns i 83 § i bygglagen. I exceptionellt krävande projekteringsuppgifter är kravnivån samma som den nuvarande. På den mycket krävande nivån, som motsvarar den för närvarande tillämpade nivån krävande plus, krävs högskoleexamen, tidigare examen inom yrkesutbildning på högre nivå eller motsvarande examen samt minst två års erfarenhet som ansvarig i krävande projekteringsuppgifter. Kravet för den krävande nivån motsvarar nuläget. För sedvanliga projekteringsuppgifter finns inte längre något krav på erfarenhet, utan endast för projekteringsuppgiften lämplig examen inom byggbranschen eller det tekniska området, som åtminstone motsvarar nivån för den tidigare teknikerexamen eller motsvarande examen. I ringa projekteringsuppgifter räcker tillräckliga kunskaper med hänsyn till byggnadsobjektets och projekteringsuppgiftens art och omfattning, som i nuläget. När erfarenhet krävs, ska detta i huvudsak omfatta erfarenhet av projekteringsuppgifter inom projekteringsområdet i fråga.

För att behörighetsvillkoret ska kunna delas in i klasser måste man först fastställa svårighetsklassen för ifrågavarande uppgift. Senast i det skede då projekteraren (84 § i ByggL) och arbetsledaren (88 § i ByggL) anmäls till byggnadstillsynsmyndigheten ska det vara känt vilken svårighetsklass uppgiften hör till. Den som påbörjar ett byggprojekt har intresse av att i ett tillräckligt tidigt skede veta vilken kravnivå uppgiften hör till (ByggL 84 §). Det finns för närvarande ett stort antal förordningar och miljöministeriets anvisningar med detaljerad information om de nuvarande svårighetsklasserna och krav på utbildning och erfarenhet.

• Statsrådets förordning om bestämmande av svårighetsklassen för projekteringsuppgifter vid byggande (214/2015)
• Promemoria för Statsrådets förordning om bestämmande av svårighetsklassen för projekteringsuppgifter vid byggande (på finska)
• Statsrådets förordning om ändring av markanvändnings- och byggförordningen (215/2015)
• Promemoria för Statsrådets förordning om ändring av markanvändnings- och byggförordningen 9.3.2015 (på finska)
• Miljöministeriets anvisning om bestämmande av svårighetsklassen vid projekteringsuppgifter för byggande (MM1/601/2015)
• Miljöministeriets anvisning om byggnadsprojekterares behörighet (MM2/601/2015)
• Miljöministeriets anvisning om svårighetsklassen för arbetsledaruppgifter vid byggande och om arbetsledares behörighet (MM4/601/2015)

FISE Ab, som tillhandahåller personkompetenstjänster inom byggnads-, VVS- och fastighetsbranschen, iakttar i sin kompetensregisterverksamhet de principer som framgår av förordningarna och ministeriets anvisningar. I praktiken beaktas också kompetensregleringen och statsmaktens anvisningar i läroplanerna vid olika läroanstalter inom byggnadsbranschen.

Den som planerar reparationer eller ändringsarbeten ska ha erfarenhet av projekteringsuppgifter som avser reparationer eller ändringar (ByggL 83 § 1 mom.). Kravet på erfarenhet för reparations- och ändringsarbeten gäller reparations- och ändringsarbeten som är mer krävande än den sedvanliga nivån. Syftet med detta omnämnande är att, när det överhuvudtaget finns ett erfarenhetskrav, understryka att erfarenhet som inhämtats från nybyggen inte är tillräckligt när det gäller reparations- och ändringsarbeten (ByggL 83 § 3 mom.).