Bestämmelserna om utförande av byggarbetet finns samlade i 10 kap. i bygglagen. De viktigaste ändringarna har skett inom kvalitetssäkringsutredningen, extern granskning och särskilda förfaranden. I fortsättningen blir dessa delvis obligatoriska. Nedan granskas närmast hur bestämmelserna i bygglagen har ändrats jämfört med tidigare.
8.1 Myndighetstillsynen är proportionell
Myndighetstillsynen över ett byggnadsarbete följer fortsättningsvis principen om proportionell tillsyn (ByggL 105 §). Myndighetstillsynen är inte heltäckande. Tillsynen över ett byggnadsarbete börjar när det tillståndspliktiga byggnadsarbetet påbörjas och upphör i och med slutsynen (ByggL 105 § 2 mom.). I 108 § i lagen föreskrivs det om påbörjande av ett byggnadsarbete och i 122 § om slutsynen. Tillsynen gäller, i de arbetsmoment och i den omfattning som myndigheten bestämmer, omständigheter som är av betydelse för ett gott slutresultat av byggandet. Tillsynen ställs i proportion till byggnadsprojektets svårighetsgrad i enlighet med de kriterier som anges i 101 §.
I bygglagen har man till vissa delar specificerat vem som är ansvarig för att underrätta om byggnadsarbetet olika moment. Om det inte hållits något inledande möte är det den som påbörjar byggprojektet som ansvarar för att det görs en anmälan om påbörjande av byggnadsarbete (ByggL 108 §). Den huvudansvariga aktören är skyldig att anmäla förberedande åtgärder för byggande till byggnadstillsynsmyndigheten (ByggL 109 §). Om ingen huvudansvarig aktör har utsetts, svarar den som påbörjar byggprojektet själv för den huvudansvariga aktörens uppgifter. Den skyldighet att göra en anmälan som krävs för en förberedande åtgärd innan åtgärden påbörjas säkerställer att den förberedande åtgärden är begränsad till sådana åtgärder som är nödvändiga med tanke på det kommande byggandet. Utgående från anmälan som lämnas in ger myndigheten behövlig handledning om hurdana åtgärder som kan vidtas och i vilken omfattning. I samband med bygglagen ändrades även 4 § i marktäktslagen (764/2023), vars nya 2 mom. innehåller en bestämmelse genom vilken man undviker tillämpning av eventuella dubbla förfaranden vid åtgärder som hänför sig till sådan grävning eller sprängning som förbereder för byggande som gäller genomförande av en lagakraftvunnen detaljplan.
Till skillnad från tidigare är det nu obligatoriskt att kräva en kvalitetssäkringsutredning i de situationer som anges i 111 § 1 mom. i bygglagen. En kvalitetssäkringsutredning ska krävas om ett byggprojekt eller en del av det är exceptionellt eller mycket krävande eller om det på basis av de förfaranden som avtalats vid det inledande mötet inte är motiverat att anta att ett slutresultat i enlighet med de bestämmelser och föreskrifter som gäller byggande uppnås vid byggandet. Om endast en del av byggprojektet är exceptionellt eller mycket krävande, ska en kvalitetssäkringsutredning krävas endast till denna del. Byggnadstillsynsmyndigheten kan också i andra situationer kräva att den som påbörjar ett byggprojekt lämnar en separat kvalitetssäkringsutredning om åtgärderna för att säkra kvaliteten på byggandet. Enligt motiveringen till lagen ska byggnadstillsynsmyndigheten vid prövningen av behovet av en kvalitetssäkringsutredning beakta omständigheter som gäller projektet eller en del av det, t.ex. de risker som hänför sig till byggnadens säkerhet, sundhet eller långtidshållbarhet i olika byggnadsfaser, omständigheter som gäller skyddet av byggarbetsplatsen mot väderförhållanden och andra förhållanden, vid reparation eller ändring av en byggnad tillräckligheten av tillsynen vid undersökningen av byggnadens skick eller tillräckligheten av den tillsyn som den som påbörjar ett byggprojekt utövar eller skaffar genom avtalsarrangemang samt kompetensen hos den personal som den huvudansvariga aktören förfogar över. Vid kvalitetssäkringsutredningen kan man utnyttja till exempel verksamhetsmodellen Kuivaketju 10.
Till 112 och 113 § i bygglagen, som gäller myndighetssyner och myndighetsinspektioner, har fogats hänvisningar till förvaltningslagen och tillämpningen av relevanta bestämmelserna i den. I fråga om syner hänvisas till 38 § i förvaltningslagen. I synnerhet förbudet mot att förrätta syner i lokaler som omfattas av hemfriden ska beaktas, om inte något annat bestäms särskilt i lag. Enligt preciseringen i 112 i bygglagen får syn liksom tidigare förrättas i utrymmen som används för boende av permanent natur endast om det är nödvändigt för att utreda den sak som synen gäller. Ett tillägg lyder att synen endast får gälla utrymmen som omfattas av byggnadsarbete som utförs med stöd av bygglov. Liknande tillägg finns i 113 § i bygglagen om myndighetsinspektioner under byggarbetet, där det hänvisas till 39 § i förvaltningslagen. Bestämmelsen om inspektioner i 39 § i förvaltningslagen kräver att myndigheten ska underrätta en part som direkt berörs av ärendet om tidpunkten då en inspektion som myndigheten har befogenheter att förrätta kommer att inledas, utom när en sådan underrättelse skulle riskera syftet med inspektionen. Avsikten med bygglagen är att införa slumpmässiga inspektioner (ByggL 102 §). Att meddela om dem på förhand skulle lätt leda till att syftet med genomförandet av inspektionerna äventyras, och därmed behöver ingen förhandsanmälan i enlighet med förvaltningslagen göras för dessa inspektioner. Det kan dock vara nödvändigt att göra en bedömning av behovet av förhandsanmälan från fall till fall. Det är också möjligt att publicera information om utförandet av slumpmässiga inspektioner på förhand på kommunens webbplats. Den här typen av praxis tillämpas redan till exempel vid kommunernas så kallade vårsyner, som handlar om att kontrollera att byggnader och tomter är städade.
Bestämmelsen om inspektionsrätt i 148 § i bygglagen ger kommunens byggnadstillsynsmyndighet rätt att få tillträde till byggnadsobjekt och där utföra inspektioner och undersökningar för att sköta en tillsynsuppgift enligt bygglagen. Denna rättighet gäller också utrymmen som används för boende av permanent natur, om det är nödvändigt för att skydda liv, hälsa, egendom eller miljön, eller om tillsynsmyndigheten har grundad anledning att misstänka en försummelse av miljövården eller underhållet av byggnaden, att byggnadsarbetet inte slutförts eller att användningen av byggnaden upphört. Anmälan om en sådan inspektion som inte hänför sig till pågående byggnadsarbete ska göras minst ett dygn på förhand. Bygglagens 149 § gäller anlitande av en utomstående person för att assistera myndigheter vid utförandet av ett uppdrag som avses i 148 § lagen.
8.2 Extern granskning och särskilt förfarande
Bygglagens 115 § om extern granskning har skärpts så till vida att kravet på extern granskning inte längre är något som tillståndsmyndigheten kan pröva fritt. Extern granskning ska i första hand krävas när det observeras eller misstänks att ett fel har uppstått eller en försummelse har inträffat vid byggandet, och verkningarna eller korrigeringen eller avhjälpandet av felet eller försummelsen inte tillförlitligt kan bedömas eller genomföras utan en extern granskning. Extern granskning ska också krävas när det vid reparationer eller ändringar upptäcks skador och konstruktioner som inte har beaktats i beskrivningarna. Riksdagens miljöutskott ansåg att det inte finns anledning att nämna kravet om att beslutet ska ges skriftligen. I ärendet tillämpas 43 § i förvaltningslagen, enligt vilken förvaltningsbeslut ska ges skriftligen. Ett beslut kan ges muntligen, om det är nödvändigt på grund av att ärendet är brådskande. Ett muntligt beslut ska utan dröjsmål också ges skriftligen tillsammans med en anvisning om hur man begär omprövning eller en besvärsanvisning.
Enligt 116 § i bygglagen ska ett särskilt förfarande krävas i de situationer som anges i paragrafens 2 mom. Om objektet är förknippat med en särskild risk för att de krav som ställs på strukturell säkerhet, brandsäkerhet, sundhet eller byggnadsfysikalisk funktion inte kan uppfyllas eller att kulturhistoriska värden går förlorade, ska särskilt förfarande krävas. Särskilt förfarande är avsett att tillämpas på de tre högsta svårighetsnivåerna för projekt. För sedvanliga och ringa projekt tillämpas inte särskilt förfarande. I övrigt motsvarar regleringen av särskilt förfarande den tidigare. Ett syfte med bygglagen är att särskilt förfarandet alltid ska användas när de risker som är förknippade med projektet ger anledning till det. I praktiken kan man se en överdriven försiktighet när det gäller att ställa krav på särskilt förfarande. Vid behov ska man även våga använda möjligheten att bestämma om övervakning under byggnadens användningstid, för att kunna se till att de väsentliga tekniska kraven uppfylls i fråga om de konstruktioner eller egenskaper som är föremål för särskilt förfarande. Enligt lagmotiveringen lämpar sig övervakningen under användningstiden särskilt väl för situationer där det är fråga om lösningar av typen försöksbyggande.
8.3 Avvikelser under byggnadsarbetet
Bestämmelserna i 117 § i bygglagen om avvikelser från beskrivningen under byggarbetet följer den nuvarande lagstiftningen. Om avvikelsen och dess art med hänsyn till bestämmelserna och föreskrifterna om tillståndsprövning inte innebär en väsentlig ändring av tillståndet eller påverkar grannarnas ställning, kan samtycke även ges vid det inledande mötet (HFD 2023:67). I samtyckesförfarande ingår varken hörande av grannar eller möjlighet att söka ändring. Tillståndsmyndigheten kan naturligtvis om den så önskar höra grannarna som stöd för sin egen bedömning av konsekvenser för grannarna.
8.4 Återanvändning av byggprodukter
I 121 § bygglagen om byggprodukters egenskaper har det införts en bestämmelse om återanvändning eller materialåtervinning av byggprodukter. Skyldigheten gäller tillverkaren av en byggprodukt, som på det sätt som avses i 9 § i avfallslagen (646/2011) ska se till att byggprodukten planeras och tillverkas så att den till sina egenskaper är hållbar och kan repareras samt så att den, efter demontering från ett byggnadsobjekt, kan återanvändas vid byggande eller som material till sina återvinningsbara delar. Bestämmelserna i 9 § i avfallslagen gäller i synnerhet tillverkarens skyldigheter att bland annat använda råvaror sparsamt och undvika att använda råvaror som innehåller miljö- och hälsoskadliga ämnen. Den som släpper ut en produkt på marknaden och distributören har också skyldigheter. Bestämmelsen i 121 § 2 mom. i bygglagen konkurrerar med EU:s förordning om byggprodukter (305/2011) och den nationella finska lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter (954/2012). De sistnämnda ska i första hand tillämpas på kommunens byggnadstillsyn, och 121 § 2 mom. i bygglagen kan i praktiken inte ge byggnadstillsynsmyndigheten nya tillsynsuppgifter som ska beaktas i fråga om byggnadsprodukter.
8.5 Slutsyn
I enlighet med bygglagens 122 § som gäller slutsyn är en förutsättning för att slutsynen ska kunna genomföras digitalt i det riksomfattande datasystemet för den byggda miljön (RYHTI), att de projektbeskrivningar och specialbeskrivningar som motsvarar genomförandet av byggnadsobjektet har lämnats in till kommunen i form av en as built-modell eller annars maskinläsbart format. Ett nytt, förtydligande krav är att kommunens tillstånd eller godkännande ska erhållas för avvikelser under genomförandet. I övrigt motsvarar bestämmelserna om genomförande av slutsyn de gällande bestämmelserna. Det finns även bestämmelser om partiell slutsyn och konstaterande av insolvenssäkerhet (123 och 124 § i ByggL) på samma sätt som i den gamla bygglagen. Den största ändringen i fråga om slutförande av byggnadsarbeten ingår i bestämmelsen om oavslutat byggnadsarbete i 144 § i bygglagen. En tidsfrist på tio år efter att tillstånd beviljats har fastställts för slutförandet av arbetet, efter vilken byggnadstillsynsmyndigheten ska reagera på ett eller annat sätt. Med hjälp av den här bestämmelsen försöker man lösa problemet med så kallade slutsyner som aldrig genomförs.