Klarlägg vilka avtal som överförs

Obs. Grundlagsutskottet krävde i sitt utlåtande 29.6.2017 ändringar i lagen om ordnande av social- och hälsovård och landskapslagen, vilka är under behandling i riksdagen. Ändringarna innebär att verkställigheten av vård- och landskapsreformen skjuts upp med ett år. Kommunförbundets webbsidor, handböcker och övriga material om förändringsstöd uppdateras enligt den nya tidsplanen när lagstiftningen godkänts i riksdagen.

De avtal som gäller ordnandet av socialvård, hälso- och sjukvård och räddningsväsendet överförs till landskapen. Undantag utgörs av de avtal där kommunen åtagit sig att lösa in de berörda lokalerna efter avtalsperiodens utgång. De avtalen överförs bara om kommunen och landskapen avtalar om det. Inlösningsvillkor av den typen kan finnas bland annat i fastighetsleasingsavtal eller livslånga avtal.

Landskapen kommer att överta lokaler och lös egendom för sådan primärvård, specialiserad sjukvård, socialväsende och räddningsväsende som kommunen eller en samkommun ordnar. Landskapet och kommunen får emellertid avtala om andra arrangemang. I fråga om lös egendom gäller överföringen också rättigheterna till besittning och nyttjande samt immateriella rättigheter och tillstånd.

Aktierna i aktiebolag övergår inte, med undantag av aktierna i de aktiebolag enligt 21 § 3 mom. i införandelagen som producerar social- och hälsovårdstjänster. I dessa fall kan inte kommunen och landskapet förhandla om aktieöverföring, till skillnad från när det gäller övrig lös egendom.

Borgensansvaret i fråga om en borgensförbindelse som ingåtts för aktiebolagen ovan övergår till landskapet. Inget annat borgensansvar som kommunen har övergår till landskapet.

Lån övergår inte till landskapet.

Fast egendom övergår inte till landskapet.

Sådan lös egendom och sådana aktier som kommunen äger för att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen om företagshälsovård övergår med avvikelse från vad som sägs ovan inte till landskapet.

Det som säga ovan gäller också samkommuner, men dock inte sjukvårdsdistrikt, specialomsorgsdistrikt och landskapsförbund som överförs till landskapen med sina tillgångar, skulder och förbindelser den 1 januari 2019.

Begränsningslagen och avtal som ingåtts efter det att införandelagen blivit stadfäst

Lagen om temporär begränsning av vissa av kommunernas och samkommunernas rättshandlingar inom social- och hälsovården (begränsningslagen) inför sådana restriktioner och skyldigheter för kommunerna och samkommunerna som de måste beakta när de ingår nya avtal eller ändrar gällande avtal under tiden den 1 juli 2016–31 december 2018. I övrigt får kommuner och samkommuner före vårdreformen ingå avtal och företa andra rättshandlingar oberoende av begränsningslagen.

I fråga om eventuella nya avtal lönar det sig emellertid att beakta att landskapet inte övertar skadeståndsansvar eller något annat ansvar som följer av att ett avtal avslutas som kommunen ingått efter det att införandelagen blivit stadfäst, men innan ansvaret för att ordna social- och hälsovården och räddningsväsendet överförs till landskapet. Landskapet skulle endast överta ansvaret om det särskilt kommer överens om detta med kommunen.

Det bör också beaktas att landskapet i vissa fall har möjlighet att själv bestämma om det övertar ett avtal eller inte. Det lönar sig att vara på det klara med frågorna kring överföringen av avtal för kommunens vidkommande när nya avtal upprättas, men att samtidigt analysera  hur ändamålsenligt avtalet är ur landskapets synvinkel.

Skyldighet att lämna sammanställning före utgången av 2017

Kommuner och samkommuner ska före utgången av 2017 lämna landskapet en detaljerad sammanställning över de lokaler som används inom social- och hälsovården, den lösa egendom som överförs och berörda avtal. Detta gäller inte sjukvårdsdistrikten, specialomsorgsdistrikten och landskapsförbunden. För dem gäller separata bestämmelser i fråga om överföringen av egendom och skyldigheten att lämna sammanställning.

Det framgår inte av förarbetena till införandelagen vad som avses med en ”detaljerad sammanställning”. Tanken är att landskapet med hjälp av sammanställningen ska få en uppfattning om befintliga avtal, avtalsparter, avtalens längd, skyldigheter och risker. Införandelagen innehåller inga särskilda bestämmelser om sekretess. Sammanställningarna kan innehålla sekretessbelagda uppgifter enligt offentlighetslagen (621/1999), och i fråga om dem är sammanställningen inte offentlig.

Om begränsningslagen är tillämplig på ett avtal lönar det sig att i sammanställningen nämna uppsägningsvillkor i avtalet och erhållna investeringstillstånd. Närmare uppgifter om tidsplanen och Kommunförbundets aktuella uppfattning om innehållet i sammanställningen och riskerna förknippade med överföringen finns i bilaga (på finska).

Det lönar sig att genast börja kartlägga avtal och ansvarsförbindelser och inleda arbetet med att ta fram sammanställningen. Upprätta gärna skriftliga avtal om ett avtal ursprungligen ingåtts muntligt. Avtal kan med fördel delas in i flera olika grupper: avtal som kvarstår hos kommunen, avtal som landskapet övertar och avtal som kräver förhandlingar med landskapet eller avtalspartnern.

Upphandlingskontrakt

För upphandlingskontraktets del är huvudregeln under avtalsperioden att de avtalsvillkor ska gälla som var kända när konkurrensutsättningen genomfördes.

Den upphandlande enheten kan också ha ställt upp villkor för ändring av avtalet. Om inga villkor finns, får inga väsentliga ändringar göras under avtalsperioden. Vid en väsentlig ändring blir upphandlingen en olaglig direktupphandling. Vårdreformen utgör inget undantag när det gäller tillämpning av upphandlingslagen.

Dataskyddsklausuler

EU:s allmänna dataskyddsförordning träder i kraft i maj 2018. Den kräver att alla avtal ska ändras i överensstämmelse med förordningen. Dataskyddsförordningen är förpliktande lagstiftning för myndigheterna, vilket innebär att kommunerna och samkommunerna måste se till att förordningsbestämmelserna beaktas i avtalen. De nödvändiga ändringarna måste göras oavsett om det är fråga om ett upphandlingsavtal eller något annat avtal. I praktiken krävs det förhandlingar med avtalsparterna.

Eftersom avtalen överförs till landskapen först den 1 januari 2019 måste kommunerna och samkommunerna göra de ändringar som förordningen kräver, även om landskapet senare övertar avtalet i fråga.

Se över avtalsförvaltningen

Det lönar sig för kommuner och samkommuner att se över hela sin avtalsförvaltning när de kartlägger sina avtal. I den nya kommunallagen intar avtalsstyrningen och riskhanteringen av avtal en central ställning när det gäller att leda kommunen. Nedan finns en avtalsrekommendation som Kommunförbundet publicerat den 31 maj 2016, och av den framgår det vilka åtgärder kommunallagens bestämmelser i praktiken kräver.       

Hur ska lagstiftningen om valfrihet beaktas i avtalen?

När avtal och förbindelser som gäller entreprenad (köpta tjänster) ingås och utnyttjande av eventuella optionsår övervägs bör innehållet i lagstiftningen om valfrihet beaktas. Enligt det förslag som var ute på remiss när denna publikation ges ut ska valfrihetslagen träda i kraft den 1 januari 2019 i fråga om personlig budget, kundsedel och betalsedel. I fråga om direktvalstjänsterna är paragraferna inexakta, men enligt detaljmotiveringen ska direktvalstjänsterna inte vara indelade i tjänster på basnivå och specialnivå och valfriheten träder i kraft den 1 januari 2019 också i fråga om dessa tjänster.

Affärsverken ska ha möjlighet att vara producenter för direktvalstjänsterna under en övergångsperiod. Det kan antas att entreprenadavtal i många fall inte är förenlig med valfrihetslagstiftningen. Avtalen bör ses över för att se till att det finns en möjlighet att säga upp eller häva dem den 1 januari 2019.

Eventuella problematiska lägen är särskilt förknippade med total utläggning på entreprenad, men också med andra tjänsteavtal. Exempelvis kan landskapets skyldighet att erbjuda vissa klient- och patientgrupper en personlig budget eller en kundsedel beroende på hur klienterna och patienterna väljer innebära en övergång från en tidigare privat vårdgivare till alternativa vårdgivare eller så kan en tidigare köpt tjänst bli en tjänst som finansieras genom kundsedlar eller personliga budgetar. Dessutom har ett enhetligare serviceinnehåll också en inverkan.

Valfrihetslagstiftningen kommer att påverka kommunernas nyinvesteringar och reparationsinvesteringar och de långsiktiga hyresavtalen. Även om servicenätet i framtiden till stor del kommer att utformas utifrån klienternas och patienternas val kommer de lösningar kommunerna gått in för innan lagen om ordnande av social- och hälsovården träder i kraft att ha betydelse. Dels kan de användas till att trygga tjänsteproduktionen, men med skälig säkerhet bara för ett några år. I bolagsform kan kommunerna hyra ut lokaler för social- och hälsovård också efter övergångsperioden på 3+1 år. Det är möjligt att landskapet, ett bolag som landskapet bildat eller någon annan aktör är villig att hyra lokaler, men några garantier finns inte. Vid investeringar lönar det sig också att beakta att enligt den föreslagna införandelagen överförs lös egendom till landskapen utan ersättning.

• Klarlägg och särskilj avtal som gäller social- och hälsovård och andra ansvarsförbindelser.
• Förhandla i förekommande fall om avtalen så att överföringen låter sig göras.
• Notera begränsningslagen och de ramar som upphandlingslagen uppställer.
• Utred kontinuiteten hos både mer och mindre omfattande entreprenadavtal i förhållande till valfrihetslagstiftningen.

Närmare upplysningar:

ledande jurist Leena Hoppu-Mäenpää, tfn 040 5808777

sakkunnig Tero Tyni, valfrihet, tfn 050 3648163

ledande jurist Katariina Huikko, upphandlingslagstiftning, tfn 050 5664327