Beredskapslagen och kommunerna

Enligt 12 § i beredskapslagen ska kommunen säkerställa att dess uppgifter kan skötas så väl som möjligt också under undantagsförhållanden. Skyldigheten innebär att kommunen under undantagsförhållanden ska ha beredskap att utföra uppgifter som eventuellt anvisas kommunen, som till exempel reglering av detaljhandeln, byggandet eller bostadsbeståndet, samt befolkningsskydd. Här följer en mer ingående granskning av bestämmelserna som gäller kommunerna och ibruktagandet av beredskapslagen.

Beredskapslagen kan tas i bruk vid undantagsförhållanden som anges i 3 § i lagen.

3 § (8.7.2022/706)

Definition av undantagsförhållanden

Som undantagsförhållanden enligt denna lag anses

1) ett mot Finland riktat väpnat angrepp eller annat så allvarligt angrepp att det kan jämställas med ett väpnat angrepp och förhållandena omedelbart efter angreppet,
2) ett mot Finland riktat avsevärt hot om väpnat angrepp eller om annat så allvarligt angrepp att det kan jämställas med ett väpnat angrepp, om befogenheter enligt denna lag måste tas i bruk omedelbart för att avvärja verkningarna av hotet,
3) sådana synnerligen allvarliga händelser eller hot mot befolkningens försörjning eller mot grunderna för landets näringsliv som innebär en väsentlig risk för samhällets vitala funktioner,
4) en synnerligen allvarlig storolycka och förhållandena omedelbart efter den,
5) en pandemi som till sina verkningar kan jämföras med en synnerligen allvarlig storolycka, samt
6) sådant hot eller sådan verksamhet eller händelse mot eller sådana sammantagna konsekvenser av dessa för
a) det allmännas beslutsförmåga,
b) gränssäkerheten eller den allmänna ordningen och säkerheten,
c) tillgången till nödvändiga tjänster inom social- och hälsovården eller räddningsväsendet,
d) tillgången till energi, vatten, livsmedel, läkemedel eller andra nödvändiga nyttigheter,

e) tillgången till nödvändiga betalnings- och värdepapperstjänster,

f) funktionen hos samhällets kritiska trafiksystem, eller

g) funktionen hos informations- och kommunikationstekniska tjänster eller informationssystem som upprätthåller de funktioner som avses i underpunkterna a–f, som väsentligt och i stor skala hindrar eller lamslår nödvändiga samhällsfunktioner eller som på något annat till allvarlighetsgraden jämförbart sätt synnerligen allvarligt och väsentligt äventyrar samhällets funktionsförmåga eller befolkningens livsbetingelser.

Beslutet att ta i bruk beredskapslagen fattas genom en förordning om ibruktagning enligt 6 §, ifall statsrådet i samverkan med republikens president konstaterar att undantagsförhållanden råder. Ibruktagningsförordningen ska omedelbart föreläggas riksdagen. Riksdagen beslutar om förordningen får förbli i kraft eller om den ska upphävas helt eller delvis samt om den är i kraft den föreskrivna tiden eller en kortare tid än vad som föreskrivits.

Skyldigheten att vidta förberedelser enligt 12 § i beredskapslagen förutsätter att kommunen säkerställer att dess uppgifter kan skötas så väl som möjligt också under undantagsförhållanden. Kommunen ska alltså i sin beredskap beakta också de uppgifter som enligt beredskapslagen eventuellt anvisas kommunen vid undantagsförhållanden.

Enligt 13 § leds och övervakas förberedelserna av statsrådet samt av varje ministerium inom sitt ansvarsområde. Störningar i samhället ska alltid i första hand hanteras med myndigheternas ordinarie befogenheter. Tillämpningen av lagstiftningen för normala förhållanden upphör inte vid ibruktagning av beredskapslagstiftningens befogenheter.

Beredskapslagens bestämmelser om befogenheter som gäller kommunerna

31 § Styrning och reglering av gårdsbrukets primärproduktion (den kommunala myndigheten för landsbygdsnäringarna beviljar inköpstillstånd)

32 § Reglering av detaljhandeln (inköpstillstånd, administration och ransonering)

I 36–39 § ingår bestämmelser som gäller de kommuner som har elbolag eller elaffärsverksamhet.

40 § Begränsning av användningen av fjärrvärme (uppvärmning av offentliga lokaler och övervakning av efterlevnaden av begränsningar)

44 § Tryggande av vattentillgången (utanför vattentjänstverkets eget verksamhetsområde)

46–50 § Reglering av byggande och byggprodukter (byggnadsinspektören har mer omfattande uppgifter som tillsynsmyndighet, beviljande av tillstånd att köpa byggnadsmaterial)

51–55 § Reglering av bostadsbeståndet (kommunen som regleringsmyndighet, till exempel om det behövs bostäder för evakuerade eller andra lokaler genom myndighetsbeslut)

70 § Användningstillstånd för flytande bränsle (kommunen beviljas tillstånd att använda bränsle. För beviljandet av tillstånd ska de nödvändiga motorfordonen antecknas i närings-, trafik- och miljöcentralens förteckning över reservering av fordon för undantagsförhållanden.)

88 § Kommunen kan avstå från ansvaret att ordna småbarnspedagogik enligt lagen om småbarnspedagogik (540/2018) om barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare kan ordna vården av barnen på annat sätt.

91 § Arbetsförmedlingstvång (arbetsförmedlingen blir kommunernas uppgift när arbetskraftsservicen överförs till kommunerna.)

93 § Avvikelser från anställningsvillkorens bestämmelser om arbetstider och semester tillåts tillfälligt.

95 och 96 §  Arbetspliktiga (kan inverka på kommunens egna arrangemang) 

106 § Förvaltningsmyndigheternas kommunikation under undantagsförhållanden (skyldighet att publicera meddelanden från Statens kommunikationscentral).

108 § Kommunalförvaltning (fullmäktige kan sammankallas omedelbart eller befogenheter kan överföras till kommunstyrelsen)

109 § Undervisning och utbildning (undervisningen kan avbrytas eller förflyttas till annan ort för högst tre månader, skyldigheterna att ordna undervisning och annan verksamhet samt måltids- och transportförmåner och inkvartering begränsas)

16 kap. Den militära försvarsberedskapen (kommunen kan åläggas att i försvarsmaktens besittning överlåta egendom eller varor eller att tillhandahålla försvarsmakten bespisnings-, inkvarterings-, verkstads-, underhålls- och byggnadstjänster samt andra motsvarande tjänster)

118 § Begränsningar i rörelsefriheten och vistelsebegränsningar (rätten att vistas eller röra sig på ett visst område i kommunen kan begränsas)

119 § Skyldighet att överlåta områden och utrymmen som behövs för befolkningsskyddet (kommunen kan vara skyldig att överlåta lokaler för befolkningsskyddet)

120 § Specialarrangemang inom räddningsväsendet och befolkningsskyddet (kommuner och välfärdsområden inrättar ledningscentraler samt befolkningsskyddsformationer för släcknings-, räddnings-, förstahjälps-, underhålls-, röjnings- och rengöringsuppgifter samt för andra jämförbara uppgifter som är nödvändiga för att skydda befolkningen)

122 § Ordnande av försörjning av förflyttad befolkning (kommunen kan genom sitt beslut ålägga någon att ordna bespisning, inkvartering och annat underhåll av förflyttad befolkning) 

Säkerhet är ett brett begrepp som sträcker sig över nästan alla delområden av livet. En snygg och trivsam närmiljö inverkar positivt på människans säkerhet och känsla av trygghet. Väl underhållna gårdsområden och gångstråk minskar risken för olyckor. Utmaningen är att minska antalet fall och halkolyckor samt skadorna och kostnaderna i samband med dem. Ett mål är att se till att de äldre bor säkert och tryggt. I hemmiljön ska man beakta kraven på tillgänglighet och säkerhet, samtidigt som man också beaktar de äldres försvagade funktionsförmåga.

I Finland sker många olyckor i hemmet och nära hemmet jämfört med andra västliga EU-länder. Tanken är att minska antalet olyckor i hemmet och på fritiden samt de förluster i hälsa och välfärd och stora kostnader för samhället som olyckorna för med sig.

Det är viktigt att förbättra kommuninvånarnas medvetenhet och kunskap om faktorer som påverkar och förbättrar säkerheten när det gäller att skapa en trygghetskänsla och forma attityder till säkerheten. Kommuninvånarna kan vara med och förbättra säkerheten till exempel genom att meddela om missförhållanden som de observerat samt genom att delta i säkerhetsplanering och trygghetsvandringar.

Utslagning är en allvarlig faktor bakom säkerhetsproblemen. Den påverkar individens, den närmaste kretsens och hela samhällets säkerhet.

Människorna tillbringar allt mera tid på offentliga eller halvoffentliga platser såsom affärscentrum, parker, torg och kommuncentrum. Säkerhetsfrågorna i allaktivitetslokaler har fått en allt mer framträdande roll. Störande beteende eller alkohol- och drogmissbruk vid köpcentrum eller bensinstationer kan återspeglas i form av störningar och hotfulla situationer också i verksamheten inne i allaktivitetslokalerna.

Enligt undersökningar har gatuvåldet nästan halverats på trettio år. Säkerhetsaspekter har i dag en given plats i samhällsplaneringen.
Utöver en trivsam och välfungerande stadsmiljö främjas säkerheten av väl genomförd basservice, eftersom avvikelser och brister i basservicen återspeglas i säkerheten i vardagen.
Läroanstalterna har en nyckelroll när det gäller barns och ungas säkerhet och trygghet. Enligt lagstiftningen för undervisningsväsendet har eleverna rätt till en trygg studiemiljö där de inte blir utsatta för våld, mobbning eller trakasserier.

En utmaning med tanke på säkerheten i trafiken är att minska fallen där förare är påverkade av alkohol och andra rusmedel. Antalet trafikbrott och fall av rattonykterhet per år har i hög grad ett samband med av omfattningen av polisens trafikövervakning, olika slags kampanjer för effektiverad trafikövervakning samt en utbyggd kameraövervakning av hastighetsöverträdelser. En ytterligare utmaning är att få ner antalet mopedolyckor, minska trimmandet av mopeder, förbättra mopedsäkerheten och öka säkerheten för äldre cyklister och fotgängare. Det är också viktigt att det finns tillräckligt med belysning på gång- och cykelvägar samt på gator.

Läs mer:

• Olycksfall i hemmet
• Målprogrammet för förebyggande av olycksfall i hemmet och på fritiden 2014–2020 (på finska)
• Institutet för hälsa och välfärd: främjande av säkerheten
• Projektet Tryggheten i hemmaboende
• Testet för boendetrygghet
• Trygg social- och hälsovård: en handbok för social- och hälsovårdspersonal (på finska)
• Centralförbundet för de gamlas väl ry: Projektet Kotiturva (på finska)

Handbokens syfte är att för kommunledningen i samlad och verklighetsnära form presentera de arbetsmoment som ingår i ledningen av kommunens beredskap. Informationen i handboken baserar sig på bland annat kommunallagen, beredskapslagen, sektorspecifik speciallagstiftning som gäller kommunala funktioner, Säkerhetsstrategin för samhället och försörjningsberedskapsmålen.

Publikation: Ledning av kommunens beredskap

Den lokala säkerhetsplanen är ett viktigt verktyg i kommunernas säkerhetsarbete. I säkerhetsplanen sammanställs de viktigaste projekten och programmen som har att göra med säkerheten och som man har för avsikt att vidareutveckla de närmaste åren. Säkerhetsplanerna uppdateras i allmänhet i början av fullmäktigeperioden.

Syftet med den lokala säkerhetsplanen är att förebygga och bekämpa olyckor, olycksfall, brott och störningar samt att öka människors trygghetskänsla. Målen fastställs i allmänhet utifrån regeringens program för inre säkerhet och säkerhetsstrategin för samhället. Det viktigaste är dock att säkerhetsplanen motsvarar kommunens egna behov av säkerhetsarbete.

Kommunerna utarbetar också säkerhetsplaner i samarbete med regionerna eller andra kommuner eller landskap. I större kommuner har det också ansetts nödvändigt att göra upp så kallade byaplaner, för att se till att lokala faktorer beaktas. En ännu viktigare faktor än området är de lokala aktörernas engagemang i säkerhetsarbetet och säkerhetsplaneringen på bred basis.

Säkerhetsplanen utarbetas av kommunens tjänstemannaledning tillsammans med polisen, räddningsverket och lokala sammanslutningar (näringslivet, församlingar och frivilligorganisationer). Målet är att kommunfullmäktige och stadsfullmäktige ska behandla de lokala säkerhetsplanerna och följa upp genomförandet av dem. Därigenom blir säkerheten en del av kommunens eller stadens verksamhetsstrategi och ledning.

Läs mer:

Länkar till kommunernas säkerhetsplaner (TUOVI, på finska)

Kommunerna har ansvaret för det regionala räddningsväsendet. Sedan 2004 finns det 22 räddningsverk i Finland.

Till räddningsväsendets uppgifter hör förebyggande av olyckor, räddningsverksamhet och befolkningsskydd. Dessutom stöder räddningsverken ofta kommunernas beredskapsarbete.

Genom att förebygga olyckor strävar man också efter att minska potentiella skador. I förebyggandet av olyckor ingår bland annat övervakning och säkerhetskommunikation.

Räddningsverksamhet omfattar sådana brådskande åtgärder för att skydda och rädda människor, egendom och miljö som krävs vid en olycka eller risk för olycka.

Med befolkningsskydd avses skydd av invånare och egendom vid storolyckor och störningssituationer. Befolkningsskyddet indelas i det allmänna befolkningsskyddet, som staten och kommunerna tar hand om, och egen beredskap, som främst upprätthålls av privata fastigheter och medborgarna själva. 

Räddningsverken har organiserat sig i ett partnerskapsnätverk som har som mål att utveckla räddningsverkens tjänster. Partnerskapsnätverket strävar efter att se till att räddningsverkens tjänster håller hög kvalitet, är effektiva och ekonomiska och att de grundar sig på en gemensam tolkning av gällande regelverk och bestämmelser. 

Läs mer:

Räddningsverkens partnerskapsnätverk (på finska)

Mallen för förvaltningsstadga

Undantag från normala befogenheter

Det här kapitlet i förvaltningsstadgan innehåller mallar för bestämmelser om delegering av befogenheter i situationer där verksamhet som kommunen ansvarar för är utsatt för en risk eller ett hot som utgör ett tvingande skäl till att avvika från de normala befogenheterna. Med beslutanderätt som avviker från de normala befogenheterna kan man fatta beslut som är nödvändiga för att trygga servicen och normalisera situationen. Beslutanderätten får användas endast i den omfattning som det tvingande skälet kräver.

Det beslutsfattande som avses i det här kapitlet utgörs av den beslutanderätt som enligt lagen åligger kommunen och som fullmäktige i förvaltningsstadgan kan delegera till kommunens övriga organ samt till förtroendevalda och tjänsteinnehavare. Om beslutanderätten enligt lag tillhör en bestämd kommunal myndighet, kan annat inte bestämmas i förvaltningsstadgan. Bestämmelserna i det här kapitlet har företräde framför de övriga kapitlen i förvaltningsstadgan.

Även om beslutanderätten baserar sig på undantagsbestämmelserna i § 36 a och 36 b, ska beslutsfattandet till övriga delar följa samma förfarande som det beslutsfattande som baserar sig på normala befogenheter.

Kommundirektören och sektordirektörerna kan med stöd av § 36 a fatta sådana beslut som är nödvändiga med hänsyn till situationen och som måste fattas omedelbart. Den beslutanderätt som med stöd av kommunstyrelsens ställningstagande avviker från de normala befogenheterna baserar sig på det beslut som kommunstyrelsen fattat med stöd av § 36 b.

§ 36 a Undantag från normala befogenheter och rapportering

Undantag från bestämmelserna om befogenheter i förvaltningsstadgans övriga kapitel kan göras av tvingande skäl. Sådana skäl kan vara till exempel hot mot liv och hälsa, hot om avbrott i livsviktig service, hot mot ekonomin, fastigheter, annan egendom eller miljön, då hotet förorsakar en omedelbar fara eller någon annan allvarlig verksamhetsrisk eller ekonomisk risk.

Kommundirektören kan av ett tvingande skäl utöva beslutanderätt som avviker från de normala befogenheterna för att trygga kommunens service och normalisera situationen.

En sektordirektör kan av ett tvingande skäl utöva beslutanderätt som avviker från de normala befogenheterna för att inom sin sektor trygga kommunens service och normalisera situationen, om inte kommundirektören fattar beslut i frågan.

De beslut som fattas med stöd av befogenheterna i § 36 a ska rapporteras till kommunstyrelsen.

Alternativ 1

§ 36 b Införande av beslutanderätt som avviker från normala befogenheter för bestämd tid genom kommunstyrelsens beslut

Kommunstyrelsen kan av ett tvingande skäl som avses i § 36 a för bestämd tid fastställa sådan beslutanderätt för kommundirektören och sektordirektörerna som avviker från deras normala befogenheter. Kommunstyrelsen kan i stället för att fastställa beslutanderätten, samt innan den bestämda tiden löpt ut, konstatera att det inte längre finns grunder för att utöva beslutanderätt som avviker från normala befogenheter.

Alternativ 2

§ 36 b Införande av beslutanderätt som avviker från normala befogenheter för bestämd tid genom fullmäktiges beslut

Fullmäktige kan av ett tvingande skäl som avses i § 36 a för bestämd tid fastställa sådan beslutanderätt för kommundirektören och sektordirektörerna som avviker från deras normala befogenheter. Fullmäktige kan i stället för att fastställa beslutanderätten, samt innan den bestämda tiden löpt ut, konstatera att det inte längre finns grunder för att utöva beslutanderätt som avviker från normala befogenheter.

Nätverket för säkerhet och kristålighet är ett nätverk som stöder kommunerna i arbetet med riskhantering, säkerhet och beredskap. Kommunförbundet förvaltar nätverket och tryggar förutsättningarna för nätverkets verksamhet. 

Målet med nätverket är att utveckla kommunernas säkerhetskultur, säkerhetsledning och riskhantering samt öka säkerhets- och beredskapsarbetets betydelse och effektfullhet som en del av samhällets övergripande säkerhet. 

Nätverket är avsett för kommunernas personal och erbjuder sakkunniga en möjlighet att skapa kontakter och diskutera. Nätverket har över 600 medlemmar från cirka 270 kommunala organisationer. 

Du kan ansluta dig till nätverket genom att kontakta nätverkets koordinator. 

Ville Leinonen, styrgruppens ordförande
beredskaps- och säkerhetschef, Joensuu stad
tfn 013 337 9112, förnamn.efternamn@joensuu.fi 

Ari Korhonen, koordinator 
specialsakkunnig, Kommunförbundet 
tfn 044 797 1550, fornamn.efternamn@kommunforbundet.fi 

Kommunernas projekt för kontinuitetshantering (KUJA) genomfördes i samarbete mellan Kommunförbundet och Försörjningsberedskapscentralen 2014–2016. Målet var att stödja och utveckla den kommunala sektorns beredskap och kontinuitetshantering genom att skapa och etablera enhetliga grunder, verksamhetsmodeller och arbetsredskap för en ändamålsenlig och effektiv beredskap och kontinuitetshantering för aktörerna i kommunerna och kommunkoncernerna.

Ett annat mål var att utveckla de kommunala aktörernas förmåga och beredskap att sköta sina uppgifter så störningsfritt som möjligt i alla situationer. De verktyg som togs fram i projektet stöder på bred front utvecklingen av hanteringen av hot och störningar och tryggandet av medborgarnas välfärd i alla situationer. De för också samman centrala aktörer i samarbetet på lokalförvaltningsnivå.

Projektet KUJA2 (2017–2019) var en fortsättning på KUJA-projektets första fas. Målet med KUJA2 var att fortsätta stödja kommunernas kontinuitetshantering och utvidga arbetet till de kommande landskapen. Syftet var också att utöver kommunerna stödja de kommande landskapen inom beredskap och samarbetet kring beredskapsfrågor tillsammans med deras viktigaste intressenter. Ett annat syfte med projektet var att bidra till att vård- och landskapsreformen skulle lyckas i fråga om beredskapen och att främja samförstånd inom beredskapen.

Projektet stödde de riksomfattande beredskapsmålen samt Inrikesministeriets och regionförvaltningsverkens beredskapsuppgifter. Projektet resulterade bland annat i ett uppdaterat helhetskoncept för kontinuitetshantering samt inrättandet av kommunernas nationella beredskapsnätverk. Inom projektet producerades och sammanställdes verksamhetsmodeller, verktyg och god praxis för kommunernas och landskapens bruk. Dessutom gjordes en förundersökning om informationsbehoven och informationssystemen i anslutning till den regionala förutseende lägesbilden samt en rekommendation om hamnarnas beredskap. Ett av målen var att tillsammans med ELVAR-kommissionerna stödja samordningen av beredskapen i den offentliga sektorn och näringslivet.

Läs mer:

• Allmän modell med handlingskort (på finska)
• Kommundirektörens handlingskort (på finska)
• Beredskap för lägesledning (på finska)
• Projektrapport för KUJA (på finska)
• Allmän presentation av KUJA2-projektet (på finska)
• KUJA i ett nötskal (på finska)
• Anvisningar för KUJA-utvärderingsmodellen (på finska)
• Nytt KUJA-snabbtest (på finska)
• KUJA-utvärderingsmodellen (på finska)

I beredskapsplanen är det nödvändigt att närmare fastställa regelbundna övningar inför störningssituationer och granskning av planerna. Beredskapen ska utvecklas kontinuerligt. Man ska också säkerställa att nya arbetstagare känner till befintliga planer och identifierar sitt eget ansvar i olika situationer. Planerna för störningssituationer ska ingå som en del av introduktionen till nya arbetstagare.

Genom övningar är det också möjligt att utveckla beredskapen och konkretisera beredskapsplanerna. Genom övning uppdagas också brister i beredskapsplanerna. 

Nedan finns några exempel på övningar.

1. Skrivbordsövning 
En skrivbordsövning är en teoretisk övning där man går igenom en störningssituation och löser problem genom diskussion och planering. Genom att anteckna störningssituationernas faser och lösningar får man en mall för en plan för störningssituationer eller ett handlingskort. 

2. Räddningsövningar
Under räddningsövningar kan man öva på olika störningssituationer som kräver snabb utrymning av en byggnad. Genom räddningsövningar utvecklas beredskapen för snabba insatser. Samtidigt säkerställer man att alla känner till evakueringsvägarna och samlingsplatserna.

3. Kommunikationsövningar 
I kommunikationsövningar kan både intern och extern kommunikation samt kommunikation på sociala medier övas och så kan handlingskort för kommunikation under störningssituationer utarbetas. I kommunikationsövningar kan man även testa hur befintliga planer fungerar och säkerställa att nödvändiga kontaktuppgifter är uppdaterade. 

4. Cyberövningar
Genom cyberövningar simuleras cyberstörningar. På så sätt skapas fiktiva förhållanden där man kan testa beredskapen inför störningar och återhämtningen från dessa. Syftet med cyberövningar är att förbättra organisationernas handlingsberedskap och reaktionsförmåga i händelse av allvarliga informationssäkerhetsincidenter och förkorta och minimera konsekvenserna av egentliga cyberattacker. Läs mer om cyberövningar och relaterade verktyg på Cybersäkerhetscentrets webbsida https://www.kyberturvallisuuskeskus.fi/sv/vara-tjanster/lagesbild-och-natverksledarskap/ovningar

I 24 § i offentlighetslagen anges vilka myndighetshandlingar som är sekretessbelagda. Enligt 24 § 1 mom. 7 och 8 punkten i offentlighetslagen är bland annat följande uppgifter sekretessbelagda:

7) handlingar som gäller skyddsarrangemang för personer, byggnader, inrättningar, konstruktioner samt data- och kommunikationssystem och genomförandet av arrangemangen, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling inte äventyrar genomförandet av syftet med skyddsarrangemangen,

8) handlingar som gäller beredskap för olyckor eller undantagsförhållanden, befolkningsskydd eller utredning enligt lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser (525/2011), om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle skada eller äventyra säkerheten eller förbättrande av den, befolkningsskyddet eller beredskapen inför undantagsförhållanden, äventyra säkerhetsutredning eller syftet med en säkerhetsutredning eller möjligheterna att få information för en utredning eller om ett utlämnande skulle kränka rättigheterna för offer i olyckor, tillbud eller exceptionella händelser, minnet av offer eller närstående till offer (20.5.2011/528).

Om publiceringen av uppgifter äventyrar säkerhetsarrangemangen, ska man avstå från att offentliggöra uppgifterna. Detaljerade uppgifter om ledningscentralernas läge eller information om tillgängliga resurser för beredskap samt interna arrangemang under undantagsförhållanden uppfyller oftast kriterierna för sekretessbelagda uppgifter och bör således inte offentliggöras.

Lagstiftningen anger inte i detalj på vilket sätt och i vilka organ beredskapshandlingarna ska behandlas. Utgångspunkten är att fullmäktige beslutar om grunderna för beredskapen och att beslut om mer detaljerade planer fattas i andra organ. En allmän beredskapsplan är en offentlig myndighetshandling, i den mån den enbart innehåller de allmänna grunderna för kommunens beredskap. I fråga om mer detaljerade beredskapsuppgifter ska det alltid övervägas om kriterierna för sekretess uppfylls. Om så är fallet ska sekretessbelagda delar av handlingen hemlighållas. 

Det är vanligt att till exempel bilagor som kompletterar beredskapsplanerna är sekretessbelagda med stöd av offentlighetslagen. 

Det är också skäl att överväga huruvida myndighetshandlingar, som i sig är offentliga, ska publiceras i det allmänna datanätet. Det bör också noteras att det är två skilda saker att avstå från att publicera en handling och att hemlighålla handlingen. Offentlighetslagen kräver inte att offentliga myndighetshandlingar ska publiceras i datanätet.

Det är skäl att se över beredskapsplanernas offentlighet och bedöma om det i dem finns sekretessbelagda avsnitt som eventuellt äventyrar säkerhetsarrangemangen. Den allmänna beredskapsplanen kan tas bort från datanätet under den tid bedömningen pågår.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande i ett ärende som gäller en beredskapsplans offentlighet (på finska): https://www.finlex.fi/fi/oi- keus/kho/muut/2017/201703819?search%5Btype%5D=pika&search%5B pika%5D=valmiussuunnitelman%20julkisuus%2A 

På sekretessbelagda säkerhetshandlingar inom statsförvaltningen tillämpas det system för säkerhetsklassificering som baserar sig på 18 § i informationshanteringslagen och som inte används i kommuner eller välfärdsområden. I lagen finns det dock inget hinder för tillämpning av exempelvis de krav som tillämpas inom statsförvaltningen på behandlingen av säkerhetshandlingar.

Under länken finns en rekommendation om behandling av sekretessbelagda handlingar (på finska).

Information som även innehåller lokaliseringsuppgifter kallas generellt för geografisk information. Geografisk information är en informationshelhet som består av lokaliseringsdata och egenskapsdata som beskriver egenskaperna hos ett objekt eller en företeelse.

Datasystem som använder olika typer av geografisk information byggs i allt större utsträckning i både organisationer inom den offentliga förvaltningen och privata företag. Kommuner och landskap är betydande producenter och användare av geografisk information. Mer information om geografisk information finns till exempel på Kommunförbundets webbsida: Digitalisering av den byggda miljön | Kommunförbundet.fi 

Geografisk information är offentlig i bl.a. informationstjänster som kommunerna och staten publicerar, digitala kartprodukter, statistikmaterial och många andra offentliga källor.

Öppna geodatamaterial kan även innehålla information som kan utnyttjas vid planering av sabotage, skadegörelse eller hybridpåverkan. Det finns observationer på att det gjorts sökningar i geodatamaterial som ger anledning att anta att information även söks för militära ändamål.

Kommuner och andra organisationer som publicerar geografisk information bör fästa uppmärksamhet vid att den publiceras på ett kontrollerat sätt, särskilt ur säkerhetssynpunkt. Det finns också gott om geografisk information i handlingar som bifogas beslutsfattandet, så i vissa fall kan det som en del av hanteringen vara nödvändigt att begränsa publiceringen av bilagor i de allmänna datanäten.

En särskild handbok har utarbetats för kommunerna om kontrollerad behandling av material. Denna kan begäras av Kommunförbundet (paivi.tiihonen@kuntaliitto.fi). Handboken ges endast till personer som ansvarar för publicering av geografisk information i kommunerna.

Ett av de viktigaste verktygen vid hanteringen av störningssituationer är kommunikationen. God kommunikation förbättrar organisationernas och kommuninvånarnas förmåga att klara av störningar och ökar förtroendet för myndigheter. Genom kommunikation kan kommunen förebygga störningar, varna invånarna, ge order i nödsituationer och upprättar en lägesbild.

Myndighetskommunikationens betydelse accentueras i krissituationer då felaktig information lätt sprider sig. Samtidigt som kommunikationen ska vara absolut tillförlitlig och sanningsenlig ska den också vara snabbare och effektivare än normalt. Det gäller att upprätthålla en kontinuerlig kommunikation, använda flera kanaler och upprepa grundläggande information. Målet för krisledning och intensifierad kommunikation är att hantera situationen, förhindra ytterligare skador, skingra onödig oro, informera om ersättande service och förebygga spridning av felaktig information. Öppen och snabb kommunikation ökar kommuninvånarnas förtroende för kommunens och de övriga myndigheternas handlingsförmåga också i exceptionella situationer.

Kommunförbundets anvisningar om kriskommunikation: https://www.kommunforbundet.fi/publikationer/2020/2053-kommunikation-i-kriser-och-exceptionella-situationer-handbok-kommunerna 

Vi har sammanställt som exempel några saker som ur beredskapssynpunkt är viktiga att kunna hantera vid störningar.

Kommunikationens ansvar, lägesbild och information

Vid störningar ska berörda parter och ansvariga aktörer alltid informeras. Den interna informationen måste fungera i alla situationer.

Sektordirektören och kommundirektören ska omedelbart underrättas om störningar som väsentligt inverkar på kommunen tjänster, orsakar en farlig situation eller ökar risken för fara, i betydande grad stänger trafikförbindelserna, föranleder evakuering, får stor offentlig uppmärksamhet eller är ägnade att orsaka chock eller rädsla hos kommuninvånarna. Kommunens ledning ska utan dröjsmål informera ledande förtroendevalda med beaktande av störningen och de förpliktelser som situationen kräver. Också kommunens anställda ska informeras genom intern kommunikation.

I de flesta fall ska informationen också nå kommuninvånarna så snart som möjligt. Vid störningar som drabbar social- och hälsovårdens boendeenheter bör välfärdsområdet och boendeenheterna informeras snarast möjligt. Kommunikationen kan också gå i båda riktningarna mellan kommunen och myndigheterna (välfärdsområdet, det regionala räddningsverket, polisen, regionförvaltningsverket, NTM-centralen, försvarsmakten). Dessutom kan koncernbolag som ansvarar för olika funktioner behöva informeras, liksom grannkommuner, företag, organisationer och föreningar inom regionen. Vid kommunikationen ska man också ta hänsyn till invånare med främmande språk som modersmål och i vissa fall också turister och andra besökare.

I de sektorvisa planerna ska man se till att nödvändiga kontaktuppgifter finns och uppdateras. För den externa kommunikationen ska det i de sektorvisa planerna finnas uppgifter om andra nödvändiga aktörer.

Beslut om att informera kommunens invånare och servicetagare fattas från fall till fall enligt särskilda anvisningar om kriskommunikation. Huvudregeln är att allmän kommunikation sköts som under normala förhållanden genom kommunens webbplats, officiella kanaler i sociala medier, serviceställen, befintliga digitala kanaler samt via massmedier.

Invånarna i ett område kan också varnas genom ett varningsmeddelande. Kommunen har dock inte rätt att utfärda varningsmeddelanden, utan det är andra myndigheters ansvar (lagen om varningsmeddelanden: https://finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2012/20120466. Kommunen kan ändå ta initiativ till meddelanden och kontakta myndigheten om det finns en uppenbar anledning att utfärda ett varningsmeddelande. 

Om de normala kommunikationskanalerna inte fungerar till exempel på grund av strömavbrott kan nödvändig information spridas med hjälp av tillfälliga anslagstavlor till exempel vid kommunhuset, biblioteket och andra lämpliga ställen. Kommunen borde förbereda sig för eventuella strömavbrott genom att skaffa sig små reservgeneratorer för att driva till exempel skrivare och kopieringsapparater för kommunikationens behov.

Vid strömavbrott ska man beakta att också datanäten slutar fungera. Riktgivande tider för hur länge olika nät fungerar vid strömavbrott:

• 4G och 5G nätet (mobilnät), fungerar ca 15 minuter
• 2G-nätet (samtal och textmeddelanden) fungerar 2–6 timmar beroende på plats
• Routrar, växlar, nätnav och förstärkare för fiber- och kabelnät fungerar i 3 timmar, men får apparaterna hemma och på kontoret ström?

Med tanke på beredskap och resiliens bör kommunen på förhand informera invånarna och ge anvisningar för vad man ska göra vid strömavbrott. Det bästa alternativet är en handbok till alla hushåll, eller åtminstone webbsidor med anvisningar. 

Kommundirektören bör ha befogenhet att fördela och samla kommunikationsansvaret vid störningar. Det finns skäl att säkerställa befogenheterna i förvaltningsstadgan. 

Exempel på ansvar

Stadsdirektören

• Leder kommunikationen om störningen enligt fastställda principer för ledningen av förvaltningen

Styrgruppen

• Stöder och koordinerar kommunikationen om störningen

Kommunikationen / kommunikationsdirektören, chefen eller koordinatorn

• Koordinerar kommunikationen om störningen enligt kommundirektörens och styrgruppens anvisningar 
• Samordnar kommunikationen mellan olika aktörer (myndigheten som leder verksamheten, andra involverade)
• Deltar i styrgruppens möten som representant för kommunikationen
• Stöder enheternas kommunikation vid störningar, om kommunikationen inte koncentrerats till den centrala ledningen utan handhas av någon annan
• Redigerar och publicerar meddelanden
• Koordinerar uppföljningen av och deltagandet i diskussionen i digitala medier
• Följer upp eller koordinerar medieuppföljningen

Sektordirektören/enhetschefen eller annan särskilt utsedd aktör

• Ansvarar också för sektorns beredskap för kommunikationen vid störningar
• Upprätthåller listor med kontaktuppgifter som är viktiga för sektorn eller ser till att de upprätthålls.

Stöder kommunikationen vid störningar i frågor som gäller den egna sektorn. 

1. Välfärdsområdena har beredskapsskyldighet. (150 § i lagen om välfärdsområden)
    
2. Statsrådet fastställer vart fjärde år riksomfattande mål för beredskap på regional och nationell nivå inom social- och hälsovården och räddningsväsendet. (22 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård, 8 § i lagen om ordnande av räddningsväsendet)
3. Ett välfärdsområde ska i samråd med kommunerna inom sitt område och de andra välfärdsområdena i samarbetsområdet för social- och hälsovården genom beredskapsplaner och andra åtgärder i förväg skaffa sig beredskap inför störningssituationer och undantagsförhållanden. (50 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård)
4. Med avseende på denna beredskap ska välfärdsområdet se till att tjänsternas kontinuitet säkerställs även när de skaffas hos privata tjänsteproducenter. (50 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård)
5. De välfärdsområden som är huvudmän för universitetssjukhus samt HUS-sammanslutningen ska för att upprätta och upprätthålla en lägesbild för samarbetsområdet ha ett beredskapscenter för social- och hälsovården. (51 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård)
6. Välfärdsområdets koncerndirektiv ska innehålla bestämmelser om beredskapsplanering. (49 § i lagen om välfärdsområden)
7. Välfärdsområdet ska beakta beredskapsfrågor i sina upphandlingskontrakt. (15 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård)
8. Välfärdsområdet har rätt att få handräckning av myndigheterna. (53 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård)
9. Statliga ersättningar för att upprätthålla beredskapen och hantera störningssituationer. (52 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård)
10. Välfärdsområdena är skyldiga att främja hälsa och välfärd i samarbete med kommunerna i sitt område, sätta upp strategiska mål för främjandet av hälsa och välfärd, följa levnadsförhållandena för invånarna i området, årligen rapportera till välfärdsområdesfullmäktige samt samarbeta med andra offentliga aktörer, privata företag och allmännyttiga samfund.(7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård)

Lagen om välfärdsområden

49 §

Verksamhet i välfärdsområdets dottersammanslutningar och koncerndirektiv

Koncerndirektivet ska innehålla behövliga bestämmelser åtminstone om

2) ordnandet av koncernövervakningen, rapporteringen och riskhanteringen,

8) välfärdsområdeskoncernens beredskapsplanering, beredskap och samordningen av dem inom välfärdsområdeskoncernen.

132 §

Undantag från bolagiseringsskyldigheten

Trots bolagiseringsskyldigheten får välfärdsområdet sköta uppgifter enligt 131 § som egen verksamhet, om det är fråga om

6) verksamhet som direkt anknyter till skyldigheten att förbereda sig för undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1552/2011).

150 §

Beredskap för störningar och undantagsförhållanden

Välfärdsområdet ska med beredskapsplaner och förberedelser för verksamhet i störningssituationer och under undantagsförhållanden samt genom andra åtgärder se till att dess verksamhet fortsätter så störningsfritt som möjligt vid störningar under normala förhållanden samt under undantagsförhållanden.

Lagen om ordnande av social- och hälsovård

15 §

Avtalsvillkor för tjänster som skaffas och beredskap när avtalet upphör

När ett välfärdsområde skaffar tjänster på basis av avtal på det sätt som avses i 12 § ska välfärdsområdet säkerställa att det kan uppfylla sitt ansvar enligt 8 § och sörja för kontinuiteten i tjänsterna så länge avtalet är i kraft och när avtalet upphör att gälla och även vid eventuella avtalsbrott eller störningar i avtalets fullgörande och andra störningssituationer eller undantagsförhållanden.

5) beredskapen och hanteringen av verksamhetens kontinuitet i störningssituationer och under undantagsförhållanden,

8) beredskapen och hanteringen av verksamhetens kontinuitet när avtalet upphör att gälla och vid avtalsbrott och störningar i avtalets fullgörande.

22 §

Riksomfattande mål för ordnandet av social- och hälsovård

Statsrådet fastställer vart fjärde år riksomfattande strategiska mål för ordnandet av en jämlik, högklassig och kostnadsnyttoeffektiv social- och hälsovård (riksomfattande mål för social- och hälsovården). Målen ska basera sig på social- och hälsovårdsministeriets i 31 § avsedda redogörelse och eventuella andra uppföljningsdata som avser befolkningens hälsa och välfärd och social- och hälsovårdens verksamhet och ekonomi. I målen ska hänsyn dessutom tas till statsrådets finanspolitiska mål för den offentliga ekonomin.

De riksomfattande målen för social- och hälsovården ska omfatta

7) mål för att genomföra beredskap och förberedelser på regional och nationell nivå.

36 §

Samarbetsavtal mellan välfärdsområden

De välfärdsområden som hör till samma samarbetsområde för social- och hälsovården ska för varje fullmäktigeperiod ingå ett samarbetsavtal. Syftet med samarbetsavtalet är att säkerställa arbetsfördelningen, samarbetet och samordningen mellan de välfärdsområden som ingår i samarbetsområdet till den del detta behövs för skötseln av välfärdsområdenas lagstadgade uppgifter och för tryggandet av kostnadsnyttoeffektiviteten i social- och hälsovården.

Samarbetet ska främja kostnadsnyttoeffektiviteten, produktiviteten, kvaliteten, klient- och patientsäkerheten, ändamålsenligheten, jämlik tillgång, språkliga rättigheter samt fungerande servicekedjor och servicehelheter i social- och hälsovården. Genom samarbetsavtalet ska det dessutom säkerställas att en verksamhetsenhet som tillhandahåller social- och hälsovård med stöd av avtalet har tillräckliga ekonomiska och personella resurser samt tillräcklig kompetens för att sköta uppgiften.

Med beaktande av vad som föreskrivs om saken i denna lag och annanstans, bestäms i samarbetsavtalet arbetsfördelningen, samarbetet och samordningen mellan välfärdsområdena

10) vid skapande av beredskap för störningssituationer och undantagsförhållanden och vid ordnandet av verksamheten vid det beredskapscenter som avses i 51 § 2 mom.,

37 §

Beredning av samarbetsavtalet och uppföljning av dess fullgörande

Vad gäller de uppgifter enligt 36 § 3 mom. 10 punkten som avser förberedelser och beredskap bereds samarbetsavtalet i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet.

7 kap.

Beredskap och förberedelser

50 §

Beredskap för störningar och undantagsförhållanden

Ett välfärdsområde ska i samråd med kommunerna inom sitt område och de andra välfärdsområdena i samarbetsområdet för social- och hälsovården genom beredskapsplaner och andra åtgärder i förväg skaffa sig beredskap inför störningssituationer och undantagsförhållanden.

Med avseende på denna beredskap ska välfärdsområdet se till att tjänsternas kontinuitet säkerställs även när de skaffas hos privata tjänsteproducenter.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområden tillämpas också på HUS-sammanslutningen till den del den ordnar hälso- och sjukvård. Dessutom samordnar HUS-sammanslutningen inom Nylands område HUS-sammanslutningens och välfärdsområdenas beredskap i samverkan med välfärdsområdena och kommunerna i Nyland och med de andra välfärdsområdena i sitt samarbetsområde för social- och hälsovården.

Närmare bestämmelser om beredskap för störningar kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

51 §

Beredskapen i samarbetsområdena för social- och hälsovården

De välfärdsområden som är huvudmän för universitetssjukhus samt HUS-sammanslutningen ska styra beredskapsplaneringen för social- och hälsovården i sina samarbetsområden för social- och hälsovården i enlighet med enhetliga riksomfattande principer. För denna uppgift har de oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att av aktörerna inom social- och hälsovården i samarbetsområdet få de uppgifter som är nödvändiga vid styrningen av beredskapsplaneringen. De uppgifter som lämnas ut får inte innehålla personuppgifter.

De välfärdsområden som är huvudmän för universitetssjukhus samt HUS-sammanslutningen ska för att upprätta och upprätthålla en lägesbild för samarbetsområdet ha ett beredskapscenter för social- och hälsovården. Beredskapscentret för social- och hälsovården har till uppgift att inom sitt samarbetsområde

1) sammanställa och analysera information om störningssituationer och risken för sådana inom social- och hälsovården,

2) upprätta och upprätthålla en lägesbild som beskriver beredskapen i servicesystemet för social- och hälsovården och innehåller uppgifter om hur servicesystemet fungerar och hur hårt det belastas, vilka personal- och materialresurser som finns att tillgå och hur stödtjänsterna fungerar,

3) trots sekretessbestämmelserna göra de lägesbildsuppgifter som avses i 1 och 2 punkten tillgängliga för välfärdsområdena i samarbetsområdet och regionförvaltningsverken för skötseln av deras uppgifter,

4) trots sekretessbestämmelserna göra de lägesbildsuppgifter som avses i 1 och 2 punkten tillgängliga för övriga beredskapscenter för social- och hälsovården och för social- och hälsovårdsministeriet för skapandet av en riksomfattande lägesbild.

Social- och hälsovårdsministeriet får bestämma om den inbördes arbetsfördelningen mellan de välfärdsområden som är huvudmän för universitetssjukhus och HUS-sammanslutningen vad gäller beredskapscentrens uppgifter.

Beredskapscentret har oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att av välfärdsområdena i sitt samarbetsområde få de för skötseln av centrets uppgifter nödvändiga uppgifter som beskriver hur servicesystemet fungerar och hur hårt det belastas, vilka personal- och materialresurser som finns att tillgå och hur stödtjänsterna fungerar. Om social- och hälsovårdsministeriet har bestämt om den arbetsfördelning som avses i 3 mom. hör dock rätten till information till det beredskapscenter som social- och hälsovårdsministeriet utsett att sköta uppgiften. De uppgifter som lämnas ut får inte innehålla personuppgifter.

Social- och hälsovårdsministeriet utarbetar i samarbete med beredskapscentren en riksomfattande lägesbild för social- och hälsovården. Social- och hälsovårdsministeriet har rätt att av beredskapscentren oberoende av sekretessbestämmelserna få de lägesbildsuppgifter som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten för att styra social- och hälsovården i störningssituationer under normala förhållanden samt under undantagsförhållanden. De uppgifter som lämnas ut får inte innehålla personuppgifter.

I störningssituationer som rör två eller flera välfärdsområden eller HUS-sammanslutningen och ett eller flera välfärdsområden kan social- och hälsovårdsministeriet utse ett av dem eller HUS-sammanslutningen, när störningssituationen gäller den, att leda och samordna hanteringen av situationen inom social- och hälsovården. I särskilt betydande störningssituationer kan social- och hälsovårdsministeriet ta över ansvaret för ledningen och samordningen av social- och hälsovården.

52 §

Statliga ersättningar för att upprätthålla beredskapen och hantera störningssituationer

Staten kan medverka i utvecklandet och upprätthållandet av den riksomfattande och regionala beredskap och de riksomfattande och regionala förberedelser som behövs inom social- och hälsovården genom att till den aktör som social- och hälsovårdsministeriet har utsett och bemyndigat betala ersättning för skötseln av en särskild uppgift.

Staten kan medverka i hanteringen av exceptionella störningssituationer genom att finansiera verksamhet som det av särskilda skäl är ändamålsenligt att ersätta av statsmedel när välfärdsområdets eller HUS-sammanslutningens resurser inte är tillräckliga för att hantera situationen. På den statliga ersättningen tillämpas statsunderstödslagen (688/2001).

53 §

Handräckning

Polisen, Försvarsmakten, Gränsbevakningsväsendet och räddningsmyndigheterna är skyldiga att på begäran av välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen ge dessa behövlig handräckning i störningssituationer under normala förhållanden samt under undantagsförhållanden när detta är nödvändigt för att trygga människors hälsa och välfärd. Förutom välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen kan även social- och hälsovårdsministeriet begära handräckning.

Lagen om ordnande av räddningsväsendet

8 §

Riksomfattande mål för ordnandet av räddningsväsendet

Statsrådet fastställer vart fjärde år de riksomfattande strategiska målen för ordnandet av ett högklassigt och kostnadsnyttoeffektivt räddningsväsende som motsvarar de nationella, regionala och lokala behoven samt olycksrisker och andra risker. Målen ska basera sig på den redogörelse av inrikesministeriet som avses i 15 § samt på andra eventuella uppföljningsuppgifter som gäller räddningsväsendets verksamhet och ekonomi. I målen ska hänsyn dessutom tas till statsrådets finanspolitiska mål för den offentliga ekonomin.

De riksomfattande strategiska målen ska omfatta

2) målen för främjandet av säkerheten och för samarbetet kring detta mellan välfärdsområdena, kommunerna och andra aktörer med avseende på räddningsväsendet,

8) mål för genomförande av räddningsväsendets regionala och riksomfattande beredskap och förberedelser.

Lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland

5 §

HUS-sammanslutningens organiseringsansvar

HUS-sammanslutningen har organiseringsansvaret för de hälso- och sjukvårdstjänster som avses i 2 mom. och för de hälso- och sjukvårdstjänster som den ska ansvara för enligt det i 9 § avsedda organiseringsavtalet för HUS.

HUS-sammanslutningen ansvarar för ordnandet av följande hälso- och sjukvårdstjänster:

5) i 50 och 51 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård avsedd beredskap för störningssituationer och undantagsförhållanden samt de uppgifter som ankommer på beredskapscentret för social- och hälsovården,

9 §

Innehållet i organiseringsavtalet för HUS

I organiseringsavtalet för HUS ska det, med beaktande av vad det föreskrivs om saken i denna lag och annanstans, avtalas om

8) gemensamma åtgärder för beredskapen för störningssituationer och undantagsförhållanden samt upprätthållandet av beredskap som är tillräcklig med tanke på den övergripande säkerheten.

17 §

Bestämmelser i lagen om välfärdsområden och kommunallagen som ska tillämpas på Helsingfors stad

Fullmäktige i Helsingfors stad utövar högsta behörighet enligt kommunallagen när det gäller uppgifterna inom social- och hälsovården och räddningsväsendet.

När Helsingfors stad ordnar uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet ska bestämmelserna i lagen om välfärdsområden tillämpas i fråga om vad som i den lagens 7 § föreskrivs om organiseringsansvar, i 9 § om produktion av tjänster, i 10 § om uppfyllande av produktionsansvaret och tillsynen över det, i 11 § om uppföljning och laglighetsövervakning av välfärdsområdena, i 12 § om välfärdsområdesekonomin som en del av planen för de offentliga finanserna, i 13 § om delegationen för välfärdsområdenas ekonomi och förvaltning, i 16 § om investeringsplan, i 21 § om det nationella kompetenscentret för lokal- och fastighetsförvaltning, i 8 kap. om samarbete mellan välfärdsområden, i 9 kap. om välfärdsområdets affärsverk, i 120 § om uppföljning av välfärdsområdets verksamhet, ekonomi och tjänsteproduktion samt produktion av information och i 150 § om beredskap för störningssituationer och undantagsförhållanden samt i 16 kap. om begäran om omprövning och ändringssökande. I övrigt tillämpas bestämmelserna i kommunallagen, om inte något annat föreskrivs nedan.

Beredskap och störningssituationer kräver utformning av en mångsidig och utförlig lägesbild. En lägesbild innebär en övergripande syn på det rådande läget, dess utveckling och eventuella konsekvenser. Vid utformningen av lägesbilden kan flera olika metoder och källor användas.

I kommunerna skapas lägesbilden vanligen genom informationsutbyte mellan olika aktörer. Lägesbildssystem har också börjat utvecklas inom kommunsektorn. I dessa system samlar man in information om standardiserat mätbara kvantitativa storheter, såsom lagerbokföring, uppföljningsdata, kundantal osv. Nästa utvecklingsskede i behandlingen av lägesbildsdata är sannolikt användningen av artificiell intelligens som snabbt kan upptäcka avvikelser även i omfattande datamaterial. För upprätthållandet av lägesbilden kan man också utnyttja kameraövervakning, öppna datakällor och sociala medier.

I varje kommun ska myndigheternas mobilnät VIRVE vara tillgängligt, via vilket kommunen i en nödsituation kan utbyta information. Välfärdsområdena och kommunerna kan också avtala sinsemellan om tillgång exempelvis via välfärdsområdenas kontaktpersoner till myndighetsnätet eller lägesbildssystemet Krivat i en nödsituation.

För att en lägesbild ska kunna skapas inom kommunen krävs också arrangemang som på förhand ska planeras och till behövliga delar beskrivas i beredskapsplanerna. Alla behövliga kontaktuppgifter ska också vara uppdaterade.

Med tanke på utformningen av en lägesbild är det viktigt att man i beredskapsplanen eller kommunens anvisningar för kriskommunikation har beaktat skyldigheterna i fråga om intern information till exempel enligt följande.

Sektordirektören och kommundirektören ska omedelbart underrättas om störningssituationer som väsentligt inverkar på tillgången till eller verksamheten hos kommunens tjänster, orsakar en farosituation eller ökar risken för att en farosituation uppstår, i betydande grad stänger trafikförbindelser, leder till stängning av ett servicekontor eller en arbetsenhet, får stor offentlig uppmärksamhet eller är ägnade att orsaka chock eller rädsla hos kommuninvånarna. Kommunens ledning ska utan dröjsmål informera ledande förtroendevalda, dock med beaktande av störningssituationen och de förpliktelser den kräver. Genom intern information ska man också säkerställa nödvändig information till kommunens anställda.

Beredskap, beredskapsplanering, övergripande säkerhet, kontinuitetshantering… Det finns många termer som berör beredskap och var och en har en egen definition. En del av termerna används också i lagstiftningen om beredskap. Eftersom beredskap gäller alla sektorer är ordförrådet omfattande. De viktigaste beredskapstermerna och deras definitioner på finska samt deras svenska och engelska motsvarigheter finns under följande länkar:

Ordlista om övergripande säkerhet, Terminologicentralen, TSK 50, 2017 https://turvallisuuskomitea.fi/wp-content/uploads/2018/02/Kokonaisturvallisuuden_sanasto.pdf

TEPA-termbank: https://termipankki.fi/tepa/fi/haku/v%C3%A4est%C3%B6nsuojelu