Miljöhälsovården

Kommunens miljö- och hälsoskydd ska ha en tillsynsplan som det behöriga organet godkänt och som styr den regelbundna tillsynen. Planen ska omfatta hela lagstiftningen om miljö- och hälsoskyddet. Kommunen ska också godkänna en taxa där storleken på avgifterna för tillsyn, godkännande och behandling fastställs.

Kommunens tillsynsmyndigheter för miljö- och hälsoskyddet ska av verksamhetsutövare ta ut en avgift enligt den taxa kommunen godkänt för inspektioner inom ramen för den planmässiga tillsynen och för undersökning av prover. Också behandling av anmälningar, godkännande av objekt och tillsyn som gäller underlåtenhet att iaktta bestämmelser är avgiftsbelagda. Utöver de ovan nämnda avgifterna tar kommunen i enlighet med livsmedelslagen (297/2021) och hälsoskyddslagen (763/1994) årligen ut en grundavgift för tillsyn av objekt som omfattas av den planmässiga tillsynen. Ingen avgift tas ut för småskalig och allmännyttig verksamhet. Utredningar om epidemier och misstänkta sanitära olägenheter görs på kommunens bekostnad.

Kommunförbundet har gett anvisningar om uttag av avgifter genom en mall för taxa för miljö- och hälsoskyddet, som tillsynsenheterna inom miljö- och hälsoskyddet kan utnyttja.

Syftet med avgifterna har varit att täcka de kostnader som tillsynen medför. Tillsynsavgifterna har tagits i bruk mycket försiktigt, och avgifterna har inte täckt kostnaderna i förväntad utsträckning. Knappt 15 procent av kostnaderna för tillsynen inom miljö- och hälsoskyddet finansieras med tillsynsavgifter. Syftet med grundavgiften för tillsyn är att förbättra kostnadsmotsvarigheten för tillsynen och att främja kommunernas handlingsfrihet vid inriktningen av tillsynen, så att resurserna i större utsträckning kan användas för att förebygga sanitära olägenheter.

Mer information:

Gemensamt riksomfattande tillsynsprogram (Valvira)

Sökande av ändring i de avgifter inom miljö- och hälsoskydd som kommunen tar ut (korrigerad 3.3.2023)

Taxa för miljö- och hälsoskyddet (uppdaterat 16.12.2021)

Enligt hälsoskyddslagen ska kommunen inom sitt område främja och övervaka hälsoskyddet så att en hälsosam livsmiljö tryggas för invånarna. Kommunen ska också informera om hälsoskyddet och ordna handledning och rådgivning om hälsoskyddet. Kommunen ska för den regelbundna tillsynen utarbeta och godkänna en tillsynsplan för hälsoskyddet (kommunal tillsynsplan) så att tillsynen är av hög kvalitet, vara riskbaserad och samt förebygger sanitära olägenheter.

​Dessutom ska kommunens tillsynsmyndighet för hälsoskyddet:

• övervaka kvaliteten på badvattnet vid allmänna badstränder och i siminrättningar och simhallar
• i samarbete med andra myndigheter och inrättningar utarbeta en beredskapsplan för störningssituationer som påverkar livsmiljön. Verksamheten ska planeras i förväg och övas så att man i en störningssituation kan förebygga, klarlägga och undanröja sanitära olägenheter som uppstått vid störningen, så att följderna av störningen kan minimeras och så att återhämtningen efter störningen kan komma i gång så snart som möjligt.
• granska anmälan av sådana verksamhetsutövare som avses i 13 § i hälsoskyddslagen innan lokalerna tas i användning i inkvarteringslokaler, daghem, skolor, idrottslokaler samt  verksamhetsenheter som ger fortlöpande vård inom socialvården
• regelbundet övervaka kvaliteten på vatten som distribueras av anläggningar som levererar hushållsvatten samt kvaliteten på hushållsvatten avsett för försäljning från tankbil eller tankbåt, i flaskor eller i behållare samt övervaka att vatten från vattenverk genomgår en tillräcklig behandling. Om hushållsvattnets kvalitet inte uppfyller utfärdade kvalitetskrav ska kommunens hälsoskyddsmyndighet vidta de åtgärder som lagen kräver  
• behandla ansökan om godkännande av vattendistribuerande verk innan verket eller omändringar i verket tas i bruk
• vid behov utfärda bestämmelser för tryggande av kvaliteten hos hushållsvatten
• vid behov ålägga den som är skyldig till sanitär olägenhet eller en instans som ansvarar för reparationerna att vidta åtgärder för att avhjälpa den sanitära olägenheten eller begränsa användningen av en lägenhet som bostad eller vistelseutrymme (27 §)
• ålägga en fastighets eller ett områdes ägare eller innehavare att vid behov vidta åtgärder för att utrota mikrober eller skadedjur som åsamkar sanitär olägenhet  i fastigheten eller på det allmänna området och att förelägga nödvändiga åtgärder för att utrota skadedjuren, om de kan anses sprida sjukdomar eller på annat sätt åstadkomma sanitär olägenhet
• inom sitt område ombesörja tillsynen över iakttagande av EU:s förordningar som gäller tillämpningsområdet för hälsoskyddslagen (inspektioner av fartyg) samt beviljande av intyg enligt Världshälsoorganisationens internationella hälsoreglemente.  

Mer information:

Valvira

Enligt 27 § i livsmedelslagen (297/2021) sköter kommunen livsmedelstillsynen inom sitt verksamhetsområde.

De kommunala tillsynsmyndigheterna ska utarbeta tillsynsplaner för den livsmedelstillsyn som de ansvarar för och se till att de samordnas så att tillsynen beaktar riskerna med livsmedels- och kontaktmaterialverksamheten och så att tillsynen motsvarar de allmänna krav som gäller tillsynen, förebygger faror för människors hälsa och skyddar konsumenterna från ekonomisk förlust. Tillsynsplanerna ska uppdateras vid behov.

Enligt livsmedelslagen hör följande till kommunens tillsynsansvar:

•    att utöva tillsyn över primärproduktionsställen, livsmedelslokaler och andra aktörer inom livsmedelssektorn

•    att utöva tillsyn över livsmedel som producerats i hemlandet och tillsynen över tillverkningen av material och produkter som kommer i beröring med livsmedel

•    att utöva tillsyn över marknadsföringen av livsmedel

•    att till regionförvaltningsverket och Livsmedelsverket sända sådana anmälningar och rapporter som avses i livsmedelsbestämmelserna

•    att ge råd till livsmedelsföretagare och konsumenter samt ge information i frågor som faller inom lagens tillämpningsområde

•    att mot ersättning bistå de statliga myndigheterna i genomförandet av det nationella programmet för övervakning av främmande ämnen i animaliska livsmedel

•    att utreda matförgiftningar 

Avgiftsbelagd tillsyn

Kommunen tar årligen ut en grundavgift för tillsyn på 150 euro av tillsynsobjekt som omfattas av den planmässiga livsmedelstillsynen (72 § i livsmedelslagen) och som bedriver

•    primärproduktion av groddar på ett sådant godkänt primärproduktionsställe för groddar som avses i 9 §

•    registrerad livsmedelsverksamhet som avses i 10 §

•    livsmedelsverksamhet i en godkänd livsmedelslokal som avses i 11 §

•    registrerad kontaktmaterialverksamhet som avses i 13 §.

Om den verksamhet företagaren bedriver på ett verksamhetsställe omfattar flera sådana verksamheter som avses i 1 mom. tas grundavgiften för tillsyn ut bara en gång. Grundavgiften för tillsyn tas inte ut hos allmännyttiga samfund eller av lanthandlar.

Grundavgiften för tillsyn tas inte heller ut hos företagare som bedriver sådan verksamhet som avses i artikel 1.3 e och artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung samt i artikel 12.1 a i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/624 om särskilda bestämmelser för utförandet av offentlig kontroll av produktion av kött och för produktions- och återutläggningsområden för levande musslor i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625.

Utöver den årliga grundavgift som avses i 72 § tar kommunen enligt en av kommunen godkänd taxa ut avgift hos tillsynsobjektet för bl.a. behandling av ansökningar och anmälningar, inspektioner och undersökning av prov som ingår i kommunens tillsynsplan samt för inspektioner för att kontrollera att de administrativa tvångsmedel enligt 9 kap. som baserar sig på underlåtelse att iaktta livsmedelsbestämmelserna följs. Kommunen kan också ta en avgift för tillsyn enligt 51 § 1 mom. över företagare som exporterar livsmedel till stater utanför Europeiska unionen samt för exportintyg enligt 51 § 2 mom.

Av livsmedelsföretagare tar kommunen ut en avgift enligt sin godkända taxa för i 27 § 4 mom. 5 punkten avsedd besiktning före slakt som utförs på den jordbruksanläggning som djuren kommer från eller någon annanstans utanför slakteriet.

Kommunen bestämmer avgifterna så att beloppet motsvarar högst kostnaderna för åtgärden.

Läs mer:

Livsmedelsverket

Livsmedelslagen

Kommunen är skyldig att inom sitt område ordna grundläggande veterinärtjänster för alla husdjur när tjänsterna i fråga inte annars står till buds inom samarbetsområdet. Till dessa tjänster hör också förebyggande tjänster i enlighet med djurhälsovårdsprogrammet. Dessa tjänster ska erbjudas nyttodjuren i området.

​Kommunen ska för alla husdjur ordna med jourtjänst för akut veterinärhjälp som behövs utanför tjänstetid i samarbete med andra kommuner inom ett jourområde som motsvarar en eller flera ekonomiska regioner eller ett eller flera landskap. För varje jourområde ska det ordnas med en centraliserad kontaktservice för vilken en avgift också kan tas ut.

Kommunen har rätt att ta ut en s.k. klinikavgift av ägaren till ett husdjur, förutsatt att djuret vårdas i en av kommunen ordnad lokal. Kommunen bör se till att klinikavgifterna tas ut eftersom en del av kommunernas kostnader för lokalerna kan täckas med avgiften. Veterinären debiterar ett arvode för sina tjänster.

Kommunen ska utarbeta en plan för sina veterinärtjänster.

Kommunen måste sörja för förutsättningarna för kommunalveterinärens tillsynsuppgifter som föreskrivs i lagen om djursjukdomar, lagen om bekämpande av djursjukdomar som med lätthet sprider sig, djurskyddslagen, lagen om transport av djur och lagen om medicinsk behandling av djur. Dessa tillsynsuppgifter är fortfarande på statens ansvar. Staten ersätter kommunen för kostnader för utförda tillsynsuppgifter.