Markpolitik

Markpolitik och generalplanläggning är verktyg för kommunens strategiska planering. Genom ett samspel där markpolitiken, generalplaneringen, bostads- och näringspolitiken och den övriga kommunplaneringen utgör komponenterna kan kommunerna bedriva en framgångsrik strategisk planering. Markanvändningen planeras genom landskapsplaner som utarbetas av landskapsförbunden samt genom general- och detaljplaner som utarbetas av kommunerna. De markanvändningslösningar som inskrivits i planerna genomförs med markpolitiska medel. 

Markanvändningspolitik

Tillsammans bildar markpolitiken och planläggningen kommunens markanvändningspolitik. Med hjälp av markanvändningspolitiken planeras och genomförs de markanvändningslösningar som kommunens olika funktioner behöver. Genomförandet kräver också andra kommunala åtgärder, till exempel kommunalteknik och annan samhällsteknik samt sådant byggande som den offentliga servicen kräver.

Planering av markpolitiken och markpolitiskt program

Att formulera markpolitikens mål och handlingslinje hör till kommunens strategiska planering. Kommunen bör helst slå fast verksamhetsprinciperna för markpolitiken. Man kan till och med tala om en strategi som fastslagits på förhand för att uppnå de markpolitiska målen. Den markpolitiska strategin måste vara konsekvent. Ett bra och fungerande sätt att säkerställa en konsekvent och effektiv användning av markpolitiska medel är att utarbeta ett markpolitiskt program.

Planläggningsmonopol

Kommunerna ansvarar för planeringen av markanvändningen inom sitt område. Denna skyldighet och rätt kallas planläggningsmonopol, MBL 4 §, MBL 20 §. Kommunens planläggningsmonopol är en av hörnstenarna i markpolitiken. Kommunen måste kunna påverka samhällsbyggandets utformning. Planerna ska utarbetas med beaktande av ekonomiska synpunkter. I praktiken har det dock konstaterats att enbart planläggningen inte räcker till för att styra samhällsbyggandet i tillräcklig utsträckning. Planerna ska genomföras systematiskt. Kommunen är i sista hand ekonomiskt ansvarig för kostnaderna för samhällsbyggandet när det gäller gator och allmänna områden MBL 12 kap. Dessutom inverkar samhällsbyggandet på kostnaderna för att ordna de tjänster som kommunen är skyldig att ordna. Markpolitisk planering och användning av markpolitiska metoder behövs.

Insikt i den markpolitiska helheten öppnar för en gemensam markpolitisk handlingslinje

Det är naturligt att tjänstemännen bereder och utreder möjligheterna att använda alternativa markpolitiska metoder och att de förtroendevalda förbinder sig till en långsiktig markpolitik. Delaktighet och kunnande engagerar båda parter att tillsammans sköta markpolitiken på ett framgångsrikt sätt. Användningen av lagenliga metoder i enlighet med principerna för god förvaltning måste skiljas från dålig förvaltning. Kalkyler över beslutens ekonomiska betydelse för kommunen och varje skattebetalare bör alltid vid behov fogas till föredragningen av och beslutsfattandet i markpolitiska ärenden.

Kravet på konsekvens i markpolitiken är särskilt viktigt när man överväger användningen av markpolitiska tvångsåtgärder. De markpolitiska tvångsmedel som lagen tillåter uppfattas som alltför svartvita och kommuner som utreder användningen av dem riskerar att invånarna känner sig beordrade. Det finns vägande skäl för de tvångsmedel som ingår i lagen. Dessa behöver förklaras för både de förtroendevalda och medierna.

Man måste betona vikten av att frivilliga metoder prioriteras i markpolitiken i allmänhet och även inom de processer som leder till tvångsmedel. Det ska betonas att tvångsmedel till sin natur är något som vidtas som yttersta möjlighet i slutet av en process, men att den reella möjligheten ändå sporrar till frivilliga avtal. Kommunen bör i ett tidigt skede bjuda in markägarna i dryftandet av alternativa sätt att genomföra planerna.

Genomförandet av markpolitiken och de markpolitiska metoderna

Markpolitik i praktiken och användning av markpolitiska metoder innebär förvärvande av mark och tomter eller överlåtelse av byggplatser, ingående av avtal inom planläggningen samt främjande av byggande på tomter i privat ägo. Effektivering av markpolitiken betyder att lagenliga markpolitiska metoder används vid behov. Användningen av dessa metoder är främst i skattebetalarnas intresse.

Kommunen kan uppnå de markpolitiska målen med olika medel. Kommunens planläggningsmonopol är en av hörnstenarna i markpolitiken. Såväl målen som medlen för att uppnå dem kan vara mycket olika i olika kommuner. Användning av markpolitiska metoder kan ändå anses ingå i den praktiska markpolitiken.