4.1 Bakgrund till lagstiftningen om digital tillgänglighet

Förenta Nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning fastställer en grundläggande utgångspunkt även för tillgänglig webbkommunikation. Alla minoriteter i Finland har med stöd av grundlagen och diskrimineringslagen rätt till likabehandling och icke-diskriminering. Det betyder att exempelvis samerna och romerna kan leva i enlighet med sin kultur och att ingen får diskrimineras på grund av språk, ursprung eller kultur. Alla människor som bor eller vistas i Finland har dessa rättigheter oberoende av medborgarskap.

I grundlagen tryggas särskilt också nationalspråken, svenska språkets ställning och samernas rättigheter.

Teckenspråket nämns särskilt i grundlagen som en egen språkgrupp med specialställning. Teckenspråkslagen (359/2015) trädde i kraft år 2015. I lagen sägs att myndigheterna ska främja möjligheterna för dem som använder teckenspråk att använda och få information på sitt eget språk. Ett sätt att göra det är att utöka informationen på teckenspråk i webbtjänster.

Genom lagstiftningen vill man säkerställa att tillgängligheten tillgodoses och skapa enhetliga minimikrav för tillgänglighet. För närvarande finns det i Europa mycket olika riktlinjer för tillgängliga webbplatser. Finland har hittills inte haft någon lagstiftning om webbtjänsters tillgänglighet. I diskrimineringslagen, som varit i kraft sedan år 2015, finns det allmänna bestämmelser om jämlika möjligheter för alla medborgare att delta i samhällelig verksamhet. År 2016 ratificerade Finland, som ett av de sista medlemsländerna i Förenta nationerna, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

I paragraf 29 i kommunallagen (410/2015), som trädde i kraft år 2015, föreskrivs det om kommunens skyldighet att ge information. I lagen räknas de ärenden upp som kommunen ska informera kommuninvånarna om. Hit hör bland annat de tjänster som kommunen ordnar samt behandling av ärenden och beslutsfattande. Kommunen ska också informera om hur invånarna kan delta och påverka ärendena i kommunen. När det gäller metoderna för information tas särskilt upp de ärenden som gäller beslutsfattandet och som det ska finnas tillgänglig information om på det allmänna datanätet, dvs. öppet på internet. Paragraf 140 innehåller bestämmelser om delgivning av beslut med en kommunmedlem.

Det är viktigt att det på internet finns tillgänglig information om framför allt de ärenden som anges särskilt i kommunallagen. I kommunallagen sägs också att kommunen i sin kommunikation ska använda ett klart och begripligt språk och att olika invånargruppers behov ska beaktas. Därmed kräver kommunallagen redan i sig att olika informationskanaler ska vara tillgängliga, till exempel webbkommunikationen.  Tillgänglighetsdirektivet ger verktyg för information i kommunallagens anda genom att konkret definiera hur en tillgänglig webbplats ska se ut och vilka innehåll som ska vara tillgängliga för alla.

Kommunförbundet har gett ut cirkulär 15/2017: Kommunens information på webben, behandling av personuppgifter och deras offentlighet – Nya bestämmelser i kommunallagen (410/2015). Till denna del har samkommunen samma skyldigheter som kommunen.

I Europa finns det ett klart behov av att förbättra de digitala tjänsternas tillgänglighet och skapa enhetliga minimikrav. Tillgänglighetsdirektivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer, antogs den 26 oktober 2016 och trädde i kraft den 22 december 2016. Direktivet förutsätter att de offentliga myndigheternas webbplatser och mobila applikationer i EU:s medlemsstater ska göras tillgängliga för alla.

För att förbättra den inre marknadens funktionssätt syftar direktivet till tillnärmning av medlemsstaternas lagar, förordningar och administrativa bestämmelser när det gäller tillgänglighetskraven avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer. På så sätt görs dessa webbplatser och mobila applikationer mer tillgängliga för användarna, särskilt för personer med funktionsnedsättning. Det innebär att antalet tillgängliga webbplatser ökar. Förhoppningen inom EU är att en harmonisering av tillgängligheten ska ge upphov till ny affärsverksamhet och att stordriftsfördelarna med en gemensam marknad ska gagna också den offentliga förvaltningen.

Detaljer i direktivet behöver finslipas och verkställandet på nationell nivå är ännu inte klart. Nationella lagar, förordningar och administrativa bestämmelser måste harmoniseras med direktivet senast den 23 september 2018. En övervaknings- och rapporteringsmyndighet i Finland måste också vara utsedd senast den 23 september 2018. I Finland är det Finansministeriet som ansvarar för att tillgänglighetsdirektivet implementeras i den finländska lagstiftningen.

I EU bereds förutom tillgänglighetsdirektivet också Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar, förordningar och administrativa bestämmelser vad gäller krav på hinderfrihet för produkter och tjänster (European Accessibility Act, dvs. Europeiska rättsakten om tillgänglighet som tar ställning för tillgänglighet i alla digitala tjänster.

Syftet med den europeiska rättsakten är att harmonisera författningarna om vissa produkter och tjänster genom att fastställa harmoniserade funktionella tillgänglighetskrav för dem. Rättsakten gäller framför allt produktionskedjorna för tjänster och produkter inom den privata sektorn. Behandlingen av direktivet är än så länge i begynnelseskedet. Enligt kommissionens ursprungliga förslag skulle direktivet omfatta bland annat olika slags dator-och smarttelefonenheter samt självbetjäningsautomater. Dessutom skulle det omfatta de mest använda digitala tjänsterna, bland annat telefontjänster, audiovisuella medietjänster (t.ex. Netflix), digitala trafiktjänster, banktjänster och näthandel.

Bakgrund till lagstiftningen

• Lagstiftningen baserar sig på den digitala strategin för Europa och på EU:s handikappstrategi, vilka syftar till att främja allas möjlighet att fungera fullvärdigt i det digitala samhället.
• I EU finns det mycket olika slags författningar om tillgängliga webbtjänster inom den offentliga förvaltningen. Syftet med lagstiftningen är att skapa harmoniserade minimikrav för dessa webbtjänsters tillgänglighet.
• Det så kallade tillgänglighetsdirektivet som trädde i kraft 22.12.2016 förutsätter att de offentliga myndigheternas webbplatser och mobila applikationer ska göras tillgängliga för alla.

4.2 Tillgänglighetsdirektivets tillämpningsområde och den nationella lagstiftningen

Till direktivets tillämpningsområde hör de webbplatser och mobila applikationer i organisationerna inom den offentliga sektorn som är öppna för allmänheten. Därmed omfattas kommunernas webbplatser och mobila applikationer för allmänheten av direktivet och av den nationella lagstiftning som baserar sig på direktivet, liksom också extranät-sidor som riktas till kunder och samarbetspartner.

Tidsplanen för ikraftträdelsen av skyldigheterna i direktivet varierar för olika typer av webbplatser. Läs mer om tidsplanerna i kapitel 4.3.

Skolor och daghem

För kommunerna är det viktigt hur kraven i direktivet berör skolor och daghem. Här är direktivtexten inte entydig. I direktivet talas det om väsentliga administrativa funktioner som inte tidigare definierats juridiskt. Ur direktivets perspektiv kan till väsentliga administrativa funktioner i skolor och daghem anses höra de lagstadgade uppgifter för vilka väsentliga riktlinjer stakas ut på skolnivå. Dessa uppgifter är till exempel enskilda skolors undervisnings- och årsplaner, information om studieval och anmälan till valfria ämnen, planen för studerandevård och planen för att skydda studerande mot våld, mobbning och trakasserier. Exempelvis sökandet till skolor har sannolikt ordnats via kommunens gemensamma system, inte av enskilda skolor.

I småbarnspedagogiken är väsentliga administrativa tjänster till exempel mobila applikationer som används för att registrera när barnen kommer till och hämtas från förskolan. Utanför tillämpningsområdet skulle då stå enskilda skolors webbtjänster, till exempel bloggar som inte är utbildningsanordnarens primära kanaler för att sköta väsentliga administrativa funktioner. Om en skola beslutar att sköta de uppgifter som räknas till dessa funktioner via sin egen webbtjänst, ska skolan sörja för tillgängligheten i systemet eller tjänsten i fråga. Därför går det inte att entydigt säga att tillgängligheten ska gälla ett visst system eller en viss tjänst, utan mer avgörande är hur utbildningsanordnaren eller skolan har löst skötseln av de väsentliga administrativa funktionerna. Ändringar i direktivets tillämpningsområde kommer sannolikt att göras för skolors och daghems del.

Tillgänglighetdirektivets tillämpningsområde i kommunerna

• Kommunens webbplatser och mobila applikationer
• Tjänster genom vilka skolornas och daghemmens väsentliga administrativa funktioner sköts
• Tillämpningsområdet omfattar inte enskilda skolors och daghems webbtjänster och bloggar, om de inte används som primära kanaler för att sköta väsentliga administrativa funktioner
• Kommunernas intranät och extranät (ej endast arbetsplatsernas)
• På nationell nivå beslutar man om social- och hälsovårdsaktörerna inom den privata sektorn ska höra till tillämpningsområdet

Tillgänglighetsdirektivet kommer sannolikt att gälla också de privata aktörer som producerar offentliga uppgifter, men inga beslut har tillsvidare fattats i saken.

Privata sektorn

Finlands nationella lagstiftning tar ställning till en utvidgning av direktivets tillämpningsområde till att omfatta också den privata sektorn, exempelvis för social- och hälsovårdens del, i synnerhet då en privat aktör sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Det här kan vara fallet också på andra verksamhetsområden och direktivets tillämpningsområde är till dessa delar ännu inte fastslaget.

4.3 På vilka innehåll tillämpas tillgänglighetsdirektivet?

I direktivet listas särskilt de innehåll som inte omfattas av direktivet. På kommunernas webbplatser och i deras mobila applikationer är följande innehåll centrala:

• Innehåll som arkiveras och som inte kommer att uppdateras efter 23.9.2019 behöver inte beaktas. Om video- och multimediematerial föreskrivs särskilt att de omfattas av tillgänglighetsdirektivet från 23.9.2020.
• Kontorsprogram som bifogas innehåll, t.ex. word-, excel- och pdf-filer ska vara tillgängliga från 23.9.2018.
• Webbkartor och karttjänster behöver enligt direktivet inte vara tillgängliga. Den väsentliga information de innehåller ska emellertid finnas i tillgänglig digital form. Väsentlig information kan vara tillgänglig exempelvis i form av en ordkarta. Med hjälp av en ordkarta kan synskadade personer på förhand planera hur de tar sig fram. Se Musikhusets ordkarta.
• Innehåll i webbtjänster som producerats av tredje part och som den berörda offentliga myndigheten varken finansierar, utvecklar eller övervakar undantas från direktivets tillämpningsområde. Undantag är innehåll som är väsentliga för allmänheten eller som riktas till personer med funktionsnedsättning. Överlag bör den offentliga förvaltningen undvika att använda innehåll eller tjänster av tredje part på webbplatsen om det försämrar tillgängligheten.

Tillgänglighetsdirektivet gäller inte följande innehåll

• gamla arkiverade innehåll
• webbkartor och karttjänster
• innehåll eller bilagor som gjorts med gamla kontorsprogram
• innehåll producerat av tredje part.

4.4 Tidsplan för verkställandet av direktivet

Direktivet trädde i kraft den 22 december 2016

• 23.9.2019 Nya webbplatser, dvs. webbplatser som offentliggörs efter 23.9.2018 har en övergångsperiod på ett år och webbsidorna måste vara tillgängliga från 23.9.2019
• 23.9.2020 Befintliga webbplatser, dvs. webbplatser som offentliggjorts före 23.9.2018 har en övergångsperiod på två år och ska vara förenliga med tillgänglighetsdirektivet från 23.9.2020
• 23.6.2021 Mobila applikationer ska vara förenliga med tillgänglighetsdirektivet från 23.6.2021.
• Innehåll i extranät och intranät som offentliggjorts före 23.9.2019, först när dessa webbtjänster har setts över grundligt.

4.5 Vilka krav ställs på framkomlighet:

Enligt tillgänglighetsdirektivet ska tillgängliga webbplatser och mobila applikationer uppfylla kraven i harmoniserade standarder. Standard EN 301 549 v1.1.2 (2015-04) fastställer miniminivån för de tekniska kraven tills harmoniserade författningar har utarbetats. I praktiken följer standarden i hög grad Web Consortium:s (W3C) riktlinjer för tillgängligt webbinnehåll Web Content Accessibility Guidelines 2.0 nivå AA.

Riktlinjerna innehåller krav på att webbplatserna ska vara möjliga att uppfatta och hanterbara, begripliga och robusta. Kraven nedan är grupperade på underrubriknivå:

1. Möjlig att uppfatta

    

   1. Tillhandahåll alternativ i form av text till allt icke-textbaserat innehåll så att det kan konverteras till format som användarna behöver, till exempel stor stil, punktskrift, tal, symboler eller enklare språk.
   2. Tillhandahåll alternativ till tidsberoende media.
   3. Skapa innehåll som kan presenteras på olika sätt (exempelvis med enklare layout) utan att information eller struktur går förlorad.
   4. Gör det enklare för användare att se och höra innehåll, bland annat genom att skilja förgrund från bakgrund.
      
       
2. Hanterbar
   1. All funktionalitet ska vara åtkomlig med ett tangentbord.
   2. Ge användaren tillräckligt med tid för att läsa och använda innehållet.
   3. Designa inte innehåll på ett sätt som kan orsaka krampanfall.
   4. Tillhandahåll sätt att hjälpa användarna att navigera, hitta innehåll och avgöra var de är.
      
       
3. Begriplig
   1. Gör textinnehåll läsbart och begripligt.
   2. Säkerställ att webbsidor presenteras och fungerar på ett förutsägbart sätt.
   3. Hjälp användare att undvika misstag och rätta till misstag.
      
       
4. Robust
   1. Maximera kompatibiliteten med nuvarande och framtida användarprogram, inklusive hjälpmedel.

De nuvarande riktlinjerna WCAG2.0 innehåller inga särskilda krav för mobila applikationer. I slutet av februari 2017 publicerade WC3 ett utkast om riktlinjerna WCAG2.1 som innehåller tilläggskrav för mobila applikationer. Utkastet kommer sannolikt att revideras och det är ännu inte klart om tillgänglighetskraven för mobila applikationer kommer att bygga på de nämnda kraven.

I tillgänglighetsdirektivet bestäms också att ett tillgänglighetsutlåtande ska lämnas om de webbtjänster som omfattas av tillämpningsområdet. Utlåtandets exakta form kommer att definieras noga, men är tillsvidare höljd i dunkel. I direktivet sägs ändå att utlåtandet ska innehålla:

• En förklaring avseende de delar av innehållet som inte är tillgängliga och de skäl som ligger till grund för att de inte är tillgängliga och, i förekommande fall, de tillgängliga alternativ som finns.
• En beskrivning av, och en länk till, en kommentarsfunktion som gör det möjligt för vem som helst att meddela den berörda offentliga myndigheten att dess webbplats eller mobila applikation inte uppfyller de tillgänglighetskrav som föreskrivits och att begära ut information som uteslutits.
• En länk till det uppföljningsförfarande som kan åberopas i händelse av ett otillfredsställande svar på meddelandet eller begäran.

Medlemsstaterna ska säkerställa att offentliga myndigheter på ett tillfredställande sätt besvarar detta meddelande eller denna begäran inom en rimlig tidsperiod. Exempel på ett tillgänglighetsutlåtande finns i kapitel 5.3.