I bästa fall är intressebevakningen ett omfattande samarbete – styrkan finns i de olika mötena

När man tänker på ordet ”intressebevakning”, kommer man oundvikligen att tänka på utlåtanden som smakar papper. Men när den är som bäst är intressebevakningen i dag ett omfattande, mångsidigt samarbete mellan intresserade parter.

– Allt som allt engagerade sig hundratals personer inom kommunsektorn i arbetet med att stärka kommunernas ställning. Slutligen deltog även sådana aktörer över vilkas entusiasm vi själva blev förvånade, säger Maarit Kallio-Savela, sakkunnig vid Kommunförbundet.

I det här fallet var det fråga om ett av regeringens spetsprojekt, reformen av yrkesutbildningen.  Regeringens proposition ger ändå ett klart intryck av att det genom lagförslaget förbereddes en överföring av yrkesutbildningen till statligt styrda aktiebolag.

– Vi var oroliga för att de statligt styrda aktiebolagen inom utbildning inte skulle kunna svara på det lokala arbets- och näringslivets behov på ett flexibelt sätt. Utöver det skulle den strukturella barriären mellan den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen ha vuxit och försämrat utbildningen för åldersklassen i hela regionen antingen i gymnasierna eller inom yrkesutbildningen, förklarar Kallio-Savela.

– I målen för vårt intressebevakningsarbete låg vikten på att kommunerna fortsättningsvis ska ha organiseringsansvaret för yrkesutbildningen, eftersom de bäst känner till arbetskraftsbehoven i sitt område. Vi ansåg det också viktigt att unga personer som avslutar sin grundläggande utbildning garanteras utbildningsmöjligheter överallt i Finland.

Draghjälp från överraskande håll

Även om Kallio-Savela samordnade intressebevakningsarbetet kring reformen, betonar hon att hon inte skulle ha klarat av uppgiften ensam.

– Mitt arbetspar vid Kommunförbundet var Minna Antila, jurist vid undervisnings- och kulturenheten. Också stödet från utvecklingschef Sanna Lehtonen vid enheten för kommunal ekonomi och Arto Sulonen, direktör för Kommunförbundets juridiska avdelning, var av avgörande betydelse. Terhi Päivärinta, direktör för undervisnings- och kulturenheten, ledde processen och gav tillräckligt med rörelsefrihet samtidigt som hon var en bra diskussionspartner och vägvisare. Samarbetet var intensivt också med KT Kommunarbetsgivarna. För beräkningen av kostnaderna för yrkesutbildningen skaffade vi kompetens från fältet, närmare bestämt från Pia Hiltunen, förvaltningsdirektör för samkommunen för utbildning i Norra Karelen.

Kommunförbundets egna nätverk, Arenan för yrkesutbildning och särskilt förbundets arbetsutskott arbetar i nära samarbete med förbundets sakkunniga. Också i nätverket för sektorcheferna inom bildningsväsendet fördes en livlig diskussion om de centrala frågorna i reformen av yrkesutbildningen.

Det praktiska arbetet innebar otaliga möten, bland annat med ministrar, specialmedarbetare och partiernas, arbetsmarknadsorganisationernas och studentorganisationernas representanter. Också personliga nätverk utnyttjades.

Vi fick också med aktörer från oväntat håll som gav anföranden om kommunernas ställning som anordnare av yrkesutbildning och om yrkesutbildningens betydelse för kommunerna.

– De 50 städerna i Kommunförbundets nätverk för regionala centralorter runtom i Finland anser yrkesutbildningen vara något mycket viktigt för den egna staden och regionen. Därför ville nätverket också självt ta ställning för anordnande av yrkesutbildning.

Även traditionell information hade en viktig roll i det här fallet, eftersom den gavs vid rätt tid.

– Vi lyfte fram planerna på att bolagisera yrkesutbildningen precis före riksdagens frågestund, och på så sätt fick vi med temat i den politiska debatten i riksdagen.

Det utarbetades också ett utlåtande, en av grundpelarna i intressebevakningen. Utlåtandet gavs i utkastskedet till förfogande för kommunerna och anordnarna av yrkesutbildning så att tjänsteinnehavarna fick möjlighet att kommentera Kommunförbundets synpunkter i förväg.

Tre segrar och en förlust

Som slutresultat av allt arbete nämner Kallio-Savela tre stora segrar.

–  Systemet med utgångspunkt i kommunen och med beaktande av de regionala behoven står kvar. Kommunerna ordnar fortsättningsvis största delen av yrkesutbildningen som helhet antingen själva eller tillsammans med andra kommuner.  Kommunernas finansieringsandel per invånare kvarstår, men framöver är den begränsad.

Utbildningsanordnarna kan framöver inom ramen för sitt tillstånd friare än tidigare besluta om inriktningen på sitt utbildningsutbud samt på vilket sätt och i vilken inlärningsmiljö utbildningen ordnas.

– En klar förlust för oss kan däremot anses vara att kostnaderna inte kvarstod som grund, utan grunden är nu budgeten. Finansieringen bestäms alltså inte längre utgående från de faktiska kostnaderna utan enligt statsbudgeten.

Styrkan finns i mötena

Maarit Kallio-Savela betonar att intressebevakning aldrig är något man gör ensam.

– Styrkan i Kommunförbundets intressebevakningsarbete finns i personalens breda sakkunskap och i nätverken.

– Kommunförbundets sakkunniga deltar i många olika slags möten där de för budskapet vidare. På så sätt för vi frågor vidare på en bredare front än om vi arbetade ensamma. Via Kommunförbundets nätverk får vi färsk information om kommunernas och de kommunala yrkesutbildningsanordnarnas erfarenheter och synpunkter.

Läs fler berättelser om intressebevakningen år 2017

Arbetet med utkomststöd är nu ett samspel mellan kommunerna och FPA

Kommunerna och TE-byråerna samarbetar för ökad sysselsättning