Finlands Kommunförbunds utlåtande om statsrådets demokratipolitiska redogörelse 2014 Öppen delaktighet på lika villkor (SRR 3/2014 rd) Dnro 1925/90/2014
Finlands Kommunförbund ger på begäran följande utlåtande om den demokratipolitiska redogörelsen.
På ett allmänt plan kan man säga att redogörelsen ger en utförlig bild av läget inom den finländska demokratin. Å andra sidan är den ganska allmänt hållen. Kommunförbundet vill i detta sammanhang betona kommunernas viktiga roll som grundpelare för demokratin.
Kommunförbundet anser det vara positivt att redogörelseprocessen blir ett återkommande och regelbundet förfarande. Kommunförbundet påpekar ändå att det utöver det åtgärdsprogram som ska utarbetas utgående från redogörelsen också är viktigt med regelbunden utvärdering.
Riktlinje 3: Ett bättre fungerande valsystem och ökat valdeltagande
Kommunerna uppmanas att öka antalet röstningsställen och öppna sådana där folk även i övrigt rör sig.
Kommunernas verksamhet får sin legitimitet av invånarna som genom val väljer de politiska beslutsfattarna i kommunen. Kommunförbundet anser det vara viktigt att kommunerna ser till att det finns mångsidiga möjligheter att rösta. Kommunerna har redan i samband med flera av de senaste valen infört nya slags röstningsställen, bland annat i valbussar och köpcentrum. Kommunerna har dock upplevt kostnaderna som ett klart hinder. För att jämlika röstningsmöjligheter också i framtiden ska kunna tryggas kommuninvånarna till exempel i kommuner som växer till följd av kommunsammanslagningar, bör statens andel av kostnaderna utökas.
Vid kommunalvalet 2012 hade kommunerna i genomsnitt tre förhandsröstningsställen. Antalet varierade mellan 1 och 34 i de olika kommunerna. Fastlandskommunerna hade sammanlagt 883 förhandsröstningsställen, dvs. ungefär lika många som i förgående val.
De vanligaste förhandsröstningsställena var kommun eller stadskansliet, postkontor och bibliotek. I 40 kommuner var det också möjligt att rösta i ett köpcentrum eller en butik. Totalt 44 kommuner erbjöd mobila förhandsröstningsställen, dvs. bokbussar och valbussar. På Kimitoön och i Pargas kunde man också rösta på en förbindelsebåt. Andra exempel på förhandsröstningsställen är brandstation, ungdomscafé, idrottshall, flygplats, bensinstation, hälsostation, hotell, restaurang, campingområde och hittegodsbyrå.
I samband med riksdagsvalet genomförs en undersökning om valdeltagandet, medborgarnas delaktighet och valsystemets funktion. Resultatet av den utnyttjas vid bedömningen av den representativa demokratins tillstånd. Det är viktigt att de analyser som bygger på demokratiindikatorerna bedömer hur demokratin fungerar ur ett jämställdhetsperspektiv.
Kommunförbundet anser det vara viktigt att det också i samband med kommunalvalet görs en nationellt finansierad undersökning som motsvarar undersökningen om riksdagsvalet och som utvisar valdeltagandet, kommuninvånarnas deltagande och hur valsystemet fungerar.
I förra kommunalvalet sjönk valdeltagandet överlag i olika typer av kommuner, också i kommuner som genomförde en kommunsammanslagning år 2009. I sammanslagna kommuner var valdeltagandet i randområdena fortfarande något högre än i centralkommunerna. Det beror delvis på att små kommuner i allmänhet har större valdeltagande än stora.
Valdeltagandet inom kommunerna varierar mycket, särskilt i kommuner med stor befolkning. Till exempel i Helsingfors var variationsintervallet mellan olika stadsdelar stort i kommunalvalet 2012: det lägsta valdeltagandet var under 40 procent och det högsta nästan 80 procent. Valundersökningarna ger vid handen att högt valdeltagande i allt större utsträckning är ett tecken på välstånd, medan lågt valdeltagande är kännetecknande för områden med låg utbildnings- och inkomstnivå.
Det har inte gjorts någon nationell undersökning om valdeltagandet i olika åldersgrupper, men vissa kommuner, såsom Helsingfors och Tammerfors, har själva undersökt detta. Projektet om kommunernas demokratibokslut gav uppgifter om valdeltagandet i olika åldersgrupper i 10 projektkommuner i kommunalvalet 2004. Både projektet om demokratibokslut och resultaten från Helsingfors visar att valdeltagandet bland invånare under 30 år är 15–20 procentenheter lägre än valdeltagandet bland kommunens invånare överlag. I Tammerfors var valdeltagandet bland unga i kommunalvalet 2012 rentav 30 procentenheter lägre än valdeltagandet i hela kommunen.
Riktlinje 5: Ett fungerande system med förtroendevalda och effektivt lokalt inflytande
I samband med totalreformen av kommunallagen stöds de förtroendevaldas verksamhetsbetingelser och möjligheter till inflytande i det kommunala beslutssystemet.
Kommunförbundet har redan under flera år betonat vikten av att stärka den representativa demokratin. Hit hör också att stärka de förtroendevaldas ställning.
Den allt mer komplexa kommunala beslutsprocessen och kraven på tidsanvändningen i de centrala förtroendeuppdragen utgör en utmaning för det traditionella systemet med förtroendevalda. Kravet på mer tid bör beaktas i kommunerna så att möjligheterna till styrelseordförande på del- eller heltid utvidgas och reglerna om arvoden ses över. Det är också viktigt att öka de förtroendevaldas kännedom om rätten att få ledigt för att sköta ett kommunalt förtroendeuppdrag.
Kommunförbundet har rekommenderat att kommunerna reserverar tillräckligt med resurser för utbildning av förtroendevalda och uppmuntrar de förtroendevalda att delta i utbildning.
Till följd av kommunsammanslagningar har antalet förtroendevalda minskat med ungefär en tredjedel under tjugo år. I fråga om den politiska ledningen är det viktigt att fundera på hur demokratin syns i ledarskapet. I det färska avgörandet om vårdreformen finns det många frågetecken och möjliga problempunkter också med tanke på den kommunala självstyrelsen och demokratin. Till exempel i kommunerna, samkommunerna för social- och hälsovård och samarbetsområdenas organ finns det enligt en grov uppskattning för närvarande omkring 4 000 förtroendevalda som representerar social- och hälsovården.
Riktlinje 7: Barn och unga tas med i beslutsfattandet
Enligt de riktlinjer som dragits upp i samband med totalreformen av kommunallagen bör kommunerna i fortsättningen göra upp en kommunstrategi med fokus på delaktighet och inflytande samt på att trygga möjligheterna till detta även för personer under 18 år. Kommunerna åläggs att inrätta ett ungdomsfullmäktige eller motsvarande organ.
Det är viktigt att få unga åldersklasser att engagera sig i kommunala frågor med tanke på demokratin, självstyrelsen och kommuninvånarnas delaktighet. En viktig faktor med tanke på delaktigheten bland unga är att det i de flesta kommuner finns olika slags ungdomsforum som har en viss ställning i kommunens beslutsprocess. Ur den synvinkeln förhåller sig Kommunförbundet positivt till att ungdomsfullmäktige eller andra inflytandeforum inrättas.
Hemkommunen är de ungas viktigaste omgivning och de unga är en viktig grupp som använder kommunala tjänster. Kostnaderna för de tjänster som unga använder utgör en betydande del av kommunens budget. De ungas möjligheter att påverka planeringen och utbudet av tjänster är ändå begränsade, även om situationen ser olika ut i olika kommuner. Därför bör de ungas möjligheter att göra sin röst hörd och delta granskas på ett övergripande plan. Detta är också ambitionen i 8 § i ungdomslagen, som förpliktar kommunerna att ge de unga möjlighet att delta i behandlingen av ärenden som gäller ungdomsarbete och ungdomspolitik på lokal och regional nivå. Dessutom ska de unga höras i ärenden som berör dem. Till exempel ungdomsfullmäktige är ett sätt att engagera de unga i frågor som gäller hemkommunen. Ungdomsfullmäktige ger också ungdomar möjlighet att få insikter i kommunalt beslutsfattande och kommunalpolitik.
I detta sammanhang betonar Kommunförbundet betydelsen av demokratifostran och understöder de åtgärder som anges i samband med riktlinje 20.
Riktlinje 9: Fler kommunala folkomröstningar
Kommunala rådgivande folkomröstningar möjliggörs i samband med val.
Kommunala folkomröstningar på webben förbereds utifrån de riktlinjer som antagits av ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling.
Kommunförbundet anser att kommunala folkomröstningar är ett bra sätt att få reda på kommuninvånarnas åsikter i stora frågor som gäller hela kommunens utveckling och framtid. De kommunala folkomröstningar som ordnats hittills har främst gällt kommunsammanslagningar. En folkomröstning är ändå rätt tungrodd och medför kostnader för kommunen.
Kommunförbundet anser att det inte ska vara ett självändamål att utöka antalet folkomröstningar, utan att det är lika viktigt att ordna rådgivande invånarenkäter och att införa och utveckla andra direkta påverkningsmöjligheter. Problemet med folkomröstningar är att de är rådgivande och inte bindande. Det kan vara negativt med tanke på demokratins trovärdighet. Det finns många andra metoder än folkomröstningar som kommunerna kan använda för att få reda på invånarnas åsikter, till exempel enkäter, diskussionsmöten, medborgarråd och delaktighet i planeringen av tjänster.
Justitieministeriet har tillsatt en särskild arbetsgrupp som ska bereda internetröstning. Eftersom arbetsgruppens arbete ännu inte är klart har Kommunförbundet ännu inte kommit med något offentligt ställningstagande i frågan. Ett naturligt antagande är ändå att möjligheter till internetröstning har en positiv inverkan på valdeltagandet.
Kommunala folkomröstningar utgör en del av en fungerande närdemokrati. När man vill stärka närdemokratin måste man alltid beakta de lokala särdragen och verksamhetskulturerna.
Riktlinje 10: Bättre medborgar- och invånarinitiativtjänster
Under nästa regeringsperiod utvärderas utfallet av lagen om medborgarinitiativ, förfarandena och de elektroniska tjänsternas funktion, och resurserna för kontinuerlig utveckling av tjänsterna tryggas.
De elektroniska redskapen för delaktighet och påverkan på Demokrati.fi har fått ett gott mottagande i kommunerna. Kommunerna behöver stöd för att kunna ta dem i bruk, så Kommunförbundet anser det vara viktigt att resurserna för detta ändamål tryggas.
Riktlinje 11: Öppnare förvaltning
Finland deltar aktivt i det internationella samarbetet för utveckling av nya verksamhetsmodeller, så att medborgarna i fortsättningen bättre kan tas med i planeringen av förvaltningen och dess verksamhet.
Det vore också viktigt att tjänstemän, tjänsteinnehavare och politiker får utbildning i att ta emot medborgarnas åsikter och olika synpunkter som utformats till exempel utgående från öppen information. Öppen information ger medborgarna tillgång till samma material som beredarna. Förändringen är inte bara teknisk, utan kräver också att förvaltningen utvecklar sin förmåga att att emot sådan respons.
Riktlinje 12: Interaktiv kommunikation
Kommunikationen och interaktionen i kommunerna ökas genom att man i den nya kommunallagen tar in bestämmelser om nätkommunikation.
Nätkommunikationen ger goda möjligheter till mer växelverkan och större delaktighet. Den kan ändå inte ersätta andra former av kommunikation och medinflytande. Växelverkan kräver att tillräckliga resurser anvisas för de utvidgade skyldigheterna och kommunen måste bereda sig på att verkligen beakta responsen från kommuninvånarna. Nätkommunikationstekniken utvecklas så snabbt att det inte lönar sig att utarbeta alltför ingående bestämmelser om den.
Riktlinje 17: Bättre verksamhetsförutsättningar för medborgarsamhället
Frivilligorganisationerna är en stor tillgång i kommunerna. De utgör en av de viktigaste faktorerna i kommunens livskraft, är väsentliga aktörer i produktionen av många tjänster och tillhandahåller mångsidig verksamhet som främjar kommuninvånarnas välfärd. Organisationerna har alltså en stark roll när det gäller att stödja kommuninvånarnas eget ansvar. Kommunförbundet anser det vara viktigt att behovet av mer partnerskap beaktas också i det kommande handlingsprogrammet och utvärderingen av det.
FINLANDS KOMMUNFÖRBUND