Den klimatpolitiska planen på medellång sikt

1. Kommentera de föreslagna åtgärderna för att minska utsläppen såsom de presenteras i planen eller föreslå ytterligare sektorvisa åtgärder. Ni kan också lyfta fram sådana aspekter som borde tas i betraktande vid planeringen av verkställandet av åtgärderna.

Transport

Den medellånga klimatpolitiska planen (nedan planen) innehåller flera bra åtgärder och målsättningar men temana för samhällsplaneringen borde ha lyfts fram mycket mera i planen. En stor del av de framtida utsläppen beror på de beslut som fattas om samhällsstrukturen. Den fastställer förutsättningarna och utgångspunkterna för minskningen av trafikbehovet, hållbara trafiklösningar och nya mobilitetstjänster. Stadsregionerna med stora transport- och trafikvolymer har en särskilt viktig roll i minskningen av utsläppen.

Men i glesbygden är problemen och lösningarna helt annorlunda. Där behöver man utveckla flexibla lösningar på transportfrågorna. Persontransporter, anropsstyrd kollektivtrafik och olika kombinationer av mobilitets- och transportmöjligheter behövs också för att minska utsläppen per personkilometer och tonkilometer. Också mindre kommuner kan minska utsläppen genom att satsa på delning av taxitjänster och samåkning och genom att utveckla delningstjänster för cyklar och bilar.

I stora stadsregioner behöver man bygga upp förtroendet för att förhandlingarna mellan kommunerna och staten om markanvändnings-, bostads- och trafikprojekt samt en gemensam finansiering av dem är en pågående process som utvecklas. MBT-avtalen har lett till goda resultat i styrningen av samhällsstrukturen och för samordningen av markanvändningen, boendet och trafiken. Avtalsenlig stadsutveckling borde ökas också i andra stora stadsregioner som har utmaningar i styrningen av tillväxten och samhällsstrukturen.

I god stadsplanering prioriteras trafikslagen enligt följande: promenad, cykling, kollektivtrafik, personbilstrafik. Också godstrafikens behov måste tryggas. Allt bygger på kompletteringsbyggande, förtätning och nybyggande i områden som är särskilt fördelaktiga med tanke på kollektivtrafiken. Korta avstånd, smidiga cykelleder, högklassiga tjänster för cyklister, t.ex. parkeringsmöjligheter är avgörande faktorer för att öka gång- och cykeltrafiken. Stadscykel- och hyrcykelsystem ska utvecklas såväl i stora städer som på mindre orter till en del av resekedjan.

En fungerande och konkurrenskraftigt prissatt kollektivtrafik är väsentlig i områden med tätare befolkning. I städer betjänar kollektivtrafiken dagliga resor till skolor, arbetsplatser och serviceställen och stöder på lång sikt utvecklingen av markanvändningen och servicenätet. Integrationen av kollektivtrafiken till övriga mobilitetstjänster med infartsparkering, fungerande resekedjor och smidiga byten till regionala, nationella och internationella förbindelser är en avgörande del av planeringen. I medelstora stadsregioner är utvecklingen av kollektivtrafiken på god väg tack vare revideringen av kollektivtrafiklagen. Det här är en utveckling som staten bör understöda.

Ekonomisk styrning har stor genomslagskraft i minskningen av trafikens utsläpp av växthusgaser. Att flytta kärnan i prissättningen från ägande till bruket av bilen är en utveckling som bör understödas. Nya instrument för ekonomisk styrning ska granskas genom hela trafiknätet och ur alla synvinklar, för att hitta lösningar som kan godtas med tanke på helheten utan att målet förloras ur sikte. I strävan efter en nyare bilpark ska man betona miljöaspekterna så att det inte leder till flera bilar och ökad bilism.

I lagstiftningen bör förutsättningar skapas för att kunna genomföra frivilliga försök med vägavgifter i stadsregioner. Vägavgifter kunde vara ett effektivt sätt att styra valet av färdmedel till mera miljövänliga alternativ, minska utsläppen, förbättra trafiksäkerheten och få tilläggsfinansiering till hållbara regionala trafikprojekt. Försök med eller införande av vägavgifter förutsätter att kommunerna är överens om och säkra på att inkomsterna kanaliseras till trafikprojekt i regionen till exempel som en del av MBT-paketen.

En möjlighet att minska utsläppen för den tunga trafikens del är en ökning av andelen biobränslen och gas- och eldrivna bussar. De sistnämnda minskar såväl mängden hälsovådliga utsläpp som bullernivån. Ökningen av andelen avancerade biobränslen verkar vara den mest kostnadseffektiva lösning i väntan på att alternativen blir mer allmänna (fordonens användbarhet, pris, tillgång och distribution). Godstrafikens fördelning på olika trafikformer kunde påverkas genom gemensamma transporter, och containertransporter genom prissättning och kombination av järnvägs- och landsvägstransporter. Fordonens energieffektivitet har också en stor betydelse.

Åtgärderna som syftar till främjande av eldrivna fordon ska också grunda sig på kostnadseffektivitet. Man ska komma ihåg att elbilar behöver oljedrivna kupévärmare på vintern. Utvecklingen av elbilismen förutsätter att man bygger ut laddningsmöjligheterna inte bara i städerna utan också på landsbygden och i glest bebyggda områden.

I planen utlovas tillgång till rådgivningstjänster för offentlig upphandling av fordon och trafik. Kommunförbundet anser att man för denna information bör utnyttja befintliga rådgivningstjänster för upphandling (Kommunförbundet och Motiva Ab) och föra dem närmare kommunerna (landskapen, städerna). Mer om rådgivningstjänster för upphandling i avsnittet Offentlig upphandling.

Jordbruk

Biogas kan användas i fjärrvärmeproduktionen och i gårdarnas och landsbygdsföretagens stora gemensamma anläggningar. Biogas kan produceras till bränsle för trafiken och eventuellt för arbetsmaskiner. Landsbygdens biogaspotential bör tas till vara i större utsträckning och hinder i lagstiftningen elimineras. Flera modellösningar och styrt genomförande behövs för att främja produktionen. Investeringsunderstöd till sådana projekt är befogade.

Uppvärmning av byggnader

I allmänhet ansluts kommunens byggnader till fjärrvärme. Om det inte finns ekonomiska förutsättningar att ansluta en byggnad till fjärrvärme återstår alternativen jordvärme, pellets, olja och elvärme eller en hybridlösning med flera energikällor för uppvärmning.

Ett effektivt sätt att minska utsläppen är att öka byggnadernas energieffektivitet. Kommunernas energieffektivitetsavtal rekommenderas som ett sätt att ständigt öka energieffektiviteten. Kommuner och samkommuner som är med i energieffektivitetsavtalet har möjlighet att få en Tekes-stödd kartläggning av förnybar energi samt investeringsunderstöd för uppvärmningslösningar som bygger på förnybar energi. Stöden har en central betydelse i övergången till allt mer hållbara energilösningar i kommunerna.

Flera kommuner har bytt ut uppvärmningssättet i byggnader utan fjärrvärme. De mest använda alternativen har varit värmepump och pelletspanna. I planeringen av nya byggnader utreds möjligheten att använda förnybara energikällor redan nu. I fjärrvärmeverk som står utanför handeln med utsläppsrättigheter har andelen trä som bränsle alltid varit betydande och övergången till trä har pågått i flera år. Det finns ca 150 regionala värmeverk och tätortsfastigheter vars uppvärmning sköts av värmeföretag som främst använder trä som bränsle, enligt Bioenergi rf och Arbetseffektivitetsföreningens utredning. Uppvärmingen i 170 skolor och byggnader inom socialsektorn sköts av värmeföretagare.

Kommunförbundet understöder planens målsättning som är att den offentliga sektorn föregår med gott exempel i att avstå från oljevärme. Kommunförbundet stödjer målsättningen att övergå från fossila bränslen till förnybara i byggnader utan fjärrvärme och i fjärrvärmeverk med en effekt på högst 20 MW som står utanför handeln med utsläppsrätter.

Kommuner som står inför en övergång från oljevärme kan ta del av Kuntahankinnats och Finlands miljöcentrals framgångsrika modell med gemensam upphandling av solpaneler.

Att kräva 10 % biobränsle i eldningsolja som säljs på marknaden, på samma sätt som i bilbränsle, är ett enkelt sätt att påverka andelen förnybar energi i arbetsmaskiner och uppvärmning. Att kräva utblandning med biobränsle är dessutom en åtgärd som behandlar alla användare lika. Biobränsle minskar vårt oljeberoende och ökar vår försörjningsberedskap när en del av efterfrågan kan ersättas med inhemsk produktion och egna råvaror.

I planen borde det tydligare komma fram att konsumenterna kan få hushållsavdrag såväl för energirenovering som för installation av värmesystem med förnybara energikällor, t.ex. värmepump. Formuleringen i planen om användning av hushållsavdraget ger intrycket att det endast gäller installation av värmepump. I främjandet av förnybar energi ska man eftersträva teknologineutralitet.

Avfallshantering

Kommunförbundet understryker att avfallshanteringen i sin helhet bör beaktas i klimatpolitiken. Avfallshanteringen har en självklar roll i återvinningen och den är också en del av klimatpolitiken. Att ta till vara energin i avfallet är en väsentlig del av den övergripande återvinningsekonomin.

Åtgärder för att förebygga uppkomsten avfall behandlas inte i planen. Enligt avfallshanteringens prioriteringsordning ska man i första hand uppmuntra till minskning av mängden avfall. Kommunernas och de kommunala avfallsbolagens avfallsrådgivning har en nyckelposition liksom villkoren för miljötillstånd för verksamheter som skapar avfall. För att uppnå en minskning av mängden avfall kommer det att behövas mera resurser.

Trots en hög återvinningsgrad kommer det alltid att finnas avfall som inte ännu kan återvinnas på ett konkret och ekonomiskt förnuftigt sätt. Avfallsmaterial som inte kan återvinnas ska enligt prioriteringsordningen i första hand brännas i avfallskraftverk.

I planens bakgrundsrapporter står det att avfallssektorns utsläpp minskat och minskar fortsättningsvis tack vare tidigare genomförda beslut och att inga nya kostnadseffektiva åtgärder för ytterligare minskning planeras. Dessutom sägs det i Miljöministeriets rapport om att förutse avfallsmängder Jätemäärien ennakointi vuoteen 2030 (2015) att det inte finns något direkt samband mellan en ökad återvinningsgrad och ekonomisk styrning mot energiutvinning av avfall. Resultatet stödjer varken utsläppshandeln eller beskattningen av avfallsförbränning som sätt att uppmuntra till återvinning. Lösningar som begränsar sig till rikets gränser kan till och med ha negativa följder för avfallshanteringen i Finland (jfr kapacitet och export).

I planen sägs att det är befogat att foga avfallsförbränningskapaciteten till systemet med utsläppsrätter för växthusgaser och det föreslås att saken ska utredas. Kommunförbundet understryker att det inte finns skäl att i planen konstatera detta förrän ärendet utretts utförligt och alla dess konsekvenser bedömts (utöver växthusgasutsläppen).

Den eventuella utredningen ska bedöma styrmedlens verkan på alla system för avfallshantering. De senaste åren har det inom hanteringen av kommunalt avfall gjorts stora investeringar i infrastruktur och materialåtervinning som möjliggör en cirkulär ekonomi. Myndigheterna ska också garantera förutsägbarhet i avfallshanteringens investeringar. I beräkningarna ska också den ökade återvinningens och transporternas utsläpp tas med i sin helhet.

Den eventuella utsläppshandelns styrande effekt måste utredas för att man ska kunna försäkra sig om att systemet inte motarbetar syftet med återvinningen av avfall. Risken finns att ett system som prioriterar återanvändbara material de facto styr detta avfall till förbränning istället.

F-gaser

Arbetsmaskiner

Övriga sektorer

 

2. Kommentera utsläppsminskningsåtgärder på följande delområden i klimatplanen eller föreslå nya åtgärder. Ni kan också lyfta fram sådana aspekter som borde tas i betraktande vid planeringen av verkställandet av åtgärderna

Klimatpolitik i vardagen – konsumtionens synvinkel

Klimatpolitik på kommun- och regionnivå

Planen beskriver väl kommunernas ställning i den nationella klimatpolitiken och den tar också fram att kommunerna i sin verksamhet redan lyckats minska utsläppen. Kommunernas nätverk i klimatsammanhang har också behandlats uttömmande.

Landskapens klimatarbete har däremot fått mindre utrymme i planen. Det som nämns är närmast projektfinansiering och möjligheten att påverka klimatarbetet genom landskapets programarbete. Landskapsförbunden och de kommande landskapen kan dock påverka förutsättningarna för klimatpolitiken genom landskapsplanläggningen. Med landskapsplanen skapas en regionstruktur som tar fasta på riksomfattande eller regionalt betydelsefulla planeringskoncept. Landskapen kommer att vara betydande aktörer i bland annat upphandlingar och i främjandet av näringspolitiken.

För att uppnå målet med 39 % utsläppsminskning före år 2030 måste samarbetet mellan kommunerna, regionerna och staten lyckas. Frågan om växelverkan mellan staten, regionerna och kommunerna i klimatfrågor kunde ha behandlats mer omfattande i planen. För att undvika överlappande arbete måste rollfördelningen planeras tillsammans på olika förvaltningsnivåer med hjälp av forsknings- och expertorganisationer. Den nationella klimatpolitiken bör i framtiden ge möjlighet till skräddarsydda lösningar på kommunal och regional nivå enligt områdets egna utgångspunkter. Den regionala klimatpolitiken kommer att behöva långsiktigt programarbete och ekonomiskt stöd, så som till exempel energirådgivning och MBT-avtal.

I planen föreslås garantier för kommunal energirådgivning för olika konsumentgrupper och företag. För närvarande ges inget statligt stöd för denna rådgivning, bortsett från Motivas verksamhet. I viss mån förekommer regional rådgivning hos kommunerna, landskapen och energiföretagen. Statens finansiering är avgörande för att säkerställa tillgången till jämlik och effektiv energirådgivning i alla regioner. Behovet av rådgivning är stort eftersom energianvändning kräver ständig effektivering. I flera kommuner behövs information om kostnader med mera till stöd för kommunens egna energibeslut och dessutom behöver både kommuninvånarna och företagen rådgivning.

Kommunförbundet föreslår att en långsiktig statlig finansiering säkerställs för den riksomfattande klimat- och energipolitiska rådgivningsverksamheten för att utsläppsmålet för år 2030 ska nås. En opartisk klimat- och energirådgivning är en viktig del av klimatarbetet och det är en uppgift lämplig för de nya landskapen och/eller de stora städerna. Energirådgivningen kan dessutom spridas till övriga sektorer, se avsnittet Offentlig upphandling.

Offentlig upphandling

Den offentliga upphandlingen har en viktig roll i spridningen av hållbara tjänster och produkter. Under de senaste åren har kommunerna allt mer satsat på närproducerade och ekologiska produkter inom kosthållet och på miljömärkning, energieffektivitet, förnybar energi och möjligheter att återvinna material inom hela upphandlingsprocessen. Användningen av miljökriterier i offentliga upphandlingar varierar från kommun till kommun och det behövs mera rådgivning, handledning, testmöjligheter och riskkapital för att förverkliga hållbara och innovativa idéer i upphandlingen.

Kommunförbundet föreslog i föregående avsnitt att den regionala energirådgivningen skulle tryggas finansiering för att det långsiktiga arbetet med att uppnå klimatmålen ska kunna utföras med hänsyn till lokala förhållanden. En regional rådgivning som stödjer klimatpolitiken kunde koncentrera energirådgivningen för alla till ett och samma ställe: konsument-, jordbruks- och renoveringsrådgivning, rådgivning för mobilitetstyrning, anskaffning av fordon samt innovativa och offentliga upphandlingar (med stöd av Motiva Ab:s rådgivning för hållbar upphandling och Kommunförbundets rådgivningsenhet för offentlig upphandling).

Kommunförbundet understöder planens målinriktade tillvägagångssätt för främjandet av hållbar upphandling i kommunerna, men önskar att kommuner som har samma målsättningar, men som står utanför nätverken, ska få anmäla sig till den kommungrupp som bildas.

3. Kommentera klimatplanens verkningar, deltagandet i planeringen samt uppföljningen. Ni kan också berätta om på vilket sätt er organisation kan bidra till att klimatplanens mål uppnås.

Klimatplanens verkningar

Delaktighet i och uppföljning av klimatplanen

Klimatplanen har gjorts engagerande och den har nått olika intressentgrupper med bland annat workshop-arbete. Möjligheten att öppet kommentera planen under utarbetandet och det omfattande hörandet om utkastet är uttryck för god beredning.

Uppföljningen av planen presenteras utförligt. I uppföljningen ska man ändå se till att det inte görs överlappande arbete i rapporteringen om klimatpolitiken. Forskningsprojektet vars syfte är att utveckla konsekvensbedömningen av klimat- och energipolitiken är ett mycket välkommet tillägg till hanteringen av klimatpolitiken.

Min organisation kan bidra till att uppnå den klimatpolitiska planens mål på följande sätt:

Kommunförbundet kan hjälpa kommunerna och landskapen att bemöta klimatförändringen med tjänster och utveckling inom olika verksamhetsområden (energiförsörjning, markanvändning, trafik, boende, byggande och lokaler, näringspolitik, tekniska sektorn, miljöskydd, regionutveckling, beskattning och finansiering).

Allmänt utlåtande eller övriga kommentarer till klimatplanen

Kommunförbundet förhåller sig tveksamt till skatteberäkningarna i planen, som till exempel marginalkostnaderna för insamlingen av skatteinkomster. Beskattningen har för övrigt behandlats så begränsat i planen att det är omöjligt att bedöma beräkningarna i detalj, de beror på utvalda ändringar i beskattningen. Budjetunderskott, som klimatåtgärderna kan ge upphov till, ska inte i första hand balanseras genom inkomstbeskattning. Miljöskatter skulle vara lämpligare för ändamålet.

Energibeskattning på lång sikt kräver en bredare samhällelig diskussion. I första hand riktas intresset till trafikbränslet, men också till boendekostnaderna och lantbrukets produktionskostnader. En stor fråga är hur den betydande skatteinkomsten från trafikbränslen ersätts när avkastningen av de trafikbaserade miljöskatterna minskar. Nya beskattningsformer behöver utvecklas i stället, till exempel avgifter som liknar skatter för biltrafiken.

En höjning av koldioxidskatten på eldningsolja kan i någon mån påverka valet av uppvärmningssätt till förmån för förnybara energiformer. Samtidigt varierar världsmarknadspriset på olja sannolikt mera än en eventuell fiskal skatt.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Jarkko Huovinen

direktör, regioner och samhällen

Lotta Mattsson

sakkunnig