Vårdreformen bör fortsätta utgående från det regionala samarbetet

• Arbetet med vårdreformen bör fortsätta och det förberedande arbete som redan gjorts bör utnyttjas.
• Reformen bör beredas parlamentariskt. Kommunförbundet och kommunerna bör vara med då lagstiftningen om vårdreformen och övrig lagstiftning som rör kommunerna bereds.
• Det bör vara möjligt att gå framåt med kommunerna och samkommunerna som utgångspunkt genom att utveckla lagstiftningen och finansieringssystemet.
• Kommunernas och samkommunernas frivilliga beredning av vårdreformen bör stödjas ekonomiskt i enlighet med målen, på samma sätt som stöd har beviljats för beredningen av vård- och landskapsreformen.
• Till en början bör fokus ligga på verksamheterna inom social- och hälsovården.
• När social- och hälsovårdsreformen bereds bör vikt också fästas vid kontaktytorna för att säkra att tjänsterna fungerar. Särskilt i tjänsterna för barn och familjer behövs det ett fungerande samarbete i kontaktytorna mellan bildningstjänsterna och social- och hälsovårdstjänsterna.
• Den nationella styrningen bör stödja det lokala samarbetet i kontaktytorna.
• Lokala omständigheter bör beaktas. Det bör vara möjligt att på goda grunder införa olika lösningar i olika delar av landet.

Skötseln och utvecklingen av kommunernas och samkommunernas tjänster bör tryggas i beredningen av vårdreformen

• Kommunerna bör gemensamt kunna avtala om att också organisera andra uppgifter genom samarbete och fortsätta redan existerande former av samarbeten.

• Kommunernas och samkommunernas resurser och förutsättningar för att sköta och utveckla social- och hälsovårdstjänster bör tryggas under beredningen av vårdreformen.
• Staten bör avhålla sig från att ge kommunerna nya och utvidgade uppgifter. Statsandelsfinansieringen för eventuella nya eller utvidgade uppgifter bör anslås till fullt belopp.
• Valfriheten bör utökas genom servicesedlar och i ett senare skede genom en personlig budget.

I beredningen av reformen av den sociala tryggheten bör förmåns- och servicesystemet granskas som en helhet

• De inbördes beroendeförhållandena i förmåns- och servicesystemen bör beaktas. Förmåner och tjänster bör bindas samman.
• Reformen bör beredas parlamentariskt och dess konsekvenser för kommunerna bör bedömas storskaligt, bland annat konsekvenserna för kommunernas servicestruktur, skatteinkomster samt utgifter för utkomststöd och arbetsmarknadsstöd. 
• Reformen bör genomföras stegvis både tidsmässigt och innehållsmässigt. I det första skedet bör uppmärksamhet ägnas åt förmåner på den primära nivån, så att behovet av långvariga utkomststöd minskar.

Hanteringen av klientuppgifter, ICT-styrningen och boendekostnaderna bör ses över

• En reform av lagstiftningen gällande hanteringen av klientuppgifter inom social- och hälsovården inledas.
• Lednings- och finansieringsmodellerna för social- och hälsovårdens nationella ICT-lösningar samt producenternas (bl.a.  FPA, THL, Sote Digi Oy) interna arbetsfördelning med kommunsektorn bör tydliggöras.
• Lagstiftningen om klientavgifter inom social- och hälsovården bör ses över med beaktande av de ändringar som skett i samhället.
• Det är speciellt viktigt att lagstifta om avgifterna för serviceboende med heldygnsomsorg för äldre.
• Reformen av klientavgiftslagen bör göras kostnadsneutral för avgifternas del. Möjligheterna att utnyttja inkomstregistret bör beaktas då man slår fast inkomstrelaterade avgifter.

Ställningen för äldre och personer med funktionsnedsättning bör stärkas, likaså det sociala arbetets och självbestämmanderättens ställning

• Ökade personalresurser inom äldrevården bör riktas in på hemvården och serviceboende dygnet runt. De kostnader som ökningen av personalen orsakar bör kompenseras kommunerna fullt ut.
• Beredningen av den nya lagen om funktionshinderservice bör fortsättas och beredningen bör inkludera en avgränsning av funktionshinder som beror på åldrande.
• Beredningen av lagstiftningen om självbestämmanderätt bör fortsätta och fortskrida stegvis i mindre helheter. Det finns speciella krav i lagstiftningen på tjänster inom heldygnsvården för äldre personer.
• Tillgången till socialarbetare bör förbättras och regleringen av vikariat göras mera flexibel.
• Socialarbetet för vuxna bör få en starkare roll när det gäller att nå och motivera personer som behöver mycket tjänster, likaså behöver dess roll som en förenande länk mellan tjänster stärkas.
• Lagen om ändring av läkemedelslagen och lagen om Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet (RP 99/2018) är viktig i synnerhet till den del det handlar om möjligheten att förvalta ett läkemedelslager som är avsett för gemensamt bruk för de boendeserviceenheter som kommunen har organiseringsansvar för.