Engångsplastavfall som en del av renhållningen

Direktivet om engångsplast har verkställts i Finland genom de ändringar av avfallslagen och de förordningar som kompletterar avfallslagen som trädde i kraft 1.1.2023 samt genom ett green deal-avtal om portionsförpackningar för engångsbruk. Kommunerna omfattas av avfallslagens bestämmelser om producentansvar för engångsplast. Dessa finns i 48 a–g §. Förordningar som är viktiga för kommunerna är statsrådets förordning om vissa plastprodukter (1318/2022) och statsrådets förordning om ersättningar som producenter av vissa plastprodukter ska betala till kommunerna (1320/2022). I dessa anges bland annat antalet insamlingskärl för tobaksavfall som ska anskaffas samt hurdana ersättningar producenterna ska betala till kommunerna.

Enligt 48 a–g § i avfallslagen omfattar producentens kostnadsansvar för kommunens avfalls- och uppstädningsåtgärder följande engångsprodukter som innehåller plast: 

• livsmedelsförpackningar för enskilda portioner färdigmat; 
• förpackningar och omslag av flexibelt material; 
• dryckesförpackningar med en kapacitet av högst tre liter; 
• tunna plastbärkassar; 
• muggar (både så kallade take away-muggar som fylls på försäljningsstället och muggar som säljs tomma till användarna, inklusive korkar och lock); 
• våtservetter för personlig hygien och konsumentbruk; 
• ballonger för konsumentbruk; 
• tobaksvaror med filter samt tobaksfilter.

Omfattningen av producenternas kostnadsansvar varierar beroende på vilken produktgrupp det handlar om (48 b § i avfallslagen).

Producenter av tobaksvaror med filter och tobaksfilter svarar från och med 1.1.2023 för de kostnader som orsakas av

• insamling av avfall från allmänna områden (sopkärlsinsamling);
• uppstädning efter nedskräpning av allmänna områden;
• information och råd som kommunerna ger i anknytning till de åtgärder som avses ovan och till förhindrande av nedskräpning;
• separata insamlingskärl för tobaksavfall.

Från och med den 1 januari 2023 ska producenterna av SUP-förpackningar (vissa livsmedelsförpackningar för portionsförpackad färdigmat, flexibla förpackningar och omslag, dryckesförpackningar, tunna plastbärkassar, andra muggar än sådana som säljs tomma) stå för de ovan nämnda kostnaderna för insamling och uppstädning av produkterna i fråga.

Producenterna av muggar som säljs tomma börjar stå för kostnaderna för insamling och uppstädning av dem från och med 1.1.2025. 

Producenterna av våtservetter och ballonger börjar stå för kommunernas kostnader för uppstädning av dem från och med 1.1.2025. (Observera att till skillnad från andra produktgrupper ansvarar dessa producenter inte för insamlingskostnaderna för de varor som hamnar i avfallskärl.)

Enligt 48 c § i avfallslagen (områden som omfattas av kostnadsansvar) gäller producentens kostnadsansvar områden

1) som kommunen med stöd av lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden (669/1978) är skyldig att renhålla,

2) där kommunen är en sådan aktör eller en sådan innehavare av ett område som avses i 74 § 1 mom. 1, 2 och 5 punkten,

3) där kommunen i egenskap av i 76 § avsedd aktör eller innehavare är skyldig att ordna tillräcklig avfallsinsamling och andra avfallshanteringstjänster.

Renhållningsansvaret enligt underhållslagen är i allmänhet begränsat till detaljplaneområden. Enligt 1 § i underhållslagen åligger ”skyldigheten att ombesörja underhållet och renhållningen av gator, torg, öppna platser, parker, planteringar och andra med dessa jämförliga allmänna områden inom stadsplaneområde dels kommunen, dels ägaren av tomt eller annat område, i enlighet med vad i denna lag stadgas.” I verkställandet av SUP-direktivet konstaterades det att det inte räcker med att endast hänvisa till underhållslagen, utan kommunen har uppstädningsansvar också via andra lagar. Underhållslagen tillsammans med 74 och 76 § i avfallslagen kunde dock betraktas som relativt heltäckande. I 74 § i avfallslagen har man tydligt klargjort i vilka situationer kommunen inte är en ”allmän städare”, utan till exempel agerar som arrangör för en bestämd och avgränsad offentlig tillställning, som tilldelats ansvar i likhet med övriga evenemangsarrangörer (3 punkten). Om t.ex. evenemang som ordnas av en privat aktör och innebär en stor folkmängd inom kommunens område orsakar så kallad överflödig nedskräpning utanför evenemangsområdet och i dess omedelbara närhet och uppstädningen inte hör till evenemangsarrangören, omfattas uppstädningen av SUP-ersättningar. 

Å andra sidan kräver 76 § i avfallslagen att aktören ordnar tillräcklig avfallsinsamling, det vill säga genom avfallskärl eller liknande. ”Väghållaren för en landsväg eller enskild väg, banhållaren eller hamninnehavaren, innehavaren av ett för allmänt rekreationsbruk avsett område, den som är ansvarig för en frilufts- eller snöskoterled eller arrangören av en offentlig tillställning ska i syfte att förhindra nedskräpning ordna med tillräcklig avfallsinsamling och andra avfallshanteringstjänster på området.”

74 §: Om det inte kan utredas vem som har skräpat ned eller om denne inte anträffas eller försummar sin uppstädningsskyldighet övergår skyldigheten att städa upp på

1) väghållaren för en landsväg eller enskild väg, banhållaren eller hamninnehavaren i fråga om ett område som skräpats ned till följd av att vägen, banan eller hamnen använts (i kommunen främst småbåtshamnar och liknande),

2) innehavaren av ett för allmänt rekreationsbruk avsett område eller den som är ansvarig för en frilufts- eller snöskoterled i fråga om ett område som skräpats ned till följd av att området eller leden använts (kommunen har olika frilufts- och rekreationsrutter även utanför detaljplaneområden),

5) innehavaren av ett annat område än de som avses i 1–4 punkten i fråga om ett område som det finns en gällande detaljplan för (denna punkt omfattar eventuella andra områden än de som nämns ovan i punkt 1 och 2).

Kostnadsansvaret omfattar alla områden som är i allmänt bruk och som kommuninvånarna har fritt tillträde till där besökare kan orsaka nedskräpning. Sportplaner, idrottsområden och badstränder som alla kan använda hör till dessa allmänna områden. Det är inte meningen att kostnadsansvaret ska omfatta sådana avfallskärl som uttryckligen är avsedda för ett visst ämbetsverks eller en viss skolas personal och som är en permanent del av fastighetens drift. 

Beroende på kommunens organiseringsmodell kan insamlingen och uppstädningen av skräpet ske inom olika sektorer. I vissa större städer kan till exempel uppstädning av badstränder höra till fritidstjänsternas ansvar. 

Det skräp som det till antal finns mest av i omgivningen är tobaksfimpar, som även är en utmaning att samla in. Tobaksproducenternas verksamhet begränsas av olika bestämmelser, anvisningar och internationella avtal. I avfallslagen föreskrevs därför att kommunerna på tobaksproducenternas bekostnad ska skaffa och placera ut ett visst antal separata avfallskärl för tobaksavfall per invånare i de allmänna områden som avses i lagen, såsom parker, torg och vägrenar.
 I Finland ska det alltså att finnas över 18 000 sådana avfallskärl. 

I förordningen om engångsplast (Statsrådets förordning om vissa plastprodukter, 1318/2022) föreskrivs att kommunerna ska skaffa insamlingskärl för tobaksprodukter så att deras slutliga antal blir 1 kärl per 300 invånare.

Kommunen ska ordna insamlingskärl för tobaksvaror med filter samt tobaksfilter, så att det

1) från och med den 1 januari 2024 finns ett kärl per 900 invånare,

2) från och med den 1 januari 2025 finns ett kärl per 600 invånare,

3) från och med den 1 januari 2026 finns ett kärl per 300 invånare,

Insamlingskärlen ska placeras i de områden som avses i 48 c § i avfallslagen så att de är lättillgängliga och synliga.

Kommunen ska på tobaksproducenternas bekostnad i enlighet med 51 § i avfallslagen ordna rådgivning och information om tobaksprodukter och det avfall som de ger upphov till. Paragrafen i fråga gäller producenter och kan endast delvis tillämpas på kommuner. Till exempel information om återanvändbara alternativ är uteslutet ur avfallslagen när det kommer till tobaksprodukter (48 g §), eftersom det strider mot tobakslagens mål – att användningen av tobaks- och nikotinprodukter ska upphöra – samt mot marknadsföringsförbuden.

Kommunerna kan informera om var mottagningsplatserna för kasserade produkter finns, de slag av avfall som tas emot där och annat som behövs för att mottagningen ska fungera. Kommunerna ska dessutom informera och ge råd om åtgärder för att minska avfallets mängd och skadlighet samt konsekvenser av och förhindrande av nedskräpning. Kommunen kan ordna informationen och rådgivningen tillsammans med andra aktörer inom avfallshanteringen.

Kommunerna bör komma ihåg att enligt den internationella ramkonventionen om tobakskontroll (WHO FCTC) måste all offentlig verksamhet med tobaksindustrin vara begränsad, ansvarsfull och transparent. Man får till exempel inte ta emot avfallskärl, material, utbildningar eller andra erbjudanden om samarbete från industrin.

I den information och rådgivning som avfallslagen kräver kan man samarbeta till exempel med det organ och den samordnare som ansvarar för det förebyggande rusmedelsarbetet i kommunen. Man måste dock komma ihåg att tobaksproducenternas kostnadsansvar endast omfattar de åtgärder som avfallslagen kräver. Åtgärder enligt andra lagar (tobakslagen, lagen om organisering av det förebyggande rusmedelsarbetet och lagen om ordnande av social- och hälsovård) ingår inte direkt i den upplysning om förebyggande av nedskräpning på grund av tobak som avses i avfallslagen och därmed inte heller i producenternas kostnadsansvar. Fokus i de ovan nämnda lagarna ligger på att förebygga samhälleliga, sociala och hälsorelaterade olägenheter. Därför måste man inom samarbetet kunna separera kostnaderna för åtgärder som hör till informations- och rådgivningsskyldigheten enligt avfallslagen från övriga kostnader.

Åtgärder enligt avfallslagen kan till exempel vara att lägga till ett klistermärke som uppmuntrar till minskad tobaksrökning och förebyggande av nedskräpning på locken till avfallskärl för tobaksavfall och dagvattenbrunnar, eller att ordna kampanjer för att förebygga nedskräpning. 

För att få ersättning från producenterna för insamlings- och uppstädningsarbetet ska kommunerna senast i slutet av maj 2024 anmäla följande uppgifter till NTM-centralens system: 

1. kontakt- och betalningsuppgifter
2. avfallsinsamlings- och uppstädningskostnaderna för allmänna områden år 2023 
3. separat från föregående punkt, investeringskostnader för insamlingskärl för tobaksavfall och 
4. kostnaderna för information och rådgivning för att motverka nedskräpning på grund av tobak. 

Om kommunen inte gör anmälan i tid har den inte möjlighet att få ersättning. De kostnadsuppgifter för 2023 som nämns i punkt 2 påverkar inte ersättningsbeloppet, eftersom de ersättningar som betalas ut under övergångsperioden 2023–2025 enligt avfallslagen grundar sig på en fast och överenskommen ersättningsgrund. Kostnadsuppgifterna eller en så exakt uppskattning som möjligt av dem ska ändå meddelas enligt NTM-centralen. Om punkten för kostnader i anmälan lämnas tom, kan det leda till att ersättningen förvägras. Det lönar sig därför för kommunen att meddela myndigheten för producentansvar den bästa uppskattningen av kostnaderna som finns tillgänglig. 

Det har uppskattats att kommunen genom att lämna in uppgifterna skulle ha möjlighet att få en ersättning på cirka 1,6 euro per kommuninvånare under åren 2023 och 2024. Ersättningen stiger till cirka 2 euro år 2025, när nya produkter börjar omfattas av producentansvaret. 

Från och med 2026 kommer producenternas ersättningsavgift att baseras på de faktiska kostnader som uppkommer i varje kommun, vilket kräver en noggrannare och verifierbar kostnadsuppföljning av kommunerna i fortsättningen. Riktlinjer för kostnadsuppföljningen och redovisningen kommer att utarbetas i ett senare skede. 

NTM-centralen i Birkaland har utarbetat en anvisning om ansvaret för uppstädning av vissa plastprodukter för engångsbruk och om hur kommunernas avfallshanterings- och uppstädningskostnader ska anmälas. Du hittar publikationen på NTM-centralens webbplats (https://www.ely-keskus.fi/web/tuottajavastuu). På webbplatsen finns också närmare tekniska anvisningar för hur kommunerna anmäler sina kostnader via Regionförvaltningens elektroniska tjänst.

https://www.kuntaliitto.fi/ajankohtaista/2024/ohje-sup-roskien-siivouskustannusvastuusta-ja-kuntien-kustannusten 

En undersökning av sammansättningen hos skräpet från kommunernas allmänna områden stöder verkställandet av EU:s engångsplastdirektiv 2019/904 (det så kallade SUP-direktivet) i Finland. Bestämmelser om detta finns i avfallslagen och i förordningar som utfärdas med stöd av den. Skyldigheten att utföra och bekosta undersökningar av avfallets sammansättning har ålagts SUP-producenterna, men kommunerna ska bistå vid undersökningen. Sammansättningsundersökningar ska göras minst vart tredje år.

Den första undersökningen i sitt slag gjordes som ett samarbete mellan Kommunförbundet, kommunerna och engångsplastproducenterna år 2022. Man har inte tidigare i Finland undersökt sammansättningen av avfall som samlats in från sopkärl och marken på allmänna områden i denna omfattning. 

Kostnadsansvaret för producenterna av engångsprodukter i plast gäller endast avfallshanteringen och uppstädningen av sådant engångsplastavfall som avses i direktivet.  För att det ska vara möjligt att fördela kostnadsansvaret mellan kommunerna och producenterna behöver man undersöka sammansättningen hos avfallet som kommunerna städar upp och samlar in.  I Finland har man kommit fram till att sammansättningen för skräp från allmänna områden fastställs på nationell nivå i enlighet med den metod för undersökning av sammansättningen som de olika parterna tillsammans utvecklade år 2021. Samma resultat tillämpas i alla kommuner. Varje kommun behöver alltså inte separat reda ut hur stor andel av skräpet som samlats in som omfattas av producentansvaret.

Det är viktigt att känna till SUP-skräpets andel av den totala mängden skräp för att producenternas totala kostnadsansvar ska kunna fastställas. Dessutom behöver vi kunna specificera engångsplastavfallet enligt produktgrupper, såsom tobaksfimpar, olika mat- och dryckesförpackningar samt våtservetter. 

Enligt den första undersökningen utgjorde engångsplastavfallet som omfattas av producentansvaret i genomsnitt 46 procent av avfallsvolymen i sopkärlen och 34 procent av antalet artiklar som samlades upp från marken. Sammansättningsundersökningarna gjordes i Helsingfors, Åbo, Lahtis och Vasa vid fyra tillfällen under våren och hösten 2022.  

Länkar till publikationer och nyheter:

https://www.kuntaliitto.fi/julkaisut/2022/2166-menetelma-yleisilta-alueilta-roska-astioihin-kerattavien-ja-maasta-siivottavien

https://www.kuntaliitto.fi/julkaisut/2023/2226-yleisilta-alueilta-roska-astioihin-kerattavien-ja-maasta-siivottavien-roskien 

https://www.kommunforbundet.fi/aktuellt/2023/nastan-halften-av-skrapet-fran-kommunernas-allmanna-omraden-ar-engangsplast 

https://www.kommunforbundet.fi/aktuellt/2022/ny-anvisning-om-metod-undersokning-av-sammansattningen-hos-avfall-fran